JUPITER AND BEYOND

inlagt av den 2016.07.08, under andras, citat, inspiration, ljud
08:e

greatredspot

 
jupiter

 
3

 
2

 
1

 
12

 
eye

 
 
The last words from Dr. Dave Bowman:

“The thing’s hollow — it goes on forever — and — oh my God! — it’s full of stars!

 
 

 
 
 
 
 
 


Everything borrowed from different places on the net.
Mail me if there is any trouble.

ATT OMBESÖRJA VARAT
SOM TILLVARONS MENING

inlagt av den 2016.06.13, under citat, eget, foto, handling, omsorg
13:e

 
flow

 

HEIDEGGER. ANTECKNINGAR. DEL TVÅ

14:e

11

 
HEIDEGGER. ANTECKNINGAR. DEL ETT?

 
NOTE01: Jag gör inget anspråk på att tänka stora klara tankar här. Nej, de kryper fram, ibland som viljeslukande iglar, ibland som en ligustersvärmare som skimrar i rosa i solen en tidig morgon. Att skriva här är mer intressant än att skriva för byrålådan som Ekelund pratade om. Men jag behöver inte ursäkta mig. Eller? Ligustersvärmare. Har ni sett en sådan med morgonsolen visandes dess prakt? Men akta mig för de som vill ha blod. Nja kanske inte iglar. Myggor! Fega stackare som biter.

NOTE02: Jag gillar inte Martin Heidegger. Hannah Arendt beskrev honom som en idiot. Att det visade sig under deras samtal som om ”han bara inte förstod viss saker”. Dock har ingen författare eller filosof gett mig så grymt inträngande tankar och känslor om ingenting-intet-heten. Jo, förresten. Birgitta Trotzig. Hennes lärdom gällande Heidegger var nog stor. Men han hade behövt hennes ödmjukhet. Hade jag behövt välja någon av dem så hade det varit Birgitta och hennes (kallt smala moderliga händer). De idiotiska saker Heidegger gjorde i sitt liv spyr jag på. Så, nu ursäktade jag mig igen. Fast det var ju för jag spydde.

 
21

 
Vi har Heidegger och hemlösheten. Att vi har ett förflutet och ett kommande där inget är säkert vet vi. Så när vi inte vet mellan dessa poler, hur ska vi kunna känna oss ”hemma”? Kusligheten. Rysningen längs ryggen, – den där obehagliga kusliga känslan. ”I am feeling Uncanny.”

Heidegger har talat om ”det fundamentala bekymret”. Livet är ett framåt-bekymrande; inget är säkert och hur ska vi kunna känna oss ”hemma” om inget är säkert? Vi är inkastade ständigt, i det man kallar nuet (vilket är en fiktion, vi kommer att lära oss det).

Man kan känna sig hemma. Om någon glatt säger att hen är ”hemma, att hen känner hemkänsla” så är hen hemma. På ett sätt. Det är en tunn röd linje. Vi är olika. Men då-nu-sen gäller alla (människor). Det går djupt in i ”själen” samtidigt är det lätt att förstå.

Dock kan rysningen nedför ryggraden bli nästan omöjlig att klara av. Det är kanske här Heidegger mer ofta använder uttrycket Kuslighet istället för Ångest. Hemlöshet. Unheimlichkeit. Not-at-home-ness. Om världen blir ”tät” och varken det förflutna eller det kommande ”svarar” förloras man i ett nu(!) då dammet på skrivbordet bara dammet på skrivbordet. Inget svarar. Allting svarar. Skillnaden är enorm. Wittgenstein sa väl att en ledsen människa (inget svarar) och en glad människa (allt svarar) är (typ) 2 olika ting.

Detta är bara snabba anteckningar.

Citat Heidegger:

… det förtegna, ångestberedda sig-utkastandet mot den innerligast egna skyldigvaron – kallar vi för beslutsamhet.

(Rustad glädje, Nykter ångest.)

Men kusligheten är kuslig. Såklart. Du är inte hemma någonstans. Men du kan fortfarande ha energi. Men den kan inte användas till något för du är för tillfället ingenting. Detta gör saken ännu värre. Jag tycker Ian Curtis och Joy Division beskriver det så bra i låten ”New Dawn Fades”:

 

The greatest care must be fostered upon the ethical bond at a time when technological man, delivered over to mass society, can be kept reliably on call by gathering and ordering all his plans and activities in a way that corresponds to technology.

– Martin Heidegger

 
31

 
Nedan: ur Marcia sá Cavalcantes bok ”Lovtal till intet”:

Att vara till, att existera innebär att vara ”i” ett ”utanför”. Att vara till, att existera innebär att väsentligen vara ”a-topisk”, dvs att oavbrutet söka efter en plats och en tid, att vara en differentierande dynamik. Tillvaron är det som aldrig kan existera indifferent i tid och rum. Tillvaron uttrycker en radikal spänning mellan det lokaliserade och det icke lokaliserade, mellan det substantiviska och det verbiska, mellan vara och tillblivelse. Heidegger visade på denna spänning i sin tolkning av tillvaron. För Heidegger betyder tillvaron (Dasein) det faktiska livet, det som utgör livet i livet. Det som utgör livet i livet är enligt Heidegger inte bara spänningen mellan ett ”ha varit” och ett ”tillkommande”, utan att varje differentierad existerande livsform förstärker denna spänning. Ingen tillvaro är i stånd att lösa tillvarons spänning. Varje tillvaro kan i sin differens endast förstärka den nämnda spänningen, och talet om tillvaron som ”förstående” är ett sätt att uttrycka just denna förstärkning. Förståelsen är därmed helt enkelt tillvarons spänning. Problemet ligger inte längre i att dra en ontologisk gräns mellan ett område av tillvaron som inte har förståelse och ett område som har det, dvs mellan det icke-mänskliga och det mänskliga, utan i att begripa hur den mänskliga förståelsen motsvarar tillvarons väsentliga struktur.

 

DONALD TRUMP AND THE CENTRAL PARK FIVE

inlagt av den 2016.03.03, under andras, citat, handling, helt jävla sjukt, omsorg
03:e

In 1989 five young black men were wrongfully convicted of raping a woman jogging in New York City. Leading the charge against them was a real estate mogul whose divisive rhetoric can be found in his presidential campaign today.

Allt material här är från en artikel i The Guardian. Jag rekommenderar ALLA att läsa denna artikel.

 
3000-1

 
Donald Trump paid a reported $85,000 to take out advertising space in four of the city’s newspapers, including the New York Times. Under the headline “Bring Back The Death Penalty. Bring Back The Police!” and above his signature, Trump wrote: “I want to hate these muggers and murderers. They should be forced to suffer and, when they kill, they should be executed for their crimes. They must serve as examples so that others will think long and hard before committing a crime or an act of violence.”

 
970

 
Above: Trump’s ad in the New York Daily News. Photograph: NY Daily News Archive

 
1800

 
Above: Yusef Salaam, one of the Central Park Five: ‘What would this country look like with Donald Trump as being a president? That’s a scary thing.’ Photograph: The Guardian

 
In 2002, after Salaam had served seven years in prison, Matias Reyes, a violent serial rapist and murderer already serving life inside, came forward and confessed to the Central Park rape. He stated that he had acted by himself. A re-examination of DNA evidence proved it was his semen alone found on Meili’s body, and just before Christmas that year, the convictions against each member of the Central Park Five were vacated by New York’s supreme court

Salaam, who said he had been scarred for life by his experiences in prison, also felt insulted. But it was the announcement last June that Trump had finally decided to run for president that was, in a way, more alarming.

“To see that he has not changed his position of being a hateful person, to see that he has not changed his position of inciting people, to see that he’s still the same person and in many ways he has perfected his sense of being that number-one inciter, you know, I was scared,” Salaam said.

 
5614

 
Above: Antron McCray, Raymond Santana Jr, Kevin Richardson, Yusef Salaam and Kharey Wise outside a theater before the New York premiere of the Central Park Five, in 2012. Photograph: Michael Nagle/New York Times / Redux / eyevine

 
3000

 
But can they forget?

 
 

KOM NER TILL OSS

inlagt av den 2015.12.23, under andras, citat, eget, poesi, text, video
23:e

1-FullSizeRender

4 kopia

CGPgM-WU8AAAdGa

Skär sig för att kanske få stanna.

 
 
AUTOMATISK SKRIFT. FÖR BLOGG.
0101. INSLAG AV KENNET KLEMETS POESI (KURSIVERAT).

för många kemikalier
jag kan inte lita på vad de ger mig

älskar hela natten ljusen tar aldrig slut det är vi mot dom vi ska se att det vänder när du vaknar på akuten och köper Pampers för det behöver du nu då allt släpper och du inte kan se, se inte kan du är här nu i rummet och inget finns kvar, nej bara du, nej bara du

bara du nu
i det vita rummet
nu gäller det att sortera tankarna
eller kanske inte sortera alls
kanske bara vara bejaka det som är musiken
hon spelade på strängar, så enkelt de går av av av

han såg en annan människa försöka ta livet av sig
strypa sig, blått ansikte. kanske det är
sånt man inte ska behöva se. men egentligen
brydde han sig inte. att skapa en mur runt kroppen
är förvånansvärt lätt. hans ansikte; blålila.

han räddade honom.

muren. runt kroppen, ja.
kanske han verkar översnäll och lätt. men vakna ögon genom dygn efter dygn. tankestorm efter tankestorm. vibrerande fingrar. sökande efter sol. panikvulgär tillvaro.

minnen av blålila.
slagen mot kroppen.
hånet. hånandet. humor i slutändan.

Man kan ha begåvning men dåligt självförtroende, men så kommer ett ögonblick när inget kan stoppa en. Känslan av urkraft är vacker, skräckfylld. Ett avskalat, enkelt tema. Musik som fungerar utanför musiken. Inte mycket rörelse, utan mer uttryck. Händer med fingrarna utsträckta. Ett tillstånd, minimalism. En stämning av mord, kroppsrörelser, tröst.

ett fiskkadaver. ögat.
ibland vänder tillvaron som ett timglas.
allt ska ses igen, allt ska ses igen, allt ska ses igen.
och till detta ska man säga ja!? jo, ok, jag säger ja.
min kropp säger ja, mitt sinne säger ja. hur skulle
det kunna vara på något annat vis? va, verkligen
hur skulle det kunna vara på något annat vis!?

vi säger ja även när vi säger nej. det där
är en mening värd att tänka på.

AMOR FATI, ja min älskade. bring it on.

hemma.
polanski på teve. chinatown. snitt.
om hur konstigt att alla där vid 68 på den
platsen likt gick in i varandra. jag vet inte.
raped by the devil. sympathy for the devil.

En drog som verkar i hjärnan, belöningsämnen som kroppen själv producerar, speciella mottagare i hjärnan, en känsla som gör att dörren till hjärnans belöningssystem fungerar inte bara i hjärnan, utan ute i kroppen.

längtan efter ruset.
längtan efter ord som vill komma. patetiska försök med jung och freud och frankl och adler. med meditationen och koncentrationen. med viljans filosof och tillvarons filosof. men banalitet, fatalism och a-moralism. med kairos, kairos, kairos!

i is-land
fast besluten
att röra vid dessa saker
ändra deras positioner

i icke-berusning
lämnar åt sidan,
tar fram, gömmer,
leker med lutan, i is-land

fast besluten
än en gång (en gång, en gång, en gång..)
kairos en gång till till till
fastnar men sen en annan gång, tills vidare –

slutar och det börjar
och det är fast

slutligen är det där blå eller rosa pillret så mycket mer effektivt. ta mig, sluka mig, låt mig göra dig till ord. jag dansar på mitt rum, jag har vår, sommar, höst och vinter i min hand!

i allt detta motsägelser och felaktigheter. självklart så. detta är bara några anteckningar från en helt obetydlig dag. jag gör vad jag kan för artens fortlevnad, ha!

03-df720dc4021808044a1a5e3bbfab9a5b_large

05-3486687058_2f2325e7b7_b

 
08-3

 
 


SUN och text av mig. Bilder av folk jag inte orkar dra upp nu. De är inte av moi i alla fall.

FYRA TWEET. NÄSTAN STORM OCH KALLT UTE.

inlagt av den 2015.12.06, under citat, eget, handling, omsorg, poesi, text
06:e

tweeeeeet

 
Alltså de tweeten
visar att jag är
Raving Mad eller
att There is
Reason in My Madness.

1. Stå still så gör du ingen skada. Vi är fyllda av halm.
2. Lev ensamt och smaka på den friheten. Men, den friheten,
som om det vore en drog (en substans) tycks sig ebba ut.
3. Inse att mötet med dig (om dörren öppnades och där stod du!)
skulle omkullkasta och förlöjliga allt det miserabla i min situation.

Bara ditt skratt, bara ditt leende!

Men punkt 3 hänger ihop med de andra. Antingen/Eller skrev han.

Fast att din närvaro (i tanken, att du skulle komma) är på något vis starkare än alla element och substanser och slutsatser (ha!). Jag vill inte att människan i sitt innersta ska vara omöjlig. Eller vara omöjlig i den värld som liksom har fallit ur våra händer. Jag tror Albert Camus skrev ungefär ”En enda människa kan rättfärdiga hela ens existens”. I en nästan omöjlig värld kan kärleken (tvåsamhet eller vad man vill, det innerliga intima, erotiken) ur sin egna kraft visa Det Vackra med världen och med mig själv och den andre. Explosionen Vill Revolten, ur kärleken reser sig The Hollow Man och i Modig Kris måste slaven släppa alla bojor och se rakt in i död och klimat med Kärleken bibehållen. Den älskade frie säger stopp!

Jag kan ärligt säga att innerst inne så är det just detta jag alltid haft med mig, burit med mig. Varken tanke eller känsla. Stämning. Kanske Grundstämning. Ack, ord och betydelser. Jag skriver igen:

Mitt Hjärta Vill Detta.

THE COLLECTION OF ALL SIGHS IN ALL OF THE WORLD RIGHT NOW 151102 14:30

inlagt av den 2015.12.04, under andras, citat, fragment, inspiration, poesi, text
04:e

ddfad

axis_mundi

mushrooms_ghost

tree_seeds

asdfasdf

 
Today I am so tired that I feel like I am made of sand and can be blown away any minute.

Google Translate:

Idag är jag så trött att jag känner att jag gjord av sand och kan blåsas bort någon minut.

Google Translate:

Aujourd’hui, je suis tellement fatigué que je me sens comme je suis fait de sable et peut être soufflé loin d’une minute.

Google Translate:

Heute bin ich so müde, dass ich das Gefühl, ich bin aus Sand und entfernt jede Minute eingeblasen werden.

Google Translate:

今日は私が砂で作られていますし、任意の分を吹き飛ばすことができるように私が感じるように疲れています。

***

When night came, we fell to a brooding quietude, eyeing each other with suspicion, inventing justifications for our dark feelings.

And when I looked, when people moved in front of the windows in the grey light, their shadows cast quickly clattering dark talons across the floor. This only became worse as the light faded.

I forbade them from moving, as it had become impossible to tell shadow from shadow. Or shadow from human.

The disaster was coming. That was clear.

There were shadows everywhere.

When I was at last alone, when the people were all gone, I waited for the disaster on my own.

On my own.

***

Good morning Mr Magpie, how
are you today?
Now you’ve stolen all my magic
and took my melody?
You got somme nerve coming here.
You got somme nerve coming here.
You stole it off give it back.
You stole it off give it back.
Good morning Mr Magpie,
how are you today?
You know you should but you
don’t…
You know you should but you
don’t…
Open our mouths wide.
A universal sigh.
”So why does this still hurt?”
Don’t blow your mind with why.
Why does this not add up?
Don’t let it blow your mind.

Across a great divide.
A giant turtle’s eyes.
Jellyfish float by.
Your rules do not apply.
As open as the sky.
The holes we measure out.
It’s what keeps me alive.

Why does this not add up?
A spider to a fly.
A universal sigh.
A giant turtle’s eyes.
Don’t blow your mind with why.
The current’s just too strong.
Don’t let it blow your mind.
Across a great divide
The words between the lines.

None of this stuff is mine.
I throw my arms wide.
Open your heart and smile.
Don’t look so serious.
No need to pull that face.
Always I’m before you.
The cards that have been dealt out.
Moving out of orbit.
Turning in somersaults.
Ours not to reason why.
I’m reeling with this feeling.
Where er’r the current flows.
Precious little time.
Distances and time.
The wind takes all the leaves.
And then it will take me.
The parts we have to play.
I cannot help but laugh.

It’s like I’ve fallen out of bed from
a long and vivid dream.
The sweetest flowered fruits were
hanging from the trees.
Falling off a giant bird that’s been
carrying me.
Like I’ve fallen out of bed from a
long and vivid dream.
Just exactly as I remember.
Every word, every gesture.
I’ve my heart in my mouth.
Like I’ve fallen out of bed from a
long and vivid dream.
Finally I’m free of all the weight
I’ve been carrying…
Slowly we unfurl as lotus flowers.
All I want is the moon upon a
stick.
Just to see what is.
Just to see what if.
I can’t kick the habit
‘Just to feed your fast ballooning
head’.
”Listen to your heart!”
Good morning Mr Magpie, how
are we today?
Now you’ve stolen all my magic
and took my melody?

Don’t let it blow your mind.
Across a great divide.
A giant turtle’s eyes.
Jellyfish float by.
Your rules do not apply.
As open as the sky.
The holes we measure out.
It’s what keeps me alive.
Why does this not add up?
A spider to a fly.
A universal sigh.
A giant turtle’s eyes.

Don’t blow your mind with why.
The current’s just too strong.
Don’t let it blow your mind.
Across a great divide
The words between the lines.
None of this stuff is mine.
I throw my arms wide.
Open your heart and smile.
Don’t look so serious.
No need to pull that face.
Always I’m before you.
The cards that have been dealt out.
Moving out of orbit.
Turning in somersaults.
Ours not to reason why.

It’s like I’ve fallen out of bed from
a long and vivid dream.

The sweetest flowered fruits were
hanging from the trees.
Falling offf a giant bird that’s been
carrying me.

Like I’ve fallen out of bed from a
long and vivid dream.
Just exactly as I remember.
Every word, every gesture.
I’ve my heart in my mouth.
Like I’ve fallen out of bed from a
long and vivid dream.

Finally I’m free of all the weight
I’ve been carrying…
Slowly we unfurl as lotus flowers.
All I want is the moon upon a
stick.
Just to see what is.
Just to see what if.
I can’t kick the habit.

‘Just to feed your fast balloning
head.’
”Listen to your heart!”

PRYPJAT TEXTURER TROTZIG STALKERN

inlagt av den 2015.11.28, under andras, citat, datorspel, eget, grafik/digitalt
28:e

1-korskovia

1-100314_stazzlker_trotzig

pripyat

3-1-stalker_1b

1-ss_daniel_09-22-10_14-45-59_(pripyat)

2-zczx

 
 


Text av Birgitta Trotzig. Resten är skapat av skärmdumpar från filmen och spelet STALKER. Att vandra i ett virtuellt Prypjat är ett vemod. Nihilismen och ensamheten får mig att stänga av spelet.

UNHEIMLICH

inlagt av den 2015.11.28, under andras, citat, eget, helt jävla sjukt, inspiration
28:e

ssss

aa

sdsdfd

sdad

sdasd

48aa147d-e578-4a97-a153-8bdb6ee8bd20-2060x1236 (kopia)

LITTLE BEE GONE TO HEAVEN?

inlagt av den 2015.10.10, under andras, citat, eget, handling, helt jävla sjukt, omsorg, text
10:e

bee_3

bee_1

 
Ett bi. Bin.

Var har dom varit denna sommar?

The pictures below shows an artificial insemination of a honeybee queen. Sperm that has been collected from drones is inserted into her. Artificial breeding. She is given the number 66. Things are gathered and ordered. Ordered by The Technical Man.

 
1

2

3

4

5

6

 
From Wikipedia:

Natural breeding and colony reproduction of wild bees is a complex and highly selective process, leading to a diverse genetic makeup in large populations of bees, both within and between colonies. Genetic diversity through sexual reproduction is a significant evolutionary factor in resistance to parasites and infectious diseases. Many artificially bred species, especially domestic and agricultural species, suffer from lack of genetic variation. Resulting in increased risk of hereditable diseases, loss of vitality or vigour, and heightened uniform susceptibility to infectious diseases.

***

Bee queen number 66 is technical and made to create something in that right amount so that the income for the man is higher than the outcome. Ordering, gathering, selling, buying. But it don’t add up and we know it. Our fingers create too much too fast.

Martin Heidegger:

The desire for an ethics presses ever more ardently for fulfilment as the obvious no less than the hidden perplexity of man soars to immeasurable heights. The greatest care must be fostered upon the ethical bond at a time when technological man, delivered over to mass society, can be kept reliably on call by gathering and ordering all his plans and activities in a way that corresponds to technology.

Too much, too fast – Space-monkeys, we are.
Them beautiful space-bees, gone to heaven. Miss you, little special ones.

 

SEPTEMBER 2010-2014

25:e

September har för mig ett Janusansikte lika mycket som Januari.

Femte året med denna journal. Jag tog en eller flera bilder och en bit text från varje September 2010-2014 och la upp. Kan ses nedan.

 

TVÅTUSENTIO:

100912-2

100912-6

100912-3

100912-11

 

Allt som inte är. Allt som är.

Allt det där. Det stora, det vackra. Men det är tangenter nu. Natt. Sömnen borde sovas.

Sträcker ut händer, försöker omfamna. Men nej. Allt som är, är. I vissa stunder, i vissa gränsområden. Nej, jag har inget mer. Detta är mina ord. Försöket att berätta för dig att jag vill kunna ge dig allt du vill ha. Försöket att berätta att jag önskar er alla så mycket kärlek och glädje. Försöket att brinna igenom, slå ut, ta tag genom orden, texterna, skärmarna, bilarna, fartygen, städerna, gränserna, ondskan, orättvisorna..

Och så visar klockan vad klockan är. Och så visar natten vad natten är. Händerna är tomma, tanken vill hitta en rak bana. Bussar. Rödljus. Neonljus. Det sjudande livet. Jag var där förr. – Och jo, rynkorna visar sig, ålder visar sig.

Och om mina ord skulle visa en röd tråd för en läsare, så har jag inget med den tråden att göra. Någon skrev: ”Jag har en kropp för jag känner mitt hjärta slå, jag lever i en värld för jag ser den omkring mig.” Ja, jag håller med. Mer är det inte. En kropp, en värld. Eller.. det där andra?

(Huset i parken. Träd. Fingrar som rör vid. Fält. Henne.
En känsla av det totalt annorlunda. Den röda klicken färg som skapar hela tavlan. Åska och mörkermulet över stugan, men ur fönstret, ur hela inramningen glöder den rödröda eldstaden. En tavla jag såg. En tavla jag ser vid varje mitt steg då staden börjar somna, planas ut.)

”Såg du ett fönster lysa? Tänkte du knacka på rutan?”

 

TVÅTUSENELVA:

 

110924_3

110924_2

110924_4

 
ismörker september mörker pelare av ljus mörker
mörker svartaste is vid havet djupa ögonhålor i isen isen
tittar på oss fastfrusen i havet svarta rötter dött kadaver
i isen blandat till rött. Kadaver i isen. Svart-tången. Revben.

En pensel målar hela tillvaron. Röda fläckar. Isen ler i sin frånvaro. Kaptenskättingar och glömda ord. Is mot is, ett skrik. Att världen skall öppna sig. Att världen skall öppna sig. Att världen skall öppna sig. En nerkyld kropp, vandringar i timmar. Kairos ett ord på läpparna. Krisen och kallelsen. Av ögonblick blir endast ögonblick. Tillvaron sprängs öppen –

 

TVÅTUSENTOLV. (DET SISTA ÅRET).

DIKT NEDAN AV LANGSTON HUGHES.

 

120905_1

120905_2

120905_3

 

The calm,
Cool face of the river
Asked me for a kiss.

 

 

 

TVÅTUSENTRETTON:

 

house_dark

12 2

 

I en tidning citeras Birgitta Trotzigs ”Sjukdomen”. Jag har aldrig fått tag på den. Den kanske finns att köpa igen, det var längesedan jag Sökte.

Det handlar om likgiltighet (det Vita) som till slut leder till Blod (det Röda?)

”Likgiltigheten är en vit sot, en smitta, en sjukdom som går till döden och kan även dra döden in i sig (…).”

”Det är Maskinen som gör likgiltigheten.”

”När drömmen blir blind och gråten förstenas, blir allt vitt.
Dödsvitheten slår allt liv med dödstorka.
I det tomma vita går det blodiga på jakt.”

Att jag är så nära henne i tanken. Mutation, ett extra hjärtutrymme för henne. Min kropp. Dig så nära. Dig att bli. Men. –

I ditt språk –
Det Vita, lik-giltigheten.

Du har rätt och du har fel då spåren man följer kan vara vitsot, vit flusvamp, röd murkla, – och Blod. Vi har skrivit om STALKERN och ZONEN båda två. – Men de begreppen kommer inte användas mer. Sökare, i den döda röda jorden, Birgitta, Daniel (och en annan som vi inte får nämna).

Det Vita, lik-giltigheten.

Mitt DET VITA RUMMET –
Ett annat rum. Bakom månen. Svärta total. Motsatsen? I Solen Rent ljus? Det Vita Rummet? Ljus, ett bara ljus. Ljus ljus. Inget kan hänga upp sig på inget. Är. Antarktis. (En skiss så viktig; att det handlar om frihet!)

Jag får gå här. Vi kanske bryts i denna tanke.
Mitt Vita Rum är inte ditt. Men jag har aldrig sagt att mitt Vita Rum inte skulle kunna vara Skogen. Jag såg en räv, en orm och jag fanns hela tiden i rådjurets öga. Nej, jag ska inte suga av ett träd. Ska inte suga ut all sav. Jag skall låta det vara. Det är Birgittas ords som viskas här.

 

130

 

TVÅTUSENFJORTON:

En text om ondska, speciellt ——–. Den lurar överallt, byter former. Den långa svarta ormen, knappt möjlig att se i rädslans halvskymning.)

 

11

22

33

44

55

 

I Djupet. –

Djupet, ett sår, en symbol, ett monster – håller oss vakna, håller oss vid ständig spänning. Lägg dig ner som ett barn – men nej, det fungerar inte. Blåsor på psyket självt; håller oss fastnaglade. Såriga och brännskadade ansikten är allt vi ser. Utmärglade.

Underliga karga landskap i hjärtat själv.

Innehållet borta, yta kvar.

Ansikten –

rör sig runt, runt. Letar efter något. Även den som inte bryr sig har hålet inom sig. Ansikten är tomma, uttröttade, paralyserade, inåtriktade – inkastade i något, slut och början existerar inte. Inkastade och fångade. När jag tittar ser jag nästan inget – bara tomma skuggor, fasor, ögonvalv och kindben. Letande, sökande, inriktade i en gömma. En sal. Ett slut.

Monster som skuggar,
feghet, ryggrad
arbete, frihet,
Luger –

Blickar som flackar, steg på en jord som tycks bränna sig själv ur sig själv. Jorden välver runt sig själv. De öppna tunga dörrarna som sår, stängsel som bölder. Ansikten som är sten. Är sten eftersom de andra är sten. Den utlevande vildens tid är nu, nyckeln och den inlåsta människan är dömd. Ulven är här, varulven har här, den äter på utmärglade lik.

Segnar ner, tappar tron. Tröttheten och rädslan. Rädslan som nu är mångdubblad. Bara ansikten. Rör sig förbi utan blickar. Framåt, framåt. Förstenade i sig själva, jag är här bortom. Det är min vy vi ser, fel eller rätt. Jag sitter vid kanten iakttagande. Förlåt om jag har fel. Hettan slår till, en blick slår emot, universum är likgiltigt. De stänger och trycker på knappen. Gasen, i Feghetens namn en industrialiserad mördarmaskin.

Territorier mellan invånarna. Värmen igen. Den slår. Solen en blixt mellan metallen. Vid alla, vid envar – ett dolt område, området som inte kan sluta minnas. Det slår emot, slåss och rispar ibland. Sen låter det oss vara en liten stund, väntande i djupet. Bläckfiskar har långa armar.

Landskapet ett ömsat skinn. Hudflagor. Banalt.
 Som om en gnista kunde få det hela i samtidig brand.

Figurer beträder. En går förbi, en stannar upp. Elden inte långt under landskapet. Ugnen. Döda träd. Luft som knappt kan andas. Ett oändligt ödeland – figurer brända av ugnen, själar förtvinade, personligheter förstörda.

CITAT

inlagt av den 2015.09.15, under andras, citat
15:e

33

bill-henson_0003

 
note_3

 
 
 
Photos by Bill Henson.

HEIDEGGER. ANTECKNINGAR. DEL ETT?

inlagt av den 2015.09.10, under andras, citat, eget, fragment, poesi, text
10:e

By Greg Otto

 
Skrivet på väg i en anteckningsbok igår. Eftersom det är skrivet på väg så har jag inte ändrat något då jag överfört det till det digitala förutom att jag fixat några felstavningar, lagt till ett engelskt stycke nedan och gjort några länkar. Och konsten är gjord av Greg Otto.

Svårighet med översättningar. Svenska, tyska, engelska.

Unheimlich, Dread (uncanny), kuslighet (tidigare begreppet ångest)?

Nåväl.

Intet och frågandet (Being in questioning?). Ett sorts frågande (stämning? icke valbar) som lämnar inget tillbaka. Hemlöshet. Hem-lös-het. Unheimlich-keit(?).

Från nätet (mina kursiveringar).

Repeatedly Heidegger connects angst with feeling uncanny. The German word for ”uncanny” is ”unheimlich,” the literal meaning of which is ”not-at-home.” Heidegger deliberately trades on this literal meaning: he wants to stress that in angst we feel profoundly dislodged from our ordinary positions, connections, and orientations in life. (…) Ordinarily we are at home in an organized world. It is the feeling of being at home in such a familiar world that is suspended in the experience of angst: Ordinary objects look strange, everyday activities pointless, and common sense objectives outlandish. Encountering “nothingness” means to feel uncanny and dislodged in a perfectly familiar world.

Det ovan kanske är just det jag försöker få ner här? Nej. Nu använder jag ordet kuslighet (det kanske kan skrivas inte-hemma eller kanske bäst hemma-finns-ingenstans-. Ja, det sista bindestrecket ska vara där och det är mycket viktigt. Nåväl, jag använder kuslighet.

Kusligheten frågar. Kusligheten ställer personen frågande. Om ett svar ges, försvinner kusligheten. Svaret är vad som helst som gör att kusligheten försvinner. Känner jag kuslighet men plötsligt blir ”överförd” till en stämning där jag tycker det är intressant att skriva denna text så försvinner kusligheten (inte nödvändigtvis helt, kusligt kan den stå bakom mig likt en skugga som jag vagt känner närvaron av).

Kusligheten frågar. Kusligheten ställer Dasein helt frågande. Men helt utan svar. (Personligen erfarenhet av detta totala frågande.) Dasein befinner sig i frågandet som stämning. Då allt frågar och inget svarar upplevs en erfarenhet av något som skulle kunna kallas ”en plats där inget finns”. Ty dit frågan pekar, ty dit frågan söker sig, ty dit frågan vill avkräva ett svar finns: Ingenting. (?)

 
By Greg Otto

By Greg Otto

By Greg Otto

 
Heidegger skriver:

Where shall we seek the nothing? Where will we find the nothing? In order to find something must we not already know in general that it is there? Indeed! At first and for the most part man can seek only when he has anticipated the being at hand of what he is looking for. Now the nothing is what we are seeking. Is there ultimately such a thing as a search without that anticipation, a search to which pure discovery belongs?

När jag läser detta tänker jag på Wittgenstein:

 
3_witt_riddle

 
Det är detta. När Dasein är hem-lös i kusligheten är Dasein en frågande. Att söka ett hem som ett helt, att söka-ett-hem som totalstämning. Inget svarar. Intet svarar? Nja. Jag säger att Dasein ser/hör ingentinget tydligt. En pil. Stämning att ta på. Har inga fler ord nu.

Jo. Kusligheten är fruktansvärd.
Heidegger ser den som en av vägarna vidare till Daseins kunna-vara (ungefär).

Bör man söka den? Jag vet inte.

Jag vet inte. Jag förstår den bättre nu.
Men om det finns något positivt i den – det vet jag inte.

Vi talar ju om ingenting. Och allt, måste tilläggas.

DÉCENNIES DECADES DECENNIUM DEKADEN

inlagt av den 2015.08.31, under andras, citat, inspiration, video
31:e

11

This photo of the Earth was taken by Voyager 1 in February, 1990. The spacecraft was 3.7 billion miles away from Earth.

 
1-004

1-1

Texter av Birgitta Trotzig.

 

Portishead.

INSP: SOMA

inlagt av den 2015.08.26, under andras, citat, datorspel, inspiration, video
26:e

Reality is that which, when you stop believing in it, doesn’t go away.

– Philip K. Dick

 
The radio has gone silent on PATHOS-2. As isolation bears down on the staff of the remote research facility, strange things are happening. Machines are taking on human traits and alien constructions have started to interfere with routine. The world around them is turning into a nightmare.

 
file2

file1

file5

file3

Cameron has revealed the data to be an evolving series of intervals of time – like a time span that is constantly being reconsidered. The data itself is linked to a short flash of images depicting footsteps on a rocky shore CORRUPT DATA incidental, yet pertinent.

Lansky suggested it to be the WAU misinterpreting a video sequence as a part of its own experience – a memory and it’s desperately trying to remember when it happened.

 
 
 


 
SOMA is a sci-fi horror game from Frictional Games. All things here is from their SOMA site. All is copyright Frictional Games.

pagetop

  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo