Text av Birgitta Trotzig. Resten är skapat av skärmdumpar från filmen och spelet STALKER. Att vandra i ett virtuellt Prypjat är ett vemod. Nihilismen och ensamheten får mig att stänga av spelet.
Bilden i mitten kommer från datorspelet Call of Pripyat. Datorspel är (konst).
Ledningar, skorstenar, kraftverket, de övergivna delvis nerbrända fabriksområdena, mellan dem bildas raviner i väldiga sträckningar mot molnljuset. Ljus flödar ur molnen ner i ravinerna, de tomma byggnaderna, det är inget vanligt ljus, ner över ansiktena, näsryggarna, pannloberna, kindhålorna, läppsprickorna öppnade.
– Birgitta Trotzig
Jag har tagit skärmdumpar från spelet STALKER: Call of Pripyat och behandlat dessa i Photoshop för att få fram dessa ”fotografier”.
