I CAN’T FIND HERMINE

inlagt av den 2017.08.19, under andras, eget, foto, omsorg, snabbinlägg, video
19:e

 

 

 

I AM THE CREATOR

14:e

 

DANIEL JOHANSSON — Your work has been curated to VSCO Selects — a showcase of exceptional content from around the globe. Use this link to view and share your work. See it among a selection of the finest content online in VSCO’s Collection.

Here you can find my work in VSCO Selects.

 

THE NEW GENERATION;
NIETZSCHE DANCING TO OUR BEATS

inlagt av den 2017.08.14, under andras, eget, ljud, psykiatri, text, video
14:e

 
Covers och More Covers av Henning M. Lederer nedan.
Gamla böcker och beats.

Ja, ni är omsprungna. Ni där uppe, medelålder 60.
Några bra böcker. Frankl. Sein unt Zeit. Men gammalt
och jag har bara sett ett eller två icke-manliga
namn på böckerna. Detta är den tidens expertis
om människan, människans psyke och människan i samhället.

Det är vad som gjort oss till dom vi är genom olika institutioner. Pure patriarkat.

Men jag ser socialstyrelsen.
Jag har inte träffat en läkare som har varit med i det nya flödet av information.

Det är bara en sak.

Det är ändå de som skriver lagar.
Psykiatrin är så dålig att det skrivs mer och mer i utländsk press.
I en bra dokumentär säger en utländsk psykiater:

”Varför är det ingen som gör någonting. Lagen. Polisen?
Pressen? Varför skriver ni inte om all jäv?

Tills nyligen satt personer som samarbetade med STORA läkemedelsbolag i
styrelsen som just bestämde om bolagets medicin skulle tillåtas i Sverige.

_______________

 
Dessa kortfilmern kan sägas illustrera den
the-clash-diskrepans-marianergrav-grand-canyon-rak-blads-sår-avgrund mellan den gamla gardet och det nya.

Gör allting med ett beat. Gör allting med medkänsla.
Spräng denna design for life. Använd ditt blod. Använd din kropp. Du är kött och ben.

Vad är vi? Produkter! Spacemonkeys! ;)

 

 

 
and:

 

 

GOD CAN NOT INTERFERE

inlagt av den 2017.07.02, under andras, bildserie, eget, grafik/digitalt, snabbinlägg
02:e

 

SLÄPP ALDRIG IN DOM

inlagt av den 2017.06.29, under andras, eget, grafik/digitalt, handling, inspiration, omsorg
29:e

 
 

 
 

IT SPEAKS OF A RIDDLE

inlagt av den 2017.06.28, under eget, foto, omsorg, poesi, psykiatri
28:e

Yes. A riddle –

W.

JUNK

inlagt av den 2017.06.23, under eget, snabbinlägg, video
23:e

 

 
 
 
Old short film I did a while ago.
Did not like it then. Another chance?

Well, yes.

 
Film stills: Sweet Jane
Music: Fever Ray
 

EN FRÅNVARO

inlagt av den 2017.06.13, under andras, citat, eget, grafik/digitalt, handling, omsorg, text
13:e

 

En frånvaro som ett osynligt sår, ett inre sår. Märks inte själv. Märks bara till sina följder – en nästan omärklig förblödning, stelnande, bortdöende.
Som ett sår alltför djupt, alltför livsfarligt så att själva nerven, den som kan förnimma smärta, också är skadad och inte längre kan meddela sig. Bara blodförlusten, livet som långsamt förlorar sig i intet, stelheten som sprider sig.

 
Ur Ett landskap av Birgitta Trotzig.

Jag har kursiverat och gjort ett ord till fetstil. Nämligen frånvaro. Jag kommer att komma tillbaka till detta. Just denna text ovan är så innehållsrik och för första gången på länge kände jag en ny känslo-tanke-blod-process. Nämligen möjligheten!

Varför känner jag ständigt i alla situationer en frånvaro? Jag har tagit mig att göra om en dikt av Samuel Beckett. Dikten heter SLUTKLÄM men läser ni den så kommer ni få en annan version som jag har slagit fram i gnistor och eld med hammare ständigt slagande-slående neråt neråt –

Beckett är svart. Trotzig är vit, men hon lyckas fånga sig ett liv.

Man måste tänka sig Sisyfos lycklig.

Det blir ett inlägg någon gång i framtiden om: En frånvaro.
Jag tar Beckett in i spelet och blandar med Trotzig. Är frånvaron medveten?
En gnagande (men så tyst, ohörbar) frånvaro i ögonen på de i bussen eller i tunnelbanan.

Jag har sökt länge. Jag hittade det hos Trotzig.

En frånvaro.

Kanske den kan illustreras av en annan dikt av Beckett.
Jag har länge haft den nedskriven men den är så kort
så den har rullat i mitt förstånd länge. Jag avslutar
med den. Den kommer nedan. Frånvaro. Blod. Jag kommer
att ta med Kafka också. Dom mörk-mörka-långa slingrande
gatorna. Han visste att Gud var död, Josef K. Han var
inte längre en människa, men han var tvungen att leva
vidare som människa. Beckett:

 
 
utan att vänta längre
går han med fasta steg
förbi sig
utan mål

 
 

SEKUNDER

inlagt av den 2017.06.13, under eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
13:e

De där ljusa punkterna,

inlagt av den 2017.06.07, under eget, omsorg, poesi
07:e

som jag alltid sett. Det kommer efter.

Livet är egentligen en summa tid, materia, kött
som ska levas klart. Det är en basketplan. Folk
sitter och tittar på så där lite slött. Klockan går.
Och klockan går. Och det gör ont i hjärtat.

En läkare gav fel ADD-medicin. Mitt huvud är:
Fullt av sår som man inte kan se. De små demonerna
som alltid följer mig.

Norra vägen för mängder av år sen,
den lugna delen bakom skiten –
Det börjar snöa ordentligt bara så där
folk på gatorna söker inte skydd
alla tittar upp, den vackra parkens
träd blir vita i det vindstilla.
Det vackra gör ont, lägger sig bakom
mina glasögon, jag kan bara ljushet
och känna kyla i ögonen.

Jag ser ljusa punkter.

 

WE ARE ACCIDENTS WAITING TO HAPPEN

inlagt av den 2017.05.29, under andras, eget, poesi, snabbinlägg, text, video
29:e

 
guess i should write
something

but the nanosecond is enough
for being accident or not

i am nothing in a world of nothing
the world of nothing has made me nothing

i still feel you
i still see the neon light outside your window
reptile skin, goya, saturnus

the words break frozen
i love you with all
but in mine

body i taken everything
as something as will pass
seen cracks in my love for you

the behemoth, the leviathan
coz they will come

you are somewhere else
I am still right here

ZONA

inlagt av den 2017.05.20, under andras, citat, eget, foto, ljud, målning/teckning, omsorg, poesi, text
20:e

 

 
 
Kan du hålla tyst?
Jag vill bara att du är tyst
under den stund jag
ska men inte talar, är tyst.
Och var tyst sen.
I tystnaden, i inväntandet
utan någon förväntelse
där tid inte har någon existens
i mig blir det där till, det det onämnbara

Fast så sällan.
det onämnbara – år..

Ja, hunden är också i nåd.
Jag blir glad. Min vän.

Den som vet talar ej

Den som talar vet ej

Gräset, de höga gräsens eviga rörelse,
se de talar till mig. Talar till mig
i deras tystnad. Kan ni förutsäga
varje grässtrås rörelse över detta mäktiga fält?
Och varför skulle vi vilja förutsäga det,
min herre vetenskapsman,
min herre författare?

I tystnaden fullbordas jag.

 

 
The Prayer of Tarkovsky’s Stalker:

Let everything that’s been planned come true.
Let them believe.
And let them have a laugh at their passions.
Because what they call passion,
actually is not some emotional energy,
but just the friction between their souls and the outside world.
And most important, let them believe in themselves.
Let them be helpless like children,
because weakness is a great thing, and strength is nothing.
When a man is just born, he is weak and flexible,
when he dies, he is hard and insensitive.
When a tree is growing, it’s tender and pliant,
but when it’s dry and hard, it dies.
Hardness and strength are death’s companions.
Pliancy and weakness are expressions of the freshness of being.
Because what has hardened will never win.

 
 

JAG SÅG DIG, EN SPRICKA
I EN TIDS-RUMS-DISTORTATION

inlagt av den 2017.05.20, under eget, foto, grafik/digitalt, omsorg, poesi, text
20:e

 
rädd för att det var sista gången
jag såg dig, det var en chans på omöjlighet suffa suffix till slut en jaävala tomhet din dina öon mot tapeten och biter o 40
sista chans att att

drömde om att du verkligen, att du
hade tagit dig dit, utan att dö

som första människa i historien

du är bara värme
du är snön springandet ramlandet skrattandet
och en svart stjärna på den vita himlen

ja, så är det
har man olika versioner av sig själv?
måste jag nu gå vidare in i det okända?

i turin 1889 gick nietzsche på gatan
han såg en kusk skrika och piska en häst
nietzsche sprang fram storgråtandes
och tog händerna om hästen, kramade den
sen segnade han ner och gick in i
den 11 år långa tystnaden.

nietzsche skrev om rättvisa
och efter ett liv i mardröm
kunde han inte se mer ondska –
kuskjäveln, bort med dig från
hästen.

Och han sa i min nattdagdröm:
Vad jag än kallar det, det mörka,
hos vissa individer och kanske
hos alla, så kommer smärtan
aldrig upphöra i denna värld –
jag ser därför människan som
obotlig, ett farligt vapen,
och som vi vet ligger människans
öde i att förstöra sig själv.

Det vet vi. Och vi ska dö.

Jag minns: Sista gången. September. Kallt. Frost. Parken. Du var inte där.

Vissa människor är himlens tysta. En varats herde.

 

PUNK

inlagt av den 2017.05.15, under eget, foto, helt jävla sjukt, snabbinlägg
15:e

 

 

JAMES – GETTING AWAY WITH IT

inlagt av den 2017.05.07, under andras, eget, helt jävla sjukt, inspiration, poesi, text, video
07:e

 
Getting away with it? I hope.
Daniel and Grace swims like dolphins now.
On Jack Daniels and cigarettes and White Horse.

You can lose everything in a minute. He says the words
and leave the apartment. It’s early Sunday morning
and you drink everything you got. Not alone, no,
not alone. Severe Panic. Crank up Portishead; The Rip high.

If we fucking humans shall survive,
talking to middle-class Swedish 20-25-or-so kids;
stop what you are doing and for fucks sake look
on the streets on the outskirts of Malmö and Stockholm.

It is fucking misery. But you will never ever have an
idea how it is if you don’t fall down yourself. Hellström
sang about how ”powder” kept him up on parties. And he sang
about Stesolid (Valium) in a kewl way.

Now Avantgardet has taken reality about dirt a big bit further.
This fucking country gets a real kick in the ass the angry-melo-beautiful ”Åh Sverige”.

As Hellström, Avantgardet are kewl. Big kewl. That’s very dangerous.

So middle-class kids that’s the lesson:
To get benzodiazepines or amphetamine or Antabus.
To go to rehab meetings every week.

To shake and have sweat pouring down your face on
a bus full of trendy good looking swedes.

Kids: There is not anything romantic about it.
It’s play at first. Month pass and the same story always get told:
You haven’t taken a shower for 3 month. Addiction.
Again: There is nothing romantic about it. Not at all. Just.. pure misery.

That is not play.
That is suicide.

This is not play.
This is suicide.

 
 
 
Encore:

pagetop

  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo