190520: RÖD

inlagt av den 2019.05.21, under snabbinlägg, tillbakablickarna
21:e

Red. Rött.

 
 
Skrivit. Det är vad jag gjort. Men det är liksom inte så svårt. Det kräver i och för sig total säkerhet på ens egna ord. Det har inget med självförtroende att göra. Det är bara det jag gjort. Och så läser jag ju en del, och det ställer mina saker, mina tankar, på rad och i ordning. När litteraturen är bra, när den nuddar vid mig, när den nästan välter omkull mig för att jag känner som nästan en käftsmäll-samhörighet med berättaren – då är existensen värd att vara trots all skit som har hittat sig ner till den djupaste jävligaste platsen på jorden.

 

190520; SKRIVET 110522

inlagt av den 2019.05.20, under snabbinlägg, tillbakablickarna
20:e

 
 
Börjar nånstans, varsomhelst inget spelar roll,
det är bara att trycka på första tangenten –

   Dörren till balkongen öppen.
Stilla regn börjar falla. Hon sitter med regnet, sitter med regnet –
stressad hon är. Räknar minuter fram till avgörande, det verkliga, verklig-enheten.
Rör mig själv med dropparna, blir påmind om hällregn i Prag. Ett litet kafé då vid floden. Nu här, söndag och någon sorts banalitet. Alltid är livet någon annan stans. Alltid är vi kastade, vi är utkast, vi är i rörelse, en rörelse som startar från vårt förflutna. Jaja. Tag över dina möjligheter heter det.

Eller nja, jag vet nog inte vad jag skriver om. Allt är fast och ogenomträngligt.

Jag skrev innan; –
fast besluten att ändra på allt
hon finner sig ha ingenstans att gå

   Sitter fast i blålera, iglar suger blod.
Gigantiska gråsuggor på havets botten. Dom krälar över våra kroppar,
över våra organ. Substanslöst och äckligt – skräckinjagande. Utanför.

Människan är den enda varelse som ser in i världen. Allt annat är utanför.

Eller innanför.
Invasion av harkrankar – ett oändligt surr. Det svider på huden. Dom biter likt myggor. Biter likt fega myggor. Och när dom biter inser jag att allt hänger ihop. Naturen skadade mig, naturen rörde vid mig. – Ett evigt surr, staden är nu belägrad. Revbensstäder.

jag är fast besluten att ändra på allt
allt som inte passar in i livets mall (så som naivt helt riktigt kanske Wittgenstein sa)

Det har slutat regna. Doften känner jag igen. Jag blir lugn.
Cigarett. En slutscen ur en film som jag inte kommer på vilken.
Doften. Innegården tas upp av stort genomgrönt träd. Darrar en aning,
fimpar och går in igen.

Hon sitter vid sitt skrivbord, jag ser henne bakifrån. Nu är hon lugn. Ögonen hennes leker på skärmen. Allt som kunde vara. Ha varit. Jag blir plötsligt sorgsen. Tar mig för munnen. Det är söndag. Allt tycks nollställt. I melankolin skriver jag följande:

”Lämna mig här, gör det.
Lämna mig i det iskalla ovädret,
det faktiska bokstavliga ovädret –
utsätt min kropp för is, snö, minusgrader,
den hårda vinden mot mitt förfrusna ansikte.
Låt mig förtvina i snön, låt månen stirra
in i mina tomma ögonglober, låt skuggorna
leta sig in i mina pupiller,
drar mig mot vattnet, slår hål i isen –
faller ned, mina fötter, mina lemmar
känns inte längre, glömskans rike!,
min hjärna fryser ned till ishavsgrader,
ner djupare, sjunker, ned där ingen
människa varit förut, ner i Marianergraven,
ned ned, och –
jag tittar upp mot er,
och sluter igen helt och hållet
de jävla ögon som sett så mycket,
som sett så jävla för mycket.”

Doft av grillat. Påminner mig att det nästan är sommar. Påminner mig om att jag kan må på ett annat vis, att det finns en annan jag, en annan Daniel. Murar stängs, det är förstörande att vara där jag är nu. Var är du min vän vid skärmen, borde jag fråga men gör det inte. En mulen skräckhimmel är allt jag ser. Jag befinner mig i en stämning som jag inte kan ta mig ur, jag vet om den andra Daniel, den andra stämningen, men jag är fast här nu. – Jag bara undrar hur länge jag ska vara här denna gång. En längtan efter annat kommer och jag skriver i tyst raseri:

”Gå till berget, fasta i tre veckor, riv av dina kläder, skaka av dig myrorna, dröm tills du inte kan se vad du har framför dig, vårda inte din kropp det minsta, spring genom taggbuskar tills din fula, äckliga hud är sönderdragen av sår och bölder. Fortsätt på detta sätt tills dina drömmar besår av tankar om mat, värme och kärlek. Ät inte ett bär, drick inte en klunk. Rulla nerför de klippiga kullarna. Dra dig över trädgrenar och vassa stenar. Sluta aldrig, aldrig, aldrig. Störta dig ner från klippor ner i avgrunders kallhet. Lägg dig och vissna med löven tills hundra fästingar suger på din kropp. Glöm allt du tyckte du var värd, gör dig till ingenting. Slå dig medvetslös. Gör dig till dödens närmaste kamrat.”

Kanske.

 

190520

inlagt av den 2019.05.20, under snabbinlägg
20:e

samtids-klimat

fast besluten att ändra på allt
jag finner mig ha ingenstans att gå

 

190516; A CLIP MADE IN 2013 (UNFINISHED)

16:e

 

 
 
A clip that I never finished and then forgot.
Found it on a external drive.
I think it is worth watching.
WORKS IN MOTION2.

Pictures by me.
Words by Walt Whitman.
Music by The Knife.

190428

inlagt av den 2019.04.28, under eget, grafik/digitalt, målning/teckning, snabbinlägg
28:e

 

INSP: UNKNOWN ARTIST

inlagt av den 2019.03.22, under andras, inspiration, snabbinlägg
22:e

 

00:00

inlagt av den 2019.02.28, under eget, snabbinlägg, text
28:e

 

Kontinentalsocknar slåss mot andra kontinentalsocknar. I ögonvrån spelar grön och röddjup eld över den intagna staden. Den lilla jävla myran ska alltid äta den mindre lusen. Porten är intagen och de strömmar in och äter kvinnor och barn. Febern, den fräna lukten och brandgul dimma uppför raserade skyskrapor.

Alla har fått tablett. Så man kan slippa lidandet, våldtäkten, tortyren, att ätas levande: den släpper jordens tag om dig. Träd-armar omsluter dig, vi kommer alla att vara där – ingen rädsla, inget att dölja. Du kommer nu att säga vad du alltid velat säga. Du vänder dig mot hen och orden kommer som om det inte är du som bestämmer om dem. Svaret har du alltid vetat men aldrig fått höra. Hen svarar: ”Ja. Du är OK. Du har alltid varit OK.” Hen tar din hand. ”Nu faller vi ner i brunnen tillsammans, och den är tidlös och evig. Dags att verkligen släppa taget.”

1.

Jag läks genom orden. Så sa Vilhelm Ekelund. Jag förstod inte tidigare, men jag förstår nu.

2.

En klyfta framför mig, en avgrund. Framtiden har aldrig känts mer påträngande, mer öppen.

3.

Påträngande.
Prestation.
Du ser ut ur fönstret, men ser ingenting.
Dammet på ditt skrivbord, solen visar det tydligt. Så orörligt.
Oanständigheten. Vet du vad det är? Vet du verkligen det? Är du fördomsfri? Nå, tänk igen. Idioten som skränar och dricker på torget, bussen. Vad känner du inför det? Lyssna! – vad känner du inför det? Lagen, och den andra lagen. Den där människan kan man inte tycka om. De Sade. De Sade. Rimbaud.

Till slut måste man ställa sig frågan – vad är egentligen frihet Hörde du? Jag hoppas det. Frihet.. Individen och kollektivet. Njutningen och etiken. Befinner du dig däremellan? Ja, du är inte ensam. Nämn en person som inte gör det. Ja, vem skulle det vara? – Dåren, barnet? Ja, kanske.

Någon skrev en gång: ”Den som genom vilja har blivit barn igen, den är det sanna geniet.” Men oanständigheten? Den fula mustaschprydda gamla kvinnan i trasor. Hon går mitt i staden mellan människorna. Hon ler ständigt, och spriten finns i innerfickan. Hon tittar på träden och barnen som leker, solen och snön som sakta smälter och visar vägen mot våren. De spottar på henne, ropar fula ord efter henne – men tänk – hon bryr sig inte. Hon är Nietzsches övermänniska? Och en Hermelin sa; – Vill du bli fri – ”blif en dåre!”

Den blinda fläcken!

Skulle du kunna ta förödmjukelsen? Eller köper du det senaste trendigt accepterade plagget? Lyssna på mig. Strunta i allt det där som drar dig iväg från dig själv. Det finns tusen möjligheter i denna värld och de blir fler och fler. Att avsäga sig dessa?Vem! Vem kan det!? Du kan alltid få MER! Så ta det då? Låt till och med krokodilen bita dig!

Beautiful people with nothing left inside. That we all can love.

Vanor blir kött. Krokodil. Tidspilar.

Hen i Moskva i ett källarhål tar giftspruta. Hon ruttnar sakta.

Stanken och köttet
talar vilja komma bort
dra linjen för
förnedringen.

Ni är övermänniskor, ni som fortfarande är människor.
Men, vänta! DU har väl likväl din drog?

I burken?
Hen som rör sig på skärmen?
Övertygelsen? Ilskan? Bomben? Essän?
Eller väljer du hens tänder som sprutar
in dans mani kärlek kåthet men
som sedan försvinner. Du minns ej hens ansikte,
du måste ut på gatan nätet källarhålet.

Är du säker på att det verkligen är hen?
Om hen är modifierad och alldeles för stark då?
Är det verkligen hens ansikte? – tänk;
nu förstår du att du att står i ett
artificiellt paradis. Kyss hen vet ja! Glöm!

Hen i Moskva är nu endast ruttet kött.
En människa en gång så vacker. Men! –
Är det så att vi var övermänniskor?!
De är inte kommande.
De har varit. Varit. Artefakt. Övermänniskor.

Artefakt. Övermänniskor?

Metron Moskva. Krokodiler i avloppen.

Finns här ej inte en sorg så djup?
Som den mörkaste och djupaste kärr;
bottenlös? Tar vi med oss mörkret? In i över till?! –

Har det redan hänt? Detta här, mina fingrar?

Texten?

190228; SHITE WORLD_GONE / MAD

28:e

190219; REWORK

inlagt av den 2019.02.19, under eget, grafik/digitalt, målning/teckning, poesi, snabbinlägg
19:e

 
du liknar någon,
en gammal vänskap,
borta sedan länge.

de små rörelserna, den korta tiden.

blicken din flackar,
men jag var där hela tiden.

 

190215; WHAT X GAVE ME

inlagt av den 2019.02.15, under helt jävla sjukt, snabbinlägg
15:e

The worst thing that could happen to you? Modafinil, at high dose and at total dependence, no effect. Suicide or body breaking down by itself. You are not going to survive. The longer you take this drug and the higher dose, the more aggressive the addiction get. If you go “cold turkey” on this, you die. You kill yourself or if not, you’ll be dead in a couple of days. I’ve seen it. On the street modafinil is is super-hot. Cocaine users take it to get off the cocaine. Then they think they have the perfect drug. Maybe for a year, then you need more. It’s the worst as we say “lying drug” I’ve seen.

– Anonymous addiction treatment personnel, New York.

190215; AFRAID OF WOMEN, BOY?

inlagt av den 2019.02.15, under andras, handling, inspiration, snabbinlägg, video
15:e

190204

inlagt av den 2019.02.04, under eget, grafik/digitalt, snabbinlägg
04:e

190204

inlagt av den 2019.02.04, under eget, grafik/digitalt, målning/teckning, snabbinlägg
04:e

 
with teeth_
her teeth
i belong to her
she got my –
money
pride
self esteem

life in her hands

190204

inlagt av den 2019.02.04, under eget, grafik/digitalt, snabbinlägg
04:e

DET ÄR GRATIS

inlagt av den 2019.01.31, under eget, snabbinlägg
31:e

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  • ETIKETTER

  •  

  •