MATERIA; igen
16:e
Ådran utvidgar sig. Ser smutsen sugas in i avloppen. En ensam flickas ansikte. Ett fint ansikte slåss mot blodväggar – röda, av lera. Fast förankrad i verkligheten väntar den största kampen. Ord kan ta slut. Stumheten – den endaste tystnaden väntar. Samuel Beckett:
ingenting intet
skall ha varit
för ingenting
så mycket varit
ingenting
intet