KISS OF THE COLD SEA

inlagt av den 2016.02.07, under bildserie, eget, foto
07:e

MONOLITH

inlagt av den 2016.01.30, under eget, grafik/digitalt
30:e

black_dj

FACEBOOK 160118 19:35

inlagt av den 2016.01.18, under eget, handling, helt jävla sjukt, omsorg, text
18:e

 
Det var F. Jag och hon var så tighta. Som vänner. Hon våldtogs av 3 killar när hon var 17. Sen S. Gick hem med en kille. Han höll fast henne så han kunde ha analsex med henne. Sen slängde han ut henne. Sen var det H och hennes 2 systrar. Deras far hade utnyttjat dem sexuellt alla tre. Sen var det I som hade lagt sig när hennes föräldrar hade fest. Kanske hon var 12. En man tog sig in i rummet och hann nästan genomföra en våldtäkt. Av ren tur kom någon annan in i rummet och det stoppades. … Detta är människor jag varit bekanta med, det har varit vänner och flickvänner. Och det är inte alla. Nej, det finns fler. Men de vill jag inte skriva om här. Alltså, killar grabbar män, vi kan bättre än så här. Det är fegt och ynkligt att utnyttja män kvinnor hen sexuellt. Nu är det stopp! WORD! Manliga likes eftersökes!

SUEDE – PALE SNOW

inlagt av den 2016.01.17, under andras, inläggsserie, video
17:e

 
If you lose the one you love.

A FRIEND IN A BAR

inlagt av den 2016.01.16, under eget, foto, helt jävla sjukt, omsorg, text
16:e

suzi

 
been sitting here
a bar was better
and you forgot your phone

your photos
your almost
scary talent

haw by 16 horsepower
never heard in a bar in this town before

as a woman
it’s hard, you said
and I got scared when you said
that you had become immune after all shit

it’s like you accepted it. accepted the fucking bloated perverted fingers of men that in their rotten heads thinks that you are a piece of clay that they can beat and rape as much as they want.

in MY world, in my mind, in my caring Being there is no gender. it is you that gives me a gender. as one object there is no this and that. when there is two objects there are cracks.

I am not a man and I am not a woman. There is a truth. That I am Me.

I am Me. it is up to you to judge me.

ALL KRAFT ÄR NÅD (KONST AV KENT WILLIAMS)

inlagt av den 2016.01.12, under andras, inspiration
12:e

555

444444

333

1111

 
http://www.kentwilliams.com/
http://journal.danielized.net/?p=7043

MÅNDAG, HEIDEGGER

inlagt av den 2016.01.12, under bildserie, eget, foto, omsorg, text
12:e

1

2

3

 
Tid och energi tillbaka. Har skrivit en lång sak om Heidegger, Trotzig och lite mer. Men sen. Kill your darlings. Tog bort textfilen, så nu börjar om. Essensen i tanken – som är så svår i Heidegger; han skapar öppningar: ”frågor” som bara är där för en stund och som då behöver användas under denna korta stund – måste fram. Han använde ofta ordet ”glänta”. Om man kan tänka sig in detta i hans uttryck varats herdar det vet jag inte, men visst finns det saker som vi behöver väcka för oss själva så att vi sedan kan skapa en öppning hos en medmänniska.

Eller Kafka: (ungefär) ”Litteraturen ska vara en yxa mot det frusna hav vi har inom oss.”

VIKTEN av att känna igen denna ”nåd”.

ETT MINNE JAG ALDRIG HAFT

inlagt av den 2015.12.31, under bildserie, eget, foto, poesi, text
31:e

151231

 

Efter många, många år så försvann hon ur mina drömmar. Hon fanns inte
kvar i min kropp på något sätt.

Hon skickade ett brev till honom. Det försvann i posten. Hon tog det som ett
sorts nej.

Han bor i New York nu. I sin lägenhet tittar han på skuggorna som den låga
höstsolen skapar. Allt i ett brandgult skimmer. Han står där länge.

Hon glömde också. De sågs aldrig mer.

Jag själv undrar själv om den där kärleken finns kvar någonstans, om den
finns sparad.

Jag frågade den Allvetande. Han gav mig ett val: Vill du för alltid minnas, för
alltid leva med en för alltid lika starkt närvarande sorg? Eller vill du ha
möjligheten till att Glömma? – Möjligheten att kunna helt börja på nytt?

Han sa att jag var tvungen att tänka igenom detta; att fundera ett bra tag.

Jag gjorde som han sa, jag funderade i månader och kanske år. Jag gav
honom mitt svar. Jag vill Minnas Nu. Minnas fram till Min Död.

Skuggorna nere på gatan i brinnande brandgult.

Han såg henne i minsta detalj nu, varje hennes rörelser och ord.

Arbetslös år senare, utan bostad. Tjugo år senare nedknarkad i en gränd i
Brooklyn. Heroinet gör att hon kommer fram.

Där han ligger dansar de tillsammans och hon har den röda klänningen på
sig.

Överdosen och de älskade för sista gången.

Jag själv undrar om kärleken finns kvar någonstans,
om den är sparad någonstans.

Ibland tror jag faktiskt att allt kommer tillbaka exakt som det var. Kanske
det tar triljoner av år. Det kanske går runt. Nåja, det är allt jag har nu. Det
tar slut här.

Eller, kanske har jag glömt Dig? Eller har du glömt Mig? New York är som
vackrast om Natten.

 
SHE.DANIELIZED.NET

JOHN CAGE: LECTURE ON NOTHING (1959)

inlagt av den 2015.12.31, under andras
31:e

5229_10154035068643974_4776759856119976791_n

KOM NER TILL OSS

inlagt av den 2015.12.23, under andras, citat, eget, poesi, text, video
23:e

1-FullSizeRender

4 kopia

CGPgM-WU8AAAdGa

Skär sig för att kanske få stanna.

 
 
AUTOMATISK SKRIFT. FÖR BLOGG.
0101. INSLAG AV KENNET KLEMETS POESI (KURSIVERAT).

för många kemikalier
jag kan inte lita på vad de ger mig

älskar hela natten ljusen tar aldrig slut det är vi mot dom vi ska se att det vänder när du vaknar på akuten och köper Pampers för det behöver du nu då allt släpper och du inte kan se, se inte kan du är här nu i rummet och inget finns kvar, nej bara du, nej bara du

bara du nu
i det vita rummet
nu gäller det att sortera tankarna
eller kanske inte sortera alls
kanske bara vara bejaka det som är musiken
hon spelade på strängar, så enkelt de går av av av

han såg en annan människa försöka ta livet av sig
strypa sig, blått ansikte. kanske det är
sånt man inte ska behöva se. men egentligen
brydde han sig inte. att skapa en mur runt kroppen
är förvånansvärt lätt. hans ansikte; blålila.

han räddade honom.

muren. runt kroppen, ja.
kanske han verkar översnäll och lätt. men vakna ögon genom dygn efter dygn. tankestorm efter tankestorm. vibrerande fingrar. sökande efter sol. panikvulgär tillvaro.

minnen av blålila.
slagen mot kroppen.
hånet. hånandet. humor i slutändan.

Man kan ha begåvning men dåligt självförtroende, men så kommer ett ögonblick när inget kan stoppa en. Känslan av urkraft är vacker, skräckfylld. Ett avskalat, enkelt tema. Musik som fungerar utanför musiken. Inte mycket rörelse, utan mer uttryck. Händer med fingrarna utsträckta. Ett tillstånd, minimalism. En stämning av mord, kroppsrörelser, tröst.

ett fiskkadaver. ögat.
ibland vänder tillvaron som ett timglas.
allt ska ses igen, allt ska ses igen, allt ska ses igen.
och till detta ska man säga ja!? jo, ok, jag säger ja.
min kropp säger ja, mitt sinne säger ja. hur skulle
det kunna vara på något annat vis? va, verkligen
hur skulle det kunna vara på något annat vis!?

vi säger ja även när vi säger nej. det där
är en mening värd att tänka på.

AMOR FATI, ja min älskade. bring it on.

hemma.
polanski på teve. chinatown. snitt.
om hur konstigt att alla där vid 68 på den
platsen likt gick in i varandra. jag vet inte.
raped by the devil. sympathy for the devil.

En drog som verkar i hjärnan, belöningsämnen som kroppen själv producerar, speciella mottagare i hjärnan, en känsla som gör att dörren till hjärnans belöningssystem fungerar inte bara i hjärnan, utan ute i kroppen.

längtan efter ruset.
längtan efter ord som vill komma. patetiska försök med jung och freud och frankl och adler. med meditationen och koncentrationen. med viljans filosof och tillvarons filosof. men banalitet, fatalism och a-moralism. med kairos, kairos, kairos!

i is-land
fast besluten
att röra vid dessa saker
ändra deras positioner

i icke-berusning
lämnar åt sidan,
tar fram, gömmer,
leker med lutan, i is-land

fast besluten
än en gång (en gång, en gång, en gång..)
kairos en gång till till till
fastnar men sen en annan gång, tills vidare –

slutar och det börjar
och det är fast

slutligen är det där blå eller rosa pillret så mycket mer effektivt. ta mig, sluka mig, låt mig göra dig till ord. jag dansar på mitt rum, jag har vår, sommar, höst och vinter i min hand!

i allt detta motsägelser och felaktigheter. självklart så. detta är bara några anteckningar från en helt obetydlig dag. jag gör vad jag kan för artens fortlevnad, ha!

03-df720dc4021808044a1a5e3bbfab9a5b_large

05-3486687058_2f2325e7b7_b

 
08-3

 
 


SUN och text av mig. Bilder av folk jag inte orkar dra upp nu. De är inte av moi i alla fall.

Rent som kattguld.

inlagt av den 2015.12.17, under andras, eget, omsorg, poesi, text
17:e

12

 
Det där som fortfarande förföljer mig. De förlamande åren. Dis, dimma – längst ut på isen. Iskant, kant, klyfta; den gamla vägen ner, ner, ner. Jag var förlamad, tiden förlamade mig. Isoleringen. Mina rutiner. Kött och ben nu. Det har blivit kött och ben. Dis, dimma – jag kan inte minnas längre. År av glömda minnen. Benrangel. Köttet och dess fasthet. Det har blivit kropp. Förlamande år har blivit kropp. Kropp nu. Kropp. Kroppen är vad som är?

Och i dunkla passager och skymningstäta dalar slår blixtminne till. Rent som kattguld. En skräck stannar i mindre än en sekund. Sen dold-heten. Vidriga vändningar i svettig säng. Blodstänk och gröna väggar. Och något mer, det fasansfulla – tankarna som satt fast som is. Tvång-tanken. Tvång-tankarna. Och. Och sen borta, ur passagen och så borta. Kattguld. Falskhet. Spelar spratt. Minnet en tvehövdad gud. Köttet staplar vidare. Det fasta köttet. Som, har jag upplevt för mycket?

Näsa, knoge, kindben, fot – staplar.

 
 


Konst av Kent Williams.

SUPERMARKET NIHILISM

inlagt av den 2015.12.16, under andras, bildserie, eget, foto, text
16:e

123
ewer

 
The car is on fire, and there’s no driver at the wheel
And the sewers are all muddied with a thousand lonely suicides
And a dark wind blows

The government is corrupt
And we’re on so many drugs
With the radio on and the curtains drawn

We’re trapped in the belly of this horrible machine
And the machine is bleeding to death

The sun has fallen down
And the billboards are all leering
And the flags are all dead at the top of their poles

It went like this:

The buildings tumbled in on themselves
Mothers clutching babies
Picked through the rubble
And pulled out their hair

The skyline was beautiful on fire
All twisted metal stretching upwards
Everything washed in a thin orange haze

I said, ”Kiss me, you’re beautiful –
These are truly the last days”

You grabbed my hand
And we fell into it
Like a daydream
Or a fever

We woke up one morning and fell a little further down
For sure it’s the valley of death

I open up my wallet
And it’s full of blood

***

(Lyrics/poetry from the song ”The Dead Flag Blues” by Godspeed You! Black Emperor.)

***

PS.

Det sitter en tiggare vid den där Mammonbyggnaden. Jag gav pengar till henne, tittade upp såg en välbärgad äldre dam stirra på mig. Hon skakade på huvudet. Ibland vill jag kräkas upp blålera. Ignorans. I framtiden: ”Det var en fruktansvärd tid det, stackars människor! Vad gjorde du då? Inte mycket, det fanns inte mycket man kunde göra.” Jo, det fanns saker du kunde gjort. Det finns saker som du kan göra. Och det finns saker som du kan göra i framtiden.

SUN

inlagt av den 2015.12.10, under andras, eget, video
10:e

 
 
 
Footage from NASA (edited a lot!) and music by Mercury Rev and Clint Mansell.
And then several hours of editing.

If anyone has questions about copyright, just mail me.

UPDATE: Here is a new version, the video is the same but the soundtrack is ”Come Down to Us” by Burial.

FYRA TWEET. NÄSTAN STORM OCH KALLT UTE.

inlagt av den 2015.12.06, under citat, eget, handling, omsorg, poesi, text
06:e

tweeeeeet

 
Alltså de tweeten
visar att jag är
Raving Mad eller
att There is
Reason in My Madness.

1. Stå still så gör du ingen skada. Vi är fyllda av halm.
2. Lev ensamt och smaka på den friheten. Men, den friheten,
som om det vore en drog (en substans) tycks sig ebba ut.
3. Inse att mötet med dig (om dörren öppnades och där stod du!)
skulle omkullkasta och förlöjliga allt det miserabla i min situation.

Bara ditt skratt, bara ditt leende!

Men punkt 3 hänger ihop med de andra. Antingen/Eller skrev han.

Fast att din närvaro (i tanken, att du skulle komma) är på något vis starkare än alla element och substanser och slutsatser (ha!). Jag vill inte att människan i sitt innersta ska vara omöjlig. Eller vara omöjlig i den värld som liksom har fallit ur våra händer. Jag tror Albert Camus skrev ungefär ”En enda människa kan rättfärdiga hela ens existens”. I en nästan omöjlig värld kan kärleken (tvåsamhet eller vad man vill, det innerliga intima, erotiken) ur sin egna kraft visa Det Vackra med världen och med mig själv och den andre. Explosionen Vill Revolten, ur kärleken reser sig The Hollow Man och i Modig Kris måste slaven släppa alla bojor och se rakt in i död och klimat med Kärleken bibehållen. Den älskade frie säger stopp!

Jag kan ärligt säga att innerst inne så är det just detta jag alltid haft med mig, burit med mig. Varken tanke eller känsla. Stämning. Kanske Grundstämning. Ack, ord och betydelser. Jag skriver igen:

Mitt Hjärta Vill Detta.

NU 151204 17:48

inlagt av den 2015.12.04, under eget, foto, handling, helt jävla sjukt, omsorg, poesi, text
04:e

123456

 
I Djupet. –

Djupet, ett sår, en symbol, ett dött barn – håller oss vakna, håller oss vid ständig spänning. Lägg dig ner och glöm – men nej, det fungerar inte. Blåsor på psyket självt; håller oss fastnaglade. Såriga och brännskadade ansikten är allt vi ser. Utmärglade.

Underliga karga landskap i hjärtat själv.

Innehållet borta, yta kvar.

       Ansikten –

rör sig runt, runt. Letar efter något. Paniska. Ansikten är tomma, uttröttade, paralyserade, inåtriktade – inkastade i något, slut och början existerar inte. Inkastade och fångade. Flaggor, nationer – det spelar ingen roll. När jag tittar ser jag nästan inget – bara tomma skuggor, fasor, ögonvalv och kindben. Letande, sökande, inriktade i en gömma. Slutstation. Stängsel. Ett slut.

Termometer som sjunker.

Monster som skuggar,
              fast de kanske inte vill
              men de är maskinen
              de är gränsen
              de är k-pistarna.

Blickar som flackar, steg på en jord som tycks bränna sig själv ur sig själv. Jorden välver runt sig själv. De tunga dörrarna som sår, stängsel som bölder. Ansikten som är sten. Är sten eftersom de andra är sten. Den utlevande vildens tid är nu, nyckeln och den utestängda människan är dömd. Ulven är här, varulven är här, den äter på utmärglade lik.

Segnar ner, tappar tron. Tröttheten och rädslan. Rädslan som nu är mångdubblad. Bara ansikten. Rör sig förbi utan blickar. Framåt, framåt. Förstenade i sig själva, jag är här bortom. Det är min vy vi ser, fel eller rätt. Jag sitter vid kanten iakttagande. Förlåt om jag har fel. Hettan slår till, en blick slår emot, universum är likgiltigt. De stänger och trycker på knappen. De stänger och trycker på knappen. De stänger och låser för gott.

Territorier mellan invånarna. Kölden igen. Den slår. Minusgraden en blixt mellan metallen. Vid alla, vid envar – ett dolt område, området som inte kan sluta minnas. Det slår emot, slåss och rispar ibland. Sen låter det oss vara en liten stund, väntande i djupet. Bläckfiskar har långa armar.

Landskapet ett ömsat skinn. Det är tö. Lik och blod. Barn, män, kvinnor, hundar. Som om en gnista kunde få det hela i samtidig brand. Allt sånt här får man betala för. Figurer beträder. En går förbi, en stannar upp. Elden inte långt under landskapet. Ugnen. Döda träd. Luft som knappt kan andas. Ett oändligt ödeland – figurer brända av den kalla ugnen, själar förtvinade, personligheter förstörda.

Detta ska vi leva med. I djupet. Alltid i djupet.

Ondska.

pagetop

  • INLÄGG (SENASTE)

  • INLÄGG (UTVALDA)

  • ETIKETTER

  • KATEGORIER

  •