NOLLSUMMESPEL

inlagt av den 2016.08.22, under facebook, snabbinlägg
22:e

Skrivet på Facebook för 2 år sedan idag:

 
(Svenska) Språkets absoluta begränsningar. Debattartikel, partiledarduell, kulturartikel. I vad som Måste vara en begränsning (28 pjäser eller vad det nu är som kan läggas på ett visst antal vis). Som det är nu med plattformar i digital och ickedigital repeterar det som repeterats. En bokstav har betydelse av…? Diagnos: alla scrollar ned sida efter sida och skiter fullständigt vad där (står). Man skriver något själv och tittar och tittar och tittar vad andra har skrivit om det. Sina egna ord i datorn en förlängning av en ens IRL-själv. Nyheter från Kiev nej, ens egen nyhet ja. Och till slut har allt som kan skrivas skrivits och det kan inte finnas en människa som bryr sig. Kanske entré för den helt bildbaserade datorn. Kanske kaos. Kanske en artikel i SvD som bedöms som mycket viktig inte kommer att ha någon som helst betydelse. Just för att författaren är den enda som läst hela och hen tror att många läser den. Vi läser om oss själva men inga läser om oss. Tänk om din FB-sida egentligen bara visas för dig? Kafka återuppstår som en grandios fågel ur elden. Vi har blivit oss själva. Och absolut inget mer. (Skrivet under indignation och kaffe.)

 

THE GREAT RAT-KING (FACEBOOK)

inlagt av den 2014.09.27, under eget, helt jävla sjukt, text
27:e

1

1280

2

 
A Rat’s Nest by Thom Yorke on Grooveshark

 
Your social network is owned by advertisers.

Every post you share, every friend you make and every link you follow is tracked, recorded and converted into data. Advertisers buy your data so they can show you more ads. You are the product that’s bought and sold.

We are products.

 

 

FACEBOOK (igen)

inlagt av den 2010.08.30, under andras, eget, text
30:e

Tanken springer vidare, kan inte riktigt följa mig själv.
Frihet. Drömmen om att vara den sista människan på jorden. Att aldrig dömas av blickar. Naivt. Att bete sig som den sista av människor inne i centrum, bland människorna. Frihet. Vara-sig-själv. Att slippa vara en skådespelare. Slippa att inte titta i ögon, att inte stå för nära i bankomatkön. Den rejäla och ärliga friheten. Att springa gatan fram skrattandes. Och Nietzsche skriver:

Jag kan inte tänka mig en större skillnad i en konstnärs hela optik än denna: om han betraktar sitt framväxande konstverk (”sig själv”) med vittnets ögon eller om han är ”glömsk av yttervärlden”: vilket är det väsentliga i all monologisk konst – den är baserad på glömskan, den är glömskans musik.

Som ni ser så är jag väl den som ser sig själv med vittnets ögon (hemsidan, bloggen; är de inte just smink, om än i vissa fall ett ganska anonymt smink? har man kunnat bygga en bild av sig själv så enkelt någonsin förut? texten, bilden, allt som ska visa vad och vem jag är. i detta fall tänker jag på Facebook och ryser plötsligt till av obehag – ett skådespel, en pjäs rör sig framför mina ögon och jag ser inte en enda människa. Någonstans på en platå letar en förvirrad själ efter ett äkta ansikte).

Avstånd i millisekunder. Men ingen har någon aning. Bonden med plogen.

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  •  

  •  

  •