NÅGRA SKAKER FRÅN MITT FBKONTO, DECEMBER

inlagt av den 2014.12.18, under eget, facebook, fragment, målning/teckning, poesi
18:e

1

 
Kan inte hitta en enda recension av denna bok. Om någon vet om nån så kan ni väl skicka länken. Ingen som vågar recensera? Är han så farlig?

(…)

Det som kanske skrämmer mig allra mest: personen som har skaffat sig en bild av världen, människan och tillvaron som hen tar som det absoluta sanna. Detta kan hända medvetet eller omedvetet, men jag tror att det oftast landar någonstans mellan de begreppen. Eftersom personen är helt säker på sin sak, så finns det ingen idé att diskutera, debattera eller ens tala med denna person. En person som tror på vad det än må vara, men som ändå alltid kommer tvivla, den personen kan jag möta, tala med. Och märk att jag skriver person, inte människa.

(…)

2

[Bilden ovan har jag döpt till VAGINAL BLOOD eftersom jag la upp den på en engelskspråkig sajt. På svenska? Ja, så klart: VAGINALT BLOD. Och jag tycker den funkar med impuls-dikt-saken nedan.]

 
Märkligt, ser ingen människa
Att de nyligen tända ljusen bakom fönstren
inte lyser

Det är mörker,
och jag längtar
till efter havet

Tång duggregn
träden likt
mörka absintklänningar
storm och jag ser
mellan vågorna

Det är inristat
i min kropp

Villshärad,
Erik Olssons tallar
vridna i salt smärta

Bilden jag har
deras trädfingrar
likt alla skogens
osaliga andar

Sträcker sig upp mot
sista novembers solens
sista ljus upp ner
bakom framför horisont

Brinnande händer mot skyn.

(…)

Med det geografiska spel som spelas, har jag jävligt mycket tur att ha några mynt, säng, tak, mat och vatten. Vem som kastar tärningarna har jag ingen aning om. Det är för teologer, vetenskapare, filosofer och teosofer att spekulera om. Jag kunde varit uteliggaren, flyktingen, golfspelaren, jag kunde varit vem som helat av er där ute. Jag kunde varit porrfilmsaktrisen, jag kunde varit narcissisten, jag kunde vara den jag älskade en gång. Vi kastas in i en miljö. Har vi tur så har vi tur, annars inte. Jag tycker den tanken det ger en känsla av solidaritet. Alla bär vi den plats vi själva fått. Den binder oss till världen.

(…)

Resor i PolyFuana:

3

4

 

PLÖTSLIGT…

inlagt av den 2011.09.15, under eget, poesi, text
15:e

…greppade meningslöshetens grymma klor mig. Har skrivit en del. Bild har det blivit. Men varför lägga upp? Kanske det är ett tecken på hälsa, kanske detta med bloggande är en ursäkt för något riktigare. Jag är nu helt ärlig. Det blir inget här idag. Det blir inget. Någonstans en stilla sjö där jag ligger ner. Inte ett tecken på livskraft, sa doktorn. Jag lägger mig ner på sängen och räknar mina andetag.

Prestationen tycks alltid vinna. SKAPA! SKAPA! SKAPA! …

Men inte denna gång. Här ligger jag och väntar. Och vad väntar jag på? Det kan ni nog lista ut. Revolten börjar nämligen i tystnaden. Nå nu. Tillräckligt. Nästan. Bara ett citat också. Sen räcker det. Sen räcker det. God eftermiddag, mina vänner.

Ulf I. Eriksson:

I det nakna ögonblicket återskapas mitt livs förlorade suveränitet. Jag lämnar det möjliga bakom mig – ruinerna av nyttohandlingarnas aggressiva ordningar, av nyttonjutningens självrättfärdiga boningar. Jag upplöses i detta hav av tystnad. Natten lamslår mig med sitt meningslösa, förtärande ljus. Medvetande tömt. Utan synligt angreppsobjekt, utan – identitet. Förbrukat, förslösat. – Suveränitet: icke-vetande, icke-handlande. Oändlig tystnad: fullkomlig glädje.

LEV PÅ GRÄNSEN

inlagt av den 2010.12.17, under andras, citat, eget, foto
17:e

 
Prestationsprincipen. Genomsyrar allt. Jag hade glömt revolten.
Stanna kvar. Bli där. Natten är en sol. Om detta är för de få,
må det också vara för de få.

Och jag skulle nog inte kunna säga det bättre
än det redan har sagts: livet är ett experiment. Punkt.

Ge upp hoppet! Förbli i det övergivna, Gå din väg i den mörka natten. Du är själv natt, täckt av dy och is. Tacka nej till varje inbjudan. Säg ja till ensamhet och ångest. Förbli i det enfaldiga och asociala. Lev på gränsen. I gränslandet av tystnad. Människorna älskar dig inte – men är i behov av husdjur.

Ulf I. Eriksson

A change of speed, a change of style.
A change of scene, with no regrets,
A chance to watch, admire the distance,
Still occupied, though you forget.
Different colours, different shades,
Over each mistakes were made.
I took the blame.
Directionless so plain to see,
A loaded gun won’t set you free.
So you say.
We’ll share a drink and step outside,
An angry voice and one who cried,
‘We’ll give you everything and more,
The strain’s too much, can’t take much more.’
I’ve walked on water, run through fire,
Can’t seem to feel it anymore.
It was me, waiting for me,
Hoping for something more,
Me, seeing me this time,
Hoping for something else.

Joy DivisionNew Dawn Fades

TORSDAG

inlagt av den 2010.10.28, under andras, citat, eget, foto, poesi, text
28:e

 
här mötas tusen personligheter, alla i samma människa.
jag är inte säker, jag är aldrig säker.
så om detta är jag just nu så är detta inte jag imorgon.
så läs vad jag skriver eller se vad jag skapar, men glöm aldrig att
det hela tiden förändras med ljusets hastighet.

det är möjligt
att ångesten
är en illusion

se så, jag andas!

klocka börjar ticka
framåt, hela en livslängd.

Självövningen innebär att man i sina egna ögon konstituerar sig, inte bara som en ofullkomlig, okunnig individ som behöver fostras, formas och undervisas, utan som en sjukling i behov av att bli omskött, antingen av sig själv eller av någon som har kompetens. Var och en bör upptäcka att han är i behövande tillstånd, att det är nödvändigt för honom att få behandling och hjälp.

Michel Foucault

När Nietzsche sålunda i sin sista skrift upphöjer viljan till vintersömn till det stora hos människan – något som närmar honom både till den föraktade slavfilosofen Epiktetos och till indisk filosofi – ryms däri ett tvetydigt. Lika mycket som formen pekar ut människans absurda, lika mycket talar den om den övermäktiga verklighetsbördan – det Nietzsche stiliserar som ”nödvändigheten” – och blir en oavvislig bild för själva existens-sjukdomen: när Soldaten Människan till slut inte orkar längre, lägger hon sig till vila i snön.

Ulf I. Eriksson

Yxan som krossar det frusna vattnet inom oss. Var är den?
Detta ständiga letande. Alltid.

pagetop

  • BEDS ARE BURNING, IT’S TIME FOR US TO PAY OUR DUES

  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo