MÅNDAG

 
Det döda ljuset.

Byggnader rör sig runt mig. Ditt tal formas inte till någonting.
Slå sönder, bryta ut. Mitt i salen. Deras ord har jag hört tusen gånger. De talar ur böcker, ur föräldrar. Inget nytt under solen – nej, verkligen inte.

En kropp utan själ, utan psyke, utan den omedvetna biten. Bara här, fast förankrad i världen. Ateist. Ja, jag är snart en fullgången sådan. Musik, alkohol, tabletter – de skapar samma sak. Rörelser i hjärnan. Kroppen. Kroppen. Kroppen. Det måste komma till detta slutkonstaterandet. (Minns dock att jag alltid motsäger mig själv.)

(…)

rörelser
kan inte se
blandar mig med ljusen

de skrev
i tidningen att slutet är nära

miljön och offren

blodiga medel-svenssons-persienner
tryckta mot stor-skärms-teveapparater
batterierna är slut,
vi kan inte se
lämna oss inte så här
inte mitt i animal planet
vi känner sådan sympati

jag äter pizza

jag blundar
i varje plats söker jag det andra
försvinner som de andra
glömmer
träden slakthuset solen gatlyktor
om det jag skapar kan hjälpa,
om så,
om så,
om det vore så…

förstår ju inte så mycket
har sannerligen försökt
webbsidor, dagstidningar, magasin
politik, filosofi –

jag försökte men
jag ramlar in i neon
in i drycken
in i dina ögon
in i minnen
in i minnen in i dina ögon

kan inte hjälpa min svårhet för förnuft
ni vet, jag var aldrig bra på matematik
bilder och ljud, där rör jag mig
som i undervegetation
mörkret, händerna över floden
kan knappt –

kan knappt se ringarna på vattnet
mystiken, näcken med fiol
lyssna sakta
han är vatten

”de sanna hungrande, de ständigt aldrig tillfredsställda,
de är de sanna lyckliga.”

blandar mig med ljusen
rörelser

blivanden, allt utsägs under ett ögonblick