180815 (NORMOPATEN)

inlagt av den 2018.08.15, under andras, citat, eget, foto, grafik/digitalt, psykiatri, text
15:e

 

Den postmoderna filosofin har sedan 60-talet kritiskt proklamerat subjektets död, men den kritiken har främst varit riktad mot en djupt förenklad och cartesianskt färgad föreställning om vad det innebär att vara ett subjekt eller en person. Vad vi nu ser är i stället subjektivitetens och självreflektionens försvinnande realiserat i livshållning och kulturella praktiker. Till exempel sätter vi nu vår blinda tilltro till att forskarna en gång för alla ska kunna lösa våra livsproblem (vår miljöförstöring har vi på så vis lyckats förvandla från att vara ett etiskt till att bli ett tekniskt problem). Eller vi utvecklar snabba och manualiserbara psykoterapiformer där självinsikt, ansvarskänsla och personlig sanning inte längre har något kurativt värde. Stora delar av befolkningen bedövar sitt inre med SSRI-preparat och förlorar på så vis kontakten med de tankar och föreställningar som utgör väsentliga delar av deras ångest eller depression.

Utilitarismen har blivit moralfilosofin på modet: att ha ett moraliskt problem innebär inte längre att befinna sig i kamp och konflikt med sig själv och sitt samvete, utan att stå inför den tekniska uppgiften att räkna ut de rationella grunderna för olika handlingsalternativ. Kommunikationsmöjligheterna har aldrig varit större och snabbare, men vi har allt mindre att kommunicera. Det inre och långsamma sökandet efter livsmening tycks bara föda melankoli; att överhuvudtaget ha ett inre liv och ett själsligt djup verkar mest skapa trubbel; låt oss i stället hänge oss åt självövergivandets narkos och kasta oss ut i det hypermoderna livets hålligång och med hjälp av ofelbara tekniker och självhjälpsappar förvandla oss till fungerade objekt bland andra objekt i den objektivt existerande världen. Ungefär så talar den nya tidsandan.

Johan Eriksson skriver i SvD om psyko­analytikern Christopher Bollas bok ”Meaning and melancholia: Life in the age of ­bewilderment”.

REWORK: MENNISKOTJYRKOGÅRDEN
[HUMAN SEMATARY] PART I

30:e

main

 
 
En maskin som bygger ord. Från nervtrådar och inälvor. Sladdar, DNA och ogästvänliga blickar. Mata in texten och den bygger poesi. Inte mänsklig. Bara maskin, materia. – nej, han säger, själen finns inte, ingen är skyldig till något, alla går genom en förutbestämd mall.

Tre tårar, ljuset reflekteras i dem, ett ansikte, en haka. Känner igen, längtar efter att få röra, fingret mot kindens hårda livslinje.

– och – jag staplar – språket måste följa med i omöjligheten
in i mörkerskogen, virrvarret, koaset (ickemöjlighetsorden och meningssubstansgyttja kan inte tala)

Vid busshållplatsen. Blicken flackar uppåt. Där.
Radhuskartong. Från nedplats uppåt – mot horisont.
Vit jävla byggnad. Klockan spärrar 21:39 – Sverige i stillbild,
och om jag inte har fel – så är avstånden grova långa ickeverkliga
platsen allt det hela ska vara, ser den – jag vill den vara tavla.
Uppe till vänster ett fönster. Inramat av lampa, tigande tv-brus,
det blå, det vita, blinkande – från och till,
meningens sista ord vill beskriva ensamheten.

Nej, icke är du här.
Sorlet är grovt
staden luktar.

Jag skriver:

”Slutstation över telefonledningarna
begränsade samtal, mellan människa
och människa. Vinden som andas
utanför fiberoptiken, ett hölje.
Tonerna når inte riktigt in, de vill
aldrig nå riktigt in.

Det har inte snöat på ett tag.
Saknar grusvägar mellan fält i snö,
de blir långa svarta ormar.
Vinden. Förnimmelse av vidder, –
frihet. Siluetten av en kropp.”

Poesin närmar sig mig. Orden är viktigare än någonsin. Det är som om – kanske du där ute, i någonstanset lyssnar och ser, hör, ringar in och nickar förstående. – Kanske poesin har en sådan den största läkande kraft, – kanske den Kristian Lundberg som döper sin bok till ‘Den som inte talar är död’ vet och inser vad det är att tala, att inte vara tyst, att inte dölja sig i de nedsläckta rummens tvivel. Jag skriver det ur mig, jag skriver det, – livet inbringas i ett nu, kanske in i en eskapism, men!, men i orden framhärdar jag, lyssnar jag, blickar jag – och är det inte så att jag talar? – är det inte så att där i någonstanset någon hör, nickar? – är det inte så att jag skriver, talar för att höras? – för att höras?

 
 
Rörelsen. Handen över kroppen.
Meningens sista ord vill beskriva ensamheten.

 
 
 
En maskin som bygger ord.
Från nervtrådar och inälvor.
Sladdar, DNA och ogästvänliga blickar:

2

3

1

4

 
I am alone. The world is alone. Google Translate translate to English a bit:

1028/5000
A machine that builds words. From nerves and guts. Cords, DNA and hostile glances. Enter the text and it builds poetry. Not human. Only machine, matter. – No, he says, the soul does not exist, no one is guilty of something, everyone goes through a predefined template.

Three tears, the light is reflected in them, a face, a chin. Recognize, longing to touch, finger against his cheek hard life line.

– And – I stacks – the language must comply with the impossibility –
into the dark forest, maze, koaset (non-option words and sentence substance ooze can not speak)

At the bus stop. The look up spots. Where.
Townhouse Carton. From nedplats upwards – towards the horizon.
White fucking building. The time barriers 21:39 – Sweden in Still,
and if I am not wrong – so the distances are long rough non real
place everything it all should be, see it – I want it to be painting.
Upper left a window. Framed by the light, silent television noise,
the blue, the white, flashing – from and to,
the sentence last word would describe the loneliness.

 
 
 
 
12:32 torsdagen den 1 december i Sverige.
Världen är ensam. Jag är ensam.

12:32 on Thursday 1 December in Sweden.
The world is lonely. I’m alone.
 
 
 
 


Audio av The Knife: ”Old Dreams Waiting To Be Realized”
 

REWORK 7: MODERN HORROR

inlagt av den 2018.06.30, under andras, eget, grafik/digitalt, helt jävla sjukt
30:e

REWORK 6

inlagt av den 2018.06.27, under eget, foto
27:e

TILL DIG, PÅ NÅGOT VIS

inlagt av den 2018.06.27, under andras, eget, foto, grafik/digitalt, poesi, text
27:e

 
gråmulet.
den hörbara stillheten, tystheten.
en linje av eld. där borta – nästan,
nästan möjlig att röra. regnet
tyst lent mot skuldra.

den rörbara stillheten.
ibland kan blå färger synas,
en iakttagande människa, stilla.

hon betraktar rörelsen
med en nästan sorglig blick,
kliar sig i hårbotten
hennes hand, i tystnaden blir sakta våt,
ett muller från väst, hon
vänder sitt ansikte. som om foto,
det gnistrar i hennes pupiller.

rör sig i rädsla, ansiktet blekt. mot figur
figur nära bakom, trygghet, tar emot
fallet tar emot, står där,
tar emot.

 

 
Jag tror faktiskt att hen vet –
att ur mörk eld en dag, en dag av ljus eld födas.
Smedjorna ligger vid haven. Haven vid smedjorna.

Gnistorna i hens ögon då de betraktande ser mörkerhavet inom.

En dag en ljus eld födas. Varför skriver hen detta, om inte?

Långa fingrar de sa hen hade. Ibland nyfikna, sökande..
Pianofingrar. Ibland de grå, multna – lik-doft-ande. Utkantsskogen.
En skog däruppe i de kala kalla landet. Om-förbi-gången?

Ja, det måste ju födas det som komma skall.
En skall väl inte ge den mörke rätt. NEJ –
nej, o nej, sa hen. Ständigt, upprepat ständigt.

I dagar av lust, bränder av urtid – javisst.
Dagarna ska följa.
De gjuter eld i ugnarna.
Dionysos lungor, lugnarna. Lugnarna.
De älskar i ugnarna.

Ja, hen vet. Näven i trasig ficka. Stål –
stål som ska härdas.

Så –

Och så, hen bereder sig. Hen har sagt sina ord.
Det frusna fiskögat igen. Det besöker hens drömmar,
vilar, viskar, visar, vilar. Hens hand, ja.
Där stod de igen, tillsammans.

I det långa landet, i kyl-landet
Fast-bitet, slutgiltigt för en dag, en kväll.
Alla länkar korsade skogen.
 

REWORK 5 (GROUND)

inlagt av den 2018.06.26, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt
26:e

REWORK 4

inlagt av den 2018.06.26, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning
26:e

 

 

 

THE BACKGROUND WORLD

inlagt av den 2018.06.21, under andras, eget, foto, grafik/digitalt, inspiration, video
21:e

 
 
UP: MY ARTWORK

NIN SONG: THE BACKGROUND WORLD;
       END TRACK FROM EP ADD VIOLENCE.
       EARPHONES; LISTEN FULL LENGTH.
       NO COMPROMISES. REPEATS ITSELF 52 TIMES.

 
REPEATS MYSELF 52 TIMES.
OCTOBER LEAFS ARE COMING.

 

REWORK 3

inlagt av den 2018.06.21, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg, text
21:e

 
REMEMBER:
IN THE FUTURE,
THERE WILL BE BLOOD.

THERE WILL BE BLOOD.

AND SHE TURNED AROUND AND
SAID:

”FROM NOW ON,
WE HAVE TO BE SOLIDERS.”

”THE CLOCK IS SOOOOOOO tickin.”

REWORK 2

inlagt av den 2018.06.19, under eget, grafik/digitalt, snabbinlägg
19:e

REWORK 1

inlagt av den 2018.06.19, under eget, grafik/digitalt, snabbinlägg
19:e

SHOEGAZE LP COVER ART BLUES

inlagt av den 2018.06.11, under eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
11:e

UNTITLED #2

11:e

UNTITLED

inlagt av den 2018.06.11, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
11:e

REWORK

inlagt av den 2018.06.04, under eget, grafik/digitalt, snabbinlägg
04:e

pagetop

  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo