AIRPORT

inlagt av den 2017.11.15, under eget, foto, grafik/digitalt, okatalogiserat, snabbinlägg, text
15:e

 
it’s ok. there is time. a lot.
sorry you missed your flight. there will be bitterness and pain.

IT SPEAKS OF A RIDDLE

inlagt av den 2017.06.28, under eget, foto, omsorg, poesi, psykiatri
28:e

Yes. A riddle –

W.

TAR FOTO PÅ MIG SJÄLV

inlagt av den 2017.05.05, under eget, foto
05:e

 

 
 

SAMTIDIGHETEN

 


 
 

SUN IN WHITE ROOM

inlagt av den 2017.03.31, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt
31:e

 
 

VARDAG

inlagt av den 2017.02.23, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
23:e

 

 
 
 

FRIDAY

inlagt av den 2016.12.23, under eget, foto, grafik/digitalt, snabbinlägg
23:e

 
2

 

MENNISKOTJYRKOGÅRDEN
[HUMAN SEMATARY] PART I

01:e

main

 
 

 
 
En maskin som bygger ord. Från nervtrådar och inälvor. Sladdar, DNA och ogästvänliga blickar. Mata in texten och den bygger poesi. Inte mänsklig. Bara maskin, materia. – nej, han säger, själen finns inte, ingen är skyldig till något, alla går genom en förutbestämd mall.

Tre tårar, ljuset reflekteras i dem, ett ansikte, en haka. Känner igen, längtar efter att få röra, fingret mot kindens hårda livslinje.

– och – jag staplar – språket måste följa med i omöjligheten
in i mörkerskogen, virrvarret, koaset (ickemöjlighetsorden och meningssubstansgyttja kan inte tala)

Vid busshållplatsen. Blicken flackar uppåt. Där.
Radhuskartong. Från nedplats uppåt – mot horisont.
Vit jävla byggnad. Klockan spärrar 21:39 – Sverige i stillbild,
och om jag inte har fel – så är avstånden grova långa ickeverkliga
platsen allt det hela ska vara, ser den – jag vill den vara tavla.
Uppe till vänster ett fönster. Inramat av lampa, tigande tv-brus,
det blå, det vita, blinkande – från och till,
meningens sista ord vill beskriva ensamheten.

Nej, icke är du här.
Sorlet är grovt
staden luktar.

Jag skriver:

”Slutstation över telefonledningarna
begränsade samtal, mellan människa
och människa. Vinden som andas
utanför fiberoptiken, ett hölje.
Tonerna når inte riktigt in, de vill
aldrig nå riktigt in.

Det har inte snöat på ett tag.
Saknar grusvägar mellan fält i snö,
de blir långa svarta ormar.
Vinden. Förnimmelse av vidder, –
frihet. Siluetten av en kropp.”

Poesin närmar sig mig. Orden är viktigare än någonsin. Det är som om – kanske du där ute, i någonstanset lyssnar och ser, hör, ringar in och nickar förstående. – Kanske poesin har en sådan den största läkande kraft, – kanske den Kristian Lundberg som döper sin bok till ‘Den som inte talar är död’ vet och inser vad det är att tala, att inte vara tyst, att inte dölja sig i de nedsläckta rummens tvivel. Jag skriver det ur mig, jag skriver det, – livet inbringas i ett nu, kanske in i en eskapism, men!, men i orden framhärdar jag, lyssnar jag, blickar jag – och är det inte så att jag talar? – är det inte så att där i någonstanset någon hör, nickar? – är det inte så att jag skriver, talar för att höras? – för att höras?

 
 
Rörelsen. Handen över kroppen.
Meningens sista ord vill beskriva ensamheten.

 
 
 
En maskin som bygger ord.
Från nervtrådar och inälvor.
Sladdar, DNA och ogästvänliga blickar:

2

3

1

4

 
 
 
 
I am alone. The world is alone. GTranslate to eng of a bit:

1028/5000
A machine that builds words. From nerves and guts. Cords, DNA and hostile glances. Enter the text and it builds poetry. Not human. Only machine, matter. – No, he says, the soul does not exist, no one is guilty of something, everyone goes through a predefined template.

Three tears, the light is reflected in them, a face, a chin. Recognize, longing to touch, finger against his cheek hard life line.

– And – I stacks – the language must comply with the impossibility –
into the dark forest, maze, koaset (non-option words and sentence substance ooze can not speak)

At the bus stop. The look up spots. Where.
Townhouse Carton. From nedplats upwards – towards the horizon.
White fucking building. The time barriers 21:39 – Sweden in Still,
and if I am not wrong – so the distances are long rough non real
place everything it all should be, see it – I want it to be painting.
Upper left a window. Framed by the light, silent television noise,
the blue, the white, flashing – from and to,
the sentence last word would describe the loneliness.

 
 
 
 
12:32 torsdagen den 1 december i Sverige.
Världen är ensam. Jag är ensam.

12:32 on Thursday 1 December in Sweden.
The world is lonely. I’m alone.
 
 
 
 


Audio: SIGUR ROS – COLD
 

THE STRANGEST YEAR OF MY LIFE?

22:e

 
11

111

33

22

44

55

 
Some poetry and words in Swedish (written in the year in question I think):

 
iakttagelse

gråmulet.
den hörbara stillheten, tystheten.
en linje av eld. där borta – nästan,
nästan möjlig att röra. regnet
tyst lent mot skuldra. den rörbara stillheten. ibland kan
blå färger synas, ett iakttagande barn, stilla. hon betraktar rörelsen
med en nästan sorglig blick, kliar sig i hårbotten
hennes hand, i tystnaden blir sakta våt, ett muller från väst, hon
vänder sitt ansikte. som om foto, det gnistrar i hennes pupiller.
rör sig i rädsla, ansiktet blekt. mot figur
figur nära bakom, trygghet, tar emot
fallet tar emot, står där,
tar emot.

 
Om Vilhelm Ekelund:

Mättnad och hunger. Mättnad eller hunger. Ekelunds hunger var inte, som jag förstår, en hunger efter t ex gemenskap och ära. Nej, han såg den som att stanna kvar i det otillfredsställda, att komma ifrån behovens tillfredsställelse och istället vara i den makabra ständiga hungern. Att bli mätt är att bli slö, att bli slö är att förminska sitt förnufts möjligheter. Den tidiga Ekelund såg konsten och dikten som en eskapism från livets ständiga oregelbunda kast mellan dess olika poler som lycka/olycka och lust/olust. Att sluta ‘vilja’ och gå in i konsten. En ingång till estetiken. Som Shopenhauer. Men den äldre Ekelund vänder om och tycks istället affirmera denna livets otydlighet och inte mätta sig med sin lyriska melankoli – nej, han väljer att hungra och inte äta. – Några rader från ‘Det andra ljuset’ med en nästan aggressiv ton riktad mot förnöjsamheten (och kanske också mot all melankolisk tillbakadragen poetik):

30.
/…/
I varje mättnad, ej mindre uti yttre än i inre mening (själtillfredshet -) kan ligga en dödsfara för förnuftet.

31.
Mätthetens mörker ligger just i dess afslutenhet från det solsken som är – hunger /…/ Ljusets bekännare höra alla till de släkte, för hvilka just hunger erfares som nåd.

 
 


 
 

Things from a year in my life between 2000 and 2010 (I don’t want to be more precise). Photo 2 and 5 by Martin Johansson. The rest by me. Some days I walked on clouds and some days I stood and drank water from the river Styx. I just recently found some of the stuff above on an old hard drive. As this is my Journal, it should be placed here. A life in the form of a Journal in the form of a blog.

 
 

THE BLACK SWAN, THOM
AND THE CONSTANT CONCERN

inlagt av den 2016.07.11, under andras, citat, eget, grafik/digitalt, handling, omsorg, text
11:e

 

 
 
 
“This is your blind spot, blind spot/ It should be obvious, but it’s not.”

 
 
 
And that, ultimately, is the great preoccupation of one of our greatest poets of anxiety: a simple fear of the unknown. “People get crushed like biscuit crumbs,” he sings, and there’s nothing to be done about it. For all our human reason, we are unable to anticipate the things we really need to know.

 
 
 

 
 
 
Me (Daniel) writing:

When Albert Camus was writing about Martin Heidegger, Camus put some words to what he thought would catch Heideggers thinking. (I do not know if Heidegger himself had written or spoken about these words, but I have a feeling he had. He almost must have.)

 
 
The words were (first in English then in Swedish and then a strange translation to German).

 
 
 
The Constant Concern.
Det ständiga bekymret.
Die ständige Sorge.

 
 
 
Why do I write all this? Much of what I do with pen/camera/writing/blogging/and.other.shite comes from ”The Constant Concern”. It’s like entering the maze, kill the monster, pick up the thread but never ever find the way out.

 
 
 
Maybe Mr. Thom Yorke – his ZEITGEIST – Sensibility – causes pain, but causes creativity – SensibilityTheConstantConsern.
You will never ever in this world find a place that feels like home. Ah, ok, you never had that feeling. Well, then your probably blessed.

 
 
 
1-sdf

 
 
 
This is your blind spot, blind spot/ It should be obvious, but it’s not.

 
 
 

INGA LINJER

inlagt av den 2016.06.09, under eget, foto, grafik/digitalt, poesi
09:e

 
2

 
 
jag kanske är inne i den
dagar och nätter försvinner

jag har inte hört musik på flera år
svaret lurar i buskar och skuggor
måste bege mig vidare

mot något

här
bakom dunkel-stenen
kommer svaret, det gamla svaret

frågade efter
hemligheten, svaret kom

även hemligheten är en hemlighet

cirkelrörelse, människa, cirkelrörelse, människa

 
det existerar absolut inget mer

 

A SORT OF TRIBUTE TO MARK ROTHKO

07:e

radiohead

rothko

daniel

 
 
A sort of tribute to MARK ROTHKO.

1. Radiohead; Thom, Stanley Donwood. (Amnesiac album cover.)

2. Mark Rothko. (NO 14.)

3. Daniel Johansson. By me, none other. (Untitled.)

 


 
This post has been very popular on my Tumblr blog.

I forgot about it, found it and now it exists on the MOTHER BLOG. (that was a joke.)

HUNTING BEARS. PART ONE.

inlagt av den 2016.05.02, under andras, eget, grafik/digitalt, inläggsserie, poesi, text
02:e

young. every things open. possibility’s enormous open, it is open why does it feel like a greek tragedy why do i know what will happen when i feel so alive? snakes and ladders is a game i always have lost. they tell me to climb up. but why does it feel so good to climb down? it will be hard to come back, they say. but i wasn’t even listening.

Psychiatrists are mosquitoes and not tigers.
Swedish authors Vilhelm Ekelund and Maja Lundgren knew this.

 

 
RADIOHEADCUTAHOLE

 

 
cutahole

 
 
 
 
BEARS!
 
 
 
 
 
 
RADIOHEAD_LOGO_T_SHIRT_IRON_ON_TRANSFER

pagetop

  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo