CITERARMIGSJÄLV#6. (JÄVLAFRÅNVARO)

inlagt av den 2013.04.05, under andras, eget, foto, helt jävla sjukt, poesi, text, video
05:e

 
små sista de orden
vittrar sönder medan
jag verkligen försöker lyssna

lyssna försöker jag, dina de små
bildar hål i skyddsdräkten
så jag rakar av ditt hår

tomhet, kuslighet, –

ligger naken på golvet, nära Zonen

kusligheten, tomheten; det är nu så nära,
så nära – kan jag inte gå den där sista biten?

Tycks plötsligt stå på utarmad bränd mark. Öken, röd sand – ensliga torkade träd. Grenhänder. Jag kan inte se mitt eget skogsansikte, jag minns ej hur jag ser ut. Näsbenet, pannan, käken, allt förtvinar. Radioaktivitet och brännskador – en förlorad jord. Händerna mot skyn, tårar –

       Drömmen om att jag kan flyga;
       plötsligt fågelperspektiv: förstörelsen har varit enorm –
       brända kyrkor, sjukhus, magasin, skolor
       brända näsryggar, ögonvalv, kindben

       borrar sig in, vill ha kontroll
       kusligheten när väggarna bara är vita
       min själ är det öde landet
       rakar av håret, försvinner, tappar greppet

       Det röda landet, det röda landet.

(Natt. Ljus från motorväg. Över staden ett nätverk, blod flyter utmed rostiga vajrar. Från hamnen skriker fartygen när de rör vid varandra, när de rör vid kajkanten. Allt är fast i denna natt.
    Bländande.
    Han sig själv i ljusen, gör sig större. Han ramlar. Blodsmak och förvillelse, den blinda fläcken. Ögonvalv, mörka, tyngda av ljuset – valv blodsprängda ögon. Endast saktmodet kan förstå, endast Stalkern kan förstå. Vita valv, vita rum – fartygen lämnar.
)

 
KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

130331_2

 
Det där som fortfarande förföljer mig. De förlamande åren. Dis, dimma – längst ut på isen. Iskant, kant, klyfta; den gamla vägen ner, ner, ner. Jag var förlamad, tiden förlamade mig. Kött och ben nu. Det har blivit kött och ben. Dis, dimma – jag kan inte minnas längre. År av glömda minnen. Benrangel. Köttet och dess fasthet. Det har blivit kropp. Förlamande år har blivit kropp. Kropp nu. Kropp. Kroppen är vad som är kvar.

Och i dunkla passager och skymningstäta dalar slår blixtminne till. Rent som kattguld. En skräck stannar i mindre än en sekund. Sen dold-heten. Vidriga vändningar i svettig säng. Blodstänk och gröna väggar. Och något mer, det fasansfulla – tankarna som satt fast som is. Och. Och sen borta, ur passagen och så borta. Kattguld. Falskhet. Spelar spratt. Minnet en tvehövdad gud. Köttet staplar vidare. Det fasta köttet. Näsa, knoge, kindben, fot – det är vad som är kvar.

Kroppen fortsätter. Alltid. Hud och kött och skelett.

PETABYTE lagrad. I kött. Formatering beviljas ej.

alkohol.app xanor.app litium.app lyrica.app sobril.app

There are no comments.

Please Leave a Reply

TrackBack URL :

pagetop

  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  






  • VSCO Logo