COVID-19

inlagt av den 2020.11.25, under snabbinlägg
25:e

Jag skulle vilja ha en riktigt duktig forskare utan jäv, en riktig humanist (kanske idealist), ge ett riktigt och mycket väl genomtänkt statement om de vaccin som är på gång. Eller kanske sätta en agenda för hur allt måste skötas. Jag vill inte svära i kyrkan, men läkemedelsjättarna (Big Pharma) är företag vars yttersta mål är vinst.

Om ett, två, fem eller tio år kanske Coronapandemin kan visa sanningen om den nu så marknadsstyrda och inte evidensbaserade läkemedelsindustrin måste totalt förändras eller inte. Denna situation kan bli en ”tipping point” för en av de absolut största industrierna i världen.

MONOLITH

inlagt av den 2020.11.25, under andras, eget, grafik/digitalt
25:e

 
 
THE PRAYER OF TARKOVSKY’S STALKER

Let everything that’s been planned come true.
Let them believe.
And let them have a laugh at their passions.
Because what they call passion,
actually is not some emotional energy,
but just the friction between their souls and the outside world.
And most important, let them believe in themselves.
Let them be helpless like children,
because weakness is a great thing, and strength is nothing.
When a man is just born, he is weak and flexible,
when he dies, he is hard and insensitive.
When a tree is growing, it’s tender and pliant,
but when it’s dry and hard, it dies.
Hardness and strength are death’s companions.
Pliancy and weakness are expressions of the freshness of being.
Because what has hardened will never win.

DOCTORED

inlagt av den 2020.11.25, under helt jävla sjukt, omsorg, psykiatri, video
25:e

 
”An investigation into the ”monopoly” of the medical industrial complex and how Americans are viewed as patients.”

IMDb

Av Working Pictures 2012

Jag är tveksam till vissa delar av denna dokumentär, men de bra delarna väger upp för de dåliga.
 

JORDAN B PETERSON

inlagt av den 2020.11.24, under omsorg, psykiatri, snabbinlägg, text, vård
24:e

Artikeln ”Jordan B Petersons år: ett ’absolut helvete’” i SvD är bra (paywall). Höga doser av Klonazepam. Ner i abstinensen. Som han säger: ”Värre än döden.” Ketamin. Och kanske annat? Från stjärna till bara en darrande kropp. Frågan är om han hade varit denna ”filosofiska stjärna” utan preparaten.

Jag är inte särskilt påläst om honom. Från artikeln: ”Var stark. Disciplinera dig hårt. Acceptera lidande. Sträva efter mening, inte tillfredsställelse. Ta ansvar för ditt eget liv innan du kritiserar andras. Ljug aldrig någonsin om någonting.” Men jag fastnar för hans beroende.

Är inte människor och deras egenskaper och bedrifter ofta baserade på något ”tillägg till kroppen”? Något som den inte har i sin nakenhet? Ljög Jordan för sig själv? – ”Var stark.” Kanske. Använde han fler medel än benso och ketamin? Och när? Jag får den känslan. Hans abstinens!

Min erfarenhet: Bensodiazepiner och andra medel (CS, osv.) kan höja ens självförtroende och självbild till en fas där man helt enkelt tror att man vet allt och är bättre än andra. Vissa medel ökar koncentrationen, ”klartänkandet” och vakenheten. Jag var ett socialt geni. Då.

Läkemedel och droger kan skapa framgångsrika människor. Är man sen någorlunda intelligent kan man komma långt. Enklast kanske det är att bli poet, författare, filosof, konstnär och liknande. Eller kanske en narcissistisk chef. MEN. DETTA ÄR DET VIKTIGA: BEROENDE ÄR BEROENDE.

Jordan sitter i en soffa med tårar i ögonen. En spillra? Detta handlar egentligen inte så mkt om honom.

Det handlar om BEROENDE och människor i MÄNGDER som förr eller senare kommer att få sitta i den där soffan. DU INTE LÄNGRE VAD DU EN GÅNG VAR.

Du är naken kall förnedrad.

Slutligen: Mediciner/droger kan göra dig smart. Du vinner kanske en strid men förlorar kriget.

Igen, Jordan:

”Var stark. Disciplinera dig hårt. Acceptera lidande.”

Det där har skrivits av många. Men många av dom har använt/använder kokain, opiater, bensodiazepiner, amfetamin, alkohol, absint, LSD mm.

Jean-Paul Sartre med sitt amfetamin, Ayn Rand med sitt amfetamin, Sigmund Freud med sitt kokain, Friedrich Nietzsche med sitt bord med mediciner av alla slag.

 

MÄNNISKANS GRÄNS

inlagt av den 2020.11.24, under eget, foto, fragment, snabbinlägg, text
24:e

 
 
Har någon verkligen förstått innebörden av titeln på Nietzsches bok ”Mänskligt, alltförmänskligt”? Helt enkelt att vi inte är kapabla att leva i harmoni med världen: klimatförändringar, överbefolkning, pandemier. Senaste forskningen visar hur varje hjärna är unik (såklart, men nu visar den att det inte är någon skillnad på den manliga och kvinnliga hjärnan). Vår hjärna är en produkt av exakt det liv vi har haft fram till nu. Så vi kommer inte kunna leva ”as one”.

När högt uppsatta chefer på NSA säger att vi inte kommer klara miljöförstöring/klimatkris borde väl någon lyssna? Eller är detta den bittra sanningen: vi är sådana egoister (även på det omedvetna planet) att vi bara kommer att se till oss själva? Att du kanske inte tror det om dig själv, att du tror du är solidariskt nog att sätta din nästa före dig så vet jag inte om jag tror på dig.

I filmen Turist av Ruben Östlund kommer ett alarm om något livsfarligt. En familj med två barn sitter vid ett bord när detta händer. När alarmet ljuder struntar mannen helt i sin familj och springer iväg för att klara sig själv. Men alarmet var fel, inget hände.

Är det AI:n som kommer att bli Nietzsches övermänniska? Kommer det finnas kvar något mänskligt medvetande i framtida ”levande organismer”? Eller är det cyborgen, mixen, som kommer härda ut? Eller är det redan över, är det bara biverkningarna som inte visat sig än?
 

THE THIN WHITE LINE

inlagt av den 2020.11.12, under bildserie, eget, grafik/digitalt
12:e


 


 


 

PAINTING REWORKED

inlagt av den 2020.11.12, under eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning
12:e

 

MY FRIEND

inlagt av den 2020.10.20, under eget, foto
20:e

 

DETALJER

inlagt av den 2020.10.16, under bildserie, eget, foto
16:e

 

 

 

00:31

inlagt av den 2020.10.16, under eget, foto, fragment, poesi, text
16:e

 
 
FRÅNVARO;

      han

– har rymt, vet inte varför. Från det yttersta slättområdet som nu ligger försvunnet i mörkret likt översköljt av ett svart dånande hav. Iskall svart vind som slår emot. Våta fält, motorvägarnas avlägsna ljuskaos. Springer. Rusar i riktning mot ljuset: centrum där det ligger så våldsamt långt bort. Det artificiella paradiset. Ständig Frånvaro.

 

INSP: ”SET” BY STANLEY DONWOOD

inlagt av den 2020.10.15, under andras, inspiration, snabbinlägg
15:e

 
 
 
The Lost Domain

DISKREPANS

inlagt av den 2020.10.05, under bildserie, eget, foto, omsorg, poesi, text
05:e

 

 

vem ska jag vara
nu när jag är jag

vem är du när jag
tydligt och blödande kan säga vem jag är?

är du där?
är du kvar?
är du dig nu när jag är jag?

till tals
jag
mina ord
till dig

svarar du

finns. existerar?

det är lätt att säga att vi är jag-du.

men.

 

TISDAG KVÄLL/NATT

inlagt av den 2020.09.23, under snabbinlägg
23:e

 

SKREVS SÖNDAG NATT/MORGON

inlagt av den 2020.09.23, under eget, fragment, omsorg, poesi, text
23:e

Jag vaknar tidigt söndag morgon
sätter mig i mörkret och röker tre cigaretter
vilket jag aldrig gör annars.

Men mörkret och tystnaden
och med lugn i mig själv blandat
med en någorlunda nykter ångest
sitter jag där och tänker, känner, tänker.

Och träden med ett ljumt subtilt ljus bakom.
Tror det är dimma, men det är för svart
för att se. Jag tänder inte en lampa. Kallt mörker.
Kalla tankar. Tändstickan sticker i ögonen.
Vill ha mörker. Ljuset kommer, ingen kan
stoppa dagen. Men det är september.

Kanske dimma och regn idag.
Men jag vill se solen.
Jag vill att den värmer mig.
Att den ger mig infall. Att den ler.

Tänker ord, att beskriva det som är
det absoluta tysta och alla nedsläckta
fönster och människor som sover.

Eller människor som ligger vakna
det är annorlunda tider nu,
vem kan inte ligga och kämpa mot vargar?

Vem är jag som sitter i mörkret
runt klockan fyra på söndag morgon
och letar efter tankarna och orden?

Det är en ångest, det är det ständiga
försöket att förklara för mig själv.
Nej det är inte fåfänga, det är en frånvaro.
Den frånvaro som Birgitta Trotzig beskriver.
Den äter.

Den äter på min kropp.
Frånvaron av hemmet, boningen,
handen. Fastän hemmet och boningen
är där. Och kanske min egen hand på
min axel. För mörkret och cigaretten
och tystnaden och katten som stryker
förbi är en sorts med-samvaro med mig själv.

Fast frånvaron är ett blodigt tigergap
och en stickande mygga. Den kan närsomhelst
dra mig ur mig själv. Och då blir jag under stunder
hemlös, världen svarar inte. Heideggers kuslighet.

Katten med den varma pälsen
och den tidiga mörkrets cigarett
och den sublima dimmans förtrollning
finns inte mer.

Nej, den finns inte mer.
Ett leende är inte ett leende.
Inspirationen är inte inspiration.
Ting är inte separata ting,
de bara är. De svara mig inte.
Det är kuslighet, hemlöshet, ångest.

Frånvaro.

Den nyktra ångesten är skör.

Klockan är 06:21. Det börjar ljusna.
Jag hör vargar ropa. Jag ska ta mig en cigarett.

Jag slutar skriva nu, här.

 

NIN. ALLTID.

inlagt av den 2020.09.18, under snabbinlägg
18:e

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  • ETIKETTER

  •  

  •  

  •