LÖRDAG: fragment; under allt?

inlagt av den 2010.08.07, under eget, foto, fragment, grafik/digitalt, poesi
07:e

1. Och –
jag ser dessa saker. Under buskagen där solen inte tränger in ser jag något som jag inte vet om det är riktigt eller bara en villa, en röst som inte finns. Min blick blir suddig inte koncentrerad bakom – vet inte kan inte – vem är det som är jag, kan jag se dig vem är du? Under buskagen. Under hjärna och kropp, under kapital och kläder – vad finns där, vad finns där?

2. En storm är på väg in. Eller? Ett högtryck ligger över Ryssland. Bränder, gnistor. Kanske det kommer hit. Men först ett enormt oväder. Det bränner och slår, något ligger över byggnaden och gården, svalor flyger högt, högt. Allt skall komma, allt skall slås ner, allt skall förgås. Det väntar därunder. Allt.. Och –

3. En blixt. Blodet stiger. Nyanser uppenbaras, fantasin slår ut i blom. Händerna söker föremål att ta tag i, att förändra, omskapa, kanske förstöra. Sakta stiger det från fötter till hjässa, din hud ser brinnande ut, bilden i spegeln liknar dig och ingen annan. Du stiger till ytan och ser solen, upp ur det kalla vattnet samtidigt som du är kvar – malströmmen drar dig neråt. Längre ner, längre ner till kaskeloter och jättebläckfiskars brutala strider. Rörelsen, strömmarna – äntligen höjs penseln och pennan.
Målaren skissar. Plötsligt finns en kontur, en profil på pappret – kanske bara efter några streck. Målaren kanske slutar där, för honom är det hela fullbordat. Fast fortfarande är det bara en skiss. Det har inga pretentioner gällande att skapa en fullvärdig bild – nej, en skiss är något oavslutat med lika många rätt som fel. Skiss – så är denna text och så skall den vara. Ta vad du vill ha, släng resten.

4. Allt är skit, allt är bra, allt är vad det är. Vad ligger där under? Vad väntar?

5 Det röda.
Ser spiraler, eldflugor.
På en strand i söder, i en stad i norr.
Knottrig är väggen, rör handen över. Röd.
Jag hör röster från böcker, röster från filmer: –

Jag ville erövra en fullständig känsla av ansvarslöshet, göra mig själv oberoende av allt beröm och klander, både nuets och det förgångnas.

Har du någonsin funderat på riktig frihet?

Hör orden. Berusningen. Den röda klänningen.
Andar skriker, grenar knäcks, de sju dagarna i sängen är över.

There are no comments.

Please Leave a Reply

TrackBack URL :

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  •  

  •  

  •