REWORK: TREES, COME HOLD ME

inlagt av den 2018.10.15, under eget, foto, snabbinlägg
15:e

REWORK: MATERIA I [THE SURFACE, AND]

inlagt av den 2018.10.15, under eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
15:e

REWORK: STILL

inlagt av den 2018.10.15, under bildserie, eget, foto, snabbinlägg
15:e

REWORK: CADAVER

inlagt av den 2018.10.15, under eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
15:e

REWORK: NOW OR NOT

inlagt av den 2018.10.15, under eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
15:e

REWORK: THE RIP

inlagt av den 2018.10.09, under eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
09:e

REWORK: NOT WHAT IT SEEMS / AM I HERE

inlagt av den 2018.10.08, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
08:e

HÄNDELSER TILL MINNEN TILL KÖTT

inlagt av den 2018.10.02, under eget, foto, poesi, snabbinlägg, text
02:e

 
Det där som fortfarande förföljer mig. De förlamande åren. Dis, dimma – längst ut på isen. Iskant, kant, klyfta; den gamla vägen ner, ner, ner. Jag var förlamad, tiden förlamade mig. Isoleringen. Mina rutiner. Kött och ben nu. Det har blivit kött och ben. Dis, dimma – jag kan inte minnas längre. År av glömda minnen. Benrangel. Köttet och dess fasthet. Det har blivit kropp. Förlamande år har blivit kropp. Kropp nu. Kropp. Kroppen är vad som är?

Blixtminne slår till. Vulkan. Kroppen skälver. En skräck stannar i mindre än en sekund. Sen dold-heten. Vidriga vändningar i svettig säng. Blodstänk och gröna väggar. Och något mer, det fasansfulla – tankarna som satt fast som is. Tvång-tanken. Tvång-tankarna. Och. Och sen borta, så borta. Spelar spratt. Minnet en tvehövdad gud. Köttet staplar vidare. Det fasta köttet. Som, som om jag har upplevt för mycket?

Näsa, knoge, kindben, fot – staplar.

MERGE

inlagt av den 2018.10.02, under foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
02:e

180911 (TRIBUTE: UNDERWORLD – PUSH UPSTAIRS)

inlagt av den 2018.09.11, under andras, eget, foto, grafik/digitalt, video
11:e

IMAGE: SEA

inlagt av den 2018.09.07, under eget, foto, snabbinlägg
07:e

180815 (NORMOPATEN)

inlagt av den 2018.08.15, under andras, citat, eget, foto, grafik/digitalt, psykiatri, text
15:e

 

Den postmoderna filosofin har sedan 60-talet kritiskt proklamerat subjektets död, men den kritiken har främst varit riktad mot en djupt förenklad och cartesianskt färgad föreställning om vad det innebär att vara ett subjekt eller en person. Vad vi nu ser är i stället subjektivitetens och självreflektionens försvinnande realiserat i livshållning och kulturella praktiker. Till exempel sätter vi nu vår blinda tilltro till att forskarna en gång för alla ska kunna lösa våra livsproblem (vår miljöförstöring har vi på så vis lyckats förvandla från att vara ett etiskt till att bli ett tekniskt problem). Eller vi utvecklar snabba och manualiserbara psykoterapiformer där självinsikt, ansvarskänsla och personlig sanning inte längre har något kurativt värde. Stora delar av befolkningen bedövar sitt inre med SSRI-preparat och förlorar på så vis kontakten med de tankar och föreställningar som utgör väsentliga delar av deras ångest eller depression.

Utilitarismen har blivit moralfilosofin på modet: att ha ett moraliskt problem innebär inte längre att befinna sig i kamp och konflikt med sig själv och sitt samvete, utan att stå inför den tekniska uppgiften att räkna ut de rationella grunderna för olika handlingsalternativ. Kommunikationsmöjligheterna har aldrig varit större och snabbare, men vi har allt mindre att kommunicera. Det inre och långsamma sökandet efter livsmening tycks bara föda melankoli; att överhuvudtaget ha ett inre liv och ett själsligt djup verkar mest skapa trubbel; låt oss i stället hänge oss åt självövergivandets narkos och kasta oss ut i det hypermoderna livets hålligång och med hjälp av ofelbara tekniker och självhjälpsappar förvandla oss till fungerade objekt bland andra objekt i den objektivt existerande världen. Ungefär så talar den nya tidsandan.

Johan Eriksson skriver i SvD om psyko­analytikern Christopher Bollas bok ”Meaning and melancholia: Life in the age of ­bewilderment”.

REWORK 6

inlagt av den 2018.06.27, under eget, foto
27:e

TILL DIG, PÅ NÅGOT VIS

inlagt av den 2018.06.27, under andras, eget, foto, grafik/digitalt, poesi, text
27:e

 
gråmulet.
den hörbara stillheten, tystheten.
en linje av eld. där borta – nästan,
nästan möjlig att röra. regnet
tyst lent mot skuldra.

den rörbara stillheten.
ibland kan blå färger synas,
en iakttagande människa, stilla.

hon betraktar rörelsen
med en nästan sorglig blick,
kliar sig i hårbotten
hennes hand, i tystnaden blir sakta våt,
ett muller från väst, hon
vänder sitt ansikte. som om foto,
det gnistrar i hennes pupiller.

rör sig i rädsla, ansiktet blekt. mot figur
figur nära bakom, trygghet, tar emot
fallet tar emot, står där,
tar emot.

 

 
Jag tror faktiskt att hen vet –
att ur mörk eld en dag, en dag av ljus eld födas.
Smedjorna ligger vid haven. Haven vid smedjorna.

Gnistorna i hens ögon då de betraktande ser mörkerhavet inom.

En dag en ljus eld födas. Varför skriver hen detta, om inte?

Långa fingrar de sa hen hade. Ibland nyfikna, sökande..
Pianofingrar. Ibland de grå, multna – lik-doft-ande. Utkantsskogen.
En skog däruppe i de kala kalla landet. Om-förbi-gången?

Ja, det måste ju födas det som komma skall.
En skall väl inte ge den mörke rätt. NEJ –
nej, o nej, sa hen. Ständigt, upprepat ständigt.

I dagar av lust, bränder av urtid – javisst.
Dagarna ska följa.
De gjuter eld i ugnarna.
Dionysos lungor, lugnarna. Lugnarna.
De älskar i ugnarna.

Ja, hen vet. Näven i trasig ficka. Stål –
stål som ska härdas.

Så –

Och så, hen bereder sig. Hen har sagt sina ord.
Det frusna fiskögat igen. Det besöker hens drömmar,
vilar, viskar, visar, vilar. Hens hand, ja.
Där stod de igen, tillsammans.

I det långa landet, i kyl-landet
Fast-bitet, slutgiltigt för en dag, en kväll.
Alla länkar korsade skogen.
 

REWORK 5 (GROUND)

inlagt av den 2018.06.26, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt
26:e

pagetop

  • TEXTSTORLEK


  • INLÄGG


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo