UPPREPNING, inåt –

 
   Rymmer, springer, fasar för att se tillbaka. Se tillbaka mot zonens utkanter som ligger nedbäddade i ett stormigt mörkertumult. – Regnet piskar emot, sumpmarken – motorvägar långt borta bildar pilar av ljus; från utkanten mot centrum – en upptänd låga långt, långt bort. Navet, nexus – att ta sig dit, kosta vad det kosta vill. En nebulosa

   Drömmen om det totalt annorlunda.

   Ur mörkret tecknar sig byggnader, gator, avfarter – allt oklart, ej färdigbyggt. Tycks se klart men det är ett vansinnets förnuft som letar, som talar. Dynatten klänger på kroppen likt viljeslukande iglar. Rör sig framåt, söker – oändliga fält, gamla nedgångna flygplanskroppar; de första höghusen syns som groteska kadaver i det rödskimrande nästan allomslutande mörkret

   Mot nexus. Närmre.
   Steg för steg. Hasande ljud.
   Nebulosa. Starkt lysande. Glöd.
   Närmar sig men ljusen tycks bara försvinna längre bort.
   Vansinnet; nu gator som rör sig åt alla håll –
   åt alla håll, centrum är överallt och ingenstans –

   Ingenstans, platsen likt andas. En platå av Intet.

   Staden en kuliss. Mörka kroppar försvinner runt hörnen. Bilarnas ljud borta – nu en total tystnad. Fönster bildar köttiga sår i de nedgångna byggnaderna. Sprickor i asfalt, djur, kackerlackor; ett surr börjar höras. Klättrar över väggar, tar sig in, biter sig fast. Torg skorstenar allt rinner ur blicken när blicken vill fokusera. Gator bort det vill sig inte det fallerar, finner sig bortkommen döden en trasig flaska nej det vill sig inte. Fält av ljus, en platå av något, en fälla, en start på nytt, igen en start på nytt – allt startar på nytt.

   Rymmer, springer, fasar för att se tillbaka. Regnet piskar emot, sumpmarken – motorvägar långt borta bildar pilar av ljus; från utkanten mot centrum – en upptänd låga långt, långt bort. Navet, nexus – att ta sig dit, kosta vad det kosta vill. En nebulosa

   Drömmen om det totalt annorlunda.