Den postmoderna filosofin har sedan 60-talet kritiskt proklamerat subjektets död, men den kritiken har främst varit riktad mot en djupt förenklad och cartesianskt färgad föreställning om vad det innebär att vara ett subjekt eller en person. Vad vi nu ser är i stället subjektivitetens och självreflektionens försvinnande realiserat i livshållning och kulturella praktiker. Till exempel sätter vi nu vår blinda tilltro till att forskarna en gång för alla ska kunna lösa våra livsproblem (vår miljöförstöring har vi på så vis lyckats förvandla från att vara ett etiskt till att bli ett tekniskt problem). Eller vi utvecklar snabba och manualiserbara psykoterapiformer där självinsikt, ansvarskänsla och personlig sanning inte längre har något kurativt värde. Stora delar av befolkningen bedövar sitt inre med SSRI-preparat och förlorar på så vis kontakten med de tankar och föreställningar som utgör väsentliga delar av deras ångest eller depression.
Utilitarismen har blivit moralfilosofin på modet: att ha ett moraliskt problem innebär inte längre att befinna sig i kamp och konflikt med sig själv och sitt samvete, utan att stå inför den tekniska uppgiften att räkna ut de rationella grunderna för olika handlingsalternativ. Kommunikationsmöjligheterna har aldrig varit större och snabbare, men vi har allt mindre att kommunicera. Det inre och långsamma sökandet efter livsmening tycks bara föda melankoli; att överhuvudtaget ha ett inre liv och ett själsligt djup verkar mest skapa trubbel; låt oss i stället hänge oss åt självövergivandets narkos och kasta oss ut i det hypermoderna livets hålligång och med hjälp av ofelbara tekniker och självhjälpsappar förvandla oss till fungerade objekt bland andra objekt i den objektivt existerande världen. Ungefär så talar den nya tidsandan.
On August 19 issued a vårdintyg XXX XXXXX. She was taken by police in the home and taken to the psychiatric clinic at XX. Where she was treated during the period August 19 – September 16, 2002. She was forced medication. On August 30, she was also forced injection because she refused to take certain drugs, including Ergenyl. The injection induced seizures, anxiety, dizziness, fainting, and allergy. Later she was treated even with Orfiril and Zyrlex, causing side effects such as anxiety and tingling, and rashes on the body. During the hospital stay, she was subjected to cavalier and arrogant treatment. First 10 September established a treatment plan. She had sought XXXX XXXXX for 19 days without getting a chance to speak with him. She wanted to speak to XXXX XXXXX of XXXXX XXXXXXXX nonchalant behavior.
don’t leave
don’t leave
give it a last try
I’ll sell all I have
and you’ll sell all you have
two tickets OUT OF HERE
OUT OF HERE
on a beach in the middle of the night
fires in the distance
you, I’ll go down on you
the way, you know
the way you used to love
Let Down. One Day. A Chemical Reaction. Grow Wings Like Icarus. I am the beauty of the now. Me and Icarus together. The sun will shine wildly in or eyes before They come to collect the Bill. Every poets end.
Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se:
Cookie-policy
