SCREENS / MIRRORS
20:e
MONOLITH
25:e
THE PRAYER OF TARKOVSKY’S STALKER
Let everything that’s been planned come true.
Let them believe.
And let them have a laugh at their passions.
Because what they call passion,
actually is not some emotional energy,
but just the friction between their souls and the outside world.
And most important, let them believe in themselves.
Let them be helpless like children,
because weakness is a great thing, and strength is nothing.
When a man is just born, he is weak and flexible,
when he dies, he is hard and insensitive.
When a tree is growing, it’s tender and pliant,
but when it’s dry and hard, it dies.
Hardness and strength are death’s companions.
Pliancy and weakness are expressions of the freshness of being.
Because what has hardened will never win.
NÄR DET SKÄR SIG
inlagt av Daniel den 2020.06.08, under bildserie, eget, grafik/digitalt, inläggsserie, omsorg, poesi
08:e
automatik
– du sa att så skulle det göras
inte sitta fast längre
röra på sig
sig röra på sig
sig röra röra
röra vid
vidröra
sällan skådat
att se
inte faller
faller intet
det är omöjligheten som inte talar
blir yngre
reglerna gäller inte
se det intiga
i ögonen
tills
det faller
se det intiga
i detaljerna
tills
du briljerar
se det intiga
i avsluten
tills
du inte somnar
se det intiga
i vinklarna
tills
piskan viner
se det intiga
i ögonen
se det intiga i ögonen
i ögonen till slut
det intiga, halvdana, triumferande, du triumferande
liv
se liv
liv se
bli liv
liv bli
liv
ursäkta
liv
liv, tack
Gatan fram. Skyltar. Människor inga. Liv, var igen, liv var? Klockan 23:00. Dansa ska jag, ska dansa jag, jag dansa, ja dansa, ja dansa. Fast i det frusna. Intet leker en fruktansvärd lek. Dansa fastna dans idag. Liv, var, tack ja liv var liv dansa liv var klockan fast i det frusna. Rösten säger saker om hur det ligger till, jag tvingas säga att rösten har rätt. Slutspel. I natt. Beckett –
se det värsta
i synen tills att
man brister
i skratt
se det intiga
i synen
tills
man brister i skratt
man brister i skratt
skratt brister man i
liv, ja var igen, liv?
skuldhölje biter
ensamhet fast
slå mot det
slå mot det
glöm aldrig att slå mot det
se det ensamma i ögonen –
att triumfera, att triumfera, att triumfera –
Text av mig inspirerad av Samuel Beckett.
Bild gjord av mig. (Från en serie på 6 bilder. Fler kommer.)
THE ENTRY TO / INGÅNGEN TILL
inlagt av Daniel den 2020.06.03, under fragment, grafik/digitalt, nya tag, omsorg, poesi, snabbinlägg, tillbakablickarna
03:e
Write not yet written poetry here. to her. today. to far far
I lost a nerve. And a tooth. Bloody old poetry. Bloody Mary. Bram Stoker. Absinthe.
The Princess is a River. Right, the River is a Princess.
And all rivers come together in the ocean. Every soul.
Deep there, in the Abyss. Then a mirror. Abyss looks back.
The white line. The Mirror. Everything you do; the mirror.
Doppelgänger. This is me. The words on a screen year after year.
And yet I get the last word. Always, always, always.
Sisyphos. Never read Camus. Do not read a bloody thing. Read only if you WANT to read.
TEKNIK KÖTT POESI
03:e
skriver in
rör systemet
blandar mig –
längtan skakar
begären skakar
kan du stanna kvar här?
kan du sitta kvar på stolen?
kan jag fly detta röra dig vara skriva
uppgradera avsunda avbliva avkoda
avbilda i rörelsen –
kött brinner,
naglar ramlar av,
tankar stannar inte –
jag minns inte min kod
i rörelsen
i systemen
jag förlorar mig själv –
The will to mastery becomes all the more urgent the more technology threatens to slip from human control.
The threat to man does not come in the first instance from the potentially lethal machines and apparatus of technology. The actual threat has already affected man in his essence. The rule of Enframing threatens man with the possibility that it could be denied to him to enter into a more original revealing and hence to experience the call of a more primal truth.
– Martin Heidegger
