MENNISKOTJYRKOGÅRDEN
[HUMAN SEMATARY] PART I

01:e

main

 
 

 
 
En maskin som bygger ord. Från nervtrådar och inälvor. Sladdar, DNA och ogästvänliga blickar. Mata in texten och den bygger poesi. Inte mänsklig. Bara maskin, materia. – nej, han säger, själen finns inte, ingen är skyldig till något, alla går genom en förutbestämd mall.

Tre tårar, ljuset reflekteras i dem, ett ansikte, en haka. Känner igen, längtar efter att få röra, fingret mot kindens hårda livslinje.

– och – jag staplar – språket måste följa med i omöjligheten
in i mörkerskogen, virrvarret, koaset (ickemöjlighetsorden och meningssubstansgyttja kan inte tala)

Vid busshållplatsen. Blicken flackar uppåt. Där.
Radhuskartong. Från nedplats uppåt – mot horisont.
Vit jävla byggnad. Klockan spärrar 21:39 – Sverige i stillbild,
och om jag inte har fel – så är avstånden grova långa ickeverkliga
platsen allt det hela ska vara, ser den – jag vill den vara tavla.
Uppe till vänster ett fönster. Inramat av lampa, tigande tv-brus,
det blå, det vita, blinkande – från och till,
meningens sista ord vill beskriva ensamheten.

Nej, icke är du här.
Sorlet är grovt
staden luktar.

Jag skriver:

”Slutstation över telefonledningarna
begränsade samtal, mellan människa
och människa. Vinden som andas
utanför fiberoptiken, ett hölje.
Tonerna når inte riktigt in, de vill
aldrig nå riktigt in.

Det har inte snöat på ett tag.
Saknar grusvägar mellan fält i snö,
de blir långa svarta ormar.
Vinden. Förnimmelse av vidder, –
frihet. Siluetten av en kropp.”

Poesin närmar sig mig. Orden är viktigare än någonsin. Det är som om – kanske du där ute, i någonstanset lyssnar och ser, hör, ringar in och nickar förstående. – Kanske poesin har en sådan den största läkande kraft, – kanske den Kristian Lundberg som döper sin bok till ‘Den som inte talar är död’ vet och inser vad det är att tala, att inte vara tyst, att inte dölja sig i de nedsläckta rummens tvivel. Jag skriver det ur mig, jag skriver det, – livet inbringas i ett nu, kanske in i en eskapism, men!, men i orden framhärdar jag, lyssnar jag, blickar jag – och är det inte så att jag talar? – är det inte så att där i någonstanset någon hör, nickar? – är det inte så att jag skriver, talar för att höras? – för att höras?

 
 
Rörelsen. Handen över kroppen.
Meningens sista ord vill beskriva ensamheten.

 
 
 
En maskin som bygger ord.
Från nervtrådar och inälvor.
Sladdar, DNA och ogästvänliga blickar:

2

3

1

4

 
 
 
 
I am alone. The world is alone. GTranslate to eng of a bit:

1028/5000
A machine that builds words. From nerves and guts. Cords, DNA and hostile glances. Enter the text and it builds poetry. Not human. Only machine, matter. – No, he says, the soul does not exist, no one is guilty of something, everyone goes through a predefined template.

Three tears, the light is reflected in them, a face, a chin. Recognize, longing to touch, finger against his cheek hard life line.

– And – I stacks – the language must comply with the impossibility –
into the dark forest, maze, koaset (non-option words and sentence substance ooze can not speak)

At the bus stop. The look up spots. Where.
Townhouse Carton. From nedplats upwards – towards the horizon.
White fucking building. The time barriers 21:39 – Sweden in Still,
and if I am not wrong – so the distances are long rough non real
place everything it all should be, see it – I want it to be painting.
Upper left a window. Framed by the light, silent television noise,
the blue, the white, flashing – from and to,
the sentence last word would describe the loneliness.

 
 
 
 
12:32 torsdagen den 1 december i Sverige.
Världen är ensam. Jag är ensam.

12:32 on Thursday 1 December in Sweden.
The world is lonely. I’m alone.
 
 
 
 


Audio: SIGUR ROS – COLD
 

HEIDEGGER. ANTECKNINGAR. DEL TVÅ

14:e

11

 
HEIDEGGER. ANTECKNINGAR. DEL ETT?

 
NOTE01: Jag gör inget anspråk på att tänka stora klara tankar här. Nej, de kryper fram, ibland som viljeslukande iglar, ibland som en ligustersvärmare som skimrar i rosa i solen en tidig morgon. Att skriva här är mer intressant än att skriva för byrålådan som Ekelund pratade om. Men jag behöver inte ursäkta mig. Eller? Ligustersvärmare. Har ni sett en sådan med morgonsolen visandes dess prakt? Men akta mig för de som vill ha blod. Nja kanske inte iglar. Myggor! Fega stackare som biter.

NOTE02: Jag gillar inte Martin Heidegger. Hannah Arendt beskrev honom som en idiot. Att det visade sig under deras samtal som om ”han bara inte förstod viss saker”. Dock har ingen författare eller filosof gett mig så grymt inträngande tankar och känslor om ingenting-intet-heten. Jo, förresten. Birgitta Trotzig. Hennes lärdom gällande Heidegger var nog stor. Men han hade behövt hennes ödmjukhet. Hade jag behövt välja någon av dem så hade det varit Birgitta och hennes (kallt smala moderliga händer). De idiotiska saker Heidegger gjorde i sitt liv spyr jag på. Så, nu ursäktade jag mig igen. Fast det var ju för jag spydde.

 
21

 
Vi har Heidegger och hemlösheten. Att vi har ett förflutet och ett kommande där inget är säkert vet vi. Så när vi inte vet mellan dessa poler, hur ska vi kunna känna oss ”hemma”? Kusligheten. Rysningen längs ryggen, – den där obehagliga kusliga känslan. ”I am feeling Uncanny.”

Heidegger har talat om ”det fundamentala bekymret”. Livet är ett framåt-bekymrande; inget är säkert och hur ska vi kunna känna oss ”hemma” om inget är säkert? Vi är inkastade ständigt, i det man kallar nuet (vilket är en fiktion, vi kommer att lära oss det).

Man kan känna sig hemma. Om någon glatt säger att hen är ”hemma, att hen känner hemkänsla” så är hen hemma. På ett sätt. Det är en tunn röd linje. Vi är olika. Men då-nu-sen gäller alla (människor). Det går djupt in i ”själen” samtidigt är det lätt att förstå.

Dock kan rysningen nedför ryggraden bli nästan omöjlig att klara av. Det är kanske här Heidegger mer ofta använder uttrycket Kuslighet istället för Ångest. Hemlöshet. Unheimlichkeit. Not-at-home-ness. Om världen blir ”tät” och varken det förflutna eller det kommande ”svarar” förloras man i ett nu(!) då dammet på skrivbordet bara dammet på skrivbordet. Inget svarar. Allting svarar. Skillnaden är enorm. Wittgenstein sa väl att en ledsen människa (inget svarar) och en glad människa (allt svarar) är (typ) 2 olika ting.

Detta är bara snabba anteckningar.

Citat Heidegger:

… det förtegna, ångestberedda sig-utkastandet mot den innerligast egna skyldigvaron – kallar vi för beslutsamhet.

(Rustad glädje, Nykter ångest.)

Men kusligheten är kuslig. Såklart. Du är inte hemma någonstans. Men du kan fortfarande ha energi. Men den kan inte användas till något för du är för tillfället ingenting. Detta gör saken ännu värre. Jag tycker Ian Curtis och Joy Division beskriver det så bra i låten ”New Dawn Fades”:

 

The greatest care must be fostered upon the ethical bond at a time when technological man, delivered over to mass society, can be kept reliably on call by gathering and ordering all his plans and activities in a way that corresponds to technology.

– Martin Heidegger

 
31

 
Nedan: ur Marcia sá Cavalcantes bok ”Lovtal till intet”:

