ZONA

inlagt av den 2017.05.20, under andras, citat, eget, foto, ljud, målning/teckning, omsorg, poesi, text
20:e

 

 
 
Kan du hålla tyst?
Jag vill bara att du är tyst
under den stund jag
ska men inte talar, är tyst.
Och var tyst sen.
I tystnaden, i inväntandet
utan någon förväntelse
där tid inte har någon existens
i mig blir det där till, det det onämnbara

Fast så sällan.
det onämnbara – år..

Ja, hunden är också i nåd.
Jag blir glad. Min vän.

Den som vet talar ej

Den som talar vet ej

Gräset, de höga gräsens eviga rörelse,
se de talar till mig. Talar till mig
i deras tystnad. Kan ni förutsäga
varje grässtrås rörelse över detta mäktiga fält?
Och varför skulle vi vilja förutsäga det,
min herre vetenskapsman,
min herre författare?

I tystnaden fullbordas jag.

 

 
The Prayer of Tarkovsky’s Stalker:

Let everything that’s been planned come true.
Let them believe.
And let them have a laugh at their passions.
Because what they call passion,
actually is not some emotional energy,
but just the friction between their souls and the outside world.
And most important, let them believe in themselves.
Let them be helpless like children,
because weakness is a great thing, and strength is nothing.
When a man is just born, he is weak and flexible,
when he dies, he is hard and insensitive.
When a tree is growing, it’s tender and pliant,
but when it’s dry and hard, it dies.
Hardness and strength are death’s companions.
Pliancy and weakness are expressions of the freshness of being.
Because what has hardened will never win.

 
 

IF YOU ASK FOR HELP,
THEY WILL DESTROY YOU

inlagt av den 2016.05.10, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, helt jävla sjukt, poesi, text
10:e

1

3

 
On August 19 issued a vårdintyg XXX XXXXX. She was taken by police in the home and taken to the psychiatric clinic at XX. Where she was treated during the period August 19 – September 16, 2002. She was forced medication. On August 30, she was also forced injection because she refused to take certain drugs, including Ergenyl. The injection induced seizures, anxiety, dizziness, fainting, and allergy. Later she was treated even with Orfiril and Zyrlex, causing side effects such as anxiety and tingling, and rashes on the body. During the hospital stay, she was subjected to cavalier and arrogant treatment. First 10 September established a treatment plan. She had sought XXXX XXXXX for 19 days without getting a chance to speak with him. She wanted to speak to XXXX XXXXX of XXXXX XXXXXXXX nonchalant behavior.

don’t leave
don’t leave

give it a last try
I’ll sell all I have
and you’ll sell all you have

two tickets
OUT OF HERE
OUT OF HERE

on a beach in the middle of the night
fires in the distance

you, I’ll go down on you
the way, you know
the way you used to love

fuck addiction
CHOOSE LOVE
CHOOSE LOVE

SCENES

inlagt av den 2016.03.10, under andras, inspiration, text, video
10:e

1.

Above: The Samuel Beckett play ”Breath” done by Damien Hirst for BBC. Maybe I should call it a horror short-film. I hate going to super-malls. Watching this gives me that feeling. I see a lot of human crap and in the end I see the symbol for true evil.

 
2.

Above 2: UPDATE: I don’t have the rights to show this clip here. Click here to watch it on YouTube. Sorry.

From Andrei Tarkovsky’s film ”Stalker”. Here the Stalker falls ”asleep” by a pond. A long scene shows what’s lying in the pond. Strange, worrying but so beautiful and mesmerizing.

Mer: Länk1 Länk2 Länk3

 
3.

Above 3: This is a dream sequence from cult Australian horror film ”Razorback” made in 1984. Stalker is of course a much better film. No doubt about that. The other two clips above are far more deeper and worrying. But I like this little scene. I saw it first as a kid and this dream sequence really got to me. And some of the music is OK. This one for example.

PRYPJAT TEXTURER TROTZIG STALKERN

inlagt av den 2015.11.28, under andras, citat, datorspel, eget, grafik/digitalt
28:e

1-korskovia

1-100314_stazzlker_trotzig

pripyat

3-1-stalker_1b

1-ss_daniel_09-22-10_14-45-59_(pripyat)

2-zczx

 
 


Text av Birgitta Trotzig. Resten är skapat av skärmdumpar från filmen och spelet STALKER. Att vandra i ett virtuellt Prypjat är ett vemod. Nihilismen och ensamheten får mig att stänga av spelet.

KATAKLYSM

inlagt av den 2015.01.20, under bildserie, datorspel, eget, foto, grafik/digitalt
20:e

ett

tva

tre

 
Jag har använt bitar från spelet Korsakovia och filmen Stalker.

DET ÄR BARA ETT MÖRKER? TROTZIG.

inlagt av den 2014.03.25, under andras, bildserie, citat, eget, foto, grafik/digitalt, inspiration
25:e

1

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

3

Nedan: av Birgitta Trotzig (Ur Ett landskap).

1-1

2-2

1-3

 
[Bilden näst längst upp är en stillbild
från filmen Stalker som jag har bearbetat på diverse sätt.]

 

RÖDA BLODKROPPAR VITA

inlagt av den 2013.09.27, under andras, citat, eget, fragment, grafik/digitalt, poesi, text
27:e

trotzig

 
I en tidning citeras Birgitta Trotzigs ”Sjukdomen”. Jag har aldrig fått tag på den. Den kanske finns att köpa igen, det var längesedan jag Sökte.

Det handlar om likgiltighet (det Vita) som till slut leder till Blod (det Röda?)

”Likgiltigheten är en vit sot, en smitta, en sjukdom som går till döden och kan även dra döden in i sig (…).”

”Det är Maskinen som gör likgiltigheten.”

”När drömmen blir blind och gråten förstenas, blir allt vitt.
Dödsvitheten slår allt liv med dödstorka.
I det tomma vita går det blodiga på jakt.”

Att jag är så nära henne i tanken. Mutation, ett extra hjärtutrymme för henne. Min kropp. Dig så nära. Dig att bli. Men. –

I ditt språk –
Det Vita, lik-giltigheten.

Du har rätt och du har fel då spåren man följer kan vara vitsot, vit flusvamp, röd murkla, – och Blod. Vi har skrivit om STALKERN och ZONEN båda två. – Men de begreppen kommer inte användas mer. Sökare, i den döda röda jorden, Birgitta, Daniel (och en annan som vi inte får nämna).

Det Vita, lik-giltigheten.

Mitt DET VITA RUMMET –
Ett annat rum. Bakom månen. Svärta total. Motsatsen? I Solen Rent ljus? Det Vita Rummet? Ljus, ett bara ljus. Ljus ljus. Inget kan hänga upp sig på inget. Är. Antarktis. (En skiss så viktig; att det handlar om frihet!)

Jag får gå här. Vi kanske bryts i denna tanke.
Mitt Vita Rum är inte ditt. Men jag har aldrig sagt att mitt Vita Rum inte skulle kunna vara Skogen. Jag såg en räv, en orm och jag fanns hela tiden i rådjurets öga. Nej, jag ska inte suga av ett träd. Ska inte suga ut all sav. Jag skall låta det vara. Det är Birgittas ords som viskas här.

130916_1

 
Jonas Thente i DN (140913):

”Varför i hela världen reser man till Antarktis? Den engelske författaren Jenny Diski beskriver i essäreportaget ‘På tunn is’ från 1997 hur hon söker det vita. Vitheten tillåter inga tankar; grubblet saknar fäste och förlorar sig i det vita intet.”

I djupt gräs, andas; –

inlagt av den 2012.04.23, under andras, bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, text
23:e


 

Tycks plötsligt stå på utarmad bränd mark. Öken, röd sand – ensligt torkade träd. Grenhänder. Jag kan inte se mitt eget skogsansikte, jag minns ej hur jag ser ut. Näsbenet, pannan, käken, allt förtvinar. Radioaktivitet och brännskador – en förlorad jord. Händerna mot skyn, tårar –

STALKER; virtuellt –

inlagt av den 2011.09.21, under andras, bildserie, eget, grafik/digitalt, poesi, text
21:e

 
Utkantsskogen.
En skog där uppe i det kala kalla landet.

I landskap med dig. Utformat och klart.
Zonen och Dionysos. Dalgångar i dis och solljus. Morgondimma. Raviner som suger till sig ljuset. Mytiska djur och karga klipphällar. Vandrar –

 


Skärmdumpar från datorspelet STALKER behandlade i Photoshop.

VERKLIGHET(ER) – igen

inlagt av den 2011.08.02, under datorspel, eget, grafik/digitalt
02:e

 
Från ett gammalt inlägg. Men jag tyckte att denna svartvita bild var värd att lägga upp på nytt.

UPPREPNING, inåt –

inlagt av den 2011.07.25, under eget, grafik/digitalt, poesi, text
25:e

 
   Rymmer, springer, fasar för att se tillbaka. Se tillbaka mot zonens utkanter som ligger nedbäddade i ett stormigt mörkertumult. – Regnet piskar emot, sumpmarken – motorvägar långt borta bildar pilar av ljus; från utkanten mot centrum – en upptänd låga långt, långt bort. Navet, nexus – att ta sig dit, kosta vad det kosta vill. En nebulosa

   Drömmen om det totalt annorlunda.

   Ur mörkret tecknar sig byggnader, gator, avfarter – allt oklart, ej färdigbyggt. Tycks se klart men det är ett vansinnets förnuft som letar, som talar. Dynatten klänger på kroppen likt viljeslukande iglar. Rör sig framåt, söker – oändliga fält, gamla nedgångna flygplanskroppar; de första höghusen syns som groteska kadaver i det rödskimrande nästan allomslutande mörkret

   Mot nexus. Närmre.
   Steg för steg. Hasande ljud.
   Nebulosa. Starkt lysande. Glöd.
   Närmar sig men ljusen tycks bara försvinna längre bort.
   Vansinnet; nu gator som rör sig åt alla håll –
   åt alla håll, centrum är överallt och ingenstans –

   Ingenstans, platsen likt andas. En platå av Intet.

   Staden en kuliss. Mörka kroppar försvinner runt hörnen. Bilarnas ljud borta – nu en total tystnad. Fönster bildar köttiga sår i de nedgångna byggnaderna. Sprickor i asfalt, djur, kackerlackor; ett surr börjar höras. Klättrar över väggar, tar sig in, biter sig fast. Torg skorstenar allt rinner ur blicken när blicken vill fokusera. Gator bort det vill sig inte det fallerar, finner sig bortkommen döden en trasig flaska nej det vill sig inte. Fält av ljus, en platå av något, en fälla, en start på nytt, igen en start på nytt – allt startar på nytt.

   Rymmer, springer, fasar för att se tillbaka. Regnet piskar emot, sumpmarken – motorvägar långt borta bildar pilar av ljus; från utkanten mot centrum – en upptänd låga långt, långt bort. Navet, nexus – att ta sig dit, kosta vad det kosta vill. En nebulosa

   Drömmen om det totalt annorlunda.

ÖDE LAND, tomhet

inlagt av den 2011.06.16, under andras, eget, poesi, text
16:e

 
drömmen om att jag kan flyga;

tomheten den talar, talar rött
ett vitt rum, rum vitt ett. talar ickespråk, talar vitt
rakar av ditt hår ditt hår rakar av

tomheten den sväller, muteras
ett hårigt foster i avloppet
växer, växer, växer

den djupa ledan
en attack –
en motståndrörelse?

ord som inte säger något något som inte säger ord

de sista platserna, de sista barriärerna,
de sista små tysta orden –

viskar dina meningar
meningar
dina
viskar

växer, växer, växer
hårstrån ur kranen

små sista de orden
vittrar sönder medan
jag verkligen försöker lyssna

lyssna försöker jag, dina de små
bildar hål i skyddsdräkten
så jag rakar av ditt hår

tomhet, kuslighet, –

ligger naken på golvet, nära Zonen

kusligheten, tomheten; det är nu så nära,
så nära – kan jag inte gå den där sista biten?

Tycks plötsligt stå på utarmad bränd mark. Öken, röd sand – ensliga torkade träd. Grenhänder. Jag kan inte se mitt eget skogsansikte, jag minns ej hur jag ser ut. Näsbenet, pannan, käken, allt förtvinar. Radioaktivitet och brännskador – en förlorad jord. Händerna mot skyn, tårar –

       Drömmen om att jag kan flyga;
       plötsligt fågelperspektiv: förstörelsen har varit enorm –
       brända kyrkor, sjukhus, magasin, skolor
       brända näsryggar, ögonvalv, kindben

       borrar sig in, vill ha kontroll
       kusligheten när väggarna bara är vita
       min själ är det öde landet
       rakar av håret, försvinner, tappar greppet

       Det röda landet, det röda landet.

(Natt. Ljus från motorväg. Över staden ett nätverk, blod flyter utmed rostiga vajrar. Från hamnen skriker fartygen när de rör vid varandra, när de rör vid kajkanten. Allt är fast i denna natt.
    Bländande.
    Han sig själv i ljusen, gör sig större. Han ramlar. Blodsmak och förvillelse, den blinda fläcken. Ögonvalv, mörka, tyngda av ljuset – valv blodsprängda ögon. Endast saktmodet kan förstå, endast Stalkern kan förstå. Vita valv, vita rum – fartygen lämnar.
)
 


 
Målningen ovan av Lukasz Pazera.

VINTER

inlagt av den 2011.02.16, under datorspel, eget, grafik/digitalt
16:e

VINTER; EN FLOD

inlagt av den 2011.02.14, under datorspel, eget, grafik/digitalt
14:e

FOTO (virtuellt)

inlagt av den 2011.02.13, under datorspel, eget, grafik/digitalt
13:e

pagetop

  • LANDSKAP

     
    FRÅNVARO (Han)

     
    - har rymt, vet inte varför. Från yttersta ytterområdet slätten som nu ligger försvunnen i mörkret liksom översköljd av ett svart dånande hav. Iskall svart vind slår emot, våta fält, motorvägarnas avlägsna ljuskaos – springer, springer i riktning mot centrum där det ligger och lyser oändligt långt bort. Ständig Frånvaro.

     
    Tack till Birgitta Trotzig


  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • URVAL


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo