CITERAR MIG SJÄLV #5 (KEDJORNA)

 
Skissen. Drar linjer (ej räta – en omöjlighet).

Utanförskapet: – att ställa sig utanför (påtvingat?) Att skapa sig själv – att skapa sin karaktär. Inom oss en massa (multitude), en rörelse framåt med tusen valmöjligheter. – I ett starkt självkonsensus (kritisk punkt) se på dessa och ur detta brokiga grenverk välja ut dem som skall vattnas och tas hand om. Dessa skott, dessa frön med löften om ett brinnande blivande. Lägg den varma handen, rörelsen mot dessa, – skapa dem.

En teckning. En skiss av en människa. Att gå från denna. Att ha denna som karta, att förstöra denna i vidarerörelse mot andra tankar. Följ –

Aktion och reaktion. Den ständiga aktionen – att bli och igen bli. Smärtan ekar, kroppen i ständig upplösning – löftet om föreningen, sammansmältningen – möjligtvis ett hinder, en reaktion. Den utopiska Staten, människan i ett ständigt lugn, i harmoni med sig själv och natur – detta kanske den största lögnen!

Skissen. Drar linjer (ej räta – en omöjlighet) och skapar vidare från en obefintlig första plan. Här konstverket, ej stagnerat, ej i en dammig ram (nutiden blir historia). I blivandet – skissen som rör på sig, är animerad, ej sparad någonstans. Glöms när den ska glömmas. Raderas när den blir onödig.

Man kan kalla detta anarki, och jag tror människan är anarki.

Jag kan inte begära att du ska förstå, jag förstår inte mig själv. Bara ett myller, rötter bildar vitsippor – de vissnar, dör bort, senare slår nya ut. Vi kan aldrig stanna upp. Dock slå ut igen och igen – i kanske nya former. Kanske –

***

Frihet –

Rädslan för att sitta fast. Att detta är detta. Ett djävulskt kitt, ett lim över livet. Blålera. Läser boken, gör något som skrämmer mig varje dag, tar tabletterna. Tabletter, ja.. Kom och tänka på några rader av Michel Onfray:

Fängelser, psykiatriska kliniker, psykologiska rådgivare, psykoanalytikernas väntrum, mottagningsrummen hos sofrologer, äktenskapsrådgivare, reflexologer, radiestesister, magnetisörer och diverse spåmän, sexologernas mottagningar, köerna till apotekens psykofarmaka och allehanda postmoderna schamaner – allt ingår i dansen runt dessa bräckliga själv, dessa krossade jag, vilkas identitet aldrig fullbordats.

Eller vidare Nietzsche när han skriver blodigt om vad frihet är. Detta är en mycket bra aforism, en av de bästa jag hittat (den borde kanske läsas varje dag, men var aktsam med vilka värderingar du lägger i den). Från Mänskligt, alltförmänskligt:

Inte känna nya kedjor. – Så länge vi inte känner oss beroende av något anser vi oss oberoende; ett felslut som visar hur stolt och härsklysten människan är. Först när hon antar att hon under alla omständigheter skulle märka och inse ett beroende hon hamnat i, utgår hon från att hon annars åtnjuter oberoende och därför skulle få en motsatt upplevelse om hon undantagsvis förlorade det. – Men tänk om det förhåller sig tvärtom: att hon alltid lever i ett mångfaldigt beroende men tror sig fri när hon på grund av lång tillvänjning inte längre känner kedjans tryck? Bara nya kedjor upplevs som ett lidande: – ”Viljans frihet” betyder i själva verket inget annat än att inte känna nya kedjor.

***

så la jag pennan åt sidan
natten stirrade på mig genom fönstret

här är bara jag
inte trött
ingen ingenting

fastkedjad
fast i det fasta
blåleran, klistret

sömntabletten finns att ta
men jag avskyr den
den dödar tid

hellre här,
fastnålad
med tiden som ovän

dessa kedjor,
vem ska hjälpa mig med dessa
de börjar bli tunga att bära