AIRPORT

inlagt av den 2017.11.15, under eget, foto, grafik/digitalt, okatalogiserat, snabbinlägg, text
15:e

 
it’s ok. there is time. a lot.
sorry you missed your flight. there will be bitterness and pain.

I CAN’T FIND HERMINE

inlagt av den 2017.08.19, under andras, eget, foto, omsorg, snabbinlägg, video
19:e

 

 

 

I AM THE CREATOR

14:e

 

DANIEL JOHANSSON — Your work has been curated to VSCO Selects — a showcase of exceptional content from around the globe. Use this link to view and share your work. See it among a selection of the finest content online in VSCO’s Collection.

Here you can find my work in VSCO Selects.

 

IT SPEAKS OF A RIDDLE

inlagt av den 2017.06.28, under eget, foto, omsorg, poesi, psykiatri
28:e

Yes. A riddle –

W.

SEKUNDER

inlagt av den 2017.06.13, under eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
13:e

ZONA

inlagt av den 2017.05.20, under andras, citat, eget, foto, ljud, målning/teckning, omsorg, poesi, text
20:e

 

 
 
Kan du hålla tyst?
Jag vill bara att du är tyst
under den stund jag
ska men inte talar, är tyst.
Och var tyst sen.
I tystnaden, i inväntandet
utan någon förväntelse
där tid inte har någon existens
i mig blir det där till, det det onämnbara

Fast så sällan.
det onämnbara – år..

Ja, hunden är också i nåd.
Jag blir glad. Min vän.

Den som vet talar ej

Den som talar vet ej

Gräset, de höga gräsens eviga rörelse,
se de talar till mig. Talar till mig
i deras tystnad. Kan ni förutsäga
varje grässtrås rörelse över detta mäktiga fält?
Och varför skulle vi vilja förutsäga det,
min herre vetenskapsman,
min herre författare?

I tystnaden fullbordas jag.

 

 
The Prayer of Tarkovsky’s Stalker:

Let everything that’s been planned come true.
Let them believe.
And let them have a laugh at their passions.
Because what they call passion,
actually is not some emotional energy,
but just the friction between their souls and the outside world.
And most important, let them believe in themselves.
Let them be helpless like children,
because weakness is a great thing, and strength is nothing.
When a man is just born, he is weak and flexible,
when he dies, he is hard and insensitive.
When a tree is growing, it’s tender and pliant,
but when it’s dry and hard, it dies.
Hardness and strength are death’s companions.
Pliancy and weakness are expressions of the freshness of being.
Because what has hardened will never win.

 
 

JAG SÅG DIG, EN SPRICKA
I EN TIDS-RUMS-DISTORTATION

inlagt av den 2017.05.20, under eget, foto, grafik/digitalt, omsorg, poesi, text
20:e

 
rädd för att det var sista gången
jag såg dig, det var en chans på omöjlighet suffa suffix till slut en jaävala tomhet din dina öon mot tapeten och biter o 40
sista chans att att

drömde om att du verkligen, att du
hade tagit dig dit, utan att dö

som första människa i historien

du är bara värme
du är snön springandet ramlandet skrattandet
och en svart stjärna på den vita himlen

ja, så är det
har man olika versioner av sig själv?
måste jag nu gå vidare in i det okända?

i turin 1889 gick nietzsche på gatan
han såg en kusk skrika och piska en häst
nietzsche sprang fram storgråtandes
och tog händerna om hästen, kramade den
sen segnade han ner och gick in i
den 11 år långa tystnaden.

nietzsche skrev om rättvisa
och efter ett liv i mardröm
kunde han inte se mer ondska –
kuskjäveln, bort med dig från
hästen.

Och han sa i min nattdagdröm:
Vad jag än kallar det, det mörka,
hos vissa individer och kanske
hos alla, så kommer smärtan
aldrig upphöra i denna värld –
jag ser därför människan som
obotlig, ett farligt vapen,
och som vi vet ligger människans
öde i att förstöra sig själv.

Det vet vi. Och vi ska dö.

Jag minns: Sista gången. September. Kallt. Frost. Parken. Du var inte där.

Vissa människor är himlens tysta. En varats herde.

 

PUNK

inlagt av den 2017.05.15, under eget, foto, helt jävla sjukt, snabbinlägg
15:e

 

 

HER WORLD

inlagt av den 2017.05.07, under eget, foto, grafik/digitalt, omsorg, poesi, text
07:e

 

SHY WOMAN

 

AND HER WORLD.

 
 
 
 
 
AND CLOSE TO MY WORLD:

 
 

 
We maybe could have fit together. Embrace. Grace.
But none of us will see none of us again.

Having discussions in my head.
There is walls. Inside and outside.

And I have a computer. I write. I Hate It.
I have a sticker on that it says: ”STEAL THIS COMPUTER!”

I really miss you tonight.
And I don’t even know who you are.

I calmly give you my open hands.
Lines from a strange life. They are yours.
We have not seen all yet. No. There is the possibility of a life.

 

TAR FOTO PÅ MIG SJÄLV

inlagt av den 2017.05.05, under eget, foto
05:e

 

 
 

SAMTIDIGHETEN

 


 
 

TROTZIG

inlagt av den 2017.04.25, under eget, foto, omsorg, poesi, snabbinlägg, text
25:e

 
Detta fotot tycker jag kapslar in Birgitta Trotzig i hennes mörker och i hennes lek. Ord om liguster-svärmaren på det daggfyllda nyutslagna gröna bladet mitt i natten. Nytillkommen som den är samlar den kraft där ute i mörkret. Nu. Dess rosa vingar i de första solstrålarna. Jag har sett det rosa. Då är livet komplett. Det finns inga frågeställningar. Men Trotzig har mörkret med samma kraft i sig samtidigt – samtidigt dör ett barn i ett krig. Samtidigt. Den lyfter sina vingar. I luften är den livet. Men allt händer samtidigt. Samtidigheten. Splitterbomber täcker den torra jorden. Men det är inte inom henne. Det är här nu. Samtidigheten.

