EN FRÅNVARO

inlagt av den 2017.06.13, under andras, citat, eget, grafik/digitalt, handling, omsorg, text
13:e

 

En frånvaro som ett osynligt sår, ett inre sår. Märks inte själv. Märks bara till sina följder – en nästan omärklig förblödning, stelnande, bortdöende.
Som ett sår alltför djupt, alltför livsfarligt så att själva nerven, den som kan förnimma smärta, också är skadad och inte längre kan meddela sig. Bara blodförlusten, livet som långsamt förlorar sig i intet, stelheten som sprider sig.

 
Ur Ett landskap av Birgitta Trotzig.

Jag har kursiverat och gjort ett ord till fetstil. Nämligen frånvaro. Jag kommer att komma tillbaka till detta. Just denna text ovan är så innehållsrik och för första gången på länge kände jag en ny känslo-tanke-blod-process. Nämligen möjligheten!

Varför känner jag ständigt i alla situationer en frånvaro? Jag har tagit mig att göra om en dikt av Samuel Beckett. Dikten heter SLUTKLÄM men läser ni den så kommer ni få en annan version som jag har slagit fram i gnistor och eld med hammare ständigt slagande-slående neråt neråt –

Beckett är svart. Trotzig är vit, men hon lyckas fånga sig ett liv.

Man måste tänka sig Sisyfos lycklig.

Det blir ett inlägg någon gång i framtiden om: En frånvaro.
Jag tar Beckett in i spelet och blandar med Trotzig. Är frånvaron medveten?
En gnagande (men så tyst, ohörbar) frånvaro i ögonen på de i bussen eller i tunnelbanan.

Jag har sökt länge. Jag hittade det hos Trotzig.

En frånvaro.

Kanske den kan illustreras av en annan dikt av Beckett.
Jag har länge haft den nedskriven men den är så kort
så den har rullat i mitt förstånd länge. Jag avslutar
med den. Den kommer nedan. Frånvaro. Blod. Jag kommer
att ta med Kafka också. Dom mörk-mörka-långa slingrande
gatorna. Han visste att Gud var död, Josef K. Han var
inte längre en människa, men han var tvungen att leva
vidare som människa. Beckett:

 
 
utan att vänta längre
går han med fasta steg
förbi sig
utan mål

 
 

ZONA

inlagt av den 2017.05.20, under andras, citat, eget, foto, ljud, målning/teckning, omsorg, poesi, text
20:e

 

 
 
Kan du hålla tyst?
Jag vill bara att du är tyst
under den stund jag
ska men inte talar, är tyst.
Och var tyst sen.
I tystnaden, i inväntandet
utan någon förväntelse
där tid inte har någon existens
i mig blir det där till, det det onämnbara

Fast så sällan.
det onämnbara – år..

Ja, hunden är också i nåd.
Jag blir glad. Min vän.

Den som vet talar ej

Den som talar vet ej

Gräset, de höga gräsens eviga rörelse,
se de talar till mig. Talar till mig
i deras tystnad. Kan ni förutsäga
varje grässtrås rörelse över detta mäktiga fält?
Och varför skulle vi vilja förutsäga det,
min herre vetenskapsman,
min herre författare?

I tystnaden fullbordas jag.

 

 
The Prayer of Tarkovsky’s Stalker:

Let everything that’s been planned come true.
Let them believe.
And let them have a laugh at their passions.
Because what they call passion,
actually is not some emotional energy,
but just the friction between their souls and the outside world.
And most important, let them believe in themselves.
Let them be helpless like children,
because weakness is a great thing, and strength is nothing.
When a man is just born, he is weak and flexible,
when he dies, he is hard and insensitive.
When a tree is growing, it’s tender and pliant,
but when it’s dry and hard, it dies.
Hardness and strength are death’s companions.
Pliancy and weakness are expressions of the freshness of being.
Because what has hardened will never win.

 
 

#SAMTIDINFINITY

03:e
© DJ

SAMTIDINFINITY © Daniel Johansson 2017

 
 
So, what is Infinity?
(For me it is the art I’ve done above.)
(For me is the words of Trotzig. Below)

From Wikipedia 170502 23:30.
First things I found and copied in here.
Read about INFINITY at link above.

Logic

In logic an infinite regress argument is ”a distinctively philosophical kind of argument purporting to show that a thesis is defective because it generates an infinite series when either (form A) no such series exists or (form B) were it to exist, the thesis would lack the role (e.g., of justification) that it is supposed to play.”[32]

Computing

The IEEE floating-point standard (IEEE 754) specifies the positive and negative infinity values. These are defined as the result of arithmetic overflow, division by zero, and other exceptional operations.[citation needed]

***
 
 
Birgitta Trotzig:

GRUNDBILDERNA

Intet-roten.

Fragmentvärlden. De underliga perioder i historien när vattnet, det mörka
världsvattnet, drar sig tillbaka, rusar mot horisonten. Kvar nakna stenar,
brusande ljud, innerst en underlig tystnad. Varken städer eller människor når
fram till ljudet. Stenens mun kan inte öppna sig.

De ihåliga platserna. Ett svart ljus.

Hur fungerar minnet?

Alla de gamla orterna är tömda, spräckta. Fönstren igenspikade, torgbrunnen
igengrusad. Affischer flaxar. Längs murarna skuggor av palatsportar.

Ur öde ödelagda skogar runt omkring stiger något underligt, en ny glödande dröm.
Svartfjädrade vingar överskuggar skogen.

DOMEN

Historien är blind, men full av spår. Den är mörk som världsalltet, sträcker sig
genom tiden och rummet, består av ögon, de i döden levande ögonen.

De gamla råa stenarna på berget står som domare.

Det enda ordet, den enda handlingen, det enda minnet. Livet förvandlas nu
alltigenom till dom, ett pågående verkställande av en dom. Varje ord reser sig,
varje handling, varje utebliven handling. Den lösa massan lögn sönderfaller i
tydliga beståndsdelar, tydliga ja och nej, ingenting går att utplåna, allt har
total betydelse.

TITEL

Djupt ner i roten övertygad om att detta blomstrande livskraftiga kapitalstarka förkrigsliv var dödssjukt – fel, dömt, ont, förgäves. Avskuret från livshelheten. Dömt.
Sönderfallets, den ljudlösa sprickbildningens värld. Tillvaron förvandlar steg för steg, genom skenbart betydelselösa ord och händelser, sina verkliga drag. En dag ska den rycka den sedan länge overkliggjorda masken av seder och bruk, arv, traditioner, moral från ansiktet och visa sig i sin verklighet – massgravarnas.

 
 
 
Jag stal några rader av Trotzig på Excerpter.

 
 
————————

 
Det finns ingenting, Det finns någonting, eller ingenting.
Människor rör sig i tunnlar. Intentionen. Köttet. Märkesjeans. Filmen som är på. Mat. Sova…
Ett samhälle av tunnlar! Jag undrar hur många tunnlar hann där på gatan har.

Allt finns tillgängligt. Men det gör att man inte längtar längre.

LYSSNA: I storstäder går antagligen 65% av människorna med lurar i kött-öronen. I grov tidstunnel blir individen styrd Paranoid Android Fred och en en kvinna som faller och tappar alla sina varaor ingår inte i tidstunneln; framåt bara.

DET ÄR MÖJLIGT ATT VISSA AV OSS HAR BLIVIT ZOMBIES. NEJ, INTE RIKTIGA ZOMBIES. BARA DET ATT… det verkar inte finnas någon själ eller något fungerande GABA-ssystem i hjärnan. DE NYA MÄNNISKORNA KOMMER GÖRA PRECIS ALLT FÖR ATT KÄNNA! DET LEDER SOM BT SÄGER KANSKE TILL massgravarna.

Cronenberg. Crash.
The girlfriend cry because she didn’t die in a car crash with her boyfriend who drove the other car. He whispers ”Maybe the next time, maybe the next time..”

Ingenting. Infinity. Samtidigheten,

 
 

 
They have sex right on the spot of the crash.
Heavy traffic around. Having sex in public, fail to die in a crash.

They are only bodies and can do whatever they like.

To ”feel” is a blessing. To drive a car ready to die make her feel mercy and a blessing.

 

ALLT HOPP ÄR UTE; – SÅ GÅ UT!

inlagt av den 2017.03.16, under andras, citat, inspiration
16:e

All text och foto här är gjort av min storebror Martin Johansson. Allt är copyright honom. Han har kört igång allthopparute.se.

 
Ett dussin kängkliv från ytterdörren och allt du ser är tall, björk och mossa. Här finns inga markerade leder eller stigar – för att hitta hem, följ kraftledningen till grusvägen och gå norrut. På nätterna lyser fler stjärnor än vanligt men i övrigt är det becksvart. Pannlampan tar vid där verandabelysningen tar slut.

Sjuttio dagar i en röd stuga i skogen. Sjuttio dagar i skogen, på bergen, vid sjöarna. Blir det en lättnad eller ett svårmod när de väl är över?

 

 
Gradvis började jag få lokalkännedom. Visste var kraftledningsgatan skar genom landskapet, var bävern byggt sin damm och var grävlingarna hade sprungit när det var spårsnö. Kände till myren där det nästan kompletta rådjursskelettet låg. Lärde känna riktmärken, som den rostbruna väghyveln från Nordverk och skogsbarack nummer 41 från Vänerskog, övergiven sedan länge.

Nu låter jag ofta hundens nos bestämma vart vi ska gå. Över stock och sten, bäckar, mossa, ljung och sly. Väg eller ingen väg spelar inte så stor roll. Det blir mer spännande så.

Ibland springer vi av en slump på små guldkorn. En frusen göl, en bergsknalle med vacker utsikt, istappar längs en bergssida. Försöker lägga på minnet hur vi gått för att komma dit. Ritar kartor i huvudet så att jag kan hitta tillbaka om jag skulle vilja.

Tre veckors irrande i skogarna och än har jag inte gått vilse.

Ta i trä.

 
 

 
 

För att besöka klicka loggan ovan eller www.allthopparute.se.

 

 

MORGONRODNAD; SAKTMOD

inlagt av den 2017.02.10, under citat, eget, foto, grafik/digitalt, poesi
10:e

 

 
Fernando Pessoa:

”Den violetta extasen,
den döende solnedgångens exil bland bergen.”

Jag väntar på vitberget med dina ord.
Knot-ekarnas fingrar rör sig redan.
Symmetriska figurer i död-blå rymd.

Vakuum. Kallt.

Jag är tacksam för att det finns en värld
där jag får vara helt gratis.

Var hade (jag) varit annars?

*

Saker ska bli klara. Maten ska göras och ätas. Planeringen inför nästa vecka måste göras. Att spara in timmar. Historia och framtid. Att känna sig hemma, där man vill vara, är hela tiden i fara eftersom framtiden är stum, den ger inte ens en ledtråd. Så att känna sig hemma är hela tiden i fara. Hemlösheten kan ta över en människa mycket snabbt. Som människa står vi i vår värld. Vi är ”där”. Vi är därvaro, vi är Dasein.

 
Friedrich Nietzsche och det otidsenliga. Texten nedan är från boken Morgonrodnad. Den gavs ut år 1881. Märkligt när jag läste det nedan med ett stressat hjärta. Stressen försvann. Han talar rakt in i mig. Jag glömmer alltid att kontemplationen, det meditiva tillståndet där tanken leker fritt förstörs av den pushande ambitionen. Det är i flödet, det koncentrerade men lätta sinnets färd man ser det viktiga. För mig kan det vara ett sorts fält av konst, en känsla jag måste bära med mig och inte förlora. Känslan är den äkta konsten. Grundstämning. Igen: känslan är den äkta konsten. Men vargen i skogen heter vassa armbågar, ambition, näven min slagen blodig. Det tar tid att låta det ta tid. ”Det sanna geniet är den som genom vilja har blivit barn igen.” 1881. Han skriver om idag. Otidsenlig. Som barnet?

Men, vart hän skulle denna text gå? Jag har glömt. Men, men… Till sist bara.

 

– Till sist bara: varför måste vi så högt och med en sådan iver säga vad vi är, vad vi vill och inte vill? Låt oss betrakta det hela med mera kyla, med mer distans, klokare och från högre höjd; låt oss säga det så som det skall sägas bland oss, så hemligt att alla går miste om det, att alla går miste om oss! Framför allt låt oss säga det långsamt … Detta företal kommer sent, men inte för sent, vad har fem, sex år för betydelse? En sådan bok, ett sådant problem har ingen brådska; till på köpet är vi båda, jag såväl som min bok, vänner av lento. Det är inte för inte man har varit filolog, kanske är man det fortfarande, det vill säga en lärare i det långsamma läsandet: till sist skriver man också långsamt. I dag hör det inte bara till mina vanor utan också till min smak – en illvillig smak kanske? – att inte längre skriva något som inte får alla människor som ”har bråttom” att förtvivla. Filologin är nämligen den ärevördiga konst som framför allt kräver en sak av sina anhängare: att röra sig vid sidan av, att ge sig tid, att hålla sig stilla och vara långsam –, en ordets guldsmideskonst och -konstfärdighet som har idel fint och försiktigt arbete framför sig och inte uppnår ett dugg om den inte uppnår det lento. Men just av den anledning är den i dag viktigare än någonsin, det är just därför som den attraherar oss och förtrollar oss som mest, mitt i en tidsålder av ”arbete”, det vill säga en tidsålder med jäkt, med oanständig och svettig brådska som genast vill ”bli klar med” allt, också med varje gammal och ny bok: – själv har den inte så lätt att få något gjort, den lär ut god, det vill säga en långsam, djup, försiktig och hänsynsfull läsning, med reservation och öppna dörrar, med varsam blick och varsamma fingrar … Mina tålmodiga vänner, denna bok önskar sig bara fulländade läsare och filologer: lär er att läsa mig rätt!

 
 

ATT STÄNDIGT VARA PÅ VÄG –

inlagt av den 2017.01.18, under andras, citat, eget, foto, grafik/digitalt, omsorg, poesi, text
18:e

 

 
 
Beauty is unbearable, drives us to despair, offering us for a minute the glimpse of an eternity that we should like to stretch out over the whole of time. / Albert Camus

 
Förmågan att försvinna i musik, i stämningar, i dimma eller vad som är för ögonblicket genljuder i vad Nietzsche säger: – ”att kunna sätta sig ner på ögonblickets tröskel”. Men för den som har förlorat denna förmåga? Bara tanken på att få den tillbaka genom vilja är patetisk. Men, denna journal och textsamling går vidare för mig och för de fördömda, de som glömt musiken; – jag arbetar på detta problem med inälvor, synapser och preparat.

 
***

 
A change of speed, a change of style.
A change of scene, with no regrets,
A chance to watch, admire the distance,
Still occupied, though you forget.
Different colours, different shades,
Over each mistakes were made.
I took the blame.
Directionless so plain to see,
A loaded gun won’t set you free.
So you say.
We’ll share a drink and step outside,
An angry voice and one who cried,
‘We’ll give you everything and more,
The strain’s too much, can’t take much more.’
I’ve walked on water, run through fire,
Can’t seem to feel it anymore.
It was me, waiting for me,
Hoping for something more,
Me, seeing me this time,
Hoping for something else.

 
/ Joy DivisionNew Dawn Fades

 
 

 
 
Jag önskar verkligen jag inte hade erfarit den.
Igen: ”Beauty is unbearable, drives us to despair,
offering us for a minute the glimpse of an eternity…

Livet utan den är livlöst.

Allt har ett slut,
det har jag fått inpräntat i min skalle sen jag föddes.

Det jag behövde offra för att bli och se,
var det extremt svåra att släppa att det finns något sorts slut.

När tid (alltså något som rör sig mot något) upphör,
lägger är;ets-så-svala-hud och hand på vår axel.

Man blir. Och vem skulle
kunna tro i denna värld, att konstnären
likt Stalkern som långsamt tar sig in i Zonen,
är den mest nyktra människa som finns.

 
Henry Miller hör mig:

 

När jag tänker på att uppgiften, som konstnären underförstått griper sig an med, är att kullkasta rådande värden, att av det kaos som råder omkring henne skapa en ordning som är hennes egen, att utså split och oro så att genom den emotionella befrielsen de som är döda kan återkallas till livet, då ilar jag med glädje till de stora och ofullkomliga, deras förvirring ger mig näring, deras stammande är som gudomlig musik för mina öron.

 
 
Om ni tvivlar på mig, på mina val och på det sätt att jag nu kommer att leva – ni har all rätt att göra så. Men, jag kommer tyvärr inte lyssna på er. Jag bestämmer – Jag, id, Dasein.

 
 
Lev farligt!” säger Nietzsche

 
 
 

Men han säger också:

The most common lies a man tells are to himself.
Och: ”Faith: not wanting to know what is true.

 
 
 
Diskrepans. Enten – Eller.
Demokratin fanns kvar i Kurtz. Därför kunde han aldrig bli ett med djungeln/skogen.

 
 
 
Men det är ingen djungel jag söker. (Nära på, men inte.)

Det är Zonen, den Nyktra Konstnärens blick i musik, bild och ord. Sten efter sten. Mellan 0 och 1. Förlösning. De sista ordet måste vara att (vi, du -) jag känner hopp!

 
 
 
 

 
 
 

161013

inlagt av den 2016.10.13, under citat, snabbinlägg
13:e

Horace Engdahl har jag inte mycket för. Men han har skrivit en sak jag brukar tänka på. Som elitister av Alexander Bards rang borde tänka på. Så, till er elitister, lyssna på dessa ord av Horace:

Problemet med elitism är att man bara får med de näst bästa. De bästa identifierar sig med allmänheten och ser sig själva som vanliga.

 

161006

inlagt av den 2016.10.06, under citat, snabbinlägg
06:e

 
heidegger

 

REVBENSTRÄD ∞ CAMUS

inlagt av den 2016.10.03, under citat, eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
03:e

 

 
2

 
img_1833

 
 

 
 

UTAN ATT VÄNTA LÄNGRE

inlagt av den 2016.08.17, under andras, citat, eget, poesi, text
17:e

 
6

 
 
utan att vänta längre
går han med fasta steg
förbi sig
utan mål

 
Målningen ovan av Edvard Munch. Dikten ovan av Samuel Beckett.

 
***

 
Mål? –

CERN?
Higgs?
Biologism?
Transhumanism?
Kristendom?
Filosofiska system?
Utomjordingar?
Svaret finns i det vi kallar ”teknik”?
Psykoanalys?
Psykologi?
Jung?
Frued?
KBT?
DBT?
Psykiatri?
Bensodiazepiner?
SSRI?
Concerta?
Ritalin?
Amfetamin?
Kokain?
Heroin?
Alkohol?
Nietzsche?
Heidegger?
Arendt?
Naturpromenader?
Träning?
Löpning?
Exakt rätt födointag?
Musik!?
Piano?
Träffas, bli kär?
Rutin i allt, separation?
Ha ”oturen” att ha fått Heideggers ”bekymmer” och leva med det ändå?
ATT MOTVERKA SINA INVANDA MÖNSTER FÖR ATT GÖRA NÅGOT HELT GROTESKT/MÄRKLIGT, OFRÅNKOMLIGT,
NÅGOT MAN INTE KAN KOMMA FRÅN. MAN ÄNDRAR SITT ÖDE?
KRIS KAIROS SOM ATT BESTIGA ETT BERG, TÄNKER DU PÅ NÅGOT ANNAT SÅ FALLER DU DIREKT?

Men.

Serotonin, Dopamin och Noradrenalin.

 
 

Om Maj gör mig glad med sina dofter från syren och all nygrön födelse på nytt så gör mig Augustis övergödda stank – som att vara inne i tung barrskog – mig mycket illa till mods. Röksvampar. Svampar faktiskt överallt. Svampstanken. Jag inbjuder den rena kalla vindstilla hösten. Kom sen Oktober, kom November! Jag ska se det lila-violetta när min sol går ner mellan ensliga trädgrenar. Där har jag alltid varit. Där har jag funnits. Där finns ett Mål.

 
 
Men NU. Alltså: exakt efter jag har skrivit klart denna mening börjar jag gå. ?

 
 

MATERIA HON SKOG LÄNGTAN JAG

inlagt av den 2016.08.11, under bildserie, citat, eget, grafik/digitalt, poesi, text
11:e

 
tvaBild från ny serie: MATERIA III

 
 
Vi ska begagnas.

