FÖR DIG, F.

inlagt av den 2014.08.06, under andras, eget, inspiration, poesi, text
06:e

christinas_world_0

 
Drömde om en flickvän från långt längesen. Drömmen var helt klar och tydlig. Jag kände knappt igen mig när jag vaknade. Satt nog i tre timmar och bara funderade. Slog på datorn och på The New Republic visades denna tavla. Saker görs ibland logiska på ett icke logiskt vis. Jag undrar om du vann mot dig själv till slut. Blev fri från det där. Och att det inte är du på tavlan.

Alternative Nation klockan 00:00 varje tisdag och torsdag. Sömntabletter och distade gitarrer.

Till F. Har du klarat att hålla dig uppe? Var är du? Vi var lika vilda båda två. När du var sjutton blev du våldtagen av två killar. När jag var sjutton var jag sjukligt isolerad. Flera år senare som träffades vi på den märkligaste av platser. Vi blev så bra vänner. Du, modell och från överklassen. Med en liten dotter och ett hus i de fina kvarteren. Jag med svart hår, klädd i tighta jeans och läder. Hur vi var fulla och hur jag ringde en av dina demoner. Och hur vi skrattade medan jag pratade med den fega idioten. Och hur mycket det betydde för dig att jag pratade med honom. Din vackra syster gjorde veggomat till mig (lever hon?). Minns vår jul där, innan vi gled åt olika håll. Det är bland de bästa minnen jag har. Sweet F, Sweet F.

Och i snö där ramlade vi runt allihopa. Snöbollar. Snacka hela natten. Somna. Somna med våra kläder på. Vi somnade alltid med kläder på. En tyst överenskommelse. Vi hade något större. Du sa att jag var grymt snygg. Jag kunde inte tro på dina ord. Du gav mig ett foto från när du hade varit underklädesmodell. Och sen skrattade du. Jag gav dig en tavla. Du satt upp den direkt. Jag visste att du skulle göra det.

Du sa att jag var din bästa vän någonsin. Sen rullade livet vidare. Saker löses upp. Man ska inte grubbla på varför.

Och sen Håkans sång. 17 år.

Miss you, Girrrl.

 


Tavla ovan: Christina’s World © Andrew Wyeth.

 

MARDRÖM (verklighet)

inlagt av den 2011.02.01, under eget, grafik/digitalt, målning/teckning, poesi, text
01:e

 
       …jag målade en tavla. Rött med inslag av mekaniska mönster, som en kollaps, nästan en apokalyps av ett sluten system, ett maskinellt system som förfasas av människan och börjar drömma om kvinnliga bröst, om manliga bringor; om skuld och ansvar. Systemet slog ut i ickeblom. Systemet var inom en ram då tidigare – Nu, nu slår det genom ramen, ut i andra bilder och ramar – inget stopp finns, ingen hindrande linjal eller krets. Tre bilder av ungdomar inkorporeras i tavlan, de är torterade, de är uppbundna , de är fyllda av djupa ärr – en man i uniform ser ned på dem från högre belägen plats. En bild, ett foto från en pornografisk tidning är utklippt och inklistrad, infogad i verket. Hon njuter inte, hon njuter genom en mask – bakom finns ett lidande, ett lidande – psykologen hittar det i ögonvrån, högra kanten, vänstra ögat. De mekaniska mönstren slingrar sig likt tentakler runt bilden på kvinnan, de slingrar sig runt henne, bakom henne – en sublim tredimensionell bild utvinns – vi ser verklighet, liv. Någon ursäktar sig, någon kastar upp – tavlan faller ur rummet. Rummet, tavlan som förökar sig och gör sig större, kvinnan skriker från ögonvrån – vi inser, vi bör inse.

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  • ETIKETTER

  •  

  •  

  •