FRAGMENT: bortom det Röda –

inlagt av den 2010.08.27, under eget, fragment, poesi, text
27:e

 
vad är det för svärta – på mina fingrar?
vad är det för smärta

det är det rödaktiga fotot
det som sammanstrålar en hel period
som ställer mitt jag mot mitt förra jag
rött som mitt innersta
jag slog mig tre gånger på kinden – sammet till bly

det är det rödaktiga fotot
nu, som allt, distat och osynligt
jag gömde mig bland buskagen
jag fann mig med din blixt
en demon stod bakom mig
 – rev ur min ryggrad

det var jag som väntade på mig

(…)

blodet

skogen skräpet döden jävligheten
brast ut i tårar
spräng detta till avgång
vilka är vi
när vi finner sjukdom
i det friska
 – säg, när ska sjukdomen ta slut
när slår vi oss ned och intar vår väl behövda kvällsmat, vår stora middag?

låg lilaröd dimma, landskapet är täckt av dödskallar
en spark i min mage, jag lutar mig mot mig själv
tomrummet blixtrar till, rök från avlägsna bränder

(…)

på väggen sitter ett foto. det är helt i rödaktiga nyanser. skulden är min. objektivt sett ligger jag på en säng. subjektivt sett är allt igenom ganska trasigt. en fadd önskan om annat. men allt stannar där. jag är orörlig. på ett papper en gång skrev jag lösningen till detta problem. jag brände upp det. jag redigerar livet. under mig, under sängen, under sömnen, under mitt medvetande – tre demoner, alla redo att spetsa mig.

(…)

tanken upprepar sig. avstånd tilltar. på en perrong just då du ska stiga på hörs ett elektriskt skimmer. allt förutsäger den kommande tragedin. när det rör sig, då träden dansar. då hör du honom komma närmare. han finns där du stannar. ett elektriskt skimmer. plötsligt brusar det till. din hand skakar. du flämtar till och tappar balansen. handen mot räcket. vasst. det doftar blod. blått skimmer. blått skimmer. till hands har du ditt mod. eller inte. var tar dig detta tåg? skimmer. nästan en inverterad dimma. diskrepans. för många år sedan. i slöjden i skolan. handtagen som du misslyckades med. nu sitter det där. där i din hand. tanken upprepar sig. det är så, du vet det sannerligen och heligt. du har lämnat framtiden bakom dig. plötsligt, det blå skimret blir svartvitt. om livet varit här. en stilla klagan, men inte från dig, från handtagen. det brinner i tredje vagnen.

tanken upprepar sig. avstånd tilltar.

kanske.

[Foto av Martin Johansson.]

There are no comments.

Please Leave a Reply

TrackBack URL :

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  •  

  •  

  •