MATERIA III [END, DEEP COLD, FOSSILS, NOTHINGNESS]

inlagt av den 2016.08.18, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning
18:e

 
 
tva_1100

 
3333_1200

 
2222_1200

 
 
 
 
The last picture here is the end of the series. It is nothing. It is the hardly visible remains of civilisation.

 
 
 
 
MATERIA I [THE SURFACE, AND]
MATERIA II [EVEN DEEPER, INSIDE STONES]
MATERIA III [END, DEEP COLD, FOSSILS, NOTHINGNESS]

 
 
 
 

MATERIA HON SKOG LÄNGTAN JAG

inlagt av den 2016.08.11, under bildserie, citat, eget, grafik/digitalt, poesi, text
11:e

 
tvaBild från ny serie: MATERIA III

 
 
Vi ska begagnas.

Jag hör skärmfrekvens, dit och dit,
stannar upp i looparna, visar bilder
på förvirrade djur. – springer i loopar

Rynka liten på hand,
berättar liten lång historia.
Ska skära själen ur mig,
min egenanlitade minister.

bilder förvrängs. skulden klämmer sig fast. jätteskalbaggar invaderar min hud. som sjuka uppstötningar. river min hud till blod. aftonbladet rapporterar om skalbaggsinvasion. och om möten i hamnen som slutar med våldtäkt. skaffa dig en utländsk fru. hälsa inte på din granne. bry dig inte om det du bryr dig om. jag rapporterar jag med; – i ett skolkök tappar en sjuåring sin matbricka ett skrik från fröken så hårt och gällt och alla tittar nej det är inte möjligt, det är inte möjligt.

nämn inte ordet moral, inte ordet etik. jag vet en glänta i en skog,
där kan du utan att någon hör dig skrika ut din ilska.

bilder utvinns ur skadorna, vissna löv, fantasimonster.

brännskador orsakade av skalbaggar. galenskapen i det lilla. galenskapen i det stora. en rå känsla. avstånd av allt. stolen i hörnet är mil bort. skakar din hand men jag vet inte vem du är. valet är nära, jag tror inte vi vinner. gigantiska skalbaggar. nu i hela sverige. nu i världen. unga män tror sig vara oövervinnliga. tidning rapporterar om en sönderslagen brevlåda, om en rånad kiosk, om löjligheter och jag kastar nästan upp. skalbaggar klär sig i slips. de jävlarna har tagit min oskuld igen.

betala för din frihet. Slutligen. Betala för din frihet. Betala. De krälar nu över hela min nakna kropp. Deras sylvassa gaddar. Kan inte göra något. Kan inte göra något. Du är skuld, betala. Slutsats: om du vill leva på planeten Jorden så måste du betala. Du är i skuld. Till vem? Jag har ingen aning. Har du?

 

***

 
Om det var du eller jag,
jag vet inte.

Allt har sin tid.
Jag lovar, allt som kan hända kommer att hända,
har hänt, och kommer att hända ännu en gång.
Dimensioner kan man inte räkna. Allt är rörelse
och varenda rörelse skapar dimensions-vara.
Amor Fati, sa han.

Timglas som vänds,
något mer finns inte.

Men något, (allt),
säger att detta måste uppfinnas på nytt.

Jag skall bli mig igen.

Men. Hur lätt? Samuel Beckett har orden:

Svagt längtande efter minsta möjliga längtan. Oförminskad minsta möjliga längtan. Längtar efter att allt försvinner. Oklarhet försvinner. Tomrum försvinner. Längtan försvinner. Förgäves längtar efter att förgäves längtan försvinner.

 
 
 

DAYDREAMING

inlagt av den 2016.05.10, under andras, bildserie, eget, grafik/digitalt, inspiration, video
10:e

a-moon-shaped-pool_wzdkpe

donwood-artwork-moon-shaped-pool

 
My answer to song and art by using pictures.
This is what I am in front of this song:

 
q

110712_111

BORTOM GRANARNA

inlagt av den 2015.08.11, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, poesi, text
11:e

 
1.
Bryter av. Bygger en egen stig. Mörkgranarna. Granhäxorna. Trädfingrar långa som flera meter. Häxorna välkomnar mig. Mörkare än det mörka källarkolet. – Det dubbla utanförskapet att inte hamna med varandra det isolerade ögat spelar sin luta det är ingen lyra det är källarkol inte musik hon höjer ena ögonbrynet det är allt jag fick det är som om man måste vandra hela tiden man kan inte stanna det är att eruptera att stanna en liten råtta jag är en mus den tysta balansen att vilja vara att vilja sjunga att vilja slå igenom till den andra sidan för att äntligen höra henne prata tala som en amazon utan svärd det är att göra sig liten det minsta hon är ett skum på den stilla ytan avståndet den tredje milen jag kan inte se jag har blivit blind.

Det rena ögat. För mycket socker, för många intryck, en sprängande värld. Jag eskapulerar tre gånger i minuten. Det andra! –

Andetagen de lugnaste. Myllan, den ständiga sömnen. Min hand faller mot lakan vitt. Vi sover, vi sover. Det doftar svavel. Den endaste beröringen. I kallaste natten, friskheten den… – ”Men i mörkrets hjärtpunkt är din örtagård.”

2.
Hennes hår brukade vara sensommarbrunt – nu var det svart, avståndstagande, kalt – det lockade nästan till gråt; allt så oformligt, banalt, långt ner i höstens kalla grusvägsdiken.

Raden av träd vid sidan av vägen är ofrånkomligt sjuka – de tycks lida av någon bisarr sjukdom – och vad mer, jo, det är bara hon som ser denna sjukdom. Allt i livet tycks avfälligt, icke bestående. Hon sitter på en bänk i ett mindre samhälle och läser en bok av den äldre kvinnan med de bisarra sätten att betrakta saker och ting. Såren i marken och asfalten – de syns i uppskurna blodfyllda veck – är så mycket bara hennes, och så mycket bara där för tillfället att hon kollapsar från läsandet, just där, just på bänken, just under ett tillfälle, just under en bråkdels sekund.

Med hennes pekfingernagel ristar hon in i bänken, in i den gröna oljefärgen: ”Jag målar hela världen.

Perspektiven skjuter sig själva ur sig själva – balansen är ur funktion – raden av träd, av granar, blir utdragna ur sin rätta position för att cirkulera runt sin egen bild.

3.
Senaste nyheterna: hennes ansikte i kras.
Tusen skärvor. De anlitar eliten för att återskapa det.

BLACK STARS OF THE WHITE SKY

inlagt av den 2015.07.24, under eget, foto, grafik/digitalt
24:e

150721_1

REMIX-A-RESHAPIN RADIOHEAD STUFF. LIMBO WORK-A-SPACE.

inlagt av den 2015.05.24, under andras, citat, eget, grafik/digitalt, inspiration, poesi, text
24:e

1-sdf

2-dfsdfs

3-1

 
”This is a war universe. War all the time. That is its nature. There may be other universes based on all sorts of other principles, but ours seems to be based on war and games. All games are basically hostile. Winners and losers. We see them all around us: the winners and the losers. The losers can often times become winners, and the winners can very easily become losers.”

William S. Burroughs wrote those words. My thought: IF I WIN THEN SOMEONE ELSE LOSES.

He says that our universe ”IS WAR”.

So,

so when our planet is saved, we sooner or later want to play again. And this, all this – starts again!

An intellectual or philosophical REBOOT of the human race will not happen, don’t you agree?

But I hear music. It enchants me. Lilacs.
I love this earth. I love this feeling. May it never disappear.

OLD THINGS IN NEW LIGHT

inlagt av den 2015.04.26, under bildserie, eget, grafik/digitalt, målning/teckning
26:e

1

2

 

_150403_DRAFT

inlagt av den 2015.04.03, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt
03:e

11

BEYOND THE CONCRETE WALLS OF SLEEP

inlagt av den 2015.02.04, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning
04:e

 
1

3

4

6

NÅGRA SKAKER FRÅN MITT FBKONTO, DECEMBER

inlagt av den 2014.12.18, under eget, facebook, fragment, målning/teckning, poesi
18:e

1

 
Kan inte hitta en enda recension av denna bok. Om någon vet om nån så kan ni väl skicka länken. Ingen som vågar recensera? Är han så farlig?

(…)

Det som kanske skrämmer mig allra mest: personen som har skaffat sig en bild av världen, människan och tillvaron som hen tar som det absoluta sanna. Detta kan hända medvetet eller omedvetet, men jag tror att det oftast landar någonstans mellan de begreppen. Eftersom personen är helt säker på sin sak, så finns det ingen idé att diskutera, debattera eller ens tala med denna person. En person som tror på vad det än må vara, men som ändå alltid kommer tvivla, den personen kan jag möta, tala med. Och märk att jag skriver person, inte människa.

(…)

2

[Bilden ovan har jag döpt till VAGINAL BLOOD eftersom jag la upp den på en engelskspråkig sajt. På svenska? Ja, så klart: VAGINALT BLOD. Och jag tycker den funkar med impuls-dikt-saken nedan.]

 
Märkligt, ser ingen människa
Att de nyligen tända ljusen bakom fönstren
inte lyser

Det är mörker,
och jag längtar
till efter havet

Tång duggregn
träden likt
mörka absintklänningar
storm och jag ser
mellan vågorna

Det är inristat
i min kropp

Villshärad,
Erik Olssons tallar
vridna i salt smärta

Bilden jag har
deras trädfingrar
likt alla skogens
osaliga andar

Sträcker sig upp mot
sista novembers solens
sista ljus upp ner
bakom framför horisont

Brinnande händer mot skyn.

(…)

Med det geografiska spel som spelas, har jag jävligt mycket tur att ha några mynt, säng, tak, mat och vatten. Vem som kastar tärningarna har jag ingen aning om. Det är för teologer, vetenskapare, filosofer och teosofer att spekulera om. Jag kunde varit uteliggaren, flyktingen, golfspelaren, jag kunde varit vem som helat av er där ute. Jag kunde varit porrfilmsaktrisen, jag kunde varit narcissisten, jag kunde vara den jag älskade en gång. Vi kastas in i en miljö. Har vi tur så har vi tur, annars inte. Jag tycker den tanken det ger en känsla av solidaritet. Alla bär vi den plats vi själva fått. Den binder oss till världen.

(…)

Resor i PolyFuana:

3

4

 

DJUP, ATT VÄLJA DJUPET

inlagt av den 2014.10.26, under andras, eget, grafik/digitalt, poesi, text
26:e

spegling-31

110718_1_o (kopia)

 
ismörker november mörker pelare av ljus mörker
mörker svartaste is vid havet djupa ögonhålor i isen isen
tittar på oss fastfrusen i havet svarta rötter dött kadaver
i isen blandat till rött. Kadaver i isen. Svart-tången. Revben.

På isen.
Går på isen. Tunna isen. En chansning. Jag vet om det. Knakar viskar valars skrik. Under där under rörelser, virvlar, rödströmmar.
Brännmanet fryst, slår ut i flammor en fläck av rött i allt en pensel en rörelse ett allt som talar.

Där –
jag/hon du jag djag är där nere vid havet. Kanske, rör sig

Sjömonster, Kraken, vad ni vet blir mitt nu (i språnget) säger, hon.
Hon vid havet som ska dyka med skräcken. Men hon vet –
i malströmmen finns ingen vilja, bara ström –

Ktulu, stad av prakt, polyper i massor, ser ni henne?

En pensel målar hela tillvaron. Röda fläckar. Isen ler i sin frånvaro. Kaptenskättingar och glömda ord. Is mot is, ett skrik. Att världen skall öppna sig. Att världen skall öppna sig. Att världen skall öppna sig. En nerkyld kropp. Kairos ett ord på läpparna. Krisen och kallelsen. Av ögonblick blir endast ögonblick. Tillvaron sprängs öppen –

Att väljas ut, att vada ut, i det där svarta,
bland brännmaneterna (som inte skrämmer henne längre) –

Nej, nu de simmar åt sidan
drottning Kraken välkomnar
henne, sluter armar tentakler
och en värme kärlek så evinnerlig

 


Målningen längst upp av Karin Broos.

 

DRIFT.

inlagt av den 2014.10.17, under datorspel, eget, foto, grafik/digitalt, helt jävla sjukt, text, video
17:e

 

 
Det finns Battlefield och alla dessa liknande spel. (Detta är ganska otroligt: det går ut på att ta livet av en människa, eller så klart, flera människor.) Detta är industri, stor industri. Fast industri är fel ord; – detta är tjänst, en mjukvara som säljs som sedan kopplar upp till andra med samma mjukvara (genom en annan tjänst, den som någorlunda håller ihop det [tänk Steam]). Längst upp tjänas enorma pengar på människors lust att döda varandra (manlig dominans inom dessa ”spel” är ju ingen överraskning). Men 2 frågor kommer, först: Varför vill människan döda en annan människa virtuellt? Vilken är driften bakom? Helt enkelt VARFÖR? Och 2: Vi minns filmpamparna. Nu har vi datorspelspamparna (allt möjligt, Warner, Ubisoft, Activision, Fox..). Dom spelar knappast själva. Men dom äger bolag världen över där de populära spelen görs. Det är Battlefield och Call of Duty osv. Stora fuckin bolag släpper spel där det går ut på att döda andra människor. Du kan inte klara spelet utan att döda en annan människa. … Jo, ok de mänskliga drifterna, jag kanske har fel. Jag vet inte. Detta blev en skiss. Ok, men slutligen: Varför vill vi skjuta sönder och samman den där spelaren från andra laget i senaste versionen av Battlefield?

Det ska finnas ett spel som går ut på att våldta kvinnor. Det är säkert sant.

Freud sa att priset för att vi ska ha ett civiliserat samhälle är att vissa delar av oss trycks ner, vi förnekar. Det aggressiva, det sexuellt våldsamma kommer alltid bli en del av detta samhälle eftersom det är egentliga delar av människan själv, människans själv.

Och Sartre sa att det vi har är viljan. Eller det vi ÄR för stunden. I mitt medvetande är jag jag. Jag känner inte något kön. Jag känner en ström av intryck och känslor och tankar. Det som ÄR jag, Daniel. Jag säger att inom 5-15 år kommer virtuell gaming-teknik nått fotorealistiska miljöer. Antagligen är New York uppbyggt nästan in till minsta detalj. Och.

När blir ett mord, en våldtäkt eller pedofili olagligt i en värld som är identisk med denna?

”Det har ju egentligen inte hänt.”

(Jag läste om en grupp som tog sig fram till en stam av människor som aldrig hade haft kontakt med den yttre världen tidigare. De visade dem en vanlig amerikansk actionfilm en kväll (något som vi knappt brytt oss om). Hela stammen blev kaotisk, de skrek, de var rädda, ingen vågade gå ensamma på flera dagar. Detta säger något.)

 

DRAFT (HER NECK; HENNES NACKE)

inlagt av den 2014.08.16, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt
16:e

1

2

3

 

BIO MEKANIK 1 [BIPOLAR]

inlagt av den 2014.08.08, under andras, bildserie, citat, eget, foto, grafik/digitalt, okatalogiserat, poesi, text
08:e

0211111  01

 
En tjej skriver på internet (mina markeringar med rött):

Att vara bipolär innebär alltså att man ständigt löper risk att förlora ditt normala känsloliv och därmed din personlighet. Det är tungt. Det kan vara svårt att ta till sig att du har blivit en ”sån där”. Det är smärtsamt att acceptera att du inte alltid har kontroll. Det kan finnas perioder då varje mänsklig kontakt innebär att relationen till den personen kan försämras, Det kan finnas perioder när ditt kreditkort är en katana i bröstet på din ekonomi. Det kan finnas perioder under vilka rutinen

1) Klä på dig tyst
2) Ta på skorna i trapphuset/på farstubron
3) Ta reda på adressen
4) Ringa taxi
är väl inövad.

Du vet varför ditt liv måste anpassas för att minimera risken för återinsjuknande. Det handlar inte bara om mediciner och terapi, det handlar om allt från vardagliga rutiner till arbete och val av fritidsaktiviteter och resmål.

… det förtegna, ångestberedda sig-utkastandet mot den innerligast egna skyldigvaron – kallar vi för beslutsamhet.

Ovan: ett sorts Mantra av idioten Martin Heidegger.

 

DRAFT 2

inlagt av den 2014.05.25, under eget, foto, grafik/digitalt, poesi, text
25:e

1234_daniel

 
platser tappar färg
och verklighet syns
icke så farlig

det är liksom
när vi lägger oss
på gräs och
omfamnar

vi ser oss tillsammans
och verklighet syns
icke så farlig

revolutionen börjar
när vi skrattar
åt ett virus
för maskinerna

när vi
är kroppar

är maskinen
ensam och intet

men sorg kommer
jo, jag är mig själv

men, den nya generation jag ser
kommer att likt
en feg byråkrat
INKLUDERAS i systemet

om du ser sandkorn,
något litet
som är friheten;

gåöverdinegenkroppföratterövraden

 

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  • ETIKETTER

  •  

  •