NATUR GO SCHACK EN FLOD SOM BARA INTE FÅR VARA TINAD NU

inlagt av den 2022.07.03, under eget, foto, grafik/digitalt, tillbakablickarna
03:e

2

 
1

  

WITCH ZONA [DRAFT 3]

27:e

 

ZONA I-VI

inlagt av den 2022.06.20, under snabbinlägg
20:e


 


 


 
I.
 

 
II.
 

 
III.
 

 
IV.
 

 
V.
 

 
VI.
 

All photographs are for sale as NFTs on OpenSea right there and now. :)

METAFOR

inlagt av den 2022.06.17, under snabbinlägg
17:e
 

23:54.
Hamnen. Natt.
Gatlyktan med dess sken, dimma.

Fartyg mot kajkanten. Likt valar de skriker, en symfoni av rost och glömska. Hans ögon öppnas. Gatlyktan med dess sken. Blixtar, färger, neon, delirium. En kropp rycker till, liv-nerv vibrerar. Han ser Marlow sittande i lotusställning, sittande där likt en buddha. Var är Kurtz, är han slutligen borta? Äntligen? Slutligen?

Brännmanet. Det röda. Brandgula. Drar sig loss från trådar. Vraket, kadavret reser sig sakta ur uråldriga kättingar.

Där vid kajen. Ensam själ. Figuren rör på sig. En man längst ut på piren. På piren, längst ut. Reser sig. Tar sakta, sakta tillbaka sin tid. Som om han just förstått att den alltid har varit hans, att den varit där hela tiden. Att han alltid gett den till de där, de som äter av människors själar, de där som drar en mot kajkanten. Krigaren i honom är borta. Vapnen ner, i och utför kontinentalsockeln.

Längst ut. I imman mot rutan ett streck med fingret, en cirkel, vågor – musik, i avstånd ljudet av stark vind mot vatten. Nu som om dansande, blivande, slutligen (öppnande). Han ser och är stjärnorna – reser sig, rör sig stark med långa steg. En utstakad väg: han är här nu, ensamhet föder extas, bilder mönster, river murar, skapar vägmärken.

En sista blick bakåt och sedan en framåt.

Han går den väg han ska gå. Dimman är tät och omsluter honom när han vandrar inåt landet. Men vinden har lagt sig. Och havet andas oändligt tyst och stilla. Som om ingenting någonsin har hänt. Hamnen är tom, öde, ett fotografi utan datum som blivit liggandes på asfalten.

BOKEN 21 22 AVD 19

inlagt av den 2022.06.16, under eget, ett liv, foto, grafik/digitalt, handling, inläggsserie, poesi, vård
16:e

 
 
Har gjort några sidor i en bok. Upprättelse. Dåraktigheter (inte mina). Den heter antagligen 21 22 AVD 19 eller DEN RÖDA BOKEN. Mörk röd. Ni vet Edward Hoppers intensivt sorgligt röda. Hon som jobbar i biografen. Hon som står i tankar. Det är vad som finns i mitt huvud just nu: svartvitt, djupt djupt rött. Bläckfisk-rött. Nja, inte riktigt. Inte havet. Nyanser av mörk varm röd. Vad detta blir vet jag inte vad det blir. Jag kanske lägger en er det imorgon. Men jag tror inte det. Om detta är en konstnärlig uppgörelse så arbetar jag också på en fullt ut akademisk”bok” som juridiskt kan ge mig min rätt tillbaka.

Människor är naiva. Så jävla naiva.

Dunkelröd.

 

BARA SOM ALLT ÄR

inlagt av den 2022.06.15, under ett liv, foto, snabbinlägg
15:e


 


 


 


 


 

DOWNWARD

inlagt av den 2022.06.15, under snabbinlägg
15:e

 

 

220518 19:46

inlagt av den 2022.05.18, under eget, foto
18:e


 

 

THE WHITE NOISE. ATTENTION DEFICIT DISORDER. THE CONSTANT CONCERN.

inlagt av den 2021.08.20, under citat, eget, psykiatri
20:e


 

When Albert Camus was writing about Martin Heidegger, Camus put some words to what he thought would catch Heidegger’s thinking. (I do not know if Heidegger himself had written or spoken about those words, but I have a feeling that he had. He almost must have.)

The words were (first in English then in Swedish).

The Constant Concern.
Det ständiga bekymret.

And now I add:

Attention Deficit Disorder.

Why do I write all this? Much of what I do with pen/camera/writing/blogging and other shite comes from ”The Constant Concern”; ADD. It’s like entering the maze, kill the monster, pick up the thread but never ever find the way out. There is no relief. Creativity promises me a cathartic Hard Reset. But the older I get these small pieces I get from Mephistopheles get smaller and smaller.

The quotes below are by Gabor Maté. He catches the grim face of ADD in those words.

The law of entropy rules: order is fleeting, chaos is absolute.

The individual with ADD experiences the mind as a perpetual motion machine. “I have a mind like a butterfly,” a fifty-seven year old woman said. An intense aversion to boredom, an abhorrence of it, seizes hold as soon as there is no ready focus of activity, distraction, or attention. One experiences an unremitting lack of stillness internally – a constant background static in the brain, a ceaseless “white noise,” as Harvard psychiatrist Dr. John Ratey has put it. There is a merciless pressure in one’s mind impelling one on, without necessarily any specific aim or direction. As long ago as 1934 an article in The New England Journal of Medicine identified a distressing driven quality to some people’s lives, which the authors called “organic drivenness.” I, for one, have rarely had a moment’s relaxation without the immediate and troubling feeling that I ought to be doing something else instead. Like father like son. At the age of eight or nine my son said to me once that “I always think I should be doing something but I don’t know what it is.” The oldest person to whom I have prescribed a stimulant was an eightyfive year old woman who, on taking Ritalin, was able to sit still more than fifteen minutes for what was literally the very first time in her life.

A ceaseless “White Noise”. I’m Never at Home.

 

SCREENS / MIRRORS

inlagt av den 2021.08.20, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt
20:e


 

 

 

 

010

inlagt av den 2021.08.07, under eget, foto, inläggsserie
07:e

 

007-009

inlagt av den 2021.08.07, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, inläggsserie
07:e


 


 

 

004-006

inlagt av den 2021.08.07, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, inläggsserie
07:e


 


 

 

001-003

inlagt av den 2021.08.07, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, inläggsserie
07:e


 


 


 

RED II 3D REWORK

inlagt av den 2020.12.04, under eget, grafik/digitalt
04:e

 

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  • ETIKETTER

  •  

  •  

  •  
  •