Att vara till, att existera innebär att vara ”i” ett ”utanför”. Att vara till, att existera innebär att väsentligen vara ”a-topisk”, dvs att oavbrutet söka efter en plats och en tid, att vara en differentierande dynamik. Tillvaron är det som aldrig kan existera indifferent i tid och rum. Tillvaron uttrycker en radikal spänning mellan det lokaliserade och det icke lokaliserade, mellan det substantiviska och det verbiska, mellan vara och tillblivelse. Heidegger visade på denna spänning i sin tolkning av tillvaron. För Heidegger betyder tillvaron (Dasein) det faktiska livet, det som utgör livet i livet. Det som utgör livet i livet är enligt Heidegger inte bara spänningen mellan ett ”ha varit” och ett ”tillkommande”, utan att varje differentierad existerande livsform förstärker denna spänning. Ingen tillvaro är i stånd att lösa tillvarons spänning. Varje tillvaro kan i sin differens endast förstärka den nämnda spänningen, och talet om tillvaron som ”förstående” är ett sätt att uttrycka just denna förstärkning. Förståelsen är därmed helt enkelt tillvarons spänning. Problemet ligger inte längre i att dra en ontologisk gräns mellan ett område av tillvaron som inte har förståelse och ett område som har det, dvs mellan det icke-mänskliga och det mänskliga, utan i att begripa hur den mänskliga förståelsen motsvarar tillvarons väsentliga struktur.

 

MODESTMOUSE|THEWORLDATLARGE [JUSTLIKEME]

inlagt av den 2016.03.12, under eget, inspiration, text, under arbete, video
12:e

 
A extremely sad song.

Nothing is enough.
New thoughts.
New place.
New boy-or-girlfriend.
New income.
New drug.
New philosophy.
New books.
New favourite band. ;)
New favourite song. ;)
New favourite soccer team.
New favourite soccer player.

New favourite nothing.
New ending of that which was new.
New starting for finding the new new.

My thought were so loud I couldn’t hear my mouth.
My thought were so loud I couldn’t hear my mouth.
My thought were so loud.

New dream of entering art.
nev dree m of eNter-ing the art by Stan art by Stanley Donwood beneathnedan and n3ver __COme backk .an th are © sail to the moon

 
stan

outs-13

MERGED; TESTING TRYING FORCING DRAFTS

inlagt av den 2016.03.07, under andras, bildserie, eget, grafik/digitalt, inspiration, under arbete
07:e

web

web2

1-1-sgs-001

 
A photograph by Alberto Piovano and a painting by Mark Rothko. If you can sample music you can sample art. And twist it a bit. Copyright to the copyright holders.

BEGREPP –

inlagt av den 2015.11.02, under inläggsserie, under arbete
02:e

Mer i serien BEGREPP kommer. Tid, intryck och sensationer och tanke och till ord, även det som är skrivet i sten kommer att förgås med tiden. Nåväl; –

:)

BEGREPP 1 OCH (2): Samvete, (Omsorg) #10-

inlagt av den 2015.10.24, under inläggsserie, under arbete
24:e

1

 
Vi rekapitulerar:

Vi söker vårt inre ”arbete” alltså. Jag kommer nu att använda Heideggers begrepp Dasein eller översättningen Därvaro. Det finns mkt på detta på nätet om du inte känner till begreppet.

OK.

Därvarons ”arbete” (tänk på att jag bara skriver snabbt här och publicerar varje gång jag sparar, allt kan inte bli perfekt).

OK. Igen.

Därvarons ”arbete” med sig själv. Bekymret vi alla känner då och då. Man kan också Dra in att man får en släng av Kuslighet kastad i ansiktet och här vet man att man måste göra något Själv. Vi har krisen som ett pirr i magen eller full Ångest. –

Därvarons ”arbete” med sig själv. Vårt Samvete kommunicerar, talar till oss.

Här har vi Samvetet. En bild börjar kanske komma fram?

 
2

 
Ingen metafor än.

Avslöjar att jag nu närmar mig det Samvete som Heidegger tänker sig det. OK.

Samvete inom individen. Samvete som att lära sig själv. Men även samvete inter-personligen. Och till slut ett heltäckande samvete (”jag/värld” och ”subjekt/objekt” suddas ut).

Ett samvete som Ombesörjer Varat.

(Avslöjande: på höger sida av triangeln Heideggers begrepp (tolkat av mig, gjort till mitt) Omsorg (Sorge). Det studsar ju tillbaka.

 
4

 
Skrivet av Christopher Kullenberg:

I de högteknologiska sammanhang som vi är inbegripna i, är vår tillvaro således ställd av donhelheter som varken är subjekt eller objekt primärt, utan endast sekundärt. Jag skriver just nu i WordPress på ett tangentbord och i mitt skrivande måste jag bortse från detaljerna i processorns klockcykler, paketswitchningen som kommunicerar med min server, och DNS-systemets pekning av christopherkullenberg.se till en maskin i södra Sverige. Jag skriver dessa ord varken på mitt tangentbord, på min dator eller på internet – skrivandet är upplåtet som allt detta samtidigt, och i tillvaron finns varken distinktionerna mellan donen (teknologierna) eller mellan mina inre psykiska processer. Blivandet bloggfilosofi sker före subjekt och objekt ens kan tänkas. Tillhandenheten (zuhanden) föregår förhandenheten (vorhanden).

 
triangle

#10
Ovanför ser vi triangeln. S står för Samvete och O står för Omsorg. Jag har skrivit Omsorg i parentes i rubriken för begreppet Samvete måste utvecklas ytterligare. Längst upp kommer det tredje begreppet finnas. I och med pilarna så förstår ni att alla 3 begrepp är i växelverkan med varandra. Växelverkan var ett dåligt ord. Men, men.

Jag kan också säga att den som kan sin buddism eller är buddist kommer att förstå vad jag försöker att förklara här.

Här kommer ett citat från Martin Heidegger (som jag har som ett sorts mantra):

… det förtegna, ångestberedda sig-utkastandet mot den innerligast egna skyldigvaron – kallar vi för beslutsamhet.

I det citatet finns en ledtråd och tänker man genom den följden av ord så kan man nog verkligen förstå vad jag försöker göra här.

Nu PUBLICERAR jag detta inlägget. Och igen ni som vill peta på det ena och andra. Detta är inte skrivet i Sten!!

skriver
tänker läser
försöker få ihop
o raderar nästan ingenting

BEGREPP 1: Samvete #1-9

inlagt av den 2015.10.21, under inläggsserie, under arbete
21:e

REPULSION+02

Repulsion-1

 
(Prövande, letande, skissande. Ok?

Det kommer att ha med pilar att göra. Det kommer att ha med en triangel att göra. Det kommer att försökas sammanfoga begreppet i rubriken med två andra begrepp för att kunna bygga en triangel. Och en enighet är bilden jag ser framför mig.

Jag kanske kommer att använda publicera-knappen istället för att bara spara texten. Att publicera blir att spara. En viktig sak, många RSS-läsare bryr sig inte om att leta efter uppdaterat flöde utan lägger det stoff som blir den första publiceringen och nöjer sig med det. Så då blir det viktigt att följa dessa texter långa vägen bort till bloggen direkt för där flödas det och flödas igen. Det är humor. Men inte.)

Dags att börja.

 

Repulsiongroovymatter1234434334

 
#1

Samvete är – ?

Samvete som inre röst. Problematiskt. Flum. För att bara börja. Dock uppfattar jag som ”inre röst” inte flummigt själv. Men kan tolkas så. Problematiskt. Hålla sig till de kalla orden. Kliniskt stål, metallräcken vid motorvägar. Samvete –

#2

Att inte använda sig av orden ”inre röst” när det rör sig om samvete.

Ordet samvete med punkt efter.

Samvete. Vi rör oss. (?.)

#3

Samvete.

Annan fråga. Samvete och pil mot. Samvete pil in eller båda hållen. Är? Stämning? Nej.

Klippa av med saxen här. Koncentrera.

Samvete. Börjar bygga på pyramiden från vänster (vänster ska absolut inte tolkas politiskt).

Förberedande för berättelse som metafor. Människa möter det samvete som jag har för mening att beskriva och placera.

151014 18:25

Paus.

#4

Ingen metafor än.

Avslöjar att jag nu närmar mig det Samvete som Heidegger tänker sig det. OK.

Samvete inom individen. Samvete som att lära sig själv. Men även samvete inter-personligen. Och till slut ett heltäckande samvete (”jag/värld” och ”subjekt/objekt” suddas ut).

Ett samvete som Ombesörjer Varat.

(Avslöjande: på höger sida av triangeln Heideggers begrepp (tolkat av mig, gjort till mitt) Omsorg (Sorge). Det studsar ju tillbaka.

#5

OK. (Måste ta en cigg bara. Right back.) ;)

Det finns två kända liknelser som Heidegger skriver i Vara och Tid. Den ena är ”Rustad glädje” och den andra ”Nykter ångest”. Vi kan bära de med oss på resan (?).

#6

Samvetet är ett ”sorts kommunikation” inom oss. Vi vet att vi behöver gå till tandläkaren men gör det inte för att vi har tandläkarskräck <- Det ordet kan bytas ut till nåt annat (så klart). Nu kommer jag att tänka på ett citat av Nietzsche. Ska leta upp. För här finns faror, gående på glaciärer som börjar smälta.. Hittade citatet. Citerar vad jag skrev när hade det med på denna blogg tidigare:

”Eller vidare Nietzsche när han skriver blodigt om vad frihet är. Detta är en mycket bra aforism, en av de bästa jag hittat (den borde kanske läsas varje dag, men var aktsam med vilka värderingar du lägger i den). Från Mänskligt, alltförmänskligt:”

Inte känna nya kedjor. – Så länge vi inte känner oss beroende av något anser vi oss oberoende; ett felslut som visar hur stolt och härsklysten människan är. Först när hon antar att hon under alla omständigheter skulle märka och inse ett beroende hon hamnat i, utgår hon från att hon annars åtnjuter oberoende och därför skulle få en motsatt upplevelse om hon undantagsvis förlorade det. – Men tänk om det förhåller sig tvärtom: att hon alltid lever i ett mångfaldigt beroende men tror sig fri när hon på grund av lång tillvänjning inte längre känner kedjans tryck? Bara nya kedjor upplevs som ett lidande: – ”Viljans frihet” betyder i själva verket inget annat än att inte känna nya kedjor.

06_-_G~1

Goya visar de monster vi bär med oss. Problem. Ångest. Kris. Den kusligaste Kuslighet.
 
#7

Vi söker vårt inre ”arbete” alltså. Jag kommer nu att använda Heideggers begrepp Dasein eller översättningen Därvaro. Det finns mkt på detta på nätet om du inte känner till begreppet.

OK.

Därvarons ”arbete” (tänk på att jag bara skriver snabbt här och publicerar varje gång jag sparar, allt kan inte bli perfekt).

OK. Igen.

Därvarons ”arbete” med sig själv. Bekymret vi alla känner då och då. Man kan också Dra in att man får en släng av Kuslighet kastad i ansiktet och här vet man att man måste göra något Själv. Vi har krisen som ett pirr i magen eller full Ångest. –

Därvarons ”arbete” med sig själv. Vårt Samvete kommunicerar, talar till oss.

Här har vi Samvetet. En bild börjar kanske komma fram?

—-

Klockan är 23:46 fredagen den 16 oktober och Daniel tar en paus.

Tillbaka: 151021 16:42

—-

#8

Är inne i en läsning av Sein und Zeit och märker att översättare till olika språk slarvar med begreppet Kuslighet. Vissa platser har jag läst direkt ”Kuslighet. Se Ångest”. Inte bra.

I Sein und Zeit är Kusligheten en del av Ångesten. Om vi skulle gå hårt fram och använda ”inte-hemma-någonstans” istället. Detta rör sig om att inte kunna sitta ner någonstans och rent psykologiskt betyder det att inte en enda tanke eller känsla gör att du kan ”andas ut”. Du är i Kusligheten (inte-hemma-någonstans!).

Men är inte bruket av Kuslighet i senare föreläsningar och böcker mer intressant?

Tips för er som är intresserade eller inne i kuslig-hemlös-allt-är-detsamma-ingen-svarar-ingen-svarar. Den enda bok jag funnit som tar tag i Kusligheten; eng: ”Uncanny (The)”:

heidegger-on-being-uncanny

Länk: AdLibris.

Vi fortsätter och försöker bygga något av detta.

Jag har tidigare här avslöjat att nästa begrepp ska bli Omsorg (Sorge).

Detta är bottenstrecket på pyramiden:

—————————————

Och:

1—————————————2

Alltså:

1 = Samvete
2 = Omsorg

Sen kommer det 3:e begreppet på toppenvinkeln. Men inte ännu.

Nummer nio kommer att försöka arbeta vidare på samvetet som en inre process men också hur den egentligen sitter fast i Omsorgen hur man är gör.

Paus. Ska läsa.

151024 00:57. #1-#9 Slutar här och gör ett nytt inlägg där vi fortsätter med tian.

Sorge

pagetop

  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • URVAL


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo