BEGREPP 1: Samvete #1-9

inlagt av den 2015.10.21, under inläggsserie, under arbete
21:e

REPULSION+02

Repulsion-1

 
(Prövande, letande, skissande. Ok?

Det kommer att ha med pilar att göra. Det kommer att ha med en triangel att göra. Det kommer att försökas sammanfoga begreppet i rubriken med två andra begrepp för att kunna bygga en triangel. Och en enighet är bilden jag ser framför mig.

Jag kanske kommer att använda publicera-knappen istället för att bara spara texten. Att publicera blir att spara. En viktig sak, många RSS-läsare bryr sig inte om att leta efter uppdaterat flöde utan lägger det stoff som blir den första publiceringen och nöjer sig med det. Så då blir det viktigt att följa dessa texter långa vägen bort till bloggen direkt för där flödas det och flödas igen. Det är humor. Men inte.)

Dags att börja.

 

Repulsiongroovymatter1234434334

 
#1

Samvete är – ?

Samvete som inre röst. Problematiskt. Flum. För att bara börja. Dock uppfattar jag som ”inre röst” inte flummigt själv. Men kan tolkas så. Problematiskt. Hålla sig till de kalla orden. Kliniskt stål, metallräcken vid motorvägar. Samvete –

#2

Att inte använda sig av orden ”inre röst” när det rör sig om samvete.

Ordet samvete med punkt efter.

Samvete. Vi rör oss. (?.)

#3

Samvete.

Annan fråga. Samvete och pil mot. Samvete pil in eller båda hållen. Är? Stämning? Nej.

Klippa av med saxen här. Koncentrera.

Samvete. Börjar bygga på pyramiden från vänster (vänster ska absolut inte tolkas politiskt).

Förberedande för berättelse som metafor. Människa möter det samvete som jag har för mening att beskriva och placera.

151014 18:25

Paus.

#4

Ingen metafor än.

Avslöjar att jag nu närmar mig det Samvete som Heidegger tänker sig det. OK.

Samvete inom individen. Samvete som att lära sig själv. Men även samvete inter-personligen. Och till slut ett heltäckande samvete (”jag/värld” och ”subjekt/objekt” suddas ut).

Ett samvete som Ombesörjer Varat.

(Avslöjande: på höger sida av triangeln Heideggers begrepp (tolkat av mig, gjort till mitt) Omsorg (Sorge). Det studsar ju tillbaka.

#5

OK. (Måste ta en cigg bara. Right back.) ;)

Det finns två kända liknelser som Heidegger skriver i Vara och Tid. Den ena är ”Rustad glädje” och den andra ”Nykter ångest”. Vi kan bära de med oss på resan (?).

#6

Samvetet är ett ”sorts kommunikation” inom oss. Vi vet att vi behöver gå till tandläkaren men gör det inte för att vi har tandläkarskräck <- Det ordet kan bytas ut till nåt annat (så klart). Nu kommer jag att tänka på ett citat av Nietzsche. Ska leta upp. För här finns faror, gående på glaciärer som börjar smälta.. Hittade citatet. Citerar vad jag skrev när hade det med på denna blogg tidigare:

”Eller vidare Nietzsche när han skriver blodigt om vad frihet är. Detta är en mycket bra aforism, en av de bästa jag hittat (den borde kanske läsas varje dag, men var aktsam med vilka värderingar du lägger i den). Från Mänskligt, alltförmänskligt:”

Inte känna nya kedjor. – Så länge vi inte känner oss beroende av något anser vi oss oberoende; ett felslut som visar hur stolt och härsklysten människan är. Först när hon antar att hon under alla omständigheter skulle märka och inse ett beroende hon hamnat i, utgår hon från att hon annars åtnjuter oberoende och därför skulle få en motsatt upplevelse om hon undantagsvis förlorade det. – Men tänk om det förhåller sig tvärtom: att hon alltid lever i ett mångfaldigt beroende men tror sig fri när hon på grund av lång tillvänjning inte längre känner kedjans tryck? Bara nya kedjor upplevs som ett lidande: – ”Viljans frihet” betyder i själva verket inget annat än att inte känna nya kedjor.

06_-_G~1

Goya visar de monster vi bär med oss. Problem. Ångest. Kris. Den kusligaste Kuslighet.
 
#7

Vi söker vårt inre ”arbete” alltså. Jag kommer nu att använda Heideggers begrepp Dasein eller översättningen Därvaro. Det finns mkt på detta på nätet om du inte känner till begreppet.

OK.

Därvarons ”arbete” (tänk på att jag bara skriver snabbt här och publicerar varje gång jag sparar, allt kan inte bli perfekt).

OK. Igen.

Därvarons ”arbete” med sig själv. Bekymret vi alla känner då och då. Man kan också Dra in att man får en släng av Kuslighet kastad i ansiktet och här vet man att man måste göra något Själv. Vi har krisen som ett pirr i magen eller full Ångest. –

Därvarons ”arbete” med sig själv. Vårt Samvete kommunicerar, talar till oss.

Här har vi Samvetet. En bild börjar kanske komma fram?

—-

Klockan är 23:46 fredagen den 16 oktober och Daniel tar en paus.

Tillbaka: 151021 16:42

—-

#8

Är inne i en läsning av Sein und Zeit och märker att översättare till olika språk slarvar med begreppet Kuslighet. Vissa platser har jag läst direkt ”Kuslighet. Se Ångest”. Inte bra.

I Sein und Zeit är Kusligheten en del av Ångesten. Om vi skulle gå hårt fram och använda ”inte-hemma-någonstans” istället. Detta rör sig om att inte kunna sitta ner någonstans och rent psykologiskt betyder det att inte en enda tanke eller känsla gör att du kan ”andas ut”. Du är i Kusligheten (inte-hemma-någonstans!).

Men är inte bruket av Kuslighet i senare föreläsningar och böcker mer intressant?

Tips för er som är intresserade eller inne i kuslig-hemlös-allt-är-detsamma-ingen-svarar-ingen-svarar. Den enda bok jag funnit som tar tag i Kusligheten; eng: ”Uncanny (The)”:

heidegger-on-being-uncanny

Länk: AdLibris.

Vi fortsätter och försöker bygga något av detta.

Jag har tidigare här avslöjat att nästa begrepp ska bli Omsorg (Sorge).

Detta är bottenstrecket på pyramiden:

—————————————

Och:

1—————————————2

Alltså:

1 = Samvete
2 = Omsorg

Sen kommer det 3:e begreppet på toppenvinkeln. Men inte ännu.

Nummer nio kommer att försöka arbeta vidare på samvetet som en inre process men också hur den egentligen sitter fast i Omsorgen hur man är gör.

Paus. Ska läsa.

151024 00:57. #1-#9 Slutar här och gör ett nytt inlägg där vi fortsätter med tian.

Sorge