THE STRANGEST YEAR OF MY LIFE?

22:e

 
11

111

33

22

44

55

 
Some poetry and words in Swedish (written in the year in question I think):

 
iakttagelse

gråmulet.
den hörbara stillheten, tystheten.
en linje av eld. där borta – nästan,
nästan möjlig att röra. regnet
tyst lent mot skuldra. den rörbara stillheten. ibland kan
blå färger synas, ett iakttagande barn, stilla. hon betraktar rörelsen
med en nästan sorglig blick, kliar sig i hårbotten
hennes hand, i tystnaden blir sakta våt, ett muller från väst, hon
vänder sitt ansikte. som om foto, det gnistrar i hennes pupiller.
rör sig i rädsla, ansiktet blekt. mot figur
figur nära bakom, trygghet, tar emot
fallet tar emot, står där,
tar emot.

 
Om Vilhelm Ekelund:

Mättnad och hunger. Mättnad eller hunger. Ekelunds hunger var inte, som jag förstår, en hunger efter t ex gemenskap och ära. Nej, han såg den som att stanna kvar i det otillfredsställda, att komma ifrån behovens tillfredsställelse och istället vara i den makabra ständiga hungern. Att bli mätt är att bli slö, att bli slö är att förminska sitt förnufts möjligheter. Den tidiga Ekelund såg konsten och dikten som en eskapism från livets ständiga oregelbunda kast mellan dess olika poler som lycka/olycka och lust/olust. Att sluta ‘vilja’ och gå in i konsten. En ingång till estetiken. Som Shopenhauer. Men den äldre Ekelund vänder om och tycks istället affirmera denna livets otydlighet och inte mätta sig med sin lyriska melankoli – nej, han väljer att hungra och inte äta. – Några rader från ‘Det andra ljuset’ med en nästan aggressiv ton riktad mot förnöjsamheten (och kanske också mot all melankolisk tillbakadragen poetik):

30.
/…/
I varje mättnad, ej mindre uti yttre än i inre mening (själtillfredshet -) kan ligga en dödsfara för förnuftet.

31.
Mätthetens mörker ligger just i dess afslutenhet från det solsken som är – hunger /…/ Ljusets bekännare höra alla till de släkte, för hvilka just hunger erfares som nåd.

 
 


 
 

Things from a year in my life between 2000 and 2010 (I don’t want to be more precise). Photo 2 and 5 by Martin Johansson. The rest by me. Some days I walked on clouds and some days I stood and drank water from the river Styx. I just recently found some of the stuff above on an old hard drive. As this is my Journal, it should be placed here. A life in the form of a Journal in the form of a blog.

 
 

CITAT

inlagt av den 2015.09.15, under andras, citat
15:e

33

bill-henson_0003

 
note_3

 
 
 
Photos by Bill Henson.

Vi hungrar efter det riktiga.

inlagt av den 2015.01.19, under citat, eget, grafik/digitalt, målning/teckning, poesi, text
19:e

1-1

 
att följa den,
se den, att äntligen
känna den mot fingertopparna, handflatorna

Idag ruinerade jag mig nästan igen,
gjorde mig nästan tom, bröt nästan ihop.
Likt Ekelund: – i förtvivlan finns bara antingen/eller.
Under en väntar kaoset, varje möjlig ansträngning måste fram för att hålla en uppe;
hålla en vid (medvetande). Sinnet blir en blodig stridsplats. Myggor sticker.
Håll dig uppe! Håll dig uppe! Håll dig uppe!

Det är inte så farligt som det låter, jag rör mig bara in och ut ur zonen – och i detta grumliga, grådisiga klamrar jag mig fast vid rötter och gräs. – jag står upp igen. In the neon sign, scrolling up and down, I am born again.

Min just nu Milda Förtvivlan, Heideggers Nyktra Ångest, hans Rustade Glädje.

Förtvivlan. Nog om mig. Kanske! Vidare, vandra –

Vilhelm Ekelund (Ur Båge och lyra) :

”Människan vore allsmäktig, om hon kunde vara förtvivlad alltid”, säger Leopardi. Men betyder det verkligen något annat att vara människa än detta: vara förtvivlad! Blifva allsmäktigt förtvivlad – fanns det någonsin en annan väg upp för mänskligheten? Hvad var hemligheten med de flesta stora människor? Att deras förtvivlan räckt till, att den icke var bara en momentum, en övergående förmörkelse såsom hos genomsnittsnaturen; att äfven deras lycka var i grunden förtvivlan.

Genomsnittsnaturen? Hur låter det? Är det högre att stångas av förtvivlan var dag och inte bara fläckvis, några gånger om året? Nej, det är inte högre. Men det kanske är en väg? för vissa av oss att vandra. Att låta sig förtvivlas, att låta sig slås ner till bar frostmark. Förtvivlan är krisens syster. I krisen finns det bara ett enda antingen/eller. Att över leva eller inte. Jag talar om mig själv igen och säger att förtvivlan ger mig blicken (den direkta blicken) och förmågan till att se vad som verkligen är avhängigt. Jag är här. Som när Heidegger talar om ångest. Eller som när elden tar tag i din lägenhet och du slänger dig på telefon och ringer för nu är bara nu och det finns bara detta detta detta. – KÄRLEKEN! I frånvaron av honom eller henne, i skräcken av att förlora detta det största finns inga vägar, inga pauser, inga möjligheter till att andas ut..!.. Krisen och ögonblicket. Kairos. Närheten till kaos och handen som greppar hårt, fast. Och kanske, kanske kan man i allt detta se skönhet…… Ekelund igen:

Det är en djupt befriande känsla i att ha erfarit lifvet som en outsäglig meningslös grymhet. Din framtid ställes inför ett antingen – eller. Glömma är nästan omöjligt. Nästan. Men utan att kunna glömma måste du omkomma. Din tillvaro befinner sig ständigt öfver avgrunden. Du har anledning – i sanning – att vara stark och klar i känsla och tanke. Af det överkänsliga hjärtat kan du erfara det riktiga. (…) Ditt tyranniska hjärta hungrar efter det riktiga, kan ej mättas med annat.

Ja; ditt tyranniska hjärta hungrar efter det riktiga, kan ej mättas med annat.

 

”de brännmärkta och förolyckade” –

inlagt av den 2012.05.11, under andras, citat, eget, foto
11:e


”Bäst är skugga; bäst är avsked -, slippa att klaga över ”den bittraste ensamhet under sken av mycket sällskap”; slippa att – i nätter och dagar – vara nära att mista förståndet av äckel över alla de feghets- och dumhetsfraser man nödgats finna sig i att höra, finna sig i att själv uttala – Jag instämmer av hjärtat i Sören Kierkegaards mening: att barn och mycket åldriga äro det enda slags människor, som det stundom kan vara någon vila för sinnet i att tala vid. Från alla de s.k. intelligenta samtal, jag varit vittne till, skulle jag förgäves söka att erinra mig ett ord, som varit värt så mycket som fem öre. För resten får jag bekänna, att jag som oftast känt mig bättre bland de brännmärkta och förolyckade än i vad man kallar ”hyggligt folks” sällskap.”

Citat av Vilhelm Ekelund.

De namnlösas och förbiseddas gemenskap.

pagetop

  • BEDS ARE BURNING, IT’S TIME FOR US TO PAY OUR DUES

  • TEXTSTORLEK

    A A A


  • INLÄGG


  • ETIKETTER


  •  

  •  

  •  


  • jag ser in i det gröna, yta i oändlighet, viskande oändlighet, viskningarnas kropp, tungor. det gröna är tungor och ögon, reflexer och rörlighet, fuktighet, ljusgnistor – på vad sätt är jag skild från det, jag är inte skild från det, jag är till i ett öga, allt är speglingar och viskningar, ljus i en mörk spegel vandrar längre och längre in i den speglade skogen

    Birgitta Trotzig

    Do I contradict myself? Very well then, I contradict myself, (I am large, I contain multitudes.)

    Walt Whitman

    Suppression and spinning of negative data and ghostwriting have emerged as tools to help manage medical journal publications to best suit product sales, while disease mongering and market segmentation of physicians are also used to maximize profit. We propose that while evidence-based medicine is a noble ideal, marketing-based medicine is the current reality.

    Spielmans GI, Parry PI. From Evidence-based Medicine to Marketing-based Medicine: Evidence from Internal Industry Documents. Journal of Bioethical Inquiry 2010;7(1):13-29. Available online: http://tinyurl.com/Spielmans.




  • VSCO Logo