DE TYSTA

inlagt av den 2017.02.02, under eget, grafik/digitalt, poesi, text
02:e

 
white

 
 
Trasiga löv.
Doften. En vinter penetrerande.
Piller. Tunga regndroppar sedan sol i dis.
Man är allt eller inget. Fjärilarna är borta nu.

Fönstret är inte riktigt stängt.

Bilden av det tysta geniet.
Kanske omöjlig att framföra. Jag greppar i den allmänna sfären fortfarande, jag kan inte kalla mig tyst. Men de finns. I tystnaden.

Jag beger mig in i Birgitta Trotzigs värld igen.
Hon är det där minnet av något underbart som jag aldrig riktigt kan minnas. Hon skriver:

 Resultat, självbehärskning – allting är förgäves, allting som människan kunnat tro var förvärvat och säkert, är borta som om det aldrig hade varit. Där är bara den outhärdligt färska smärtan som åter och återigen bryter upp och sköljer fram och för med sig ett mödosamt uppbyggt liv – heder och ära, tålmodigt, genom tusen förödmjukelser timrad självaktning, mödosamt tum för tum vunnen frid, allt virvlar bort som hjälplösa stickor och strån i en stormflod.

Av allt skvaller, allt medialt sjabbel, borde det inte finnas de som sitter ner, som har tagit del av det mesta och finner sig i att göra avkall på mycket, avkall på all framfusighet, alla vassa armbågar, all vilja att visa fram sitt kött? Göra detta för det är deras ända sätt att överleva, bli spöke?

Den tysta människan. Är du tyst så når du inte ut. Det vet du. Prestation in i det sista.

Prestationsprincipen.

Långt bak industrier till nu tjänster insprängda i vårt kött?

Hon står vid strandkanten. Ser en krabba röra sig mellan stenarna. Molnen täcker solen då och då. Hon lyfter upp en krabba och skrattar. Sen lägger hon ner den igen. Och här finns räkor och märlor och maskar. Äventyret är grandiost. Är hon ett barn? Ja, jag vet inte. Bestäm du. Grön och brun tång och en plattfisk som snabbt simmar bort. Glädje.

Den tysta människan.

Nej, sa någon, jag vill inte vara med om detta.
Jag kan inte vara med om detta. Jag är tyst, så tyst.

Så tyst att jag hör att vi tysta är de enda som gör revolution.

Att framföra något vore en mardröm.
I ensamheten. Jag fullbordas. Tystnaden har det fulla ordet.

Att komma fram till varje pris. Att den tyste ändå rör sig fram mot oljudet. Anledningen att skriva blir en anledning till att nå ut till dig, djag, dom – de tysta. Och att ge ett kall; stanna där du är, stanna i tystnaden.

Och slutligen då vår gemenskap. Vi kommer aldrig att träffas. Aldrig tala med varandra. Om vi möts någonstans så möts vi i tystnaden, tanken (som aldrig helt kan veta, detta är den tystes förbannelse). Men vi finns och existerar, och det är vad som är viktigt. Och nu vet du att jag existerar.

Vi är här.

Utspridda i hålor, lägenheter, villor, parkbänkar.

 
 


 
 

ATT STÄNDIGT VARA PÅ VÄG –

inlagt av den 2017.01.18, under andras, citat, eget, foto, grafik/digitalt, omsorg, poesi, text
18:e

 

 
 
Beauty is unbearable, drives us to despair, offering us for a minute the glimpse of an eternity that we should like to stretch out over the whole of time. / Albert Camus

 
Förmågan att försvinna i musik, i stämningar, i dimma eller vad som är för ögonblicket genljuder i vad Nietzsche säger: – ”att kunna sätta sig ner på ögonblickets tröskel”. Men för den som har förlorat denna förmåga? Bara tanken på att få den tillbaka genom vilja är patetisk. Men, denna journal och textsamling går vidare för mig och för de fördömda, de som glömt musiken; – jag arbetar på detta problem med inälvor, synapser och preparat.

 
***

 
A change of speed, a change of style.
A change of scene, with no regrets,
A chance to watch, admire the distance,
Still occupied, though you forget.
Different colours, different shades,
Over each mistakes were made.
I took the blame.
Directionless so plain to see,
A loaded gun won’t set you free.
So you say.
We’ll share a drink and step outside,
An angry voice and one who cried,
‘We’ll give you everything and more,
The strain’s too much, can’t take much more.’
I’ve walked on water, run through fire,
Can’t seem to feel it anymore.
It was me, waiting for me,
Hoping for something more,
Me, seeing me this time,
Hoping for something else.

 
/ Joy DivisionNew Dawn Fades

 
 

 
 
Jag önskar verkligen jag inte hade erfarit den.
Igen: ”Beauty is unbearable, drives us to despair,
offering us for a minute the glimpse of an eternity…

Livet utan den är livlöst.

Allt har ett slut,
det har jag fått inpräntat i min skalle sen jag föddes.

Det jag behövde offra för att bli och se,
var det extremt svåra att släppa att det finns något sorts slut.

När tid (alltså något som rör sig mot något) upphör,
lägger är;ets-så-svala-hud och hand på vår axel.

Man blir. Och vem skulle
kunna tro i denna värld, att konstnären
likt Stalkern som långsamt tar sig in i Zonen,
är den mest nyktra människa som finns.

 
Henry Miller hör mig:

 

När jag tänker på att uppgiften, som konstnären underförstått griper sig an med, är att kullkasta rådande värden, att av det kaos som råder omkring henne skapa en ordning som är hennes egen, att utså split och oro så att genom den emotionella befrielsen de som är döda kan återkallas till livet, då ilar jag med glädje till de stora och ofullkomliga, deras förvirring ger mig näring, deras stammande är som gudomlig musik för mina öron.

 
 
Om ni tvivlar på mig, på mina val och på det sätt att jag nu kommer att leva – ni har all rätt att göra så. Men, jag kommer tyvärr inte lyssna på er. Jag bestämmer – Jag, id, Dasein.

 
 
Lev farligt!” säger Nietzsche

 
 
 

Men han säger också:

The most common lies a man tells are to himself.
Och: ”Faith: not wanting to know what is true.

 
 
 
Diskrepans. Enten – Eller.
Demokratin fanns kvar i Kurtz. Därför kunde han aldrig bli ett med djungeln/skogen.

 
 
 
Men det är ingen djungel jag söker. (Nära på, men inte.)

Det är Zonen, den Nyktra Konstnärens blick i musik, bild och ord. Sten efter sten. Mellan 0 och 1. Förlösning. De sista ordet måste vara att (vi, du -) jag känner hopp!

 
 
 
 

 
 
 

2017

inlagt av den 2017.01.16, under eget, grafik/digitalt, snabbinlägg
16:e

 

 

FOR YOU, MY LONG LOST FRIEND.

03:e

 
 

 

 
 
 
 
 

Music: Grouper – Clearing

 

PORN CORRUPTS.
PULP – IT’S A DIRTY WORLD.

inlagt av den 2016.12.25, under andras, eget, grafik/digitalt, helt jävla sjukt, ljud, snabbinlägg
25:e

 

 
1-1

 
corrupt

 
she said she trained to be a dancer, but she had a proper job by day, charlie chaplin knew her father before he passed away asked could i help her with a problem,she doesn’t get out much no more:’i’m not looking for a lover, no no no.i wanna dance that’s all.’oh i wanna dance that’s alli wanna dance that’s alli wanna dance that’s all and all around the world are people singing ‘hallelujah!’and every man in town wants to do it to ya,with your back up against the igarette machineoh it’s bad for your health if you know what i mean, oh yeahand the guys at the front have seen your act one million times before,but nobody does it quite the same so they’re sitting down for morebut you’re making them feel so useless and dumb,’cause they’ve seen it all and they still can’t comeah et me tell ya: it’s a dirty worldoh it’s a dirty world. it’s a dirty worldit’s a dirty world. it’s a dirty worldand everybody in the house says whoa,
and everybody in the house says yeaheverybody in the house says whoa,everybody in the house says yeah with the period features and original dust and the chinaeverywhere,and you dance till the place goes up in flames,then you lay down in the charred remainsthat’s where i come in with my second-hand excuse fortechnique,
yeah. technique, yeah
oh ain’t that a treat, yeah?and everybody in the house says whoa,and everybody in the house says yeaheverybody in the house says whoa,everybody in the house says yeahyou see, i always wanted to be a dancerbut i just could not get it rightit got me down at parties,so i used to sit and drink all nightnow i see it’s not so hard,all i needed was a partner,someone even dirtier than meand i’m so glad i found ya,yeah, i’m so glad i found yaoh it’s a dirty world, it’s a dirty world..and everybody in the house says whoa,and everybody in the house says yeah

fuck porn
 

FRIDAY

inlagt av den 2016.12.23, under eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
23:e

 
2

 

THURSDAY

inlagt av den 2016.12.22, under andras, eget, grafik/digitalt, snabbinlägg
22:e

 
161222_2dj

 

A TINY DISTORTION;
END OF A RELATIONSHIP

inlagt av den 2016.12.01, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
01:e

 
1

 
2

 

MENNISKOTJYRKOGÅRDEN
[HUMAN SEMATARY] PART I

01:e

main

 
 

 
 
En maskin som bygger ord. Från nervtrådar och inälvor. Sladdar, DNA och ogästvänliga blickar. Mata in texten och den bygger poesi. Inte mänsklig. Bara maskin, materia. – nej, han säger, själen finns inte, ingen är skyldig till något, alla går genom en förutbestämd mall.

Tre tårar, ljuset reflekteras i dem, ett ansikte, en haka. Känner igen, längtar efter att få röra, fingret mot kindens hårda livslinje.

– och – jag staplar – språket måste följa med i omöjligheten
in i mörkerskogen, virrvarret, koaset (ickemöjlighetsorden och meningssubstansgyttja kan inte tala)

Vid busshållplatsen. Blicken flackar uppåt. Där.
Radhuskartong. Från nedplats uppåt – mot horisont.
Vit jävla byggnad. Klockan spärrar 21:39 – Sverige i stillbild,
och om jag inte har fel – så är avstånden grova långa ickeverkliga
platsen allt det hela ska vara, ser den – jag vill den vara tavla.
Uppe till vänster ett fönster. Inramat av lampa, tigande tv-brus,
det blå, det vita, blinkande – från och till,
meningens sista ord vill beskriva ensamheten.

Nej, icke är du här.
Sorlet är grovt
staden luktar.

Jag skriver:

”Slutstation över telefonledningarna
begränsade samtal, mellan människa
och människa. Vinden som andas
utanför fiberoptiken, ett hölje.
Tonerna når inte riktigt in, de vill
aldrig nå riktigt in.

Det har inte snöat på ett tag.
Saknar grusvägar mellan fält i snö,
de blir långa svarta ormar.
Vinden. Förnimmelse av vidder, –
frihet. Siluetten av en kropp.”

Poesin närmar sig mig. Orden är viktigare än någonsin. Det är som om – kanske du där ute, i någonstanset lyssnar och ser, hör, ringar in och nickar förstående. – Kanske poesin har en sådan den största läkande kraft, – kanske den Kristian Lundberg som döper sin bok till ‘Den som inte talar är död’ vet och inser vad det är att tala, att inte vara tyst, att inte dölja sig i de nedsläckta rummens tvivel. Jag skriver det ur mig, jag skriver det, – livet inbringas i ett nu, kanske in i en eskapism, men!, men i orden framhärdar jag, lyssnar jag, blickar jag – och är det inte så att jag talar? – är det inte så att där i någonstanset någon hör, nickar? – är det inte så att jag skriver, talar för att höras? – för att höras?

 
 
Rörelsen. Handen över kroppen.
Meningens sista ord vill beskriva ensamheten.

 
 
 
En maskin som bygger ord.
Från nervtrådar och inälvor.
Sladdar, DNA och ogästvänliga blickar:

2

3

1

4

 
 
 
 
I am alone. The world is alone. GTranslate to eng of a bit:

1028/5000
A machine that builds words. From nerves and guts. Cords, DNA and hostile glances. Enter the text and it builds poetry. Not human. Only machine, matter. – No, he says, the soul does not exist, no one is guilty of something, everyone goes through a predefined template.

Three tears, the light is reflected in them, a face, a chin. Recognize, longing to touch, finger against his cheek hard life line.

– And – I stacks – the language must comply with the impossibility –
into the dark forest, maze, koaset (non-option words and sentence substance ooze can not speak)

At the bus stop. The look up spots. Where.
Townhouse Carton. From nedplats upwards – towards the horizon.
White fucking building. The time barriers 21:39 – Sweden in Still,
and if I am not wrong – so the distances are long rough non real
place everything it all should be, see it – I want it to be painting.
Upper left a window. Framed by the light, silent television noise,
the blue, the white, flashing – from and to,
the sentence last word would describe the loneliness.

 
 
 
 
12:32 torsdagen den 1 december i Sverige.
Världen är ensam. Jag är ensam.

12:32 on Thursday 1 December in Sweden.
The world is lonely. I’m alone.
 
 
 
 


Audio: SIGUR ROS – COLD
 

161107_LANDSKAP

inlagt av den 2016.11.07, under eget, grafik/digitalt, snabbinlägg
07:e

 
161107_limbs

 

REVBENSTRÄD ∞ CAMUS

inlagt av den 2016.10.03, under citat, eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
03:e

 

 
2

 
img_1833

 
 

 
 

INST_ETT

inlagt av den 2016.09.15, under eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
15:e

 
160915_tree

 
 
nature invented inverted invested

 

LEVER NÄR DU TALAR

inlagt av den 2016.09.06, under eget, foto, grafik/digitalt, poesi
06:e

 
 
janus

 
 
 
hela slutet börjar
börjar och tystnar
tystnar och lever
lever när du talar.

 
som om om du var här
regnet det likt regnet
är klart genomskinligt
likt du innan
innan jag såg dig.

 
hela slutet börjar.

 
 
 
 
 
 
 
 

PSYCHIATRY. YES, I KNOW. ONE DAY.

inlagt av den 2016.09.01, under andras, eget, grafik/digitalt, helt jävla sjukt, psykiatri, text, vård
01:e

 
1_hudson

2_hudsonPictures by Bill Henson.

 
TITLE: THIS IS FICTION (TO SOME POINT).

This is a freee and confidenthial website that connects potential medication for buissnenns this is nott.. patiientsents with clinicaltrials and clinical- trial informati on. Patien ts and caregivers may use this websit e to determine if they may qualif y to participate in the clinical trial displayed on this pag asdfdse. Click QUALIFY for more informaaation on this trial. Symptoms of black rashes spreading can be frll dangerous. Please cal l your doctor or see akute

TRIAL TITLE

Safety, and Tolerabilit Participants with Treatment-rey of IntA Study to Evaluate the Efficacy, ranasal Esketamine Plus an Oral Antidepressant in Elderly Participants with Treatment-resistant Depression Black Spots!

PHASE

Phase 56

PURPOSE

Cipriani and colleagues analyzed 34 drug trials that included more than 5,000 patients. Of those, 22 studies were paid for by pharmaceutical companies.

The scientists called the quality of the evidence in the research they studied ”very low” — so low that they said their findings weren’t enough to change how patients are treated. The authors cautioned that their results were based on flawed trials and that they couldn’t figure out whether or not the drugs were truly effective or gauge the impact of serious side effects.

Safety of switching elderly participants the purpose of this study is to evaluate the efficacy and safety of switching elderly participants switching to a new oral antidepressant plus intranasal placebo with treatment-resistant depression (AP) from a prior antidepressant treatment (to which they have not responded) to either intranasal esketamine (to which they have not responded) plus a new oral antidepressant or.

It has not to be said how acute these data come in transmission. 4 corp. trying.

The black spot problem need to be solved as soon as possible. I gave the CEO the thought of trying to get in touch with the 4 other corporations to see if the black spots/rashes has appeared at their trials. I hacked this document because IT MIGHT BE CONTAGIOUS, IT MIGHT EVEN GET AIRBORNE! I mean, it is so destructive!

 
DESCRIPTION

blood

 
 

 
 
If you’re frightened of dyin’ and you’re holding on…
You’ll see devils tearing your life away
But…if you’ve made your peace
Then the devils are really angels
Freeing you from the earth…..from the earth….from the earth

 

bloblood

 
 

SOM SILUETT

inlagt av den 2016.08.23, under eget, grafik/digitalt, snabbinlägg
23:e

 
gav

pagetop

  • BEDS ARE BURNING, IT’S TIME FOR US TO PAY OUR DUES

  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo