BORTOM GRANARNA

inlagt av den 2015.08.11, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, poesi, text
11:e

 
1.
Bryter av. Bygger en egen stig. Mörkgranarna. Granhäxorna. Trädfingrar långa som flera meter. Häxorna välkomnar mig. Mörkare än det mörka källarkolet. – Det dubbla utanförskapet att inte hamna med varandra det isolerade ögat spelar sin luta det är ingen lyra det är källarkol inte musik hon höjer ena ögonbrynet det är allt jag fick det är som om man måste vandra hela tiden man kan inte stanna det är att eruptera att stanna en liten råtta jag är en mus den tysta balansen att vilja vara att vilja sjunga att vilja slå igenom till den andra sidan för att äntligen höra henne prata tala som en amazon utan svärd det är att göra sig liten det minsta hon är ett skum på den stilla ytan avståndet den tredje milen jag kan inte se jag har blivit blind.

Det rena ögat. För mycket socker, för många intryck, en sprängande värld. Jag eskapulerar tre gånger i minuten. Det andra! –

Andetagen de lugnaste. Myllan, den ständiga sömnen. Min hand faller mot lakan vitt. Vi sover, vi sover. Det doftar svavel. Den endaste beröringen. I kallaste natten, friskheten den… – ”Men i mörkrets hjärtpunkt är din örtagård.”

2.
Hennes hår brukade vara sensommarbrunt – nu var det svart, avståndstagande, kalt – det lockade nästan till gråt; allt så oformligt, banalt, långt ner i höstens kalla grusvägsdiken.

Raden av träd vid sidan av vägen är ofrånkomligt sjuka – de tycks lida av någon bisarr sjukdom – och vad mer, jo, det är bara hon som ser denna sjukdom. Allt i livet tycks avfälligt, icke bestående. Hon sitter på en bänk i ett mindre samhälle och läser en bok av den äldre kvinnan med de bisarra sätten att betrakta saker och ting. Såren i marken och asfalten – de syns i uppskurna blodfyllda veck – är så mycket bara hennes, och så mycket bara där för tillfället att hon kollapsar från läsandet, just där, just på bänken, just under ett tillfälle, just under en bråkdels sekund.

Med hennes pekfingernagel ristar hon in i bänken, in i den gröna oljefärgen: ”Jag målar hela världen.

Perspektiven skjuter sig själva ur sig själva – balansen är ur funktion – raden av träd, av granar, blir utdragna ur sin rätta position för att cirkulera runt sin egen bild.

3.
Senaste nyheterna: hennes ansikte i kras.
Tusen skärvor. De anlitar eliten för att återskapa det.

SINGULARITY. Batty, I’m now Nexus 9.

inlagt av den 2014.09.25, under citat, eget, foto, grafik/digitalt
25:e

Only a Draft.

 
We will soon create intelligences greater than our own. When this happens, human history will have reached a kind of singularity, an intellectual transition as impenetrable as the knotted space-time at the center of a black hole, and the world will pass far beyond our understanding. This singularity, I believe, already haunts a number of science-fiction writers. It makes realistic extrapolation to an interstellar future impossible. To write a story set more than a century hence, one needs a nuclear war in between … so that the world remains intelligible.

Vernor Vinge

 

FOTO

inlagt av den 2010.11.26, under eget, foto
26:e

FOTO

inlagt av den 2010.11.06, under eget, foto
06:e

FOTO: Söndag, Morgondimma

inlagt av den 2010.10.31, under eget, foto
31:e

FOTO: Hösten, Havet

inlagt av den 2010.10.24, under eget, foto
24:e

FOTO: Utanför fönstret – höst

inlagt av den 2010.10.23, under eget, foto
23:e

pagetop

  • LANDSKAP

     
    FRÅNVARO (Han)

     
    - har rymt, vet inte varför. Från yttersta ytterområdet slätten som nu ligger försvunnen i mörkret liksom översköljd av ett svart dånande hav. Iskall svart vind slår emot, våta fält, motorvägarnas avlägsna ljuskaos – springer, springer i riktning mot centrum där det ligger och lyser oändligt långt bort. Ständig Frånvaro.

     
    Tack till Birgitta Trotzig


  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • URVAL


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo