INNANFÖR UTANFÖRSKAPET

inlagt av den 2020.05.17, under eget, grafik/digitalt, omsorg, poesi, prosa, text
17:e

 
 
Vi ska begagnas.

Jag hör skärmfrekvens, dit och dit,
stannar upp i looparna, visar bilder
på förvirrade människor. – springer i loopar

Rynka liten på hand,
berättar liten lång historia.
Ska riva själen ur mig,
min egen-anlitade minister.

bilder förvrängs. skulden klämmer sig fast. jätteskalbaggar invaderar min hud. som sjuka uppstötningar. river min hud till blod. aftonbladet rapporterar om skalbaggsinvasion. och om möten i hamnen som slutar med våldtäkt. skaffa dig en utländsk fru. hälsa inte på din granne. bry dig inte om det du bryr dig om. jag rapporterar jag med; – i ett skolkök tappar en sjuåring sin matbricka ett skrik från fröken så hårt och gällt och alla tittar nej det är inte möjligt, det är inte möjligt.

nämn inte ordet moral, inte ordet etik. jag vet en glänta i en skog,
där kan du utan att någon hör dig skrika ut din ilska.

bilder utvinns ur skadorna, vissna löv, fantasimonster.

brännskador orsakade av skalbaggar. galenskapen i det lilla. galenskapen i det stora. en rå känsla. avstånd av allt. stolen i hörnet är mil bort. skakar din hand men jag vet inte vem du är. valet är nära, jag tror inte vi vinner. gigantiska skalbaggar. nu i hela sverige. nu i världen. unga män tror sig vara oövervinnliga. tidning rapporterar om en sönderslagen brevlåda, om en rånad kiosk, om löjligheter och jag kastar nästan upp. skalbaggar klär sig i slips. de jävlarna har tagit min oskuld igen.

slutligen:

Betala för din frihet. Betala. De krälar nu över hela min nakna kropp. Deras sylvassa gaddar. Kan inte göra något. Kan inte göra något. Du är skuld, betala. Slutsats: om du vill leva på planeten Jorden så måste du betala. Du är i skuld. Till vem? Jag har ingen aning. Har du?

 

UTAN ATT VÄNTA LÄNGRE

inlagt av den 2016.08.17, under andras, citat, eget, poesi, text
17:e

 
6

 
 
utan att vänta längre
går han med fasta steg
förbi sig
utan mål

 
Målningen ovan av Edvard Munch. Dikten ovan av Samuel Beckett.

 
***

 
Mål? –

CERN?
Higgs?
Biologism?
Transhumanism?
Kristendom?
Filosofiska system?
Utomjordingar?
Svaret finns i det vi kallar ”teknik”?
Psykoanalys?
Psykologi?
Jung?
Frued?
KBT?
DBT?
Psykiatri?
Bensodiazepiner?
SSRI?
Concerta?
Ritalin?
Amfetamin?
Kokain?
Heroin?
Alkohol?
Nietzsche?
Heidegger?
Arendt?
Naturpromenader?
Träning?
Löpning?
Exakt rätt födointag?
Musik!?
Piano?
Träffas, bli kär?
Rutin i allt, separation?
Ha ”oturen” att ha fått Heideggers ”bekymmer” och leva med det ändå?
ATT MOTVERKA SINA INVANDA MÖNSTER FÖR ATT GÖRA NÅGOT HELT GROTESKT/MÄRKLIGT, OFRÅNKOMLIGT,
NÅGOT MAN INTE KAN KOMMA FRÅN. MAN ÄNDRAR SITT ÖDE?
KRIS KAIROS SOM ATT BESTIGA ETT BERG, TÄNKER DU PÅ NÅGOT ANNAT SÅ FALLER DU DIREKT?

Men.

Serotonin, Dopamin och Noradrenalin.

 
 

Om Maj gör mig glad med sina dofter från syren och all nygrön födelse på nytt så gör mig Augustis övergödda stank – som att vara inne i tung barrskog – mig mycket illa till mods. Röksvampar. Svampar faktiskt överallt. Svampstanken. Jag inbjuder den rena kalla vindstilla hösten. Kom sen Oktober, kom November! Jag ska se det lila-violetta när min sol går ner mellan ensliga trädgrenar. Där har jag alltid varit. Där har jag funnits. Där finns ett Mål.

 
 
Men NU. Alltså: exakt efter jag har skrivit klart denna mening börjar jag gå. ?

 
 

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  • ETIKETTER

  •  

  •  

  •