 

RED. LYNCH. THEREISSOMETHING…

inlagt av den 2017.04.23, under andras, eget, foto, grafik/digitalt, poesi, snabbinlägg, text, video
23:e

 
…strange. Why are there hair-straws that are not mine in the toilet sink? They grow UP from the sink. They are RED. So this picture tells the whole grim-some tale of this like a 1023 page book by The Messenger might be able to. But I have beat him this time. But remember that THE MESSENGER is YOU, yeah, YOU.

To make me a shield for a month or so I leave here with a MELANCHOLIC pic (remember the humorous tone here that isn’t here ‘or?’).

 

 
Remember Mercy. Love. Skin touching skin. The possibility of it! When you realise that the person sitting beside you just looked in your eyes and said something that truly made a mark in you. And he or she asked to see you again. Some of us carry hearts of stone. That look in your eyes made a little crack. Our life’s aren’t over. We can love again. People has travelled oceans of time just to see his love again. Elisabeta. Mina. The princess is a river.. Please, give me peace.

Lykke, Lynch.. please me now as I enter the boat out to the sea of sleep, where everyone is Innocent..

At least for a short while, My Dear Friend.

 

SUN IN WHITE ROOM

inlagt av den 2017.03.31, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt
31:e

 
 

VARDAG

inlagt av den 2017.02.23, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
23:e

 

 
 
 

MORGONRODNAD; SAKTMOD

inlagt av den 2017.02.10, under citat, eget, foto, grafik/digitalt, poesi
10:e

 

 
Fernando Pessoa:

”Den violetta extasen,
den döende solnedgångens exil bland bergen.”

Jag väntar på vitberget med dina ord.
Knot-ekarnas fingrar rör sig redan.
Symmetriska figurer i död-blå rymd.

Vakuum. Kallt.

Jag är tacksam för att det finns en värld
där jag får vara helt gratis.

Var hade (jag) varit annars?

*

Saker ska bli klara. Maten ska göras och ätas. Planeringen inför nästa vecka måste göras. Att spara in timmar. Historia och framtid. Att känna sig hemma, där man vill vara, är hela tiden i fara eftersom framtiden är stum, den ger inte ens en ledtråd. Så att känna sig hemma är hela tiden i fara. Hemlösheten kan ta över en människa mycket snabbt. Som människa står vi i vår värld. Vi är ”där”. Vi är därvaro, vi är Dasein.

 
Friedrich Nietzsche och det otidsenliga. Texten nedan är från boken Morgonrodnad. Den gavs ut år 1881. Märkligt när jag läste det nedan med ett stressat hjärta. Stressen försvann. Han talar rakt in i mig. Jag glömmer alltid att kontemplationen, det meditiva tillståndet där tanken leker fritt förstörs av den pushande ambitionen. Det är i flödet, det koncentrerade men lätta sinnets färd man ser det viktiga. För mig kan det vara ett sorts fält av konst, en känsla jag måste bära med mig och inte förlora. Känslan är den äkta konsten. Grundstämning. Igen: känslan är den äkta konsten. Men vargen i skogen heter vassa armbågar, ambition, näven min slagen blodig. Det tar tid att låta det ta tid. ”Det sanna geniet är den som genom vilja har blivit barn igen.” 1881. Han skriver om idag. Otidsenlig. Som barnet?

Men, vart hän skulle denna text gå? Jag har glömt. Men, men… Till sist bara.

 

– Till sist bara: varför måste vi så högt och med en sådan iver säga vad vi är, vad vi vill och inte vill? Låt oss betrakta det hela med mera kyla, med mer distans, klokare och från högre höjd; låt oss säga det så som det skall sägas bland oss, så hemligt att alla går miste om det, att alla går miste om oss! Framför allt låt oss säga det långsamt … Detta företal kommer sent, men inte för sent, vad har fem, sex år för betydelse? En sådan bok, ett sådant problem har ingen brådska; till på köpet är vi båda, jag såväl som min bok, vänner av lento. Det är inte för inte man har varit filolog, kanske är man det fortfarande, det vill säga en lärare i det långsamma läsandet: till sist skriver man också långsamt. I dag hör det inte bara till mina vanor utan också till min smak – en illvillig smak kanske? – att inte längre skriva något som inte får alla människor som ”har bråttom” att förtvivla. Filologin är nämligen den ärevördiga konst som framför allt kräver en sak av sina anhängare: att röra sig vid sidan av, att ge sig tid, att hålla sig stilla och vara långsam –, en ordets guldsmideskonst och -konstfärdighet som har idel fint och försiktigt arbete framför sig och inte uppnår ett dugg om den inte uppnår det lento. Men just av den anledning är den i dag viktigare än någonsin, det är just därför som den attraherar oss och förtrollar oss som mest, mitt i en tidsålder av ”arbete”, det vill säga en tidsålder med jäkt, med oanständig och svettig brådska som genast vill ”bli klar med” allt, också med varje gammal och ny bok: – själv har den inte så lätt att få något gjort, den lär ut god, det vill säga en långsam, djup, försiktig och hänsynsfull läsning, med reservation och öppna dörrar, med varsam blick och varsamma fingrar … Mina tålmodiga vänner, denna bok önskar sig bara fulländade läsare och filologer: lär er att läsa mig rätt!

 
 

pagetop

  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo