UPPHITTAT/RÖRELSE

inlagt av den 2015.02.18, under andras, inspiration
18:e

5-1_859

5-4_843

5-9_1000

6226749065_9e0a4c96bc_b_900

8451388568_611b2bdaf6_o_1000

tumblr_mt1ab6S9im1r83wxko1_1280_960

tumblr_n7gvet6AN11ri5xfso1_1280_675

tumblr_n47viuZGUb1rjghuqo1_1280_940-1

 
Hittade dessa på but does it float. Här är fotona och namn på skaparna/fotograferna.

STRÄNDER, DE VRIDNA TALLARNA

inlagt av den 2015.02.17, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning
17:e

1234

3123123

150217_3

UPPHITTAT

inlagt av den 2015.02.11, under andras, inspiration
11:e

1

2

3

4

 
1. Yerkes Observatory, Solar prominences around entire disk, 01-04-1916.
2. Erik Petrie.
3 & 4: Bianca Beck

BEYOND THE CONCRETE WALLS OF SLEEP

inlagt av den 2015.02.04, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning
04:e

 
1

3

4

6

MÅNDAG NATT

inlagt av den 2015.02.03, under eget, målning/teckning, text
03:e

tree_dj

 
Oj, vilket samhälle som skapat mig. Det kom som en blixt. Jag läste, tittade upp och såg urgrå himmel. Letade upp alla slantar, gick ner till butiken och gav allt till tiggaren. Sen läste jag, tittade upp och såg värre djävulskt urgrå himmel. Och sen vet jag inte hur vi ska kunna somna.

MONSTER I SVART

inlagt av den 2015.01.27, under andras, bildserie, citat, eget, grafik/digitalt, poesi, text, video
27:e

3

2

It’s impossible for words to describe what is necessary to those who do not know what horror means. Horror… Horror has a face… and you must make a friend of horror. Horror and moral terror are your friends. If they are not, then they are enemies to be feared. They are truly enemies!

Walter E. Kurtz

 
capture_0

 
I de stora städerna lurade skräcken i kloakerna. Undervärldens härskare bara inväntade sin tid. Bandidos. IS. Den simpla tjuven. Den fattige. Och de som ligger under dem. Förorters ilska. Jokerns blod-breda leende. Som ett tärningskast, som en slumpens infall kommer asfalten att spricka för att lyfta de nya till makt. Jag hör dem komma… Tassande… Till synes ofarliga… I köpcentrums-fängelser sitter de. Vi som inte har råd kommer att ta oss råd, kosta vad det kosta vill. Wallmart ska brinna, era dyra kläder som vi syr ska vi ta tillbaka, utstöter den utstötte. Moral. Terror. Skräck.

Europa. EU. Demokrati. Mänskliga rättigheter. Vår moral, vår etik. Detta är värden. Vilka är dessa värdens ursprungliga värden? Oj! – tänk om det inte finns några sådana! Skräcken! Monstren i svart kommer kunna göra vad de vill!

Men.

Det är upp till dig och mig, vårt du och jag; djag. Jag tänker och skriver och talar att att den hen som kränker eller får en annan människa att skämmas – den hen skapar vrede hos mig. Jag kan inte acceptera att själv bli kränkt, då kan jag inte acceptera att någon annan människa blir det heller. Jag bygger en egen moral och ”tro” som jag måste hålla fast vid.

Samvete -> Omsorg -> Beslutsamhet. Att ombesörja varat, det blivande. Att ombesörja stenen, gräset, rådjuret, människan.

 
8

 
Kan du acceptera att skada någon direkt eller indirekt? Kan du acceptera att mörda någon direkt eller indirekt? Kan du acceptera att bli skadad av någon direkt eller indirekt? Kan du acceptera att bli mördad av någon direkt eller indirekt?

Etiken är iskall. Fingrar och möjligheter till handling blir is. Handflator som inte kan agera. (Kan inte bli knuten näve). Allt har stelnat till (intet). Kan inte bli knuten näve.

Börjar här.

Att ombesörja varat, det blivande.
Att ombesörja stenen, gräset, rådjuret, människan. Rådjursögat är jag. Men jag ser monster i svart.

 

KATAKLYSM

inlagt av den 2015.01.20, under bildserie, datorspel, eget, foto, grafik/digitalt
20:e

ett

tva

tre

 
Jag har använt bitar från spelet Korsakovia och filmen Stalker.

——————

inlagt av den 2015.01.19, under eget, foto
19:e

tree

Vi hungrar efter det riktiga.

inlagt av den 2015.01.19, under citat, eget, grafik/digitalt, målning/teckning, poesi, text
19:e

1-1

 
att följa den,
se den, att äntligen
känna den mot fingertopparna, handflatorna

Idag ruinerade jag mig nästan igen,
gjorde mig nästan tom, bröt nästan ihop.
Likt Ekelund: – i förtvivlan finns bara antingen/eller.
Under en väntar kaoset, varje möjlig ansträngning måste fram för att hålla en uppe;
hålla en vid (medvetande). Sinnet blir en blodig stridsplats. Myggor sticker.
Håll dig uppe! Håll dig uppe! Håll dig uppe!

Det är inte så farligt som det låter, jag rör mig bara in och ut ur zonen – och i detta grumliga, grådisiga klamrar jag mig fast vid rötter och gräs. – jag står upp igen. In the neon sign, scrolling up and down, I am born again.

Min just nu Milda Förtvivlan, Heideggers Nyktra Ångest, hans Rustade Glädje.

Förtvivlan. Nog om mig. Kanske! Vidare, vandra –

Vilhelm Ekelund (Ur Båge och lyra) :

”Människan vore allsmäktig, om hon kunde vara förtvivlad alltid”, säger Leopardi. Men betyder det verkligen något annat att vara människa än detta: vara förtvivlad! Blifva allsmäktigt förtvivlad – fanns det någonsin en annan väg upp för mänskligheten? Hvad var hemligheten med de flesta stora människor? Att deras förtvivlan räckt till, att den icke var bara en momentum, en övergående förmörkelse såsom hos genomsnittsnaturen; att äfven deras lycka var i grunden förtvivlan.

Genomsnittsnaturen? Hur låter det? Är det högre att stångas av förtvivlan var dag och inte bara fläckvis, några gånger om året? Nej, det är inte högre. Men det kanske är en väg? för vissa av oss att vandra. Att låta sig förtvivlas, att låta sig slås ner till bar frostmark. Förtvivlan är krisens syster. I krisen finns det bara ett enda antingen/eller. Att över leva eller inte. Jag talar om mig själv igen och säger att förtvivlan ger mig blicken (den direkta blicken) och förmågan till att se vad som verkligen är avhängigt. Jag är här. Som när Heidegger talar om ångest. Eller som när elden tar tag i din lägenhet och du slänger dig på telefon och ringer för nu är bara nu och det finns bara detta detta detta. – KÄRLEKEN! I frånvaron av honom eller henne, i skräcken av att förlora detta det största finns inga vägar, inga pauser, inga möjligheter till att andas ut..!.. Krisen och ögonblicket. Kairos. Närheten till kaos och handen som greppar hårt, fast. Och kanske, kanske kan man i allt detta se skönhet…… Ekelund igen:

Det är en djupt befriande känsla i att ha erfarit lifvet som en outsäglig meningslös grymhet. Din framtid ställes inför ett antingen – eller. Glömma är nästan omöjligt. Nästan. Men utan att kunna glömma måste du omkomma. Din tillvaro befinner sig ständigt öfver avgrunden. Du har anledning – i sanning – att vara stark och klar i känsla och tanke. Af det överkänsliga hjärtat kan du erfara det riktiga. (…) Ditt tyranniska hjärta hungrar efter det riktiga, kan ej mättas med annat.

Ja; ditt tyranniska hjärta hungrar efter det riktiga, kan ej mättas med annat.

 

DU & JAG & BROTTET. NU; ETT BOKSLUT.

inlagt av den 2015.01.04, under andras, citat, eget, foto
04:e

 
Dina dikter. Jag lånar några. Jag behöver det. Bara säg till så tar jag bort. Poeten är visionären, som det sägs. Poeten är den som kan se in i framtiden, som det sägs. Du skrev:

MÅNDAG 2 MARS 2009

Du försöker göra motstånd
Du försöker verkligen göra motstånd
Du knyter händerna hårt i fickorna
och du försöker göra motstånd
Du kniper ihop ögonen
och du försöker göra motstånd
Du kryper ihop i fosterställning
och du försöker göra motstånd

Du försöker göra motstånd
men det kommer att hända likförbannat
Du vet att du gör fel
men du gör det likförbannat
Du tror att det är värt det
så du gör det likförbannat

Så det här är du nu
och det andra, det är han
Det är så svårt att veta var gränserna går
Var ni nuddar varandra
var den ena slutar
och den andra tar vid
När ni somnar
och var ni vaknar
Vart du tar vägen när du lämnar honom
och kliver ut genom dörren
Vad han gör när du inte är där
Hur han går över vardagsrumsgolvet
ut mot balkongen

Du försökte göra motsånd
Du försökte verkligen göra motstånd
Du försökte hålla dig undan
och hålla dig själv på avstånd
Du stängde in dig bakom den fysiska dörren
och du försökte stanna där
Du försökte göra motstånd
Du försökte verkligen göra motstånd
men nu går det inte mer

Så ni sover med händerna tvinnade

FREDAG 3 JULI 2009

Det är lördag
och det är i Gullbrandstorp

Vi går ner till Preem
för att köpa dina första cigaretter
och dagens första cola
för du har visst inte riktigt vaknat än

Och vi går över de gula rapsfälten
förbi återvinningsstationen
där ni letade efter porrtidningar
varje dag efter skolan

Och du var som lyckligast då
efter skolan

Och vi går in i skogen
upp mot stenbrottet
där Gullbrandstorps hembygdsförening
satt upp skyltar
för att hedra stenbrottets arbetare

Och du har din första cigarett i den ena handen
och colan i den andra

Vi går förbi den lilla krutkällaren
och den där stenen
där begravningsföljena stannade
för en första sup
på väg mot Harplinge kyrka

Och jag får för mig att hoppa ner för den där stenen
och du får för dig att fånga mig
mellan din första cigarett
och den andra

Och vi är som lyckligast nu
när det är lördag
och det är i Gullbrandstorp

Vi går genom bokskogen
förbi sjön som bildats där stenen brutits
och solen skiner rakt ner
bland rostiga cyklar
och kasserade bildelar

Jag tänker på säldammen i Slottsskogen
då när jag var liten
men det finns inget levande här
Men du säger att det fanns kräftor
som ni brukade fånga
och att din hund brukade simma här
medan hon fortfarande levde

Och du var som lyckligast då
medan hon fortfarande levde

Vi hittar den gömda stig uppför berget
som ni brukade gå
och vi sätter oss högst upp på berget

Vi tittar ut över fälten
ända bort till Harplinge kyrka
och den väg som begravningsföljena
brukade gå

Och du håller din tredje cigarett i den ena handen
och mig i den andra

Och jag är som lyckligast nu
när det är lördag
och det är i Gullbrandstorp

Och du ser glad ut
nästan hela tiden

LÖRDAG 8 AUGUSTI 2009

jag sitter och drömmer här i fönstret
och sommaren beter sig där utanför
men det biter inte på mig
hur den än larmar och gör sig till
jag önskar det hellre regnade småspik

du ligger i sängen
här bredvid
med ögonen slutna
andas tungt
fast du är vaken

den här sommaren är som ett hån mot dig
som den gör sig till

jag önskar det hellre regnade småspik
där utanför

ONSDAG 29 DECEMBER 2010

Inget annat spelar någon roll då
Hur förklarar man?
Hur det är att sakna nån
som ständigt finns vid ens sida
varje natt ligger tätt intill i dubbelsängen
och som varje kväll sitter bredvid i soffan
och tittar in i samma Tv-skärm

Hur får man andra att förstå
att det vackraste man vet
har såriga kanter

Hur förklarar man för andra
hur det är att ständigt gå på spikmatta
hur svårt det är att tänka på annat
och hur man ideligen sopar brödsmulorna
långt in under plastmattan
så man kanske slipper finna dom sen

Hur berättar man för andra
om rädslan att gå innanför den egna ytterdörren
om skräcken efter en hel dag borta
De långsamma stegen längs Kungsgatan
och om hur dagens frånvaro är det enda
som håller ihop det

Hur ska man göra
för att få dom utanför att förstå
att hjärtat i halsgropen
blir en vanesak
att hyperventilationen
bara är den ena sidan av myntet
Om lugnet som finns på
andra sidan

Det där lugnet som bara finns där
de där dagarna
när vardagen långsamt går framåt
och veckans storhandling
faktiskt blir något gemensamt

De där dagarna när allting fungerar
och resan med tåget
middagen med vännerna
inte blir något man får berätta om efteråt

Den där känslan av det obönhörliga lugnet
känslan av att vara ett par bland alla andra
som bara infinner sig precis innan
stormen bryter ut
och allting börjar om från början

Hur förklarar man för dom utanför
om skakiga händer
halvrökta fimpar
en kreativitet som rinner mellan fingrarna
och att en Svenssontillvaro
trots allt
faktiskt kan vara högsta vinsten

Hur förklarar man den där känslan
av att stiga av bussen
och se honom stå där
med den röda halsduken knuten om halsen

Inget annat spelar någon roll då
Inget annat spelar någon roll då

Jag har ingen skyldighet att förklara
varför jag tänker stanna
fast varje dag
kan vara den sista

NIETZSCHE HEIDEGGER DEN STORA FARAN

inlagt av den 2015.01.01, under eget, foto, helt jävla sjukt, poesi, text
01:e

 
Jag läste delar av ”The End of Philosophy” av Martin Heidegger. Att stå vid en avgrund eller se ett vinterstängt nöjesfält. Jag måste, min vilja. –

Viljans transformation. Dagens ”vilja” är att göra våld på sig själv för att uppnå ett ”fantastiskt” mål. Vi hittar en ”vilja till vilja”. Heidegger säger att ”Därvarons (Dasein; Tillvaro) sanning går här helt förlorad”. Och jag förstår honom. Om varje människa ska ha ”viljan till vilja” som högsta mål så leder det till en helt ensam jakt på det stoff som kan ”berusa” oss till att ”vilja Mer”. Men det är inte det enda, en annan faktor är att ”någon” måste visa ut det som är ”vilja till vilja”:s högsta mål. Alltså kämpar människan mot ett mål som innehavs av en trendsättande elit. Kanske ingen kommer att nå dit förutom just den (i sin ignorans icke förstående den Förstörelse de gör) elit som skapar elitmåttstocken.

Nej, vänta nu. En elit som visar vägen? Nja. Om vår Vilja till makt är en Vilja till vilja, är det inte Viljan till vilja i sig själv som styr? Dasein vaknar trött på sin säng, pushar sin Vilja till ”bra form”. Äntligen vill vi Vilja.

Nietzsches oerhört missförstådda Viljan till makt (alltså helt enkelt: ATT HANDLING ÄR VILJA HELT UTAN NÅGON SORT ”INRE” DISKREPANS) blir här det passiva inväntan-det av kraft för att Vilja Det Vi Inte Vill. Hm. Kan jag säga klart från mitt hjärta här att: Viljan Till Vilja är en våldtäkt på oss själva(?)?

Hm, nu detta är mina tankar blandande med Heideggers. Ta vad ni vill ha och släng resten. Men om ni tänker slänga allt, så är det ett tecken på att ert sätt att vara korrumperar.

 
Bilderna med text ovan från ”The End of Philosophy”.

Ladda ner ”The End of Philosophy” som PDF.

 

KOLNATTYSTNAD; JAG TJÄNSTGÖR INTE!

inlagt av den 2014.12.30, under bildserie, eget, foto
30:e

 

MÖRKERTYSTNAD; – INTE FAN VARA SKÅDESPELARE!

inlagt av den 2014.12.30, under bildserie, citat, eget, foto, poesi, text
30:e


Det autentiska konstnärliga projektet låter konstens fortlevande innefattas i levnadskonsten. Vi är konstnärer endast genom att vi inte längre är konstnärer: vi går att förverkliga konsten.

 
Hur ska vi då nå fram? – hur ska vi slå oss ut? Hur överskrider vi gränserna? Kanske, kanske endast barnet kan svara på det, men dock, barnet svarar inte – barnet springer vidare och leker, ritar i sanden.. Riv slottet!, bli barn! – blif dåre!

 

CHASING DEMONS ON A COLD SWEDISH TUESDAY

inlagt av den 2014.12.18, under andras, eget, ljud, video
18:e

 
Allt material, såväl ljud som bild, är saker gjorda av Radiohead. Jag har bara snurrat och förvrängt och slöat ner och speedat upp. Musiken är Pyramid Song utdragen till 800% längre. Jag har inte gjort det, hittade ljudklippet någonstans men minns ej var. Så fort jag hörde det så såg jag nästan exakt det jag gjorde här. Gjorde detta klipp alltså. Ibland är känsla automatik.

GOOGLE TRANSLATE MACHINE-ENGLISH:

All materials, both audio and video, are things done by Radiohead. I just twisted and distorted and slackened down and speeded some things up. The music is Pyramid Song prolonged to 800% longer. I have not done it, found audio clip somewhere but can not remember where. As soon as I heard it, I saw almost exactly what I did here. Did this clip that is. Sometimes a feeling automates.


 
You can download the 800% slower Pyramid Song HERE.
You can download my video in SD quality HERE. Not working. Will be fixed soon.

 

NÅGRA SKAKER FRÅN MITT FBKONTO, DECEMBER

inlagt av den 2014.12.18, under eget, facebook, fragment, målning/teckning, poesi
18:e

1

 
Kan inte hitta en enda recension av denna bok. Om någon vet om nån så kan ni väl skicka länken. Ingen som vågar recensera? Är han så farlig?

(…)

Det som kanske skrämmer mig allra mest: personen som har skaffat sig en bild av världen, människan och tillvaron som hen tar som det absoluta sanna. Detta kan hända medvetet eller omedvetet, men jag tror att det oftast landar någonstans mellan de begreppen. Eftersom personen är helt säker på sin sak, så finns det ingen idé att diskutera, debattera eller ens tala med denna person. En person som tror på vad det än må vara, men som ändå alltid kommer tvivla, den personen kan jag möta, tala med. Och märk att jag skriver person, inte människa.

(…)

2

[Bilden ovan har jag döpt till VAGINAL BLOOD eftersom jag la upp den på en engelskspråkig sajt. På svenska? Ja, så klart: VAGINALT BLOD. Och jag tycker den funkar med impuls-dikt-saken nedan.]

 
Märkligt, ser ingen människa
Att de nyligen tända ljusen bakom fönstren
inte lyser

Det är mörker,
och jag längtar
till efter havet

Tång duggregn
träden likt
mörka absintklänningar
storm och jag ser
mellan vågorna

Det är inristat
i min kropp

Villshärad,
Erik Olssons tallar
vridna i salt smärta

Bilden jag har
deras trädfingrar
likt alla skogens
osaliga andar

Sträcker sig upp mot
sista novembers solens
sista ljus upp ner
bakom framför horisont

Brinnande händer mot skyn.

(…)

Med det geografiska spel som spelas, har jag jävligt mycket tur att ha några mynt, säng, tak, mat och vatten. Vem som kastar tärningarna har jag ingen aning om. Det är för teologer, vetenskapare, filosofer och teosofer att spekulera om. Jag kunde varit uteliggaren, flyktingen, golfspelaren, jag kunde varit vem som helat av er där ute. Jag kunde varit porrfilmsaktrisen, jag kunde varit narcissisten, jag kunde vara den jag älskade en gång. Vi kastas in i en miljö. Har vi tur så har vi tur, annars inte. Jag tycker den tanken det ger en känsla av solidaritet. Alla bär vi den plats vi själva fått. Den binder oss till världen.

(…)

Resor i PolyFuana:

3

4

 

pagetop

  • 01 INLÄGG

  • 02 ETIKETTER

  • 03 KATEGORIER

  • 04 ARKIV

  • 05 INFO

    En blogg om ett försök antända liv. Ditt, mitt. Tanken om handen som "man kan göra en näve utav" men inte kan agera. Obehaglig stiltje som hade kunnat vara poetiskt lugn eller dionysisk dans. Men snälla, jag gör vad jag kan. Det handlar om den där agerande näven igen, eller den "agerande öppna välkomnande handflatan" som jag vill se min hand som.