DJUP, ATT VÄLJA DJUPET

inlagt av den 2014.10.26, under andras, eget, grafik/digitalt, poesi, text
26:e

spegling-31

110718_1_o (kopia)

 
ismörker november mörker pelare av ljus mörker
mörker svartaste is vid havet djupa ögonhålor i isen isen
tittar på oss fastfrusen i havet svarta rötter dött kadaver
i isen blandat till rött. Kadaver i isen. Svart-tången. Revben.

På isen.
Går på isen. Tunna isen. En chansning. Jag vet om det. Knakar viskar valars skrik. Under där under rörelser, virvlar, rödströmmar.
Brännmanet fryst, slår ut i flammor en fläck av rött i allt en pensel en rörelse ett allt som talar.

Där –
jag/hon du jag djag är där nere vid havet. Kanske, rör sig

Sjömonster, Kraken, vad ni vet blir mitt nu (i språnget) säger, hon.
Hon vid havet som ska dyka med skräcken. Men hon vet –
i malströmmen finns ingen vilja, bara ström –

Ktulu, stad av prakt, polyper i massor, ser ni henne?

En pensel målar hela tillvaron. Röda fläckar. Isen ler i sin frånvaro. Kaptenskättingar och glömda ord. Is mot is, ett skrik. Att världen skall öppna sig. Att världen skall öppna sig. Att världen skall öppna sig. En nerkyld kropp. Kairos ett ord på läpparna. Krisen och kallelsen. Av ögonblick blir endast ögonblick. Tillvaron sprängs öppen –

Att väljas ut, att vada ut, i det där svarta,
bland brännmaneterna (som inte skrämmer henne längre) –

Nej, nu de simmar åt sidan
drottning Kraken välkomnar
henne, sluter armar tentakler
och en värme kärlek så evinnerlig

 


Målningen längst upp av Karin Broos.

 

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  • ETIKETTER

  •  

  •  

  •