EN FRÅNVARO

inlagt av den 2017.06.13, under andras, citat, eget, grafik/digitalt, handling, omsorg, text
13:e

 

En frånvaro som ett osynligt sår, ett inre sår. Märks inte själv. Märks bara till sina följder – en nästan omärklig förblödning, stelnande, bortdöende.
Som ett sår alltför djupt, alltför livsfarligt så att själva nerven, den som kan förnimma smärta, också är skadad och inte längre kan meddela sig. Bara blodförlusten, livet som långsamt förlorar sig i intet, stelheten som sprider sig.

 
Ur Ett landskap av Birgitta Trotzig.

Jag har kursiverat och gjort ett ord till fetstil. Nämligen frånvaro. Jag kommer att komma tillbaka till detta. Just denna text ovan är så innehållsrik och för första gången på länge kände jag en ny känslo-tanke-blod-process. Nämligen möjligheten!

Varför känner jag ständigt i alla situationer en frånvaro? Jag har tagit mig att göra om en dikt av Samuel Beckett. Dikten heter SLUTKLÄM men läser ni den så kommer ni få en annan version som jag har slagit fram i gnistor och eld med hammare ständigt slagande-slående neråt neråt –

Beckett är svart. Trotzig är vit, men hon lyckas fånga sig ett liv.

Man måste tänka sig Sisyfos lycklig.

Det blir ett inlägg någon gång i framtiden om: En frånvaro.
Jag tar Beckett in i spelet och blandar med Trotzig. Är frånvaron medveten?
En gnagande (men så tyst, ohörbar) frånvaro i ögonen på de i bussen eller i tunnelbanan.

Jag har sökt länge. Jag hittade det hos Trotzig.

En frånvaro.

Kanske den kan illustreras av en annan dikt av Beckett.
Jag har länge haft den nedskriven men den är så kort
så den har rullat i mitt förstånd länge. Jag avslutar
med den. Den kommer nedan. Frånvaro. Blod. Jag kommer
att ta med Kafka också. Dom mörk-mörka-långa slingrande
gatorna. Han visste att Gud var död, Josef K. Han var
inte längre en människa, men han var tvungen att leva
vidare som människa. Beckett:

 
 
utan att vänta längre
går han med fasta steg
förbi sig
utan mål

 
 

UTAN ATT VÄNTA LÄNGRE

inlagt av den 2016.08.17, under andras, citat, eget, poesi, text
17:e

 
6

 
 
utan att vänta längre
går han med fasta steg
förbi sig
utan mål

 
Målningen ovan av Edvard Munch. Dikten ovan av Samuel Beckett.

 
***

 
Mål? –

CERN?
Higgs?
Biologism?
Transhumanism?
Kristendom?
Filosofiska system?
Utomjordingar?
Svaret finns i det vi kallar ”teknik”?
Psykoanalys?
Psykologi?
Jung?
Frued?
KBT?
DBT?
Psykiatri?
Bensodiazepiner?
SSRI?
Concerta?
Ritalin?
Amfetamin?
Kokain?
Heroin?
Alkohol?
Nietzsche?
Heidegger?
Arendt?
Naturpromenader?
Träning?
Löpning?
Exakt rätt födointag?
Musik!?
Piano?
Träffas, bli kär?
Rutin i allt, separation?
Ha ”oturen” att ha fått Heideggers ”bekymmer” och leva med det ändå?
ATT MOTVERKA SINA INVANDA MÖNSTER FÖR ATT GÖRA NÅGOT HELT GROTESKT/MÄRKLIGT, OFRÅNKOMLIGT,
NÅGOT MAN INTE KAN KOMMA FRÅN. MAN ÄNDRAR SITT ÖDE?
KRIS KAIROS SOM ATT BESTIGA ETT BERG, TÄNKER DU PÅ NÅGOT ANNAT SÅ FALLER DU DIREKT?

Men.

Serotonin, Dopamin och Noradrenalin.

 
 

Om Maj gör mig glad med sina dofter från syren och all nygrön födelse på nytt så gör mig Augustis övergödda stank – som att vara inne i tung barrskog – mig mycket illa till mods. Röksvampar. Svampar faktiskt överallt. Svampstanken. Jag inbjuder den rena kalla vindstilla hösten. Kom sen Oktober, kom November! Jag ska se det lila-violetta när min sol går ner mellan ensliga trädgrenar. Där har jag alltid varit. Där har jag funnits. Där finns ett Mål.

 
 
Men NU. Alltså: exakt efter jag har skrivit klart denna mening börjar jag gå. ?

 
 

MATERIA HON SKOG LÄNGTAN JAG

inlagt av den 2016.08.11, under bildserie, citat, eget, grafik/digitalt, poesi, text
11:e

 
tvaBild från ny serie: MATERIA III

 
 
Vi ska begagnas.

Jag hör skärmfrekvens, dit och dit,
stannar upp i looparna, visar bilder
på förvirrade djur. – springer i loopar

Rynka liten på hand,
berättar liten lång historia.
Ska skära själen ur mig,
min egenanlitade minister.

bilder förvrängs. skulden klämmer sig fast. jätteskalbaggar invaderar min hud. som sjuka uppstötningar. river min hud till blod. aftonbladet rapporterar om skalbaggsinvasion. och om möten i hamnen som slutar med våldtäkt. skaffa dig en utländsk fru. hälsa inte på din granne. bry dig inte om det du bryr dig om. jag rapporterar jag med; – i ett skolkök tappar en sjuåring sin matbricka ett skrik från fröken så hårt och gällt och alla tittar nej det är inte möjligt, det är inte möjligt.

nämn inte ordet moral, inte ordet etik. jag vet en glänta i en skog,
där kan du utan att någon hör dig skrika ut din ilska.

bilder utvinns ur skadorna, vissna löv, fantasimonster.

brännskador orsakade av skalbaggar. galenskapen i det lilla. galenskapen i det stora. en rå känsla. avstånd av allt. stolen i hörnet är mil bort. skakar din hand men jag vet inte vem du är. valet är nära, jag tror inte vi vinner. gigantiska skalbaggar. nu i hela sverige. nu i världen. unga män tror sig vara oövervinnliga. tidning rapporterar om en sönderslagen brevlåda, om en rånad kiosk, om löjligheter och jag kastar nästan upp. skalbaggar klär sig i slips. de jävlarna har tagit min oskuld igen.

betala för din frihet. Slutligen. Betala för din frihet. Betala. De krälar nu över hela min nakna kropp. Deras sylvassa gaddar. Kan inte göra något. Kan inte göra något. Du är skuld, betala. Slutsats: om du vill leva på planeten Jorden så måste du betala. Du är i skuld. Till vem? Jag har ingen aning. Har du?

 

***

 
Om det var du eller jag,
jag vet inte.

Allt har sin tid.
Jag lovar, allt som kan hända kommer att hända,
har hänt, och kommer att hända ännu en gång.
Dimensioner kan man inte räkna. Allt är rörelse
och varenda rörelse skapar dimensions-vara.
Amor Fati, sa han.

Timglas som vänds,
något mer finns inte.

Men något, (allt),
säger att detta måste uppfinnas på nytt.

Jag skall bli mig igen.

Men. Hur lätt? Samuel Beckett har orden:

Svagt längtande efter minsta möjliga längtan. Oförminskad minsta möjliga längtan. Längtar efter att allt försvinner. Oklarhet försvinner. Tomrum försvinner. Längtan försvinner. Förgäves längtar efter att förgäves längtan försvinner.

 
 
 

SCENES

inlagt av den 2016.03.10, under andras, inspiration, text, video
10:e

1.

Above: The Samuel Beckett play ”Breath” done by Damien Hirst for BBC. Maybe I should call it a horror short-film. I hate going to super-malls. Watching this gives me that feeling. I see a lot of human crap and in the end I see the symbol for true evil.

 
2.

Above 2: UPDATE: I don’t have the rights to show this clip here. Click here to watch it on YouTube. Sorry.

From Andrei Tarkovsky’s film ”Stalker”. Here the Stalker falls ”asleep” by a pond. A long scene shows what’s lying in the pond. Strange, worrying but so beautiful and mesmerizing.

Mer: Länk1 Länk2 Länk3

 
3.

Above 3: This is a dream sequence from cult Australian horror film ”Razorback” made in 1984. Stalker is of course a much better film. No doubt about that. The other two clips above are far more deeper and worrying. But I like this little scene. I saw it first as a kid and this dream sequence really got to me. And some of the music is OK. This one for example.

DETALJER

inlagt av den 2012.06.05, under citat, eget, foto, grafik/digitalt, poesi, text
05:e

 
se det värsta
i synen tills att
man brister
i skratt

liv
se liv
liv se
bli liv
liv bli
liv

ursäkta

liv
liv, tack

INSPIRATION: Samuel Beckett – Breath

inlagt av den 2012.05.29, under andras, inspiration, poesi, video
29:e

 
Beckett on Film, Beckett on Film / Breath.

FÖRSÖKER DANSA –

inlagt av den 2012.02.10, under andras, citat, eget, målning/teckning, poesi, text
10:e

 
Skyltar. Människor inga. Liv, var igen, liv var? Klockan 23:00. Fast i det frusna. Intet leker en fruktansvärd lek. Dansa fastna dans idag. Liv, var, tack ja liv var liv dansa liv var klockan fast i det frusna. Rösten säger saker om hur det ligger till, jag tvingas säga att rösten har rätt. Slutspel. I natt. Beckett –

se det värsta
i synen tills att
man brister
i skratt

En lång natt framför mig. Bläckfiskars gigantiska ögon. – Jag lovar att de ser oss från djupen.

Unknown Pleasures. Detta betyder krig.

This is a war universe. War all the time. That is its nature. There may be other universes based on all sorts of other principles, but ours seems to be based on war and games. All games are basically hostile. Winners and losers. We see them all around us: the winners and the losers. The losers can oftentimes become winners, and the winners can very easily become losers.

– William Burroughs

ÅTERKOMST; –

inlagt av den 2012.01.26, under citat, eget, målning/teckning
26:e

 
Svagt längtande efter minsta möjliga längtan. Oförminskad minsta möjliga längtan. Längtar efter att allt försvinner. Oklarhet försvinner. Torrum försvinner. Längtan försvinner. Förgäves längtar efter att förgäves längtan försvinner.

– Samuel Beckett

MÅLNING OCH TEXT –

inlagt av den 2011.09.06, under citat, eget, målning/teckning, poesi, text
06:e

 
Dagar som dessa, att se skiten i ögonen. Aldrig titta bort. Aldrig titta bort.

se det värsta
i synen tills att
man brister
i skratt

skuldhölje biter
ensamhet fast

slå mot det
slå mot det
glöm aldrig att slå mot det

se det ensamma i ögonen –
att triumfera, att triumfera, att triumfera –

AUTOMATISK SKRIFT #1

inlagt av den 2011.08.26, under citat, eget, grafik/digitalt, poesi, text
26:e

 
automatik
– du sa att så skulle det göras

inte sitta fast längre
röra på sig
sig röra på sig
sig röra röra
röra vid
vidröra
sällan skådat
att se

inte faller
faller intet

det är omöjligheten som inte talar

blir yngre
reglerna gäller inte

se det intiga
i ögonen
tills
det faller

se det intiga
i detaljerna
tills
du briljerar

se det intiga
i avsluten
tills
du inte somnar

se det intiga
i vinklarna
tills
piskan viner

se det intiga
i ögonen

se det intiga i ögonen
i ögonen till slut
det intiga, halvdana, triumferande, du triumferande

liv
se liv
liv se
bli liv
liv bli
liv

ursäkta

liv
liv, tack

… Fredsgatan fram. Skyltar. Människor inga. Liv, var igen, liv var? Klockan 23:00. Dansa ska jag, ska dansa jag, jag dansa, ja dansa, ja dansa. Fast i det frusna. Intet leker en fruktansvärd lek. Dansa fastna dans idag. Liv, var, tack ja liv var liv dansa liv var klockan fast i det frusna. Rösten säger saker om hur det ligger till, jag tvingas säga att rösten har rätt. Slutspel. I natt. Beckett –

se det värsta
i synen tills att
man brister
i skratt

se det intiga
i synen
tills
man brister i skratt

man brister i skratt
skratt brister man i

liv, ja var igen, liv?

skuldhölje biter
ensamhet fast

slå mot det
slå mot det
glöm aldrig att slå mot det

se det ensamma i ögonen –
att triumfera, att triumfera, att triumfera –

MATERIA; igen

inlagt av den 2011.08.16, under andras, bildserie, eget, grafik/digitalt, poesi, text
16:e

 
Ådran utvidgar sig. Ser smutsen sugas in i avloppen. En ensam flickas ansikte. Ett fint ansikte slåss mot blodväggar – röda, av lera. Fast förankrad i verkligheten väntar den största kampen. Ord kan ta slut. Stumheten – den endaste tystnaden väntar. Samuel Beckett:

ingenting intet
skall ha varit
för ingenting
så mycket varit
ingenting
intet

BECKETT –

inlagt av den 2010.09.09, under andras, eget, foto, poesi, text
09:e

Svagt längtande efter minsta möjliga längtan. Oförminskad minsta möjliga längtan. Längtar efter att allt försvinner. Oklarhet försvinner. Tomrum försvinner. Längtan försvinner. Förgäves längtar efter att förgäves längtan försvinner.

Beckett. Väntan på ögonblicket är ändlöst.

utan att vänta lägre
går hon förbi sig själv… till vad?

bort mot det avlägsna,
faller bort, faller bort
djupare in i –

gränser, det finns alltid gränser

JAG kan ärligt säga att jag funnit min

och att falla bort är en lögn

rakt här, rakt nu – (icke-sprudlande) och jäktande ingenting

springer mot väggar, spikar, jäktar utan att jäkta, fast jäkta ändå

ord som sagts tusen gånger, springer ur vår mun igen och igen
ord som sagts tusen gånger, säger absolut ingenting

En gång kände jag en galen man som trodde att världen skulle gå under. Han var målare – och träsnidare. Jag tyckte väldigt mycket om honom. Emellanåt var jag och hälsade på honom på dårhuset. Jag tog honom i handen och drog med honom fram till fönstret. Titta där! Titta, sa jag. Allt kornet som mognar! Och där! Titta där! Sillflottan för fulla segel! Så mycket vackert! Han drog till sig handen och gick tillbaka till sin vrå. Helt förvirrad. Allt han hade sett var aska.

Den lyckligas värld är inte den olyckligas värld. (Många har vetet detta.)

FRAGMENT: Slutspel?

inlagt av den 2010.09.05, under eget, foto, fragment, poesi, text
05:e

 
meningsfrånvaro-äter-mer-och-mer, mer-och-mer..

utan att vänta längre
går han med fasta steg
förbi sig
utan mål

Beckett visste (?) att man alltid längtar efter att längta mindre, att längtan efter att inte längta i sig är en längtan. Så rätt han har. – Vilja till död, utplåning, vilja till Intet. Men ständigt vandrar soldaten människan vidare..

Nej, jag har inga ord.
Ord kan inte göra något.
Poesin och prosan har slutligen dödförklarats.

– Så, i de sista vrårna, vad kan jag hämta där?
Ingenting förutom att jag ständigt tvingas leta där igen och igen –

..igen och igen, igen och igen –

Så texten tar inte slut här,
den kan, helt enkelt, inte ta slut.

En gång kände jag Dionysos.

(…)

Var är dessa öppningar? Dessa som väcker våra nattsjälar och lyfter oss upp, upp? Ständigt kämpar jag för detta. Men en sorgsen, skrämmande tanke är att livet inte är så, att det inte går att finna denna stig. Skogen är tät. Någon talade om en ljusning, en glänta – och jag började tro på honom. Vissa stunder ger jag honom rätt. Men –

Ja.. jag trampar åter ner i skogens sumpmarker.Bara den där lilla gläntan. Den brukade komma som en ton, en bild, en mullrande åska.
Ska jag bli den som accepterar? Nja.. det.. nej, –

Jag kan nog inte acceptera. Vilhelm Ekelund skrev: ”De sanna hungrande är de sanna lyckliga”. Kanske; att aldrig bli nöjd, kanske det är lycka, en sorts lycka.

Jag hör faktiskt musiken, och mullrar det inte där i väst, just över havet?

pagetop

  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • URVAL


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo