MÅNDAG

inlagt av den 2010.07.26, under andras, eget, foto, text
26:e

1 Känner en oändlig kärlek för de jag har nära mig. Alla är verkliga, fasta, de tycks stå bredvid mig fastän de är långt bort.

2 Letar efter sammanhangen, men det är inte så farligt. Inhalerar mitt nikotin, ser bilder som är stadiga. Det är mulet, det gröna är dovt. Katten rör sig över gården, ser mig, blir stilla, springer vidare. Hör musiken, den är verklig. En rädsla för framtiden spränger sig in likt en djupt ovälkommen gäst. Kan inte skaka av mig den. Kramar en trädgren…

3 I ensamheten blir jag verklig. I tystnaden fullbordas jag. Dessa ord är likt mantran. Tar den stilla sena promenaden. Träden ruvar på hemligheter. Varje sten ruvar sin hemlighet. Vinden som rör sig genom allt omsluter mig. Ett barn föds. Allt talar allt. Allt visar allt.

4 Birgitta Trotzig: – ”Resultat, självbehärskning – allting är förgäves, allting som människan hade kunnat tro vara förvärvat och säkert, är borta som om det aldrig hade varit. Det är bara den outhärdligt färska smärtan som åter och återigen bryter upp och sköljer fram och för med sig ett mödosamt uppbyggt liv – heder och ära, tålmodigt, genom tusen förödmjukelser timrad självaktning, mödosamt tum för tum vunnen frid, allt virvlar bort som hjälplösa stickor och strån i en stormflod. – Men i mörkrets hjärtpunkt är din örtagård.”

5 Var att leta när man tror sig ha letat överallt? Tillbaka till fröet, tillbaka till där allt startade. I ensamheten, i mörkret – stilla i mörkret. Din svaghet är din kraft. Kraft!? Vad är kraft? Kanske vi talar om en annan kraft än den du nu tänker på! Blomman över avgrunden!

6 Havshorisont, frö, begynnelse, trädfingrar, stenhäll, glöd, violett, solljummen, – fast form, gemensamhet, till alla, kärleken, drömmen, det absoluta, den andre, tillvaron, – allt talar allt, allt visar allt. ”I tystnaden fullbordas jag.” –

7 Hjalmar Ekström: ”Tystnaden blir äfven i denna världen, där allt strävar efter det rakt motsatta, något som intensivt ingriper i allt, intensivt utlöser krafter och gärningar genom den tigande. Den mäktigaste gärningen och det mäktigaste verkandet är stillheten och orörligheten. Den största kärleken är att gå bort och bereda de andra plats, alltså tillbakaträdandet. Med ett ord: att vara död här i lifvet är en handling och ett talande i motsatt riktning mot världens och därför så mycket djupare och vidsträcktare ingripande än alla världens handlingar och ord.”

There are no comments.

Please Leave a Reply

TrackBack URL :

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  •  

  •  

  •