MÅNDAG

Måndagen rinner. Min mor tittar mig i ögonen och vi talar långsamt. Om skräcken som passerat. Mitt liv, mina handlingar. Hon kände igen den där sången som jag alltid spelade i sängen då jag bodde hemma. Hon ryggade tillbaks. Svåra sår på händer. Och vi pratade om lidande släktingar. Jag sa vad jag kunde.

Solen lyser. Mild blåst. Cigarett. Den eviga återkomsten.
En galen dag. Jag kliar mig och tittar upp sen ner. Inte mycket till dag, inte mycket till dag.

Valutakrig. Stilkrig. Varakrig.
Katastrof nära. Tusenfotingar invaderar. Man bränner bibliotek.

Döden är min vän, och –
tiden brukade vara min fiende,
men den är nu min vän.

Man borde inte hymla med det
som inte låter sig skrivas talas
det håller oss på kant, vakna
tvivlet är en konst, det hörs inte.

Väntar på en vän. Tiden är skavsår.
Väntar på någon. Väntar på något.
Håller tanken fast och sitter helt stilla.