FIKTION

inlagt av den 2010.04.16, under
16:e

I.

I dina tentakler sitter fast är gjuten. Om, Jag. kanske.

Natten är någon annan stans.
Jag är inte barnet. Rullar runt, pekar
mot grova träd. Handen, fingrar
spelar teater med Pan. Trädfingrar. Knot-ek. Hand-ek.
En hundraårig vän lutar sig mot skyn.

Vid den gamla bondgården där jag blev våldtagen av djävulen viskar Gud inte och inte inte och. Och det tycktes finnas en plats där knot-ekarna var kungar och snön deras tjänare. De bjöd mig att dricka av deras sav, barnet för händerna över barken. Det kittlar, det välkomnar. Värmen. Som bröts. Upptryckt mot väggen. Förnedrad. Utkastad. Kastadhet. In-i-bara-verklighet-världen. ”Slutligen har du blivit din egen.”

Nu är du redo för att erövra. Redo för att omkasta. Redo för att höja kniven mot din väns strupe. Du skall hata, och igen du skall hata. Du har fötts av slumpen; fötts av slumpen. Ondskan skall du tvivla på. För vad hur vem var ondskan som tryckte dig mot väggen? Det är din tur nu, min vän. De slog dig som en hund. De band dig i krokförsedda kättingar. De rev dig itu. Dionysos i tusen bitar. Din tur, tro på mina ord.

Barnet. Världen. Ondskan. In-kastad i världen, i i-världen. Jokern kastar alltid sin dyrbara tärning, kastar alltid sina dyrbara tärningar. Kasta dina egna tärningar, min son. Kasta, andas ut, låt de falla. De skall visa ditt öde. Endast jokern, hycklaren, dansaren, konstnären vet svaret. Kasta fler tärningar. Mångfaldiga möjligheterna. Mångfaldiga till det mångfaldigas oändliga gräns.

Mot väggen.
Hans händer trycker min rygg mot den skrovliga ytan. Jag ser händelsen klart för första gången. Men jag ser mig skratta. Skratta skratta skratta. Han gör vad han hade tänkt. Smärtan gör att min mun spricker upp. Leendet tar aldrig slut. Jag skrattar. Ramlar till marken. Blodet skrattet tärningarna ingen att döma ingen att luta sig mot ingen att skylla i världen uppstod den slutliga ordningen, den slutliga anarkin, det slutgiltiga kaoset, himmelen sprängdas i brandgult.

Himmelen sprängdes i brandgult; köttet brann; i tusen delar över det öde landet.

II.

Tentakler.
Gjuten form. Metrik. Dialektik. Schack. Poker utan joker. Antalet kilometer till nästa anstalt. Privatiseringen av idéer. Privatisering av vanvett. Antaganden om elementarpartiklar.  1 2 4 8 16 32 63 128 256 512 1024 2048 4096. Incestdoktriner. Anpassade medlemsförmåner. Instant Orgasm. By Pill.

Stöt efter stöt.
Det rinner blod nerför mina ben. Olidligt. Slår mitt huvud mot ladugårdsväggen. Trycker sina naglar genom min hud. Drar upp mina ögonlock så jag ska se. Se Se Se.

Min hand är blodig. Jag har fått min hämnd. Den jäveln hade fru och barn. Slog in hans bröstkorg. Knäckte hans näsben. Skar in mina initialer på hans arm. Tatuerade in mina ögon i honom för evigt. Tog stenen och slog. Hjärnan som rinner ut. Att göra hans nivå till min nivå. Bli honom för att bli fri. Trycker fimpen i den döda huden. Du födde din död den gången du våldtog mig, din djävul.

På fältet.
Den blod-spränga hud-snön.
Biljetten till utlandet.
Asien spriten drogerna glömskan bortom döden bli döden skall bli döden. Jag. Han födde sin död. Han födde mig. Han födde min död. Tar på mig hans kläder. Nu skall jag inte finnas mer.

Hjälp mig, Dr Phil.

III.

Systemen har svårt att fungera.
Människorna känner ju sig så ensamma.
Systemen tycks, ärligt talat, inte spela så stor roll för dem.
De har ju, liksom, sina liv på balkonger där långt uppe i förorten.

Det finns en större bläckfisk än jättebläckfisken. Den kolossala bläckfisken. Men vetenskapen vet inte så mycket om den. Den är skygg, den tycks leva för sig själv långt, långt ner i djupen.

Snön är röd. Jag måste gå nu. Åttaarmad.
Jokern jonglerar. Min kropp går av sig själv. Djup har blivit yta.

Innan jag lämnar, en sista promenad. Jag hör sirener i bakgrunden. Inget kan röra mig, inget kan få mig ur min diamanthårda balans. Förbi murkelbacken. Stentrollen. Häxträdet. Förbi Karon och Sisyfos. Förbi Mammons silikonbröst och Minervas vishets-blek-ömma hud. Dofterna nu en sista gång. En sista gång dofterna. Fötterna i vinter-tö-leran. Blodskogen. Nervträden. Jag lämnar mina sista allierade.

Jag tar upp flaskan och dricker sprit. Jag vet inte hur mycket jag druckit idag. Och några piller. Abstinensen tar slut i Asien. Jag ska slutligen fylla min kropp med jordens alla gifter. Jag tar mitt straff. Jag hälsar på Djävulen och ger honom min förnedrade återuppstådda kropp. Ge mig mitt folkets opium. Ge mig substanserna, serotoninet, adrenalinet, dopaminet, endorfinerna. Spräck dig in i min kropp. Djävul.

Och plötsligt blir jag medveten om att jag har glömt Jesus. Och för första gången rör det mig inte, får mig inte i obalans. Din död var min födelse.

Mesonychoteuthis hamiltoni är det latinska namnet för den kollosala bläckfisken. Hur stor den egentligen kan bli vet ingen. I djup-rummet simmar den. Onåbar. Skräckinjagande. Utan moral. Hänsynslös. Bländande vacker. I papegojnäbben krossas min Nemesis. När jag stirrar in i dess tunn-locks-stora öga ser jag mig själv. Vi ska mötas nu, du och jag – det ökända är nu mitt.

Förbi gläntan. Mot tåget. Jag inhalerar en sista gång. Himmelen är i brand. Knotorna sträcker sig mot evigheten. Samhället är i krig. Ruinernas revben och blodet och motor-vägs-nerverna. Allt på en gång. Samhället är en blodpropp. Cancern sväller. Innan nu kaoset blev mitt var mina ögon uppspärrande stirrande på orättvisorna, relativiteten, postmodernismen, morden, mobbingen, dränkningarna – de Djävulskt Tysta Svenska Husen. Mina tentakler. Min nyfunna kompletta icke-moral. Och Minerva! Nej! Det där är bortom mig! Inte hon, henne! Mot tåget! Mot tåget!

Och blod han flöt.

IV.

Fjärde kapitlet är sista kapitlet. Vi närmar oss.

I de stora städerna lurade skräcken i kloakerna. Undervärldens härskare bara inväntade sin tid. Bandidos. Hells Angels. Och de som ligger under dem. Förorters ilska. Jokerns blodbreda leende. Som ett tärningskast, som en slumpens infall kommer asfalten att spricka för att lyfta de nya till makt. Jag hör dem komma… Tassande… Till synes ofarliga… I köpcentrumsfängelser sitter de. Vi som inte har råd kommer att ta oss råd, kosta vad det kosta vill. Wallmart ska brinna, utstöter den utstötte.

Jag går över åkern nu. Jag ser stationen. Tio minuter kvar. Jag ska till Asien. Försöker torka av och dölja blodet. Dricker den sista spriten. Jag har inte pengar till en biljett. Jag har ljugit. Jag har dansat. Trodde ni jag berättade sanningen för er? Mitt skratt ekar över fälten. Ha! Vid tåget. Klar. Anländer. Under tåget. Slits itu. Djävulen. Tärningarna. Jokern. Minerva lämna mig. Tusen tentakler. Skär av mina ben och mitt huvud. Imploderar i blod. På havets botten. Trycket. Ett intet av allt.

Nu ser ni.
Ja, nu ser ni.

(Till österns röda ros. Hahaha!)

Det stilla, stilla gnyende skrattet.
Världen slutar inte i en smäll,
världen slutar med ett gnyende.

Det öde landet.
Det…

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  •  

  •  

  •