EN FRÅNVARO

inlagt av den 2017.06.13, under andras, citat, eget, grafik/digitalt, handling, omsorg, text
13:e

 

En frånvaro som ett osynligt sår, ett inre sår. Märks inte själv. Märks bara till sina följder – en nästan omärklig förblödning, stelnande, bortdöende.
Som ett sår alltför djupt, alltför livsfarligt så att själva nerven, den som kan förnimma smärta, också är skadad och inte längre kan meddela sig. Bara blodförlusten, livet som långsamt förlorar sig i intet, stelheten som sprider sig.

 
Ur Ett landskap av Birgitta Trotzig.

Jag har kursiverat och gjort ett ord till fetstil. Nämligen frånvaro. Jag kommer att komma tillbaka till detta. Just denna text ovan är så innehållsrik och för första gången på länge kände jag en ny känslo-tanke-blod-process. Nämligen möjligheten!

Varför känner jag ständigt i alla situationer en frånvaro? Jag har tagit mig att göra om en dikt av Samuel Beckett. Dikten heter SLUTKLÄM men läser ni den så kommer ni få en annan version som jag har slagit fram i gnistor och eld med hammare ständigt slagande-slående neråt neråt –

Beckett är svart. Trotzig är vit, men hon lyckas fånga sig ett liv.

Man måste tänka sig Sisyfos lycklig.

Det blir ett inlägg någon gång i framtiden om: En frånvaro.
Jag tar Beckett in i spelet och blandar med Trotzig. Är frånvaron medveten?
En gnagande (men så tyst, ohörbar) frånvaro i ögonen på de i bussen eller i tunnelbanan.

Jag har sökt länge. Jag hittade det hos Trotzig.

En frånvaro.

Kanske den kan illustreras av en annan dikt av Beckett.
Jag har länge haft den nedskriven men den är så kort
så den har rullat i mitt förstånd länge. Jag avslutar
med den. Den kommer nedan. Frånvaro. Blod. Jag kommer
att ta med Kafka också. Dom mörk-mörka-långa slingrande
gatorna. Han visste att Gud var död, Josef K. Han var
inte längre en människa, men han var tvungen att leva
vidare som människa. Beckett:

 
 
utan att vänta längre
går han med fasta steg
förbi sig
utan mål

 
 

De där ljusa punkterna,

inlagt av den 2017.06.07, under eget, omsorg, poesi
07:e

som jag alltid sett. Det kommer efter.

Livet är egentligen en summa tid, materia, kött
som ska levas klart. Det är en basketplan. Folk
sitter och tittar på så där lite slött. Klockan går.
Och klockan går. Och det gör ont i hjärtat.

En läkare gav fel ADD-medicin. Mitt huvud är:
Fullt av sår som man inte kan se. De små demonerna
som alltid följer mig.

Norra vägen för mängder av år sen,
den lugna delen bakom skiten –
Det börjar snöa ordentligt bara så där
folk på gatorna söker inte skydd
alla tittar upp, den vackra parkens
träd blir vita i det vindstilla.
Det vackra gör ont, lägger sig bakom
mina glasögon, jag kan bara ljushet
och känna kyla i ögonen.

Jag ser ljusa punkter.

 

ZONA

inlagt av den 2017.05.20, under andras, citat, eget, foto, ljud, målning/teckning, omsorg, poesi, text
20:e

 

 
 
Kan du hålla tyst?
Jag vill bara att du är tyst
under den stund jag
ska men inte talar, är tyst.
Och var tyst sen.
I tystnaden, i inväntandet
utan någon förväntelse
där tid inte har någon existens
i mig blir det där till, det det onämnbara

Fast så sällan.
det onämnbara – år..

Ja, hunden är också i nåd.
Jag blir glad. Min vän.

Den som vet talar ej

Den som talar vet ej

Gräset, de höga gräsens eviga rörelse,
se de talar till mig. Talar till mig
i deras tystnad. Kan ni förutsäga
varje grässtrås rörelse över detta mäktiga fält?
Och varför skulle vi vilja förutsäga det,
min herre vetenskapsman,
min herre författare?

I tystnaden fullbordas jag.

 

 
The Prayer of Tarkovsky’s Stalker:

Let everything that’s been planned come true.
Let them believe.
And let them have a laugh at their passions.
Because what they call passion,
actually is not some emotional energy,
but just the friction between their souls and the outside world.
And most important, let them believe in themselves.
Let them be helpless like children,
because weakness is a great thing, and strength is nothing.
When a man is just born, he is weak and flexible,
when he dies, he is hard and insensitive.
When a tree is growing, it’s tender and pliant,
but when it’s dry and hard, it dies.
Hardness and strength are death’s companions.
Pliancy and weakness are expressions of the freshness of being.
Because what has hardened will never win.

 
 

JAG SÅG DIG, EN SPRICKA
I EN TIDS-RUMS-DISTORTATION

inlagt av den 2017.05.20, under eget, foto, grafik/digitalt, omsorg, poesi, text
20:e

 
rädd för att det var sista gången
jag såg dig, det var en chans på omöjlighet suffa suffix till slut en jaävala tomhet din dina öon mot tapeten och biter o 40
sista chans att att

drömde om att du verkligen, att du
hade tagit dig dit, utan att dö

som första människa i historien

du är bara värme
du är snön springandet ramlandet skrattandet
och en svart stjärna på den vita himlen

ja, så är det
har man olika versioner av sig själv?
måste jag nu gå vidare in i det okända?

i turin 1889 gick nietzsche på gatan
han såg en kusk skrika och piska en häst
nietzsche sprang fram storgråtandes
och tog händerna om hästen, kramade den
sen segnade han ner och gick in i
den 11 år långa tystnaden.

nietzsche skrev om rättvisa
och efter ett liv i mardröm
kunde han inte se mer ondska –
kuskjäveln, bort med dig från
hästen.

Och han sa i min nattdagdröm:
Vad jag än kallar det, det mörka,
hos vissa individer och kanske
hos alla, så kommer smärtan
aldrig upphöra i denna värld –
jag ser därför människan som
obotlig, ett farligt vapen,
och som vi vet ligger människans
öde i att förstöra sig själv.

Det vet vi. Och vi ska dö.

Jag minns: Sista gången. September. Kallt. Frost. Parken. Du var inte där.

Vissa människor är himlens tysta. En varats herde.

 

HER WORLD

inlagt av den 2017.05.07, under eget, foto, grafik/digitalt, omsorg, poesi, text
07:e

 

SHY WOMAN

 

AND HER WORLD.

 
 
 
 
 
AND CLOSE TO MY WORLD:

 
 

 
We maybe could have fit together. Embrace. Grace.
But none of us will see none of us again.

Having discussions in my head.
There is walls. Inside and outside.

And I have a computer. I write. I Hate It.
I have a sticker on that it says: ”STEAL THIS COMPUTER!”

I really miss you tonight.
And I don’t even know who you are.

I calmly give you my open hands.
Lines from a strange life. They are yours.
We have not seen all yet. No. There is the possibility of a life.

 

LIGUSTERSVÄRMARE (Sphinx ligustri)

inlagt av den 2017.05.03, under andras, eget, inspiration, omsorg, poesi, snabbinlägg, text
03:e

 

 
 
Har du sett en?
Kommentera gärna.

Jag har sett två stycken
i närhet av växten liguster,
vid klockan 3-5 i gryningen,
innan solen värmer bort daggen.

Har även sett en larv en gång.

Och jag upptäckte till min förvåning att Birgitta Trotzig har skrivit om den tysta lilla varelsen i den prosa-poetiska boken ANIMA.

 

#SAMTIDINFINITY

03:e
© DJ

SAMTIDINFINITY © Daniel Johansson 2017

 
 
So, what is Infinity?
(For me it is the art I’ve done above.)
(For me is the words of Trotzig. Below)

From Wikipedia 170502 23:30.
First things I found and copied in here.
Read about INFINITY at link above.

Logic

In logic an infinite regress argument is ”a distinctively philosophical kind of argument purporting to show that a thesis is defective because it generates an infinite series when either (form A) no such series exists or (form B) were it to exist, the thesis would lack the role (e.g., of justification) that it is supposed to play.”[32]

Computing

The IEEE floating-point standard (IEEE 754) specifies the positive and negative infinity values. These are defined as the result of arithmetic overflow, division by zero, and other exceptional operations.[citation needed]

***
 
 
Birgitta Trotzig:

GRUNDBILDERNA

Intet-roten.

Fragmentvärlden. De underliga perioder i historien när vattnet, det mörka
världsvattnet, drar sig tillbaka, rusar mot horisonten. Kvar nakna stenar,
brusande ljud, innerst en underlig tystnad. Varken städer eller människor når
fram till ljudet. Stenens mun kan inte öppna sig.

De ihåliga platserna. Ett svart ljus.

Hur fungerar minnet?

Alla de gamla orterna är tömda, spräckta. Fönstren igenspikade, torgbrunnen
igengrusad. Affischer flaxar. Längs murarna skuggor av palatsportar.

Ur öde ödelagda skogar runt omkring stiger något underligt, en ny glödande dröm.
Svartfjädrade vingar överskuggar skogen.

DOMEN

Historien är blind, men full av spår. Den är mörk som världsalltet, sträcker sig
genom tiden och rummet, består av ögon, de i döden levande ögonen.

De gamla råa stenarna på berget står som domare.

Det enda ordet, den enda handlingen, det enda minnet. Livet förvandlas nu
alltigenom till dom, ett pågående verkställande av en dom. Varje ord reser sig,
varje handling, varje utebliven handling. Den lösa massan lögn sönderfaller i
tydliga beståndsdelar, tydliga ja och nej, ingenting går att utplåna, allt har
total betydelse.

TITEL

Djupt ner i roten övertygad om att detta blomstrande livskraftiga kapitalstarka förkrigsliv var dödssjukt – fel, dömt, ont, förgäves. Avskuret från livshelheten. Dömt.
Sönderfallets, den ljudlösa sprickbildningens värld. Tillvaron förvandlar steg för steg, genom skenbart betydelselösa ord och händelser, sina verkliga drag. En dag ska den rycka den sedan länge overkliggjorda masken av seder och bruk, arv, traditioner, moral från ansiktet och visa sig i sin verklighet – massgravarnas.

 
 
 
Jag stal några rader av Trotzig på Excerpter.

 
 
————————

 
Det finns ingenting, Det finns någonting, eller ingenting.
Människor rör sig i tunnlar. Intentionen. Köttet. Märkesjeans. Filmen som är på. Mat. Sova…
Ett samhälle av tunnlar! Jag undrar hur många tunnlar hann där på gatan har.

Allt finns tillgängligt. Men det gör att man inte längtar längre.

LYSSNA: I storstäder går antagligen 65% av människorna med lurar i kött-öronen. I grov tidstunnel blir individen styrd Paranoid Android Fred och en en kvinna som faller och tappar alla sina varaor ingår inte i tidstunneln; framåt bara.

DET ÄR MÖJLIGT ATT VISSA AV OSS HAR BLIVIT ZOMBIES. NEJ, INTE RIKTIGA ZOMBIES. BARA DET ATT… det verkar inte finnas någon själ eller något fungerande GABA-ssystem i hjärnan. DE NYA MÄNNISKORNA KOMMER GÖRA PRECIS ALLT FÖR ATT KÄNNA! DET LEDER SOM BT SÄGER KANSKE TILL massgravarna.

Cronenberg. Crash.
The girlfriend cry because she didn’t die in a car crash with her boyfriend who drove the other car. He whispers ”Maybe the next time, maybe the next time..”

Ingenting. Infinity. Samtidigheten,

 
 

 
They have sex right on the spot of the crash.
Heavy traffic around. Having sex in public, fail to die in a crash.

They are only bodies and can do whatever they like.

To ”feel” is a blessing. To drive a car ready to die make her feel mercy and a blessing.

 

TROTZIG

inlagt av den 2017.04.25, under eget, foto, omsorg, poesi, snabbinlägg, text
25:e

 
Detta fotot tycker jag kapslar in Birgitta Trotzig i hennes mörker och i hennes lek. Ord om liguster-svärmaren på det daggfyllda nyutslagna gröna bladet mitt i natten. Nytillkommen som den är samlar den kraft där ute i mörkret. Nu. Dess rosa vingar i de första solstrålarna. Jag har sett det rosa. Då är livet komplett. Det finns inga frågeställningar. Men Trotzig har mörkret med samma kraft i sig samtidigt – samtidigt dör ett barn i ett krig. Samtidigt. Den lyfter sina vingar. I luften är den livet. Men allt händer samtidigt. Samtidigheten. Splitterbomber täcker den torra jorden. Men det är inte inom henne. Det är här nu. Samtidigheten.

 

ATT STÄNDIGT VARA PÅ VÄG –

inlagt av den 2017.01.18, under andras, citat, eget, foto, grafik/digitalt, omsorg, poesi, text
18:e

 

 
 
Beauty is unbearable, drives us to despair, offering us for a minute the glimpse of an eternity that we should like to stretch out over the whole of time. / Albert Camus

 
Förmågan att försvinna i musik, i stämningar, i dimma eller vad som är för ögonblicket genljuder i vad Nietzsche säger: – ”att kunna sätta sig ner på ögonblickets tröskel”. Men för den som har förlorat denna förmåga? Bara tanken på att få den tillbaka genom vilja är patetisk. Men, denna journal och textsamling går vidare för mig och för de fördömda, de som glömt musiken; – jag arbetar på detta problem med inälvor, synapser och preparat.

 
***

 
A change of speed, a change of style.
A change of scene, with no regrets,
A chance to watch, admire the distance,
Still occupied, though you forget.
Different colours, different shades,
Over each mistakes were made.
I took the blame.
Directionless so plain to see,
A loaded gun won’t set you free.
So you say.
We’ll share a drink and step outside,
An angry voice and one who cried,
‘We’ll give you everything and more,
The strain’s too much, can’t take much more.’
I’ve walked on water, run through fire,
Can’t seem to feel it anymore.
It was me, waiting for me,
Hoping for something more,
Me, seeing me this time,
Hoping for something else.

 
/ Joy DivisionNew Dawn Fades

 
 

 
 
Jag önskar verkligen jag inte hade erfarit den.
Igen: ”Beauty is unbearable, drives us to despair,
offering us for a minute the glimpse of an eternity…

Livet utan den är livlöst.

Allt har ett slut,
det har jag fått inpräntat i min skalle sen jag föddes.

Det jag behövde offra för att bli och se,
var det extremt svåra att släppa att det finns något sorts slut.

När tid (alltså något som rör sig mot något) upphör,
lägger är;ets-så-svala-hud och hand på vår axel.

Man blir. Och vem skulle
kunna tro i denna värld, att konstnären
likt Stalkern som långsamt tar sig in i Zonen,
är den mest nyktra människa som finns.

 
Henry Miller hör mig:

 

När jag tänker på att uppgiften, som konstnären underförstått griper sig an med, är att kullkasta rådande värden, att av det kaos som råder omkring henne skapa en ordning som är hennes egen, att utså split och oro så att genom den emotionella befrielsen de som är döda kan återkallas till livet, då ilar jag med glädje till de stora och ofullkomliga, deras förvirring ger mig näring, deras stammande är som gudomlig musik för mina öron.

 
 
Om ni tvivlar på mig, på mina val och på det sätt att jag nu kommer att leva – ni har all rätt att göra så. Men, jag kommer tyvärr inte lyssna på er. Jag bestämmer – Jag, id, Dasein.

 
 
Lev farligt!” säger Nietzsche

 
 
 

Men han säger också:

The most common lies a man tells are to himself.
Och: ”Faith: not wanting to know what is true.

 
 
 
Diskrepans. Enten – Eller.
Demokratin fanns kvar i Kurtz. Därför kunde han aldrig bli ett med djungeln/skogen.

 
 
 
Men det är ingen djungel jag söker. (Nära på, men inte.)

Det är Zonen, den Nyktra Konstnärens blick i musik, bild och ord. Sten efter sten. Mellan 0 och 1. Förlösning. De sista ordet måste vara att (vi, du -) jag känner hopp!

 
 
 
 

 
 
 

INTERVJU MED PETER C. GØTZSCHE

inlagt av den 2017.01.09, under handling, omsorg, psykiatri, snabbinlägg, vård
09:e

 

 

FOR YOU, MY LONG LOST FRIEND.

03:e

 
 

 

 
 
 
 
 

Music: Grouper – Clearing

 

FALSKA LEENDEN; att förstå skiten

inlagt av den 2016.10.25, under andras, eget, helt jävla sjukt, omsorg, text
25:e

 
tunbjork1

1

 
 
Jag försökte få fram något. I det överstrukna nedan.
Jag ska försöka igen. Varför, vad, hur? Jag tänker ständigt på vad den ena gör mot den andra. Tortyr. Våld. Normalisering.

 
Det är svårt att vara ärlig.

 
Det finns en japansk film som heter Man Behind the Sun. Denna är mest känd för att det är en film med realistiska tortyrscener som kan vara verkligen svåra att titta på. I filmen sysslar ett stort japanskt läkarteam (under andra världskriget) med att få fram den absolut bästa tortyrmetoden. Och allt är baserat på verkliga händelser. /…/ Kritiker har sett den som en film som vill visa upp vad människor är kapabla till och tyckte den var viktig. När jag sitter här och skriver om denna film (som jag bara sett delar av, dock har jag sett den ”värsta” delen) tänker jag på Lukas Moodyssons Ett hål i mitt hjärta. När jag såg den på bio strax efter premiären så såg jag saker som jag själv sett som inre bilder. Framtiden. Filmen för mig var en profetia. Säkert hälften gick ur biografen och det är ett bevis på att det svåraste och hemskaste, det som människor gör mot andra människor, slås bort – det finns inte i verkligheten. Detta var bara en skärm som visade olika saker i 2D. Gå ut från biografen och det är borta. /…/ I Sveriges digra självmordsstatistik finns siffror, en för varje. En siffra. En årlig statistik att lyckas sänka till nästa år. Vi läser det om det. Pratar om det. Men vi ser ser ser inte en tjej ta alla sina piller, sprit, rakblad och springa ut i skogen. Hur hon sänker alla piller med sprit och sen hugger och karvar i sina handleder tills blodet rinner snabbt ur kroppen. /…/ Vi är så rädda för det farliga, det där farliga som man inte kan precisera. Det finns överallt. Det kan inträffa när som helst. Det är en flytande rädsla för att citera Zygmunt Bauman. Dess flytande-het, dess rörlighet, dess ovisshet, dess decentraliserande skräck. De Andra. Den Andra.

 
Ok, vi tar det utan strecken. Men det måste skrivas om.
Det kommer att bli värre. Texten.
Att hålla mig vid verkligheten.
Vad människor gör med andra människor.
Och hoppet som finns.

 
Det finns en japansk film som heter Man Behind the Sun. Denna är mest känd för att det är en film med realistiska tortyrscener som kan vara verkligen svåra att titta på. I filmen sysslar ett stort japanskt läkarteam (under andra världskriget) med att få fram den absolut bästa tortyrmetoden. Och allt är baserat på verkliga händelser. /…/ Kritiker har sett den som en film som vill visa upp vad människor är kapabla till och tyckte den var viktig. När jag sitter här och skriver om denna film (som jag bara sett delar av, dock har jag sett den ”värsta” delen) tänker jag på Lukas Moodyssons Ett hål i mitt hjärta. När jag såg den på bio strax efter premiären så såg jag saker som jag själv sett som inre bilder. Framtiden. Filmen för mig var en profetia. Säkert hälften gick ur biografen och det är ett bevis på att det svåraste och hemskaste, det som människor gör mot andra människor, slås bort – det finns inte i verkligheten. Detta var bara en skärm som visade olika saker i 2D. Gå ut från biografen och det är borta. /…/ I Sveriges digra självmordsstatistik finns siffror, en för varje. En siffra. En årlig statistik att lyckas sänka till nästa år. Vi läser det om det. Pratar om det. Men vi ser ser ser inte en tjej ta alla sina piller, sprit och rakblad och springa ut i skogen. Hur hon sänker alla piller med sprit och sen hugger och karvar i sina handleder tills blodet rinner snabbt ur kroppen. /…/ Vi är så rädda för det farliga, det där farliga som man inte kan precisera. Det finns överallt. Det kan inträffa när som helst. Det är en flytande rädsla för att citera Zygmunt Bauman. Dess flytande-het, dess rörlighet, dess ovisshet, dess decentraliserande skräck. De Andra. Den Andra.

 
 
 
Vänta, det var något mer. Att titta bort. Att skydda sitt. Att titta bort, och vad det betyder indirekt. Korruption finns i hela svenska samhället. Ansvar. Polisen. Vården, psykiatrin. En person har valt ett yrke med stort ansvar. Ett litet steg bort från ansvaret; att välja det bekväma istället för det rätta – och människor kan dö. Jag har sett det med mina egna ögon.

Jag har känt det i min kropp.
Att förstå skiten är att ha rört den med sin egen hand.

 
 
 


Foto längst upp av Lars Tunbjörk (detalj) och nedanför av Marina Abramović (detalj).

 

INST_TVA

inlagt av den 2016.09.15, under andras, eget, omsorg, snabbinlägg
15:e

 
160915_trotzig

 
 
Om du ser min reflektion från någon plats så är det som fågeln som kommer till balkongen varje dag när jag äter frukost för den vill ha smulor. Den är kvick och full av liv. Som du. Den ser in i det där du skrev om. Som du faktiskt såg. Det finns inte många som sett, känt det.

Kärlek till dig, Birgitta Trotzig.

 

DANIEL JOHANSSONS JOURNAL

inlagt av den 2016.08.11, under eget, handling, omsorg, psykiatri, text, vård
11:e

Senast har jag skrivit om läkemedelsindustrin. Tidigare om mig själv, skrivit poesi, lagt upp foto och digital konst. Och så kommer det fortsätta. Adressen hit är journal.danielized.net. Alltså jag skriver min egen journal. Läkarna kan skriva sina, de kan skriva vad de vill. Men: DETTA ÄR MIN JOURNAL, och jag tänker skriva på den en lång tid framöver!

 
 
Lite ilska som ska ut bara:

FÖRETAG SOM BARA BRYR SIG OM PENGAR TAR SIG IN I DIN HJÄRNA GENOM SMÅ PILLER OCH DET ÄR SÅ SVÅRT ATT SLUTA MED DOM ATT DU FORTSÄTTER VILKET BETYDER ATT DU FORTSÄTTER BETALA. MEGA-BOLAG HAR NU GARANTERAT SIG PENGAR FRÅN DIG I FLERA ÅR. DOM ÄR I DIN HJÄRNA. BOKSTAVLIGEN TALAT. DET ÄR KAPITALISMENS MEST RENA OCH PERFEKTA IDÉ HITTILLS. MEN VI MÅR DÅLIGT. VI VILL HA HJÄLP. JAG ANKLAGAR ER INTE. JAG ANKLAGAR DE JÄVLAR SOM INTE TESTAR MEDICINER ORDENTLIGT EFTER BIVERKNINGAR OCH FAST ATT DE VET ATT EN MEDICIN ÄR FARLIG SÅ SLÄPPER DE DEN PÅ MARKNADEN. DE KAN DRA ÅT HELVETE.

 

PSYKIATRI: ATT SKAPA EN BLOCKBUSTER

inlagt av den 2016.08.09, under andras, citat, eget, handling, omsorg, psykiatri, text, vård, video
09:e

 
Nej, det är inte Monty Python. Inte SNL. Inte ens Conan.

Denna reklamfilm började sändas den 26:e juli 2016 på tv-kanalen NBC i USA. Ja, allvarligt, så här långt har det gått. H. Lundbeck A/S ligger bakom medicinen, ev. tillsammans med ett annat företag. Rykten säger att de pushar denna stenhårt för H. Lundbeck A/S:s patent på deras förra storsäljare Cipralex har gått ut.

Typ halva reklamfilmen handlar om farliga biverkningar. Och den slutar med stor text som säger: du går inte upp i vikt.

I USA verkar man ha bytt namn på medicinen till Trintellix. Från början hette den Brintellix. Det är vad den heter i Sverige. Kolla FASS.se här. Vad läser du längst upp? Jo:

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Du kan hjälpa till genom att rapportera de biverkningar du eventuellt får. Information om hur du rapporterar biverkningar finns i slutet av avsnitt Biverkningar.

Eller titta på den här texten jag hittade i någon sorts amerikansk FASS:

22233

No specific antidotes for TRINTELLIX are known.” Det där gör inte mig lugn. Jag har hört sägas att ingen riktigt vet hur Brintellix fungerar i hjärnan. Jag är ingen läkare, men att den påverkar Serotonin, Dopamin och Noradrenalin det är jag nästan säker på. Men sen påverkar den fler områden i hjärnan. Är den redo att skrivas ut i Sverige?

***

Här nedan är ännu en reklamfilm för produkten, och här handlar det om en man som tar medicin för han vill ha kvar sitt jobb. Det kallas företags-tänk (Gilles Deleuze, Michel Foucault). Antidepressiva skrivs ut som godis i nästan hela världen. Men, jag ska ta det verkligen kort: Vårt sätt att leva med stress och en osäker framtid. Om alla skulle leva som vi här i Sverige så behöver vi 2,7 jordklot (kan vara gammal siffra, såg den för för ett bra tag sedan). Samtidigt stod siffran för USA på 7 jordklot. Det går inte till slut. Det går bara inte. I detta darwinistiska samhällsklimat säger det stopp för MÅNGA människor. Och då ska de ges psykofarmaka så att de ska passa in igen! Titta på reklamfilmen för Trintellix/Brintellix nedan. Det handlar inte om familjen, ens anhöriga. Nej, det handlar om arbetet, jobbet. Phew.

 

***

Vad är då en ”blockbuster”? Det kommer från filmindustrin. Om en film drar in en viss mängd pengar så kallas den för en Blockbuster! Tänk Jurassic Park, Titanic, Hajen och så vidare. Jag läste en intervju med en före detta chef för reklamavdelningen på världens största läkemedelsbolag Pfizer. Han sa att det fungerade likadant där. Det fanns ett direktiv: skapa en blockbuster! Precis som med film är det reklamavdelningens uppdrag att sälja en produkt som drar in en viss summa. En riktigt populär produkt. En blockbuster alltså. Det är sorgligt, mycket sorgligt.

Ett tips är att läsa ”Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse” av Peter C. Gøtzsche. Den har precis kommit ut på svenska.

Ett tips är att se filmen Prescription Thugs. Den vann pris på Sundance om jag inte har fel. Trailer nedan:

 

***

Jag hittade ett pressmeddelande från Lundbeck den 7 april 2015. Grejen är att: ”Brintellix® (vortioxetin) har visat effekt på kognitiva funktioner hos patienter med depression.

Vem hittar jag citerad längre ner, jo ingen mindre än Lars Häggström. När man läser om sponsrade läkare i USA eller om man ser något om det i en dokumentär så undrar jag: Ska det bli likadant här?! Om läkemedelsindustrins plötsliga incitament om transparens i Europa stoppar upp det, det får vi hoppas. Men många svenska läkare tycker kanske USA:s idé om detta låter bra, eller mycket bra. Häggström drar in mer än 340000 svenska kronor från H. Lundbeck AB och så citeras han ordentligt i ett av deras pressmeddelanden gällande en ny indikation för ett läkemedel. Ett läkemedel som har fått mycket kritik dessutom. Är det någon mer än jag som tycker här ligger mer än en hund begraven?

– Kognitiva bortfall, som nedsatt arbetsminne, koncentration och planeringsförmåga, är den vanligaste anledningen till långvarig sjukskrivning efter depressionsbehandling. Kognitiva besvär läker ut långsamt och bidrar till nedsatt funktionsförmåga för den enskilde och till stora kostnader för samhället. Att ett antidepressivt läkemedel nu visar tydlig effekt på kognitiva symtom vid depression är en viktig nyhet. Ett av våra stora folkhälsoproblem lyfts därmed högt upp på den kliniska agendan, säger Dr. Lars Häggström, psykiatriker på Affecta Psykiatrimottagning i Halmstad och chefsläkare vid psykiatriska kliniken i Växjö.

***

Nu när vi har haft filmtajm så kan vi lika gärna köra lite argentinsk reklam för Brintellix. Det är dyra reklamfilmer. Tänk att meningen är att detta i slutet ska ge vinst. Det är en medicin som måste ge vinst. Peter C. Gøtzsche skriver att när en ny medicin kommer ska man absolut vänta minst sju år (helst längre) innan man prövar den.

 

 
 
 


 
 
Alla filmer är länkade från Vimeo eller YouTube. Jag har inte filmerna själv. Allt annat är så ärliga ord jag kan säga. Som jag sagt innan, om nåt inte stämmer, skicka ett mejl så löser jag detta.

pagetop

  • LANDSKAP

     
    FRÅNVARO (Han)

     
    - har rymt, vet inte varför. Från yttersta ytterområdet slätten som nu ligger försvunnen i mörkret liksom översköljd av ett svart dånande hav. Iskall svart vind slår emot, våta fält, motorvägarnas avlägsna ljuskaos – springer, springer i riktning mot centrum där det ligger och lyser oändligt långt bort. Ständig Frånvaro.

     
    Tack till Birgitta Trotzig


  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • URVAL


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo