ETT TYST GENI

inlagt av den 2014.10.06, under eget, grafik/digitalt, poesi, text
06:e

handscarpink

 

Man skär tills man ångrar sig, men det är för sent för folket kommer och lägger in med folk som är hur farliga som helst. Man slutar och sticker iväg, första bussen och sen första tåget. Eller så låter man kniven gräva ner i handleden. Tar tabletterna och halsar sprit. Måste ut. Sprang iväg, in i skogen, kylan kölden, regnet. Hon dog på den högsta klippan, den högsta klippan där man ser hela stenbrottet och den där kyrkan långt borta. Den gillade hon, speciellt när det var dimma och den framträdde som en mörk siluett.

Två dagar tidigare hade hon träffat läkare och sin sjuksköterska.
Läkaren sa helt allvarligt: ”Det finns vissa patienter som fortfarande är svåra att behandla. Du är svår att behandla. Men, du får hålla ut, nya läkemedel är på väg.” Hon ville ju bara ha något, så att hon klarar dagen och den närmande fasansfulla natten. Hon skrek ut detta till läkaren. Han säger: ”Kan du inte ta en promenad, det brukar göra en lite sömnig. Drick lite te utan koffein. Man somnar ju förr eller senare (han brer brett och hon märker att han är stressad och redan tänker på nästa patient).” Hon går ut ur byggnaden. Hon är nu den NAKNA ENSAMMA MÄNNISKAN. Hon ser bara självmord som lösning. Inte som ett rop på hjälp. Det har gått för långt för något sådant. Hon har en kniv och en massa rakblad i en väska. Hon har de sista tabletterna och mängder med vin och sprit.

Två dagar senare ligger en kropp på en klippa. Det ösregnar. Jag tittar på henne. Jag är ett naket rakat ansikte. Lägger min hand över hennes panna. Demonerna är borta. Nu släpper jag henne fri.

Läkare och Patient talade inte samma språk. Hur hon än försökte förklara så förringade Läkaren det.

Hon värd miljoner
Läkare pratade om motion
och te utan koffein
Hon, som hon säger, –
vill knappt leva.

Han erbjuder henne
ett läkemedel, icke beroendeframkallande
Hon, Ja, HON VET EFTERSOM HON ÄR DEN SOM TAR MEDICINEN
– hon kommer bli ännu sämre av den.

OFTAST KAN PATIENTEN MER ÄN LÄKAREN

Och orden ur Honom, Läkaren:
”Mer kan jag inte göra.”
Det är en lögn. Förbannad Lögn

MER KAN JAG INTE GÖRA.
De orden från Han Läkaren gjorde att hon bestämde sig.

Hon skulle se kyrktornet en sista gång.

(Hon är nu den NAKNA ENSAMMA MÄNNISKAN, hon gick ut från vårdmottagningen och alla människor höll på med sitt. Hon var ensam i världen. Hon var ensam i världen. Människan klarar inte ett sånt tillstånd. Hennes självmord var en logisk replik på att hennes sista hopp, Han Läkaren, knappt hade tid med henne.)

 

comment

Please Leave a Reply

TrackBack URL :

pagetop

  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  






  • VSCO Logo