Pre: YTA

inlagt av den 2020.03.24, under eget, grafik/digitalt, poesi, text
24:e

 
 
min näve mot ram
(jag inte människa, ram inte människa)
ram som drar inälvor ur mig
ram är simpel chimär, simpla stackare. men –

jo, jag ser klart nu
men om en timme?
men om en vecka?

som en älskare som darrar på läppen och du kan inte veta

det är yta, enkelhet
dock störningar, distortationer, ett mitt liv som
inte kan se rutans egentliga elegans

ytor
det där som är

ytor
det där som är
där

ytor som de bara tittar på
eller vem, de tittar och i det som är blodådror
för vissa, finna ingenting –

och bara kunna vandra vidare

eller
att inte kunna göra så
sitta kvar där tid
och vy in absurdum

skaka tänder ner
i ond-roten

och plira, stirra
och plira, tåras
och plira, plira, plira

inga tårar
torka ut ögonen

per pixel
per avslut
per pixel
per avslut

 
 
 
 
ska det vara sista gången

vem i välden vet; sannerligen, ordentligt, helomfattande

var du
finns du
kan jag fråga dig

new dawn fades

en plats; nu –

floating down the surface

symptoms of this may vary from
/…/ anxiety to a sense of terror

att se mig den här gången
hoppas på något annat

min näve mot ramen
(jag inte, ram inte människa)
ram som: bakgrunds-
ram är: surret, floating down the surface; a crowded street

flytande ner på, mot ytan

 

ANIMA

inlagt av den 2020.03.18, under eget, grafik/digitalt, text
18:e

 
 
Anima. Att en individ kan rättfärdiga detta ett mitt livs hela j*vla existens med krumbukter, fallna frukter och ord utskurna ur likt bark blod sav. En individ som existerar här i samtidigheten. Ditt namn har varit ett mantra som närt mitt nervsystem. Jag ska berätta. En dag. <3

KRIS; SKRIVET 2019 –

inlagt av den 2020.03.14, under eget, fragment, grafik/digitalt, poesi, text, tillbakablickarna
14:e

 
 
 
Skräck.

En obehaglig stämning kan tas
över av en ännu värre stämning.

Men allt är relativt. (”Why the Why?”)

Jag vet. Jag känner dig.
Det finns nästan inget som skrämmer dig.

Du är du. Du är bara du.
Om dom skulle bränna staden,
hade du inte rört ett ögonbryn.

Men där tillståndet. Det värsta. Ankomst nära. Hellre en kniv bakom din rygg. Hela tiden. Och. Och så kommer det. Tomhet. Meningslöshet. Din kuslighet, din skräck.

Det var ju skräckfilm
dom kollade på

och alla höll för ögonen

men du såg
bara dammet
på teverutan

mer fanns inte
så du också

tryckte hårt ner dina ögonlock. –

***

Att verkligen skriva är svar.

Hon vänder sig om indignerat och tittar på mig och tittar sen på rörelserna. Om jag kunde få följa med den blicken och vara där hon är. I rörelserna. Jag tror vi är på bio. Eller i en nattpark med belysta träd. Eller så läser hon morgontidningen. Men jag gör det inte. Jag är drabbad av en mer och mer påträngande kuslighet. Och jag vet vad som väntar. Jag blir hemlös.

Att skriva är tystnad. Skärmen är inte dammig just nu. Jag kartlägger mig själv när jag skriver. När kusligheten slår till kan jag inte skriva ett ord. Men nu, halv sju på morgonen är min kropp snäll mot mig. Hålla fast vid tystnaden.

Katten sover djupt. Det regnar en aning. Idag kanske jag åker till en annan stad. Fast inget är säkert. Ingenting. Som sagt, kroppen ler med mig. För det är tidigt, mörkt och allt slumrar fortfarande. Det är den bästa tiden. Vad som komma skall är att magen fylls med myra efter myra, det börjar ljusna, bilar hörs konstant, skrän och röster bildar, ja, allt annat än tystnad.

Denna tystnad eller extasen. Där finns samma tystnad: bland människor och musik som jag verkligen tycker om. Det är att skriva kropp. Skriva med blod. Att röra vid en annan kropp. Hen jag ser ett ögonblick på dansgolvet. Blodet som pulserar. Vi byter blickar. Ett svar. Men plötsligt ser jag hen inte mer. Min kuslighet kan komma blixtsnabbt. Då är det slut för den gången. Dum som jag är visar jag upp en glad min. Men det är dags att gå.

Morgontidningen eller de belysta träden. Ingenting. Jag frågar efter svar men ingenting svarar. Det är bara damm. Tittande ut genom fönstret. Ingenting. Och hela tiden sökande efter något i världen som svarar. Det är en passion, för att befinna sig i kuslig tomhet har bara en lösning; att någonstans, på något vis, kanske på ett farligt vis för mig själv och min hälsa… just hitta svar från världen, från tomrummet. Om ett svar kommer så är jag inne i världen igen. Jag deltar.

Det är, för mig, inte möjligt att stanna kvar på platsen utan svar. Det är väl här som vi möter Intet. Heideggerskt talat: så nära vi kan komma det rena Varat eller det som är Kusligheten eller med en annan bra beskrivning: Hemlösheten. Jag minns inte om han tyckte att man skulle stanna kvar där och lära sig något av det (men om man lär sig något av det så säger jag att då har man just fått ett svar och upplevelsen av intet har tagit slut). Jag vet inte. Jag leker med ord bara. Vill ni veta så läs What is Metaphysics? och The Fundamental Concepts of Metaphysics. Nu skiter jag i Heidegger. För tillfället.

Men jag tar med mig ordet hemlös. Kanske då metafysiskt hemlös. Äsch.

Hemlös. Världen blir tom. Det finns inget som svarar. Ett tomt rum, bara en kvadrat. Hur ska något dra ut mig härifrån? Några myror har hittat sig till magtrakten och jag vet så väl att jag kommer få uppleva det jag pratar om igen och igen. Fan.

Jag brukade ibland titta på henne när hon tittade på TV. Hon skrattade till då och då. Ögonen rörde sig lite, hon följde skådespelarna och lyssnade på vad de sa. Och jag satt och letade mening. Som mental huvudvärk. Så var det ofta. Men jag berättade det aldrig. Inte riktigt uttryckligt. Nu har jag insett mer.

Jag ser det lätt när jag tittar på människor. Några som samtalar om ett ämne eller någon som glatt beskriver en vara för en kund i en affär. Någon som intresserat läser en tidning medan hen äter lunch. Folk som följer sig själva och där något mentalt stop inte så ofta uppkommer.

Albert Camus skriver om en man som springer för att hinna på spårvagnen för att följa sin vardagliga rutin till sitt arbete. Men mannen stannar till och stirrar bakåt, där han kom ifrån. Där börjar det absurda. Ett varför uppkommer.

Men det är det absurda. Du kan bli indignerad över att just gå emot det absurda. Då har du ett svar där. Eller nja. Camus nämner ju Heidegger som en som befinner sig mitt i det rena absurda i Myten om Sisyfos.

Det känns kusligt. Som om det sakta kommer krypande. Jag är ett lätt byte.

Det har ljusnat. Mer än en timme har passerat. Jag blir sugen på en cigarett. Det brukar vara ett dåligt tecken. Tänker på titeln Naked Lunch. Det finns nakna cigarettstunder. Hemlöst sitta och röka en cigarett som inte smakar någonting. Naked Smoking.

Ja, nu kryper myror på mina fingrar och jag slutar att skriva.

Jag har varit uppriktig. Ska detta publiceras? Jag vet inte. Brukar ju inte direkt skriva dagbok här. Detta är något annat. Det är kanske en rörelse mot fler svar. Svar som svarar oftare.

 
Och:

Tack Elisabeth. Du som såg mig.

Och till dig S, för alltid.

 

200227 – THE DAWN CHORUS

inlagt av den 2020.02.27, under andras, eget, grafik/digitalt, poesi, text, video
27:e

 

 
om du kunde
skulle du då göra det igen
bryt av grenen, ta en liten bit

tusen fåglar
inga raka linjer
trädfingrar, rör sig
likt din hand
mot min haka ömt

om du kunde
skulle du

det är väl inte hela världen
jag är inte typen som vill stänga dörrar

berätta för mig om du har fått nog –

vitt dött tv-brus
parkeringsplan tusen platser
tomt, 6 på morgonen
vit död horisont

du kommer
att frysa ihjäl i de kläderna

the dawn chorus

om du kunde
skulle du då göra det igen

du är smart, du skulle kunna
kunna göra det med stil
men du måste säga till
lova att du säger till

jag vill se dina ögon
se din ögonvita igen

  
du är tillbaks, nice to see you again

låser och du får nyckeln
jag är inte den typen
men jag kastar den därutöver

låter den sugas ner
kattegatt atlant marianergrav

 

200220 TILLBAKA / BACK

inlagt av den 2020.02.20, under eget, grafik/digitalt, poesi, snabbinlägg, text
20:e

 
 
   Isflak långt ut. Ensamma själar. Figurerna rör på sig.
   En man längst ut på piren. På piren, längst ut.
   Ett streck med fingret, en cirkel, vågor – musik, i avstånd ett förgyllt skrik, dansande, blivande, slutligen (öppnande). Öppnande. Öppnande. En väderbiten byracka ser på stjärnorna –
       blodiga tassar en väg fram, jag är här nu,
       ensamhet föder extas, bilder mönster, river ryggar –
       Mörka ögonvalv drömmer om de äldsta gudarna, om förlorat
       och vunnet. Vraket, kadavret reser sig ur kättingar.

 

190314; BAREN, DÅ

inlagt av den 2019.03.14, under eget, poesi, text
14:e

Jag minns när jag kom till en ny stad. På en viss bar, om det första gången eller andra gången jag var där så fanns en text i rummet som jag skulle skriva ner nästa dag. Jag visste det redan där när jag stod där med en Bloody Mary och en öl. En av mina bästa vänner var med mig.

 
Jag måste gå igenom mitt förflutna för att hitta mig själv.
Jag minns Röd färg. Rött rött rött. Röda nätter. Här är texten jag från rummet –

 
Rummet är ganska stort – fyllt med stora soffor överdragna med röd sammet. Några fåtöljer i samma stil. Skumt upplysta väggar med djupt djup terrakotta-röd-suggestiv färg. Tända ljus, kandelabrar, några stela figurer i svarta kostymer. En doft av svavel blandat med lime. Rökigt. Dolt. Lite naggat i kanterna. En trasig flaska Corona på golvet. En smal man i hornbågade glasögon och snävt åtsittande blå sammetskavaj – han dansar runt, runt och runt. En kvinna tittar på honom med svagt alkoholiserad blick. Toner. Stoft. Fullt med folk. Neonljus genom fönster. Ett avstånd. Tindersticks.
»to help me remember, remember what I was when I came in – to help remember what I am now, another desperate man.«
Bröst. Bringor.
Hon står på andra sidan. Cirka sju-åtta meter. Svart åtsittande klänning, mönster som glänser i silver. Pratar med sin väninna. Neonet reflekteras i hennes glasögon som hänger över klänningen, nära hennes bröst. Jag stirrar på henne. En Bloody Mary i min vänstra hand, kanske halva kvar att dricka, kanske halvt drucken. Cigarett i högra, mellan pek- och långfingret. Min väninna, min vackra korta väninna vid min sida. Hon har blicken någonstans i fjärran. Hon söker, jag vet att hon söker, jag vet vad hon söker. Hon tänker då och då samma tankar om mig. Jag stöter mot henne med axeln. Hon upprepar samma rörelse mot mig. Vi ler mot varandra på vårt speciella lite ironiskt tragikomiska vis. Vi skålar. Hon ser någon i snävt åtsittande sammetskavaj. Jag ser någon med silvermönster i sin klänning.
Ett par går in På Toaletten. De knullar.
Dj:n byter sång. Något från Bruce Springsteens Nebraska. Tänker på ett par i amerikanska öknen. Martin Sheen i jeanskläder – påminner om James Dean, skott yr i luften. Ler för mig själv. Tittar på drinken, dess färg påminner om färgen på hela stället, hela ställets jävla vibrerande varma luft. Rött rött rött. Jag stirrar på henne igen. Rött rött.
»everything dies baby that’s a fact – but maybe everything that dies someday comes back.«
Hon bjuder. Kanske fyra till. Snabbt. Neonet. Silvret. Det svarta. Färgstreck. Rök. Rött rött rött.

 

190313; VIKTIGT ATT LÄSA*

11:e

 
En gratis bok om tvångsvård och rättigheter. Texten nedan från Civil Rights Defenders hemsida:

 
Är du intagen för tvångsvård, eller känner du någon som är det? I dag lanserar Civil Rights Defenders och RSMH (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa) en handbok om vilka rättigheter du som tvångsvårdas i Sverige har.

Varför har handboken tagits fram?

– Vi har lång erfarenhet av arbete med tvångsvård i Sverige och vi har träffat många av de patienter som just nu befinner sig på slutna vårdavdelningar. Många har berättat för oss att de upplever att det saknas information om vilka rättigheter de har. Vi vill också bidra till att skapa en förståelse kring för varför man får en viss typ av vård eller restriktioner, säger Annika Åkerberg, jurist på Civil Rights Defenders.

Vem kan ha nytta av den?

– Alla som är intagna för tvångsvård och deras anhöriga. Även organisationer som når ut till dem som tvångsvårdas.

Vad finns det för problem med mänskliga rättigheter inom tvångsvården i dag?

– Sverige har fått återkommande internationell kritik från bland andra FN kring hur situationen ser ut. Det finns flera exempel på allvarliga brister och det påverkar människor som ofta mår mycket dåligt. Bland annat är det ett stort problem att personer hålls kvar trots att de är färdigbehandlade och att tvångsåtgärder, så som bältning och tvångsmedicinering överanvänds.

– Många vi har träffat har berättat att de fått bristande information och flera menar att de inte har någon möjlighet att påverka den vård som erbjuds. Rätten att vara delaktig i beslut som rör den egna vården och behandlingsmetoder är en grundläggande mänsklig rättighet.

Vad ska handboken bidra till?

– På ett bredare plan är målet med vårt arbete att mänskliga rättigheter respekteras fullt ut för personer som befinner sig inom tvångsvården. Handboken är en viktig del i detta eftersom den sammanställer information för att förstå sina rättigheter och i längden kunna påverka att de respekteras!

 


 
UTDRAG:

2.2 SVENSK LAG
Av Europakonventionen framgår att alla former av frihetsberövande måste ske med stöd av nationell lag.

Regeringsformen om att frihetsberövas
I regeringsformen anges att alla ska vara skyddade från att få sin rörelsefrihet begränsad eller frihetsberövas (2 kap 8 § RF). Men rätten kan inskränkas i lag ”för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får dock aldrig gå utöver vad som är nödvändigt” (2 kap 20 § RF). På det området överensstämmer den svenska grundlagen i stora delar med Europakonventionen.

Svensk lag som stödjer frihetsberövande
De nationella lagar som säger att någon får tas in för tvångsvård är:

  • LPT, Lag om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128)
  • LRV, Lag om rättspsykiatrisk vård (1991:1129)
  • LVU, Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52)
  • LVM, Lag om vård av missbrukare i vissa fall (1988:870)
  • Smittskyddslagen (2004:168)
  •  
    Ungdomstjänst inom LVU är både en fråga om vård och ett straff till följd av brott begånget av personer som ännu inte uppnått straffbar ålder. Tvångsvård enligt smittskyddslagen är mycket ovanlig.

    ***

    Inflytande är en viktig pusselbit

    Bestämmelserna i LPT om vårdgivarens skyldighet att informera patienten om prognos, rekommendationer och möjligheten att välja vårdalternativ, följs inte alltid. Myndigheten för Vårdanalys rapport Lag utan genomslag (2017:2) slår fast att Patientlagen är ineffektiv när det gäller att säkra patientens rätt till information och delaktighet.

    Det är viktigt att vårdgivare förklarar och motiverar olika behandlingsmetoder och gör patienten delaktig, så patienten får förtroende för vården. Erfarenheterna från Civil Rights Defenders och RSMH är att om en patient känner sig maktlös och utan inflytande i sin egen vård får patienten också svårare att motivera sig till medverkan i det som läkare föreslår.

    RSMH och Civil Rights Defenders bedriver därför opinionsarbete för att stärka patienternas möjlighet att kräva sina rättigheter när det handlar om vårdalternativ, information och delaktighet, men också för att vårdinstitutioner ska ha ett människorättsbaserat arbetssätt.

     
    LÄNK TILL BOKEN. DELA!

     

     
    Själv undrar jag om om läkare får hota med tvångsvård.
    Känner en person som kanske verkade vara en besvärlig patient (för att hen tog reda på sina rättigheter antagligen). Personens läkare skrev ut mängder av narkotikaklassade mediciner. Sen stoppade läkaren denna överutskrivning rakt av. Det var väl då ”patienten” började bli besvärlig.

    Saken var att läkaren plötsligt säger till personens föräldrar att personen ska bli tvångsomhändertagen. Föräldrarna tycker båda att läkaren säger: ”tvångsomhändertagen via LVM.” Men det kan varit LPT. Både denna manliga läkare och en kvinna som var verksamhetschef för kliniken sa att poliser kommer att dyka upp hos patienten ”idag eller imorgon”.

    Personen hade sedan skor på sig inomhus i flera dagar och en ryggsäck med det viktigaste nära sig. Hen var redo att sticka helt enkelt. Personen var helt förstörd. Föräldrarna med.

    Personen var vaken i 48 timmar, mer eller mindre.

    Men ingen kom. Det gick veckor och inget hände. Personen hade kontakter så hen kunde få reda på om det fanns någon anmälning någonstans. Men icke. Inte ett samtal. Allt var förbannad lögn. Flera sa till patienten att hen verkligen borde göra en anmälan. Men personen var väldigt rädd för sin läkare. Det blev ingen anmälan.

    Detta tycker jag är absurt och vedervärdigt.

    För igen: Får en läkare hota med tvångsvård och polishämtning? Att bara använda det som ett hot, eftersom någon anmälan av personen aldrig gjordes av mannen eller kvinnan på kliniken.

    Är JUST hot om frihetsberövande på detta vis lagligt?

    Om någon vet något om detta eller har varit med om något liknande så mejla mig gärna på d[snabel-a]danieljohansson.net.

     
    LÄNK TILL BOKEN IGEN. DELA!

     
    *För alla inom vården till exempel! Mer specificerat: Personer med MAKT inom vården/psykiatrin!

     

    190307; INRISTAT I MIG

    inlagt av den 2019.03.07, under eget, foto, handling, helt jävla sjukt, text, XX
    07:e

     
    Det finns vissa saker, saker som gjort mig minst sagt väldigt ont och som sen dess gjort att jag känner mig minst sagt förfelad.

    Det kan ju vara så att man ”glömmer” saker som dessa. Man tänker på dem en gång i veckan, sedan en gång i månaden, sedan en gång varannan månad – ja, ni förstår.

    Ibland blossar de upp och man kan inte få sakerna ur huvudet på flera dagar.

    Men även detta ”glömmer” vi väl, det händer allt mer sällan.

    Men.

    Jag är säker på att dessa saker finns och kommer att finnas där och liksom sakta och tyst ”äta” på mig. Alltid. Till och med när jag sover. Vi kan lämna det omedvetna åt sidan. För saker som dessa, som liksom aldrig blir just avslutade eller jag får upprättelse för, kommer att finnas där igen och igen och igen.

    Detta vet jag helt visst och klart.

    Jag vet detta.

    Även om det bara är som ett litet sår ibland men som aldrig läker. Det kliar alltid en aning.

    Det är inte över än.

    Det du gjorde.

     

    00:00

    inlagt av den 2019.02.28, under eget, snabbinlägg, text
    28:e

     

    Kontinentalsocknar slåss mot andra kontinentalsocknar. I ögonvrån spelar grön och röddjup eld över den intagna staden. Den lilla jävla myran ska alltid äta den mindre lusen. Porten är intagen och de strömmar in och äter kvinnor och barn. Febern, den fräna lukten och brandgul dimma uppför raserade skyskrapor.

    Alla har fått tablett. Så man kan slippa lidandet, våldtäkten, tortyren, att ätas levande: den släpper jordens tag om dig. Träd-armar omsluter dig, vi kommer alla att vara där – ingen rädsla, inget att dölja. Du kommer nu att säga vad du alltid velat säga. Du vänder dig mot hen och orden kommer som om det inte är du som bestämmer om dem. Svaret har du alltid vetat men aldrig fått höra. Hen svarar: ”Ja. Du är OK. Du har alltid varit OK.” Hen tar din hand. ”Nu faller vi ner i brunnen tillsammans, och den är tidlös och evig. Dags att verkligen släppa taget.”

    1.

    Jag läks genom orden. Så sa Vilhelm Ekelund. Jag förstod inte tidigare, men jag förstår nu.

    2.

    En klyfta framför mig, en avgrund. Framtiden har aldrig känts mer påträngande, mer öppen.

    3.

    Påträngande.
    Prestation.
    Du ser ut ur fönstret, men ser ingenting.
    Dammet på ditt skrivbord, solen visar det tydligt. Så orörligt.
    Oanständigheten. Vet du vad det är? Vet du verkligen det? Är du fördomsfri? Nå, tänk igen. Idioten som skränar och dricker på torget, bussen. Vad känner du inför det? Lyssna! – vad känner du inför det? Lagen, och den andra lagen. Den där människan kan man inte tycka om. De Sade. De Sade. Rimbaud.

    Till slut måste man ställa sig frågan – vad är egentligen frihet Hörde du? Jag hoppas det. Frihet.. Individen och kollektivet. Njutningen och etiken. Befinner du dig däremellan? Ja, du är inte ensam. Nämn en person som inte gör det. Ja, vem skulle det vara? – Dåren, barnet? Ja, kanske.

    Någon skrev en gång: ”Den som genom vilja har blivit barn igen, den är det sanna geniet.” Men oanständigheten? Den fula mustaschprydda gamla kvinnan i trasor. Hon går mitt i staden mellan människorna. Hon ler ständigt, och spriten finns i innerfickan. Hon tittar på träden och barnen som leker, solen och snön som sakta smälter och visar vägen mot våren. De spottar på henne, ropar fula ord efter henne – men tänk – hon bryr sig inte. Hon är Nietzsches övermänniska? Och en Hermelin sa; – Vill du bli fri – ”blif en dåre!”

    Den blinda fläcken!

    Skulle du kunna ta förödmjukelsen? Eller köper du det senaste trendigt accepterade plagget? Lyssna på mig. Strunta i allt det där som drar dig iväg från dig själv. Det finns tusen möjligheter i denna värld och de blir fler och fler. Att avsäga sig dessa?Vem! Vem kan det!? Du kan alltid få MER! Så ta det då? Låt till och med krokodilen bita dig!

    Beautiful people with nothing left inside. That we all can love.

    Vanor blir kött. Krokodil. Tidspilar.

    Hen i Moskva i ett källarhål tar giftspruta. Hon ruttnar sakta.

    Stanken och köttet
    talar vilja komma bort
    dra linjen för
    förnedringen.

    Ni är övermänniskor, ni som fortfarande är människor.
    Men, vänta! DU har väl likväl din drog?

    I burken?
    Hen som rör sig på skärmen?
    Övertygelsen? Ilskan? Bomben? Essän?
    Eller väljer du hens tänder som sprutar
    in dans mani kärlek kåthet men
    som sedan försvinner. Du minns ej hens ansikte,
    du måste ut på gatan nätet källarhålet.

    Är du säker på att det verkligen är hen?
    Om hen är modifierad och alldeles för stark då?
    Är det verkligen hens ansikte? – tänk;
    nu förstår du att du att står i ett
    artificiellt paradis. Kyss hen vet ja! Glöm!

    Hen i Moskva är nu endast ruttet kött.
    En människa en gång så vacker. Men! –
    Är det så att vi var övermänniskor?!
    De är inte kommande.
    De har varit. Varit. Artefakt. Övermänniskor.

    Artefakt. Övermänniskor?

    Metron Moskva. Krokodiler i avloppen.

    Finns här ej inte en sorg så djup?
    Som den mörkaste och djupaste kärr;
    bottenlös? Tar vi med oss mörkret? In i över till?! –

    Har det redan hänt? Detta här, mina fingrar?

    Texten?

    HÄNDELSER TILL MINNEN TILL KÖTT

    inlagt av den 2018.10.02, under eget, foto, poesi, snabbinlägg, text
    02:e

     
    Det där som fortfarande förföljer mig. De förlamande åren. Dis, dimma – längst ut på isen. Iskant, kant, klyfta; den gamla vägen ner, ner, ner. Jag var förlamad, tiden förlamade mig. Isoleringen. Mina rutiner. Kött och ben nu. Det har blivit kött och ben. Dis, dimma – jag kan inte minnas längre. År av glömda minnen. Benrangel. Köttet och dess fasthet. Det har blivit kropp. Förlamande år har blivit kropp. Kropp nu. Kropp. Kroppen är vad som är?

    Blixtminne slår till. Vulkan. Kroppen skälver. En skräck stannar i mindre än en sekund. Sen dold-heten. Vidriga vändningar i svettig säng. Blodstänk och gröna väggar. Och något mer, det fasansfulla – tankarna som satt fast som is. Tvång-tanken. Tvång-tankarna. Och. Och sen borta, så borta. Spelar spratt. Minnet en tvehövdad gud. Köttet staplar vidare. Det fasta köttet. Som, som om jag har upplevt för mycket?

    Näsa, knoge, kindben, fot – staplar.

    180910 (TVÅ: SURRET: OVAN/UNDER)

    inlagt av den 2018.09.10, under eget, grafik/digitalt, helt jävla sjukt, poesi, snabbinlägg, text
    10:e

     
    inte sova okej / dricka för much.trapped i hyperrymden.?. flickan försvann, leende och blåser kyssar. Ett vitt ljus översvämmade rum / var tidpunkten för uppvaknande: publiken var lättad över att finna sig i sitt eget företag … someo (text oklart) inte vakna, det var en vit mardröm: Ansikten strålande skratt, halta självgodhet / uppenbarligen icke inhiberade …

    tre hundra miljoner människor
    alla med samma yta
    allt jag säger / gör är misstänkt
    ta mig och du får hjälp
    där
    nummer betyder ingenting
    Gud välsignade dig med ett vackert ansikte
    rätt skola
    rätt föräldrar
    jellydogs gelatinerad ål

    vi går på restaurang finns kött i brödet finns det inte tillräckligt med sittplatser för alla det är kött i rosa allt jellylikefat skivor rosa / klättra upp brandstegar / mycket förgiftad

    rådgivning för robotar

    om du känner att / låg igen.
    Försök. förblir
    i / circleof
    vänner. / se nästa instruktion
    mjukhet
    skakning
    allt i sin rätt att vara
    det willpass
    onlypart / inte sista
    saltvatten bra för rengöring
    ögonblicksbilder.
    kännande varelser / Kall (lugnande)
    dont.

    gå.

    kommer bara vill komma tillbaka.

    inte bara ringa
    inte bara vara
    (vår utstrålning / andmeaning.)
    synd att inte skriva (vara där)
    när man ville (var där)
    skriver nu
    säger nu

    kom ihåg alla de bra saker

    nu
    Fil / Print… / Skriv ut (på min vägg fast för att minnas) Meddelande slutar

       
    stund i mitt medvetande (G*****!) och fortsätter täX NEWSCNN ABC ETC. och byter igen ochde visar en gammal okusåpafrån artonhundratalet en antik variant de berättar historier i deidarebyter igen och sven melander(GRATTIS)intervjuar någon kameranfortsätter insekten flyger övertaken krälar ner i avl)oppBlicken ver anden enflicka/kvinna/vinna ) — — – (HOPPAS >ga rusar ned i kloak( ATT)ernas malströmmarinsekten flyger högre er hela göteborgoch floden som flyter(DU FÅR tar med alladet är ingen messias det är en apokalyps.nker
    på minnesflickan vill inte måste vtt mord
    på ljusa dagen en svart änka på nature
    channel stinger bitar de dör och ett
    undantags(EN BÄSTA AV DAGAR)
    tillstånd i det stora landet FO

    180906 (ETT: MEA CULPA)

    inlagt av den 2018.09.06, under andras, eget, grafik/digitalt, inläggsserie, omsorg, poesi, text
    06:e

     
    skriva utan att se tillbaka
    och skulden kan då bara vara min

    lura mig till att vara det jag inte är finn dig själv i rännstenen finn dig själv i att vara det du är genom deras ögon text utan att titta tillbaka finn dig själv i dig själv finn dig själv i dekor och tapeter och död och irriterande radioröster och finn dig själv i att vara det du är inför dem och finn dig att vara det du är för dem och finn dig själv i att vara nedanalyserad av diktator kurator teamledare och finn dig själv att vara DET DU ÄR VÄRDERAD TILL AV DEM… och bli inspirerad av [produktanalysator] och [värdefinnare], – hot kanske bli av med anställning]

    trött jag måste sova jag kan inte sova jag är uppspelt jag är ensam jag är älskad i alla dessa fall finner jag bara att jag inte kan finna någonting.. – ensam; förföljd; driven till vansinne; – skriva utan att se tillbaka, skriva utan att se tillbaka

    ord blir toner och en avfärdad tillvaro därvaro till allt tillvaro natur psyke jag vet inte där jaget är finns ingenting det är en lögn relativist javisst men jag är hånad och det ska jag vara för jag har nog fel i allt detta och mitt jag är beständigt i ett förbryllande och finner jag inget här finner jag inget någon annan stans och vem ska jag vara nu när jag är jag och vem är du när jag tydligt och blödande kan säga vem jag är?

    till tals
    jag
    mina ord
    till dig

    svarar du

    finns. existerar?

    det är så lätt att säga att vi är här. lätt, ja.

    behöver vi mer?

    dova ljud och ekande metall från hamnen när skeppen smeker varandra. ett blått ljus och overkligheten triumferar. kollaps. frånfälle. knivyta. dioder. fågelnervsång. revbensstäder. en kollaps in i nuet. en kollaps in i nuet. och sedan? –

    tiden slutar aldrig. jag drar av mig mina fjädrar. det är torsdag

    det är torsdag night fever

    180830 (ELECTION, WAR)

    inlagt av den 2018.08.30, under andras, citat, eget, grafik/digitalt, text
    30:e

     

    By William Burroughs

     
    Yes, there are other universes based on other principles. One day we will reach them. And bring with us war. Ask yourself dear, who are you competing with? When do you draw your shining sword and with clever put words and subtle gestures win the argument? My dear. War, war all the time.

    180815 (NORMOPATEN)

    inlagt av den 2018.08.15, under andras, citat, eget, foto, grafik/digitalt, psykiatri, text
    15:e

     

    Den postmoderna filosofin har sedan 60-talet kritiskt proklamerat subjektets död, men den kritiken har främst varit riktad mot en djupt förenklad och cartesianskt färgad föreställning om vad det innebär att vara ett subjekt eller en person. Vad vi nu ser är i stället subjektivitetens och självreflektionens försvinnande realiserat i livshållning och kulturella praktiker. Till exempel sätter vi nu vår blinda tilltro till att forskarna en gång för alla ska kunna lösa våra livsproblem (vår miljöförstöring har vi på så vis lyckats förvandla från att vara ett etiskt till att bli ett tekniskt problem). Eller vi utvecklar snabba och manualiserbara psykoterapiformer där självinsikt, ansvarskänsla och personlig sanning inte längre har något kurativt värde. Stora delar av befolkningen bedövar sitt inre med SSRI-preparat och förlorar på så vis kontakten med de tankar och föreställningar som utgör väsentliga delar av deras ångest eller depression.

    Utilitarismen har blivit moralfilosofin på modet: att ha ett moraliskt problem innebär inte längre att befinna sig i kamp och konflikt med sig själv och sitt samvete, utan att stå inför den tekniska uppgiften att räkna ut de rationella grunderna för olika handlingsalternativ. Kommunikationsmöjligheterna har aldrig varit större och snabbare, men vi har allt mindre att kommunicera. Det inre och långsamma sökandet efter livsmening tycks bara föda melankoli; att överhuvudtaget ha ett inre liv och ett själsligt djup verkar mest skapa trubbel; låt oss i stället hänge oss åt självövergivandets narkos och kasta oss ut i det hypermoderna livets hålligång och med hjälp av ofelbara tekniker och självhjälpsappar förvandla oss till fungerade objekt bland andra objekt i den objektivt existerande världen. Ungefär så talar den nya tidsandan.

    Johan Eriksson skriver i SvD om psyko­analytikern Christopher Bollas bok ”Meaning and melancholia: Life in the age of ­bewilderment”.

    REWORK: MENNISKOTJYRKOGÅRDEN
    [HUMAN SEMATARY] PART I

    30:e

    main

     
     
    En maskin som bygger ord. Från nervtrådar och inälvor. Sladdar, DNA och ogästvänliga blickar. Mata in texten och den bygger poesi. Inte mänsklig. Bara maskin, materia. – nej, han säger, själen finns inte, ingen är skyldig till något, alla går genom en förutbestämd mall.

    Tre tårar, ljuset reflekteras i dem, ett ansikte, en haka. Känner igen, längtar efter att få röra, fingret mot kindens hårda livslinje.

    – och – jag staplar – språket måste följa med i omöjligheten
    in i mörkerskogen, virrvarret, koaset (ickemöjlighetsorden och meningssubstansgyttja kan inte tala)

    Vid busshållplatsen. Blicken flackar uppåt. Där.
    Radhuskartong. Från nedplats uppåt – mot horisont.
    Vit jävla byggnad. Klockan spärrar 21:39 – Sverige i stillbild,
    och om jag inte har fel – så är avstånden grova långa ickeverkliga
    platsen allt det hela ska vara, ser den – jag vill den vara tavla.
    Uppe till vänster ett fönster. Inramat av lampa, tigande tv-brus,
    det blå, det vita, blinkande – från och till,
    meningens sista ord vill beskriva ensamheten.

    Nej, icke är du här.
    Sorlet är grovt
    staden luktar.

    Jag skriver:

    ”Slutstation över telefonledningarna
    begränsade samtal, mellan människa
    och människa. Vinden som andas
    utanför fiberoptiken, ett hölje.
    Tonerna når inte riktigt in, de vill
    aldrig nå riktigt in.

    Det har inte snöat på ett tag.
    Saknar grusvägar mellan fält i snö,
    de blir långa svarta ormar.
    Vinden. Förnimmelse av vidder, –
    frihet. Siluetten av en kropp.”

    Poesin närmar sig mig. Orden är viktigare än någonsin. Det är som om – kanske du där ute, i någonstanset lyssnar och ser, hör, ringar in och nickar förstående. – Kanske poesin har en sådan den största läkande kraft, – kanske den Kristian Lundberg som döper sin bok till ’Den som inte talar är död’ vet och inser vad det är att tala, att inte vara tyst, att inte dölja sig i de nedsläckta rummens tvivel. Jag skriver det ur mig, jag skriver det, – livet inbringas i ett nu, kanske in i en eskapism, men!, men i orden framhärdar jag, lyssnar jag, blickar jag – och är det inte så att jag talar? – är det inte så att där i någonstanset någon hör, nickar? – är det inte så att jag skriver, talar för att höras? – för att höras?

     
     
    Rörelsen. Handen över kroppen.
    Meningens sista ord vill beskriva ensamheten.

     
     
     
    En maskin som bygger ord.
    Från nervtrådar och inälvor.
    Sladdar, DNA och ogästvänliga blickar:

    2

    3

    1

    4

     
    I am alone. The world is alone. Google Translate translate to English a bit:

    1028/5000
    A machine that builds words. From nerves and guts. Cords, DNA and hostile glances. Enter the text and it builds poetry. Not human. Only machine, matter. – No, he says, the soul does not exist, no one is guilty of something, everyone goes through a predefined template.

    Three tears, the light is reflected in them, a face, a chin. Recognize, longing to touch, finger against his cheek hard life line.

    – And – I stacks – the language must comply with the impossibility –
    into the dark forest, maze, koaset (non-option words and sentence substance ooze can not speak)

    At the bus stop. The look up spots. Where.
    Townhouse Carton. From nedplats upwards – towards the horizon.
    White fucking building. The time barriers 21:39 – Sweden in Still,
    and if I am not wrong – so the distances are long rough non real
    place everything it all should be, see it – I want it to be painting.
    Upper left a window. Framed by the light, silent television noise,
    the blue, the white, flashing – from and to,
    the sentence last word would describe the loneliness.

     
     
     
     
    12:32 torsdagen den 1 december i Sverige.
    Världen är ensam. Jag är ensam.

    12:32 on Thursday 1 December in Sweden.
    The world is lonely. I’m alone.
     
     
     
     


    Audio av The Knife: ”Old Dreams Waiting To Be Realized”
     

    pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  • ETIKETTER

  •  

  •