Jag hör skärmfrekvens, dit och dit,
stannar upp i looparna, visar bilder
på förvirrade djur. – springer i loopar

Rynka liten på hand,
berättar liten lång historia.
Ska skära själen ur mig,
min egenanlitade minister.

bilder förvrängs. skulden klämmer sig fast. jätteskalbaggar invaderar min hud. som sjuka uppstötningar. river min hud till blod. aftonbladet rapporterar om skalbaggsinvasion. och om möten i hamnen som slutar med våldtäkt. skaffa dig en utländsk fru. hälsa inte på din granne. bry dig inte om det du bryr dig om. jag rapporterar jag med; – i ett skolkök tappar en sjuåring sin matbricka ett skrik från fröken så hårt och gällt och alla tittar nej det är inte möjligt, det är inte möjligt.

nämn inte ordet moral, inte ordet etik. jag vet en glänta i en skog,
där kan du utan att någon hör dig skrika ut din ilska.

bilder utvinns ur skadorna, vissna löv, fantasimonster.

brännskador orsakade av skalbaggar. galenskapen i det lilla. galenskapen i det stora. en rå känsla. avstånd av allt. stolen i hörnet är mil bort. skakar din hand men jag vet inte vem du är. valet är nära, jag tror inte vi vinner. gigantiska skalbaggar. nu i hela sverige. nu i världen. unga män tror sig vara oövervinnliga. tidning rapporterar om en sönderslagen brevlåda, om en rånad kiosk, om löjligheter och jag kastar nästan upp. skalbaggar klär sig i slips. de jävlarna har tagit min oskuld igen.

betala för din frihet. Slutligen. Betala för din frihet. Betala. De krälar nu över hela min nakna kropp. Deras sylvassa gaddar. Kan inte göra något. Kan inte göra något. Du är skuld, betala. Slutsats: om du vill leva på planeten Jorden så måste du betala. Du är i skuld. Till vem? Jag har ingen aning. Har du?

 

***

 
Om det var du eller jag,
jag vet inte.

Allt har sin tid.
Jag lovar, allt som kan hända kommer att hända,
har hänt, och kommer att hända ännu en gång.
Dimensioner kan man inte räkna. Allt är rörelse
och varenda rörelse skapar dimensions-vara.
Amor Fati, sa han.

Timglas som vänds,
något mer finns inte.

Men något, (allt),
säger att detta måste uppfinnas på nytt.

Jag skall bli mig igen.

Men. Hur lätt? Samuel Beckett har orden:

Svagt längtande efter minsta möjliga längtan. Oförminskad minsta möjliga längtan. Längtar efter att allt försvinner. Oklarhet försvinner. Tomrum försvinner. Längtan försvinner. Förgäves längtar efter att förgäves längtan försvinner.

 
 
 

PSYKIATRI: ATT SKAPA EN BLOCKBUSTER

inlagt av den 2016.08.09, under andras, citat, eget, handling, omsorg, psykiatri, text, vård, video
09:e

 
Nej, det är inte Monty Python. Inte SNL. Inte ens Conan.

Denna reklamfilm började sändas den 26:e juli 2016 på tv-kanalen NBC i USA. Ja, allvarligt, så här långt har det gått. H. Lundbeck A/S ligger bakom medicinen, ev. tillsammans med ett annat företag. Rykten säger att de pushar denna stenhårt för H. Lundbeck A/S:s patent på deras förra storsäljare Cipralex har gått ut.

Typ halva reklamfilmen handlar om farliga biverkningar. Och den slutar med stor text som säger: du går inte upp i vikt.

I USA verkar man ha bytt namn på medicinen till Trintellix. Från början hette den Brintellix. Det är vad den heter i Sverige. Kolla FASS.se här. Vad läser du längst upp? Jo:

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Du kan hjälpa till genom att rapportera de biverkningar du eventuellt får. Information om hur du rapporterar biverkningar finns i slutet av avsnitt Biverkningar.

Eller titta på den här texten jag hittade i någon sorts amerikansk FASS:

22233

No specific antidotes for TRINTELLIX are known.” Det där gör inte mig lugn. Jag har hört sägas att ingen riktigt vet hur Brintellix fungerar i hjärnan. Jag är ingen läkare, men att den påverkar Serotonin, Dopamin och Noradrenalin det är jag nästan säker på. Men sen påverkar den fler områden i hjärnan. Är den redo att skrivas ut i Sverige?

***

Här nedan är ännu en reklamfilm för produkten, och här handlar det om en man som tar medicin för han vill ha kvar sitt jobb. Det kallas företags-tänk (Gilles Deleuze, Michel Foucault). Antidepressiva skrivs ut som godis i nästan hela världen. Men, jag ska ta det verkligen kort: Vårt sätt att leva med stress och en osäker framtid. Om alla skulle leva som vi här i Sverige så behöver vi 2,7 jordklot (kan vara gammal siffra, såg den för för ett bra tag sedan). Samtidigt stod siffran för USA på 7 jordklot. Det går inte till slut. Det går bara inte. I detta darwinistiska samhällsklimat säger det stopp för MÅNGA människor. Och då ska de ges psykofarmaka så att de ska passa in igen! Titta på reklamfilmen för Trintellix/Brintellix nedan. Det handlar inte om familjen, ens anhöriga. Nej, det handlar om arbetet, jobbet. Phew.

 

***

Vad är då en ”blockbuster”? Det kommer från filmindustrin. Om en film drar in en viss mängd pengar så kallas den för en Blockbuster! Tänk Jurassic Park, Titanic, Hajen och så vidare. Jag läste en intervju med en före detta chef för reklamavdelningen på världens största läkemedelsbolag Pfizer. Han sa att det fungerade likadant där. Det fanns ett direktiv: skapa en blockbuster! Precis som med film är det reklamavdelningens uppdrag att sälja en produkt som drar in en viss summa. En riktigt populär produkt. En blockbuster alltså. Det är sorgligt, mycket sorgligt.

Ett tips är att läsa ”Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse” av Peter C. Gøtzsche. Den har precis kommit ut på svenska.

Ett tips är att se filmen Prescription Thugs. Den vann pris på Sundance om jag inte har fel. Trailer nedan:

 

***

Jag hittade ett pressmeddelande från Lundbeck den 7 april 2015. Grejen är att: ”Brintellix® (vortioxetin) har visat effekt på kognitiva funktioner hos patienter med depression.

Vem hittar jag citerad längre ner, jo ingen mindre än Lars Häggström. När man läser om sponsrade läkare i USA eller om man ser något om det i en dokumentär så undrar jag: Ska det bli likadant här?! Om läkemedelsindustrins plötsliga incitament om transparens i Europa stoppar upp det, det får vi hoppas. Men många svenska läkare tycker kanske USA:s idé om detta låter bra, eller mycket bra. Häggström drar in mer än 340000 svenska kronor från H. Lundbeck AB och så citeras han ordentligt i ett av deras pressmeddelanden gällande en ny indikation för ett läkemedel. Ett läkemedel som har fått mycket kritik dessutom. Är det någon mer än jag som tycker här ligger mer än en hund begraven?

– Kognitiva bortfall, som nedsatt arbetsminne, koncentration och planeringsförmåga, är den vanligaste anledningen till långvarig sjukskrivning efter depressionsbehandling. Kognitiva besvär läker ut långsamt och bidrar till nedsatt funktionsförmåga för den enskilde och till stora kostnader för samhället. Att ett antidepressivt läkemedel nu visar tydlig effekt på kognitiva symtom vid depression är en viktig nyhet. Ett av våra stora folkhälsoproblem lyfts därmed högt upp på den kliniska agendan, säger Dr. Lars Häggström, psykiatriker på Affecta Psykiatrimottagning i Halmstad och chefsläkare vid psykiatriska kliniken i Växjö.

***

Nu när vi har haft filmtajm så kan vi lika gärna köra lite argentinsk reklam för Brintellix. Det är dyra reklamfilmer. Tänk att meningen är att detta i slutet ska ge vinst. Det är en medicin som måste ge vinst. Peter C. Gøtzsche skriver att när en ny medicin kommer ska man absolut vänta minst sju år (helst längre) innan man prövar den.

 

 
 
 


 
 
Alla filmer är länkade från Vimeo eller YouTube. Jag har inte filmerna själv. Allt annat är så ärliga ord jag kan säga. Som jag sagt innan, om nåt inte stämmer, skicka ett mejl så löser jag detta.

OFFENTLIG PSYKIATRI GÅR PÅ KNÄNA
DEN PRIVATA TYCKS BADA I PENGAR

inlagt av den 2016.08.04, under andras, citat, eget, handling, omsorg, psykiatri, text, vård
04:e

lund_lars

 
 
UPDATE 3: Det är inte EU som bestämt detta. Citat från DN: ”Det är första gången som läkemedelsindustrin väljer att offentliggöra vilka summor som betalas ut till länder runt om i Europa. Sverige och Finland är först ut med att berätta hur industrins ersättning till vården ser ut. Inom en månad väntas övriga länder i Europa publicera sina siffror”.

UPDATE 2: Detta inlägg handlar inte om att jag tycker illa om H. Lundbeck AB. Det handlar om att en psykiater som behandlat mig mycket dåligt får in hundratusentals kronor. Detta när den offentliga psykiatrin i Halland verkligen går på sina bara knän. Titta på länken i den första UPDATE:n nedan.

UPDATE: Denna tweet jag la upp för ett tag sedan säger en del. I alla fall i detta sammanhang.

 
Läkemedelsindustrin har bestämt att alla pengar som läkemedelsbolag betalar ut till läkare, sjukhus osv. måste redovisas offentligt. Först ut är Sverige och Finland. Faktiskt så finns det möjlighet för vem som helst att titta i en databas där alla utbetalningar under 2015 skett. Ni hittar den här.

Bara lite snabbt:

Jag har alltid antagit att Lars Häggström själv eller firman Affecta Psykiatri AB varit sponsrade av H. Lundbeck AB. Så jag tittade på deras siffror. H. Lundbeck AB har betalat ut 346406 SEK i arvode plus 80332 SEK i omkostnader till Häggström & Hutton AB (dotter/syster-bolag). Detta exklusive moms.

Sen har Affecta Psykiatri AB även ingått i Vårdval Plus från den 16 juni 2014. Det betyder att skatt som folk betalar går till Affecta. Detta tåls verkligen att tänka på.

Och den offentliga psykiatrin går på knäna.

Klicka på bilden nedan också, ytterligare 74789 SEK till Affecta Psykiatri AB, denna gång från GlaxoSmithKline.

 
glaxo

 
Allt jag har skrivit om ovan är baserade på offentliga siffror. Om ni ser något som är fel så är det bara att ta kontakt med mig så tar jag bort det. Så enkelt är det.

THE BLACK SWAN, THOM
AND THE CONSTANT CONCERN

inlagt av den 2016.07.11, under andras, citat, eget, grafik/digitalt, handling, omsorg, text
11:e

 

 
 
 
“This is your blind spot, blind spot/ It should be obvious, but it’s not.”

 
 
 
And that, ultimately, is the great preoccupation of one of our greatest poets of anxiety: a simple fear of the unknown. “People get crushed like biscuit crumbs,” he sings, and there’s nothing to be done about it. For all our human reason, we are unable to anticipate the things we really need to know.

 
 
 

 
 
 
Me (Daniel) writing:

When Albert Camus was writing about Martin Heidegger, Camus put some words to what he thought would catch Heideggers thinking. (I do not know if Heidegger himself had written or spoken about these words, but I have a feeling he had. He almost must have.)

 
 
The words were (first in English then in Swedish and then a strange translation to German).

 
 
 
The Constant Concern.
Det ständiga bekymret.
Die ständige Sorge.

 
 
 
Why do I write all this? Much of what I do with pen/camera/writing/blogging/and.other.shite comes from ”The Constant Concern”. It’s like entering the maze, kill the monster, pick up the thread but never ever find the way out.

 
 
 
Maybe Mr. Thom Yorke – his ZEITGEIST – Sensibility – causes pain, but causes creativity – SensibilityTheConstantConsern.
You will never ever in this world find a place that feels like home. Ah, ok, you never had that feeling. Well, then your probably blessed.

 
 
 
1-sdf

 
 
 
This is your blind spot, blind spot/ It should be obvious, but it’s not.

 
 
 

JUPITER AND BEYOND

inlagt av den 2016.07.08, under andras, citat, inspiration, ljud
08:e

greatredspot

 
jupiter

 
3

 
2

 
1

 
12

 
eye

 
 
The last words from Dr. Dave Bowman:

“The thing’s hollow — it goes on forever — and — oh my God! — it’s full of stars!

 
 

 
 
 
 
 
 


Everything borrowed from different places on the net.
Mail me if there is any trouble.

pagetop

  • LANDSKAP

     
    FRÅNVARO (Han)

     
    - har rymt, vet inte varför. Från yttersta ytterområdet slätten som nu ligger försvunnen i mörkret liksom översköljd av ett svart dånande hav. Iskall svart vind slår emot, våta fält, motorvägarnas avlägsna ljuskaos – springer, springer i riktning mot centrum där det ligger och lyser oändligt långt bort. Ständig Frånvaro.

     
    Tack till Birgitta Trotzig


  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • URVAL


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo