asSas

inlagt av den 2016.11.12, under
12:e

1

3

 

I.

Snö över landet.

Söndag, tidigt. Helt tyst. Ensam. Snö orörd.

I dina tentakler sitter fast är gjuten. Om, Jag. kanske.

Natten är någon annan stans.
Jag är inte barnet. Rullar runt, pekar
mot grova träd. Handen, fingrar
spelar teater med Pan. Trädfingrar. Knot-ek. Hand-ek.
En hundraårig vän lutar sig mot skyn.

Vid den gamla bondgården där jag blev sönderslagen viskar Gud inte. Och det tycktes finnas en plats där knot-ekarna var kungar och snön deras tjänare. De bjöd mig att dricka av deras sav, barnet för händerna över barken. Det kittlar, det välkomnar. Värmen. Som bröts. Upptryckt mot väggen. Förnedrad. Utkastad. Kastadhet. In-i-bara-verklighet-världen. Din Därvaros Vara-i-Världen. Being-in-the-World. ”Slutligen har du blivit din egen.”

Nu är du redo för att erövra. Redo för att omkasta. Redo för att höja näven mot hans ansikte. Du skall hata, och igen du skall hata. Du har fötts av slumpen; fötts av slumpen. Ondskan skall du tvivla på. För vad hur vem var ondskan som tryckte dig mot väggen? Det är din tur nu, min vän. Han slog dig som en hund. De band dig i krokförsedda kättingar. De rev dig itu. Dionysos i tusen bitar. Din tur, tro på mina ord.

Barnet. Världen. Ondskan. In-kastad i världen, i i-världen. Jokern kastar alltid sin dyrbara tärning, kastar alltid sina dyrbara tärningar. Kasta dina egna tärningar, min dotter. Kasta, andas ut, låt de falla. De skall visa ditt öde. Endast jokern, hycklaren, dansaren, konstnären vet svaret. Kasta fler tärningar. Mångfaldiga möjligheterna. Mångfaldiga till det mångfaldigas oändliga.

Mot väggen.
Hans händer trycker min rygg mot den skrovliga ytan. Jag ser händelsen klart för första gången. Men jag ser mig skratta. Skratta skratta skratta. Han gör vad han hade tänkt. Smärtan gör att min mun spricker upp. Leendet tar aldrig slut. Jag skrattar. Ramlar till marken. Blodet skrattet tärningarna ingen att döma ingen att luta sig mot ingen att skylla i världen uppstod den slutliga ordningen, den slutliga anarkin, det slutgiltiga kaoset, himmelen sprängdes i brandgult.

Himmelen sprängdes i brandgult; köttet brann; i tusen delar över det öde landet.

 

 

4354

 

II.

Tentakler.
Gjuten form. Metrik. Dialektik. Schack. Poker utan joker. Go. Antalet kilometer till nästa anstalt. Privatiseringen av idéer. Privatisering av vanvett. Privatiseringar av vissa människors hjärnor; kognitioner, elektriska rörelser. Varannan människa äter minst 5-10 piller om dagen. Antaganden om elementarpartiklar. 1 2 4 8 16 32 63 128 256 512 1024 2048 4096. Incestdoktriner. Anpassade medlemsförmåner. LVM. LPT. Instant Orgasm. By Pill. I mitt minne.

Slag efter slag.
Det rinner blod nerför mina ben. Olidligt. Trycker sina naglar genom min hud. Drar upp mina ögonlock så jag ska se. Se.

Min hand är blodig. Jag har fått min hämnd. Skar in mina initialer på hans arm. Tatuerade in mina ögon i honom för evigt. Att göra hans nivå till min nivå. Bli honom för att bli fri. Trycker fimpen i hans panna. Du födde din död den gången du halvt slog ihjäl mig, din djävul.

På fältet.
Den blod-spränga hud-snön.

Jag. Han födde mig. Han födde min död. Bränner hans kläder. Han ligger naken i snön. Nu skall jag inte finnas mer.

 

 

333

111

 

III.

Systemen har svårt att fungera.
Människorna känner ju sig så ensamma.
Systemen tycks, ärligt talat, inte spela så stor roll för dem.
De har ju, liksom inte tid. Det behövs inget opium för folket längre.

Det finns en större bläckfisk än jättebläckfisken. Den kolossala bläckfisken. Men vetenskapen vet inte så mycket om den. Den är skygg, den tycks leva för sig själv långt, långt ner i djupen.

Snön är röd. Jag måste gå nu. Tioarmad.
Jokern jonglerar. Min kropp går av sig själv. Djup har blivit yta.

Innan jag lämnar, en sista promenad. Inget kan röra mig, inget kan få mig ur min stenhårda balans. Förbi murkelbacken. Stentrollen. Häxträdet. Förbi Karon och Sisyfos. Förbi Mammons muskelbringa och Minervas vishets-blek-ömma hud, hans långa smala fingrar mot min nakna nacke. Dofterna nu en sista gång. En sista gång dofterna. Fötterna i vinter-tö-leran. Blodskogen. Nervträden. Jag lämnar mina sista allierade.

Näven värker. Ska jag slutligen fylla min kropp med jordens alla gifter? Ta mitt straff? Jag hälsar på Djävulen och ger honom min förnedrade återuppstådda kropp. Ge mig mitt folkets opium. Ge mig substanserna, serotoninet, adrenalinet, dopaminet, endorfinerna. Spräck dig in i min kropp. Djävul.

Och plötsligt blir jag medveten om att jag har glömt Jesus. Och för första gången rör det mig inte, får mig inte i obalans. Min död gör mig omöjlig att rädda.

Mesonychoteuthis hamiltoni är det latinska namnet för den kollosala bläckfisken. Hur stor den egentligen kan bli vet ingen. I djup-rummet simmar den. Onåbar. Skräckinjagande. Utan moral. Hänsynslös. Bländande vacker. I näbben krossas min Nemesis. När jag stirrar in i dess tunn-locks-stora öga ser jag mig själv. Vi ska mötas nu, du och jag – det ökända är nu mitt.

Förbi gläntan. Mot tåget. Jag inhalerar en sista gång. Himmelen är i brand. Knotorna sträcker sig mot evigheten. Samhället är i krig. Ruinernas revben och blodet och motor-vägs-nerverna. Allt på en gång. Samhället är en blodpropp. Cancern sväller. Innan nu kaoset blev mitt var mina ögon ständigt stirrande på orättvisorna, relativiteten, postmodernismen, morden, mobbingen, dränkningarna – de Djävulskt Tysta Svenska Husen. Mina tentakler. Min nyfunna kompletta icke-moral. Och Minerva! Nej! Det där är bortom mig! Inte han, honom! Mot tåget! Mot tåget!

Nej, nej, nej.

Stanna upp. Mina tentakler. Havet. Friheten. R’lyeh. Lugnet.

Ja, Minerva, du är där. Jag ska hitta dig. Jag ska hitta dig. Jag ska hitta dig. Läser du detta nu?

 

 

mun1

 

IV.

Fjärde kapitlet är sista kapitlet. Vi närmar oss.

I de stora städerna lurade skräcken i kloakerna. Undervärldens härskare bara inväntade sin tid. Bandidos. Hells Angels. Och de som ligger under dem. Förorters ilska. Jokerns blodbreda leende. Som ett tärningskast, som en slumpens infall kommer asfalten att spricka för att lyfta de nya till makt. Jag hör dem komma… Tassande… Till synes ofarliga… I köpcentrumsfängelser sitter de. Vi som inte har råd kommer att ta oss råd, kosta vad det kosta vill. Wallmart ska brinna, utstöter den utstötte.

Jag går över åkern nu. Jag ser stationen. Tio minuter kvar. Försöker torka av och dölja blodet. Min tanke är Eko över fälten. Vid tåget. Klar. Anländer. Tärningarna. Jokern. Minerva. Hans fingrar. Jag ska kämpa. Jag ska kämpa för dig. Tusen tentakler. På havets botten. Trycket. Ett intet av allt.

Världen slutar inte i en smäll,
världen slutar med ett gnyende.

Det öde landet.

Jag finns här. Jag vill känna dina fingrar igen.

 

Hen gick på tåget.

Fältet med snö och träden runt. En Plats.

 

 

 

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  •  

  •  

  •