OLD THINGS IN NEW LIGHT

inlagt av den 2015.04.26, under bildserie, eget, grafik/digitalt, målning/teckning
26:e

1

2

 

_150403_DRAFT

inlagt av den 2015.04.03, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt
03:e

11

BEYOND THE CONCRETE WALLS OF SLEEP

inlagt av den 2015.02.04, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning
04:e

 
1

3

4

6

NÅGRA SKAKER FRÅN MITT FBKONTO, DECEMBER

inlagt av den 2014.12.18, under eget, facebook, fragment, målning/teckning, poesi
18:e

1

 
Kan inte hitta en enda recension av denna bok. Om någon vet om nån så kan ni väl skicka länken. Ingen som vågar recensera? Är han så farlig?

(…)

Det som kanske skrämmer mig allra mest: personen som har skaffat sig en bild av världen, människan och tillvaron som hen tar som det absoluta sanna. Detta kan hända medvetet eller omedvetet, men jag tror att det oftast landar någonstans mellan de begreppen. Eftersom personen är helt säker på sin sak, så finns det ingen idé att diskutera, debattera eller ens tala med denna person. En person som tror på vad det än må vara, men som ändå alltid kommer tvivla, den personen kan jag möta, tala med. Och märk att jag skriver person, inte människa.

(…)

2

[Bilden ovan har jag döpt till VAGINAL BLOOD eftersom jag la upp den på en engelskspråkig sajt. På svenska? Ja, så klart: VAGINALT BLOD. Och jag tycker den funkar med impuls-dikt-saken nedan.]

 
Märkligt, ser ingen människa
Att de nyligen tända ljusen bakom fönstren
inte lyser

Det är mörker,
och jag längtar
till efter havet

Tång duggregn
träden likt
mörka absintklänningar
storm och jag ser
mellan vågorna

Det är inristat
i min kropp

Villshärad,
Erik Olssons tallar
vridna i salt smärta

Bilden jag har
deras trädfingrar
likt alla skogens
osaliga andar

Sträcker sig upp mot
sista novembers solens
sista ljus upp ner
bakom framför horisont

Brinnande händer mot skyn.

(…)

Med det geografiska spel som spelas, har jag jävligt mycket tur att ha några mynt, säng, tak, mat och vatten. Vem som kastar tärningarna har jag ingen aning om. Det är för teologer, vetenskapare, filosofer och teosofer att spekulera om. Jag kunde varit uteliggaren, flyktingen, golfspelaren, jag kunde varit vem som helat av er där ute. Jag kunde varit porrfilmsaktrisen, jag kunde varit narcissisten, jag kunde vara den jag älskade en gång. Vi kastas in i en miljö. Har vi tur så har vi tur, annars inte. Jag tycker den tanken det ger en känsla av solidaritet. Alla bär vi den plats vi själva fått. Den binder oss till världen.

(…)

Resor i PolyFuana:

3

4

 

DJUP, ATT VÄLJA DJUPET

inlagt av den 2014.10.26, under andras, eget, grafik/digitalt, poesi, text
26:e

spegling-31

110718_1_o (kopia)

 
ismörker november mörker pelare av ljus mörker
mörker svartaste is vid havet djupa ögonhålor i isen isen
tittar på oss fastfrusen i havet svarta rötter dött kadaver
i isen blandat till rött. Kadaver i isen. Svart-tången. Revben.

På isen.
Går på isen. Tunna isen. En chansning. Jag vet om det. Knakar viskar valars skrik. Under där under rörelser, virvlar, rödströmmar.
Brännmanet fryst, slår ut i flammor en fläck av rött i allt en pensel en rörelse ett allt som talar.

Där –
jag/hon du jag djag är där nere vid havet. Kanske, rör sig

Sjömonster, Kraken, vad ni vet blir mitt nu (i språnget) säger, hon.
Hon vid havet som ska dyka med skräcken. Men hon vet –
i malströmmen finns ingen vilja, bara ström –

Ktulu, stad av prakt, polyper i massor, ser ni henne?

En pensel målar hela tillvaron. Röda fläckar. Isen ler i sin frånvaro. Kaptenskättingar och glömda ord. Is mot is, ett skrik. Att världen skall öppna sig. Att världen skall öppna sig. Att världen skall öppna sig. En nerkyld kropp. Kairos ett ord på läpparna. Krisen och kallelsen. Av ögonblick blir endast ögonblick. Tillvaron sprängs öppen –

Att väljas ut, att vada ut, i det där svarta,
bland brännmaneterna (som inte skrämmer henne längre) –

Nej, nu de simmar åt sidan
drottning Kraken välkomnar
henne, sluter armar tentakler
och en värme kärlek så evinnerlig

 


Målningen längst upp av Karin Broos.

 

DRIFT.

inlagt av den 2014.10.17, under datorspel, eget, foto, grafik/digitalt, helt jävla sjukt, text, video
17:e

 

 
Det finns Battlefield och alla dessa liknande spel. (Detta är ganska otroligt: det går ut på att ta livet av en människa, eller så klart, flera människor.) Detta är industri, stor industri. Fast industri är fel ord; – detta är tjänst, en mjukvara som säljs som sedan kopplar upp till andra med samma mjukvara (genom en annan tjänst, den som någorlunda håller ihop det [tänk Steam]). Längst upp tjänas enorma pengar på människors lust att döda varandra (manlig dominans inom dessa ”spel” är ju ingen överraskning). Men 2 frågor kommer, först: Varför vill människan döda en annan människa virtuellt? Vilken är driften bakom? Helt enkelt VARFÖR? Och 2: Vi minns filmpamparna. Nu har vi datorspelspamparna (allt möjligt, Warner, Ubisoft, Activision, Fox..). Dom spelar knappast själva. Men dom äger bolag världen över där de populära spelen görs. Det är Battlefield och Call of Duty osv. Stora fuckin bolag släpper spel där det går ut på att döda andra människor. Du kan inte klara spelet utan att döda en annan människa. … Jo, ok de mänskliga drifterna, jag kanske har fel. Jag vet inte. Detta blev en skiss. Ok, men slutligen: Varför vill vi skjuta sönder och samman den där spelaren från andra laget i senaste versionen av Battlefield?

Det ska finnas ett spel som går ut på att våldta kvinnor. Det är säkert sant.

Freud sa att priset för att vi ska ha ett civiliserat samhälle är att vissa delar av oss trycks ner, vi förnekar. Det aggressiva, det sexuellt våldsamma kommer alltid bli en del av detta samhälle eftersom det är egentliga delar av människan själv, människans själv.

Och Sartre sa att det vi har är viljan. Eller det vi ÄR för stunden. I mitt medvetande är jag jag. Jag känner inte något kön. Jag känner en ström av intryck och känslor och tankar. Det som ÄR jag, Daniel. Jag säger att inom 5-15 år kommer virtuell gaming-teknik nått fotorealistiska miljöer. Antagligen är New York uppbyggt nästan in till minsta detalj. Och.

När blir ett mord, en våldtäkt eller pedofili olagligt i en värld som är identisk med denna?

”Det har ju egentligen inte hänt.”

(Jag läste om en grupp som tog sig fram till en stam av människor som aldrig hade haft kontakt med den yttre världen tidigare. De visade dem en vanlig amerikansk actionfilm en kväll (något som vi knappt brytt oss om). Hela stammen blev kaotisk, de skrek, de var rädda, ingen vågade gå ensamma på flera dagar. Detta säger något.)

 

DRAFT (HER NECK; HENNES NACKE)

inlagt av den 2014.08.16, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt
16:e

1

2

3

 

BIO MEKANIK 1 [BIPOLAR]

inlagt av den 2014.08.08, under andras, bildserie, citat, eget, foto, grafik/digitalt, okatalogiserat, poesi, text
08:e

0211111  01

 
En tjej skriver på internet (mina markeringar med rött):

Att vara bipolär innebär alltså att man ständigt löper risk att förlora ditt normala känsloliv och därmed din personlighet. Det är tungt. Det kan vara svårt att ta till sig att du har blivit en ”sån där”. Det är smärtsamt att acceptera att du inte alltid har kontroll. Det kan finnas perioder då varje mänsklig kontakt innebär att relationen till den personen kan försämras, Det kan finnas perioder när ditt kreditkort är en katana i bröstet på din ekonomi. Det kan finnas perioder under vilka rutinen

1) Klä på dig tyst
2) Ta på skorna i trapphuset/på farstubron
3) Ta reda på adressen
4) Ringa taxi
är väl inövad.

