A TINY DISTORTION;
END OF A RELATIONSHIP

inlagt av den 2016.12.01, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
01:e

 
1

 
2

 

MENNISKOTJYRKOGÅRDEN [SKISS]

01:e

main

 
 

 
 
En maskin som bygger ord. Från nervtrådar och inälvor. Sladdar, DNA och ogästvänliga blickar. Mata in texten och den bygger poesi. Inte mänsklig. Bara maskin, materia. – nej, han säger, själen finns inte, ingen är skyldig till något, alla går genom en förutbestämd mall.

Tre tårar, ljuset reflekteras i dem, ett ansikte, en haka. Känner igen, längtar efter att få röra, fingret mot kindens hårda livslinje.

– och – jag staplar – språket måste följa med i omöjligheten
in i mörkerskogen, virrvarret, koaset (ickemöjlighetsorden och meningssubstansgyttja kan inte tala)

Vid busshållplatsen. Blicken flackar uppåt. Där.
Radhuskartong. Från nedplats uppåt – mot horisont.
Vit jävla byggnad. Klockan spärrar 21:39 – Sverige i stillbild,
och om jag inte har fel – så är avstånden grova långa ickeverkliga
platsen allt det hela ska vara, ser den – jag vill den vara tavla.
Uppe till vänster ett fönster. Inramat av lampa, tigande tv-brus,
det blå, det vita, blinkande – från och till,
meningens sista ord vill beskriva ensamheten.

Nej, icke är du här.
Sorlet är grovt
staden luktar.

Jag skriver:

”Slutstation över telefonledningarna
begränsade samtal, mellan människa
och människa. Vinden som andas
utanför fiberoptiken, ett hölje.
Tonerna når inte riktigt in, de vill
aldrig nå riktigt in.

Det har inte snöat på ett tag.
Saknar grusvägar mellan fält i snö,
de blir långa svarta ormar.
Vinden. Förnimmelse av vidder, –
frihet. Siluetten av en kropp.”

Poesin närmar sig mig. Orden är viktigare än någonsin. Det är som om – kanske du där ute, i någonstanset lyssnar och ser, hör, ringar in och nickar förstående. – Kanske poesin har en sådan den största läkande kraft, – kanske den Kristian Lundberg som döper sin bok till ‘Den som inte talar är död’ vet och inser vad det är att tala, att inte vara tyst, att inte dölja sig i de nedsläckta rummens tvivel. Jag skriver det ur mig, jag skriver det, – livet inbringas i ett nu, kanske in i en eskapism, men!, men i orden framhärdar jag, lyssnar jag, blickar jag – och är det inte så att jag talar? – är det inte så att där i någonstanset någon hör, nickar? – är det inte så att jag skriver, talar för att höras? – för att höras?

 
 
Rörelsen. Handen över kroppen.
Meningens sista ord vill beskriva ensamheten.

 
 
 
En maskin som bygger ord.
Från nervtrådar och inälvor.
Sladdar, DNA och ogästvänliga blickar:

2

3

1

4

 
 
 
 
12:32 torsdagen den 1 december i Sverige.
Världen är ensam. Jag är ensam.

 
 
 
 


Audio av The Knife: ”Old Dreams Waiting To Be Realized”
 

VEM ÄR VARGEN?

inlagt av den 2016.11.12, under snabbinlägg
12:e

 
1

 
 
Allt som är människa är kropp.

Handen över huden är handen över huden. Känslan är känslan. Du springer nu därför att du springer. Natten är här och Gud är död men du existerar. Det enda som finns, nuet, ingen kan ta det ifrån dig. Du är inte fri, nej, men friare. Smärtan är fortfarande din, du är den som inte kan stanna på en plats, den nomad som måste förstöra det gamla för att hitta det nya. Att stå inför kris efter kris, att behöva bryta upp igen och igen. Men det är dina ben du står på, ditt tankerynkade anlete du rör vid. Det är din smärta, din ångest. Du är suverän. Du är (ensam). Nietzsche: ”Benägenheten att låta sig förödmjukas, bestjälas och utnyttjas skulle kunna tolkas som blygheten hos en gud bland människor.”

Nietzsche igen: ”Den absoluta nödvändigheten bör helt frikopplas från ändamålslighet: annars har vi inte ens rätt att försöka offra oss och ge oss hän! Först vardandets oskuld ger oss det yttersta modet och den yttersta friheten!”

”Den absoluta nödvändigheten bör helt frikopplas från ändamålslighet: annars har vi inte ens rätt att försöka offra oss och ge oss hän! Först vardandets oskuld ger oss det yttersta modet och den yttersta friheten!”

”Den absoluta nödvändigheten bör helt frikopplas från ändamålslighet: annars har vi inte ens rätt att försöka offra oss och ge oss hän! Först vardandets oskuld ger oss det yttersta modet och den yttersta friheten!”

Nödvändigheten utan ändamål. Nödvändigheten som nödvändighet. Det stavas kanske frihet eller ännu bättre lek. Människan som inte vill vara en del av en av människor skapad historia. Människan som till slut säger Nej och med Nietzsche vid sin sin sida utbringar ett kolossalt JA!

Även etiken är här: homo ludens, den lekande människan är revolten mot allt förstenat, elakt och patriarkaliskt.

Det är rent sagt: att börja säga Ja istället för en blodspillans historias NEJ.

Jag föddes 1978 och så kom det första teve-sända kriget. Irak. Min ryggsäck. Små och större stenar i den. Sen började Striptease och man fick se skiten i Sverige. Jag hade inte frågat om att kastas in i världen. Sen kom internet och tjugo år senare så litar ingen på ingen.

Är det möjligt att leva av historiens förtryck? Att leva i ett nu som genom en pil visar framåt i tiden och inte en jävel vet vad som kommer hända?

Varför blev vi som lever nu dömda till detta? Tänk på det.

 
 
61

 
 
Ur filmen Jacob’s Ladder:

”Eckhart saw Hell too. He said: The only thing that burns in Hell is the part of you that won’t let go of life, your memories, your attachments. They burn them all away. But they’re not punishing you, he said. They’re freeing your soul. So, if you’re frightened of dying and… and you’re holding on, you’ll see devils tearing your life away. But if you’ve made your peace, then the devils are really angels, freeing you from the earth.”

 
 
 


Bilden längst upp från den briljanta franska filmen Martyrs från 2008. Den svartvita från Jacob’s Ladder.

 

161011

inlagt av den 2016.11.11, under snabbinlägg
11:e

 
4444

 

 

TRUMPMOTHERFUCKER

inlagt av den 2016.11.10, under snabbinlägg
10:e

 
trumpmotherfukcker

 
 
Jag kastades in i den här historien när jag föddes 1978. Om det hade kunnat vara på något annat vis. 1978. Det gjorde att jag fick se en patologisk narcissist som heter Donald Trump bli president över USA. Den oskrivna historien jag ser framför mig kan bli en bok med nästan helt svarta sidor.

 

161107_LANDSKAP

inlagt av den 2016.11.07, under eget, grafik/digitalt, snabbinlägg
07:e

 
161107_limbs

 

FALSKA LEENDEN; att förstå skiten

inlagt av den 2016.10.25, under andras, eget, helt jävla sjukt, omsorg, text
25:e

 
tunbjork1

1

 
 
Jag försökte få fram något. I det överstrukna nedan.
Jag ska försöka igen. Varför, vad, hur? Jag tänker ständigt på vad den ena gör mot den andra. Tortyr. Våld. Normalisering.

 
Det är svårt att vara ärlig.

 
Det finns en japansk film som heter Man Behind the Sun. Denna är mest känd för att det är en film med realistiska tortyrscener som kan vara verkligen svåra att titta på. I filmen sysslar ett stort japanskt läkarteam (under andra världskriget) med att få fram den absolut bästa tortyrmetoden. Och allt är baserat på verkliga händelser. /…/ Kritiker har sett den som en film som vill visa upp vad människor är kapabla till och tyckte den var viktig. När jag sitter här och skriver om denna film (som jag bara sett delar av, dock har jag sett den ”värsta” delen) tänker jag på Lukas Moodyssons Ett hål i mitt hjärta. När jag såg den på bio strax efter premiären så såg jag saker som jag själv sett som inre bilder. Framtiden. Filmen för mig var en profetia. Säkert hälften gick ur biografen och det är ett bevis på att det svåraste och hemskaste, det som människor gör mot andra människor, slås bort – det finns inte i verkligheten. Detta var bara en skärm som visade olika saker i 2D. Gå ut från biografen och det är borta. /…/ I Sveriges digra självmordsstatistik finns siffror, en för varje. En siffra. En årlig statistik att lyckas sänka till nästa år. Vi läser det om det. Pratar om det. Men vi ser ser ser inte en tjej ta alla sina piller, sprit, rakblad och springa ut i skogen. Hur hon sänker alla piller med sprit och sen hugger och karvar i sina handleder tills blodet rinner snabbt ur kroppen. /…/ Vi är så rädda för det farliga, det där farliga som man inte kan precisera. Det finns överallt. Det kan inträffa när som helst. Det är en flytande rädsla för att citera Zygmunt Bauman. Dess flytande-het, dess rörlighet, dess ovisshet, dess decentraliserande skräck. De Andra. Den Andra.

 
Ok, vi tar det utan strecken. Men det måste skrivas om.
Det kommer att bli värre. Texten.
Att hålla mig vid verkligheten.
Vad människor gör med andra människor.
Och hoppet som finns.

 
Det finns en japansk film som heter Man Behind the Sun. Denna är mest känd för att det är en film med realistiska tortyrscener som kan vara verkligen svåra att titta på. I filmen sysslar ett stort japanskt läkarteam (under andra världskriget) med att få fram den absolut bästa tortyrmetoden. Och allt är baserat på verkliga händelser. /…/ Kritiker har sett den som en film som vill visa upp vad människor är kapabla till och tyckte den var viktig. När jag sitter här och skriver om denna film (som jag bara sett delar av, dock har jag sett den ”värsta” delen) tänker jag på Lukas Moodyssons Ett hål i mitt hjärta. När jag såg den på bio strax efter premiären så såg jag saker som jag själv sett som inre bilder. Framtiden. Filmen för mig var en profetia. Säkert hälften gick ur biografen och det är ett bevis på att det svåraste och hemskaste, det som människor gör mot andra människor, slås bort – det finns inte i verkligheten. Detta var bara en skärm som visade olika saker i 2D. Gå ut från biografen och det är borta. /…/ I Sveriges digra självmordsstatistik finns siffror, en för varje. En siffra. En årlig statistik att lyckas sänka till nästa år. Vi läser det om det. Pratar om det. Men vi ser ser ser inte en tjej ta alla sina piller, sprit och rakblad och springa ut i skogen. Hur hon sänker alla piller med sprit och sen hugger och karvar i sina handleder tills blodet rinner snabbt ur kroppen. /…/ Vi är så rädda för det farliga, det där farliga som man inte kan precisera. Det finns överallt. Det kan inträffa när som helst. Det är en flytande rädsla för att citera Zygmunt Bauman. Dess flytande-het, dess rörlighet, dess ovisshet, dess decentraliserande skräck. De Andra. Den Andra.

 
 
 
Vänta, det var något mer. Att titta bort. Att skydda sitt. Att titta bort, och vad det betyder indirekt. Korruption finns i hela svenska samhället. Ansvar. Polisen. Vården, psykiatrin. En person har valt ett yrke med stort ansvar. Ett litet steg bort från ansvaret; att välja det bekväma istället för det rätta – och människor kan dö. Jag har sett det med mina egna ögon.

Jag har känt det i min kropp.
Att förstå skiten är att ha rört den med sin egen hand.

 
 
 


Foto längst upp av Lars Tunbjörk (detalj) och nedanför av Marina Abramović (detalj).

 

TIME MAGAZINE APRIL 8 1966

inlagt av den 2016.10.25, under andras, snabbinlägg
25:e

 
img_1850

 

VI OCH DOM

inlagt av den 2016.10.13, under andras, handling, helt jävla sjukt, snabbinlägg, video
13:e

 

 
 
2 klipp. Ett från Expressen. Och ett annat.
Musik av Pascal – ”Vi Stannar”. Jag la ihop de 3
grejerna. Har jag brutit nån copyright så säg till.

Man kastas in i världen på olika platser.
Vissa i Sverige, vissa i soten döden flykten.

Soten döden lemmarna totalt utmärglad kropp och hjärna, framåt framåt framåt, brinnande sol i ögonen: i skuggan bakom den säkra döden.

Snubblar du är du död.

 
 
 
Pascals skivbolag Novotons hemsida: novoton.se
Tidningen Expressens hemsida: expressen.se

161013

inlagt av den 2016.10.13, under citat, snabbinlägg
13:e

Horace Engdahl har jag inte mycket för. Men han har skrivit en sak jag brukar tänka på. Som elitister av Alexander Bards rang borde tänka på. Så, till er elitister, lyssna på dessa ord av Horace:

Problemet med elitism är att man bara får med de näst bästa. De bästa identifierar sig med allmänheten och ser sig själva som vanliga.

 

PASCAL – FOREVER

inlagt av den 2016.10.06, under snabbinlägg, video
06:e

 

161006

inlagt av den 2016.10.06, under citat, snabbinlägg
06:e

 
heidegger

 

REVBENSTRÄD ∞ CAMUS

inlagt av den 2016.10.03, under citat, eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
03:e

 

 
2

 
img_1833

 
 

 
 

160929

inlagt av den 2016.09.29, under eget, målning/teckning, snabbinlägg
29:e

 
img_1823

 

inlagt av den 2016.09.28, under snabbinlägg, video
28:e

 

 
2

 
1

 

pagetop

  • INLÄGG


  • SIDOR



  •  

  •