190227; LANDSKAP 6 REWORK

inlagt av den 2019.02.27, under bildserie, eget, foto, grafik/digitalt
27:e

LANDSKAP BW ANIMATED

inlagt av den 2018.11.03, under eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning, snabbinlägg, video
03:e

DAYDREAMING

inlagt av den 2016.05.10, under andras, bildserie, eget, grafik/digitalt, inspiration, video
10:e

a-moon-shaped-pool_wzdkpe

donwood-artwork-moon-shaped-pool

 
My answer to song and art by using pictures.
This is what I am in front of this song:

 
q

110712_111

LANDSKAP 2:3

inlagt av den 2015.06.26, under eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning
26:e

2_3

LANDSKAP 2:2

inlagt av den 2015.06.21, under eget, foto, grafik/digitalt, poesi, text
21:e

landskap_3_gen2

 
jag såg
de sista
enorma fiskarna
simma likt förlorade drömmar
i haven

prometheus kedjor
sitter där
i evighet

stål, sten, thinner, eld

någonstans
någon gång
fanns det en plats
där alla kunde krypa in
och känna sig trygga

 
***

 
i saw
the last
huge fishes
swim like lost dreams
in the oceans

the chains
of prometheus
sitting there
forever

steel, stone, thinner, fire

somewhere
sometime
there were a place
where everyone could enter
and feel secure

LANDSKAP 2:1

inlagt av den 2015.03.30, under eget, foto, grafik/digitalt
30:e

1

LANDSKAP

inlagt av den 2011.06.29, under citat, eget, grafik/digitalt, poesi, text
29:e

 
Djupet, ett sår, ett monster – håller oss vakna, håller oss vid ständig spänning. Lägg dig ner som ett barn – men nej, det fungerar inte. Blåsor på psyket självt; håller oss fastnaglade. Såriga och brännskadade ansikten är allt vi ser.

Underliga karga landskap i hjärtat själv.

Innehållet borta, yta kvar.

       Ansikten –

rör sig runt, runt. Letar efter något. Även den som inte bryr sig har hålet inom sig. Ansikten är tomma, uttröttade, paralyserade, inåtriktade – inkastade i något, slut och början existerar inte. Inkastade och fångade. När jag tittar ser jag nästan inget – bara tomma skuggor, fasor, ögonvalv och kindben. Letande, sökande, inriktade i en gömma.

Blickar som flackar, steg på en jord som tycks bränna sig själv ur sig själv. Jorden välver runt sig själv. Portgångar som sår, gatstenar som bölder. Hettan! Ansikten som gör sig redo för förtal, skyldigheter, fiendskap. Ansikten som är sten. Är sten eftersom de andra är sten. Den utlevande vildens tid är förbi, nyckeln och den låsta människan är här. Ulven är borta, varulven har utrotats, spetsats på påle.

Segnar ner, tappar tron. Tröttheten och rädslan. Rädslan som nu är mångdubblad. Bara ansikten. Rör sig förbi utan blickar. Stekhet asfalt, – framåt, framåt. Förstenade i sig själva, jag är här bortom. Det är min vy vi ser, fel eller rätt. Jag sitter vid kanten iakttagande. Förlåt om jag har fel. Hettan slår till, en blick slår emot, universum är likgiltigt.

Vandrar vidare mot parken. Slår upp ögonen. Territorier mellan invånarna, ensamma med sina datorer och böcker. Värmen igen. Den slår. Solen en blixt mellan trädgrenarna. Vid alla, vid envar – en dolt område, området som inte talar. Det slår emot, slåss och fingrar ibland. Sen låter det oss vara, väntande i djupet. Bläckfiskar har långa armar.

Landskapet ett ömsat skinn. Flagor. Banalt.
Som om en gnista kunde få det hela i samtidig brand.

Parkens ojämna gröna gräs. Löven börjar redan gulna. Figurer beträder. En går förbi, en stannar upp. Elden inte långt under landskapet. Döda träd. Luft som knappt kan andas. Ett oändligt ödeland – figurer brända av solen, själar förtvinade, personligheter förstörda.

Birgitta Trotzig:

   Som ett djup. Livet överföll mig; jag vet inte längre vad jag ska göra av mitt liv. Men där är som ett djup.
   Tystnaden stiger. Jag söker inte kunskap, jag har aldrig gjort det. Söker att leva.
   Som en yta gnags underifrån allt skörare av ett främmande element. Alldeles främmande.

LANDSKAP XV

inlagt av den 2011.05.09, under eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning, poesi, text
09:e

 
Fantiserar om att fantisera. Jag bygger upp bilder. Små ting – olika kulörer av gult, ljumma, lite retande, sköna – något rött. En horisont. Avstånd till och distans. Dina händer är där, sträckta likt grenarna, likt händer sträckta mot skyn.

Pekfinger rör sig. Starka känslomässiga punkter. Din akupunktur. Rött strömmar hejdlöst.

LANDSKAP XIV

inlagt av den 2011.03.31, under eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning
31:e

LANDSKAP XIII

inlagt av den 2011.03.17, under eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning
17:e

LANDSKAP XII

inlagt av den 2011.02.17, under eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning
17:e

LANDSKAP XI

inlagt av den 2011.02.09, under eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning
09:e

LANDSKAP X

inlagt av den 2011.02.02, under eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning
02:e

LANDSKAP IX

inlagt av den 2011.01.21, under eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning, text
21:e

 
Horisont, frö, begynnelse, trädfingrar, stenhäll, glöd, violett, solljummen, det röda, – fast form, gemensamhet, till alla, kärleken, drömmen, det absoluta, den andre, tillvaron, – allt talar allt, allt visar allt. I tystnaden, i detta landskap, fullbordas jag. –

LANDSKAP VIII

inlagt av den 2011.01.17, under eget, foto, grafik/digitalt, målning/teckning
17:e

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  • ETIKETTER

  •  

  •