inte sitta fast längre
röra på sig
sig röra på sig
sig röra röra
röra vid
vidröra
sällan skådat
att se
inte faller
faller intet
det är omöjligheten som inte talar
blir yngre
reglerna gäller inte
se det intiga
i ögonen
tills
det faller
se det intiga
i detaljerna
tills
du briljerar
se det intiga
i avsluten
tills
du inte somnar
se det intiga
i vinklarna
tills
piskan viner
se det intiga
i ögonen
se det intiga i ögonen
i ögonen till slut
det intiga, halvdana, triumferande, du triumferande
liv
se liv
liv se
bli liv
liv bli
liv
ursäkta
liv
liv, tack
Gatan fram. Skyltar. Människor inga. Liv, var igen, liv var? Klockan 23:00. Dansa ska jag, ska dansa jag, jag dansa, ja dansa, ja dansa. Fast i det frusna. Intet leker en fruktansvärd lek. Dansa fastna dans idag. Liv, var, tack ja liv var liv dansa liv var klockan fast i det frusna. Rösten säger saker om hur det ligger till, jag tvingas säga att rösten har rätt. Slutspel. I natt. Beckett –
se det värsta
i synen tills att
man brister
i skratt
se det intiga
i synen
tills
man brister i skratt
man brister i skratt
skratt brister man i
liv, ja var igen, liv?
skuldhölje biter
ensamhet fast
slå mot det
slå mot det
glöm aldrig att slå mot det
se det ensamma i ögonen –
att triumfera, att triumfera, att triumfera –
Text av mig inspirerad av Samuel Beckett.
Bild gjord av mig. (Från en serie på 6 bilder. Fler kommer.)
Write not yet written poetry here. to her. today. to far far
I lost a nerve. And a tooth. Bloody old poetry. Bloody Mary. Bram Stoker. Absinthe.
The Princess is a River. Right, the River is a Princess.
And all rivers come together in the ocean. Every soul.
Deep there, in the Abyss. Then a mirror. Abyss looks back.
The white line. The Mirror. Everything you do; the mirror.
Doppelgänger. This is me. The words on a screen year after year.
And yet I get the last word. Always, always, always.
Sisyphos. Never read Camus. Do not read a bloody thing. Read only if you WANT to read.
Nej, stop nu du! Nu har du mått ”bra” för länge. Det märker du ju nu när du skriver detta, eller hur? Just det. Du vill inte lägga ut ett ord på nätet. För det är som att kasta ner ett mynt i en så djup brunn att du aldrig hör när den slår mot ytan. Varför skriver du? Jag skriver för att någon annan ska läsa. För jag lyssnar just nu på Tricky, och han har ”lagt ut” sina grejer. ”Den som inte talar är död” heter en diktsamling av Kristian Lundberg. Om en tänker endast på den titeln så är det ju självklart att jag ska prata, tala, skriva. Gör det då! Det är ju precis det jag gör. Nej, stop nu du! Nu har du mått ”bra” för länge. Det märker du ju nu när du skriver detta, eller hur?
Kan inte träffa någon. Jag har sån respekt för sjukdomen. Jag tycker alla skulle lyssna på Sigge Eklunds två poddavsniytt. (Inte den med Alex.) Sigge ringer upp folk han känner och några experter. Det är så direkt på. Lyssna på andra avsnittet först och försök att inte att fälla några tårar. Nu är det ju inte dagsaktuellt. Men att höra ord från skyttegraven, fronten och låta dessa människor få tala till punkt, det är intressant och emotionellt. Det avsnittet är runt 2h och 30 min. När det står hyfsat still i ditt huvud och du har tid så lyssnåa på den. Länken är nedanför.
Jaja, upp igen lev på improvisation. Pepsodent och partym. Katten. Silverbullit. Ping Floyd. Tricky. Cat Power.
Anima. Att en individ kan rättfärdiga detta ett mitt livs hela j*vla existens med krumbukter, fallna frukter och ord utskurna ur likt bark blod sav. En individ som existerar här i samtidigheten. Ditt namn har varit ett mantra som närt mitt nervsystem. Jag ska berätta. En dag. <3
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se:
Cookie-policy
