ANIMA

inlagt av den 2020.03.18, under eget, grafik/digitalt, text
18:e

 
 
Anima. Att en individ kan rättfärdiga detta ett mitt livs hela j*vla existens med krumbukter, fallna frukter och ord utskurna ur likt bark blod sav. En individ som existerar här i samtidigheten. Ditt namn har varit ett mantra som närt mitt nervsystem. Jag ska berätta. En dag. <3

200227 – THE DAWN CHORUS

inlagt av den 2020.02.27, under andras, eget, grafik/digitalt, poesi, text, video
27:e

 

 
om du kunde
skulle du då göra det igen
bryt av grenen, ta en liten bit

tusen fåglar
inga raka linjer
trädfingrar, rör sig
likt din hand
mot min haka ömt

om du kunde
skulle du

det är väl inte hela världen
jag är inte typen som vill stänga dörrar

berätta för mig om du har fått nog –

vitt dött tv-brus
parkeringsplan tusen platser
tomt, 6 på morgonen
vit död horisont

du kommer
att frysa ihjäl i de kläderna

the dawn chorus

om du kunde
skulle du då göra det igen

du är smart, du skulle kunna
kunna göra det med stil
men du måste säga till
lova att du säger till

jag vill se dina ögon
se din ögonvita igen

  
du är tillbaks, nice to see you again

låser och du får nyckeln
jag är inte den typen
men jag kastar den därutöver

låter den sugas ner
kattegatt atlant marianergrav

 

FÖR DIG, F.

inlagt av den 2014.08.06, under andras, eget, inspiration, poesi, text
06:e

christinas_world_0

 
Drömde om en flickvän från långt längesen. Drömmen var helt klar och tydlig. Jag kände knappt igen mig när jag vaknade. Satt nog i tre timmar och bara funderade. Slog på datorn och på The New Republic visades denna tavla. Saker görs ibland logiska på ett icke logiskt vis. Jag undrar om du vann mot dig själv till slut. Blev fri från det där. Och att det inte är du på tavlan.

Alternative Nation klockan 00:00 varje tisdag och torsdag. Sömntabletter och distade gitarrer.

Till F. Har du klarat att hålla dig uppe? Var är du? Vi var lika vilda båda två. När du var sjutton blev du våldtagen av två killar. När jag var sjutton var jag sjukligt isolerad. Flera år senare som träffades vi på den märkligaste av platser. Vi blev så bra vänner. Du, modell och från överklassen. Med en liten dotter och ett hus i de fina kvarteren. Jag med svart hår, klädd i tighta jeans och läder. Hur vi var fulla och hur jag ringde en av dina demoner. Och hur vi skrattade medan jag pratade med den fega idioten. Och hur mycket det betydde för dig att jag pratade med honom. Din vackra syster gjorde veggomat till mig (lever hon?). Minns vår jul där, innan vi gled åt olika håll. Det är bland de bästa minnen jag har. Sweet F, Sweet F.

Och i snö där ramlade vi runt allihopa. Snöbollar. Snacka hela natten. Somna. Somna med våra kläder på. Vi somnade alltid med kläder på. En tyst överenskommelse. Vi hade något större. Du sa att jag var grymt snygg. Jag kunde inte tro på dina ord. Du gav mig ett foto från när du hade varit underklädesmodell. Och sen skrattade du. Jag gav dig en tavla. Du satt upp den direkt. Jag visste att du skulle göra det.

Du sa att jag var din bästa vän någonsin. Sen rullade livet vidare. Saker löses upp. Man ska inte grubbla på varför.

Och sen Håkans sång. 17 år.

Miss you, Girrrl.

 


Tavla ovan: Christina’s World © Andrew Wyeth.

 

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  • ETIKETTER

  •  

  •  

  •