Du vet varför ditt liv måste anpassas för att minimera risken för återinsjuknande. Det handlar inte bara om mediciner och terapi, det handlar om allt från vardagliga rutiner till arbete och val av fritidsaktiviteter och resmål.

… det förtegna, ångestberedda sig-utkastandet mot den innerligast egna skyldigvaron – kallar vi för beslutsamhet.

Ovan: ett sorts Mantra av idioten Martin Heidegger.

 

DRAFT 2

inlagt av den 2014.05.25, under eget, foto, grafik/digitalt, poesi, text
25:e

1234_daniel

 
platser tappar färg
och verklighet syns
icke så farlig

det är liksom
när vi lägger oss
på gräs och
omfamnar

vi ser oss tillsammans
och verklighet syns
icke så farlig

revolutionen börjar
när vi skrattar
åt ett virus
för maskinerna

när vi
är kroppar

är maskinen
ensam och intet

men sorg kommer
jo, jag är mig själv

men, den nya generation jag ser
kommer att likt
en feg byråkrat
INKLUDERAS i systemet

om du ser sandkorn,
något litet
som är friheten;

gåöverdinegenkroppföratterövraden

 

WAS IST METAPHYSIK?

inlagt av den 2014.02.22, under bildserie, citat, eget, grafik/digitalt, poesi, text
22:e

1_o

2_o

 
Where shall we seek the nothing? Where will we find the nothing? In order to find something must we not already know in general that it is there? Indeed! At first and for the most part man can seek only when he has anticipated the being at hand of what he is looking for. Now the nothing is what we are seeking. Is there ultimately such a thing as a search without that anticipation, a search to which pure discovery belongs?

Martin Heidegger

 
Promenad och det slutar i ingenting.
Önskar nästan att slippa se fler ansikten.
De är som om mil bort.

Ansikten har blivit bly. De bär inte upp kroppar. Springer bort. Finns inte kvar. Hjärtat är ensamhet och övergivenhet. Tänker på megastäder och myller. Tänker på det som är bortom. Tänker på att varje plats är likadan. Blyansiktet i spegeln, i alla speglar. Där inne något som existerar. Existerar på samma sätt på alla platser. Tyngden gör sig kännande, – jag krossar spegeln men vet om att det finns miljoner fler. Fler som gärna bär mitt ansikte.

Har kommit fram till de gamla stora ekarna.
Rör min hand mot barken. Ingen svett. Inga ansikten.
Isolering sker. Jag tänker; – ja, blivit beroende av människor. Barken och eken vänder sig bort från mig; in i skogen de rör sig och jag lämnas utanför. Camus och hur ett helt landskap en dag kan förråda oss. Ja, allt detta vit-snö-himmel, vad är det värt? Medvetandet självt sviker. En vit stämning blir gråsvart, aska, kol – stora öppna fält av ingenting.

( – men försöker ändå hålla fast. Hålla fast stenarna. Hålla fast den grå-violetta skymningen. Ansikten och figurer i den mörka skogen. Ansikte slits itu i strömmen. Ja, ansikten överallt. Mitt missbildade ansikte i vattnet, reflektionen. Elefantmannen, Cenobiten: klyvd. Lång promenad, gå igen bara gå gå, trötthet, – jag ser ingenting.)
 
CARGO
 

SHADOWPLAY

inlagt av den 2013.12.17, under eget, foto, grafik/digitalt, poesi, text
17:e

131217_4

 
Det är till att vara en krigare att hela tiden återföda sig själv; eller att hela tiden improvisera fram sitt eget jag. Jag känner stanken av skräck, en skräck som kommer oss närmre var dag, var dag. Skyltfönster. Löpsedlar. Kameror som tränger inte bara sig fram till oss men genom oss. Vi kommer aldrig att förstå vad oskuld är igen.

”När som helst resa sig upp, lös ifrån allt, stående blott och bart på sin person, och på intet annat i världen.” (Love Almqvist).

Den återfunna barndomen. Handlingens och prestationens värld förhindrade oss att leva: vi som så behövde våra ensamma stunder, våra stunder av förslösande. Ligga ner och drömma.

Joy Division och den ständiga rädslan för tomhetens ankomst. Ja, det är till att vara en krigare.

COLORPLAY

inlagt av den 2013.12.17, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt
17:e

131217_1

131217_2

131217_3

EXPERIMENT: KVADRAT 1

inlagt av den 2013.10.21, under bildserie, eget, grafik/digitalt
21:e

131021_1
1

131021_2
2

 
Ovan (1): förminskad bild. Originalet är 2520×2520 pixlar. Ovan (2) en bit av bilden som visas varken förstorad eller förminskad (actual pixels). Ur kaos något vackert? Vill du ha originalet i full upplösning så kan du mejla mig.

DU SKA VARA FÖRNUFTIGT SPONTAN, KÄRA BARN.

inlagt av den 2013.10.05, under andras, citat, eget, fragment, grafik/digitalt, poesi, text
05:e

131005_1

 
Birgitta Trotzig. I tystnaden hade hon ordet. I mörkret ensam. Hon fullbordas. De glömda och tysta genierna. De levde natur. Träffar aldrig varandra men med en nästan metafysisk tanke så vet de att gemenskapen är stor.

Människor som aldrig kommer att synas i BRUSET, FRAGMENTEN, SVT DEBATT, TWITTER, LOOPARNA, FACEBOOK, IRC, SKITEN, DYNGAN, AVFÖRINGEN –

Vad är det jag vill säga? Snöfält, Söndag, Snö, Ett Stort Fält Med Vitt Täcke. PRESTATIONSPRINCIPEN. Det viktigaste ordet, den STÖRSTA FIENDEN.

Detta är inte att vara aktivt passé. Detta är att ta AVSTÅND. Att göra det omöjliga och nästan ta död på den Darwin som finns inom våra kroppar.

En gång stod jag vid ett fält. Jag ska aldrig glömma. Jag hade äntligen blivit ENSAM. Endast trädgrenarna. Endast gräset. Endast blodet.

Vissa saker kan man inte nämna direkt.

Likt Nietzsche på klippan över skön där han satt i sin ENSAMHET kryper jag upp på taket och sätter mig. Jag ser inte det otroliga han ser den dagen men jag ser nog några bråkdelar av det hela.

Etiken för detta leverne: Du ska vara snäll mot alla. Ge utan att kräva något tillbaka.

Att inte pushas med av all information och bara hålla fast vid en grej tills den är så klar den kan bli är en väg.

Att säga NEJ är en annan väg. Den mest radikala vägen.

 
131005_2

 
Brända löv.
Doften. En höst penetrerande.
Bipolärt. Tunga regndroppar sedan sol i dis. Man är allt eller inget. Fjärilarna är borta nu.

Eller. En ligustersvärmare när jag går ut och röker tidig morgon. Sitter på väggen och dess breda vingar skimrar i rosa när de första solstrålarna visar sig.

All denna skönhet som du ger mig, aldrig ska jag förneka att den finns. Men. Men.

Jag vet inte om DU såg den.

Solen steker nu. Allt är där det ska vara.
Men mitt hjärta brinner, mitt skelett är av stål, och jag skulle kunna **** med mina bara händer. Ett Janusansikte. Kvällens svalkande hand. Och. Och den brända jordens hand. Stryptag. Andas sandkorn. En öken. Men mina händer slår sönder.

“There is nothing to fear but fear itself.”

 
100215-715662

 
Friedrich Nietzsche:

The word Dionysian expresses an urge for unity, a reaching beyond the person, the everyday, society, reality, beyond the abyss of passing away: a passionate and painful swelling over into more obscure, more full, more lingering states; an enraptured yes-saying to the overall character of life as that which is the same, of the same power, of the same bliss in the midst of all change; the grand pantheistic shared joyfulness and compassion that approves and sanctifies even the most frightful and questionable aspects of life; the eternal will to creation, to fruitfulness, to return; the feeling of unity in the necessity of creating and destroying.

The word Apollonian expresses the urge for complete being-for-oneself, for the typical ‘individual’, for everything that simplifies, sets in relief, makes things strong, clear, unambiguous and typical: freedom under the law.

OM MIG

inlagt av den 2013.09.27, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, poesi, text
27:e

Har fått klagomål på att
jag nästan aldrig visar
mig själv här.

På bild alltså. Nåväl.

Well, nedan ser du mitt ansikte
fotograferat för en eller två timmar sedan.

Och sen mitt vita rum.
Daniels Mörka Hjärta. Där jag arbetar hela dagarna.

 
2b

rum

 
Mer bilder från det vita rummet:

 
5

6

pagetop

  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo