200515 – SOCIALA MEDIER*

inlagt av den 2020.05.16, under ett liv, nya tag, sociala medier
16:e

 
Jag skrev igår: ”Våra samveten vet så mkt om oss. Tänk på det: att ombesörja, att lyssna på sig själv och när sticker till så vet vi att detta är inte bra.” Kanske lite naivt. För ibland kommer frågan upp om en ska göra JA eller NEJ. Och det kan vara omöjligt att välja för samvetet säger inget och du får grubbla och göra ett val själv. Och för att krångla till det lite ytterligare så kan valet att göra en ”dålig” sak framför en bra göra det bättre för oss längre fram i tiden. Ett exempel är att bara bryta upp från det liv en har. De flesta säger kanske att du gör rätt nu, du är på rätt linje. Men om längtan efter det andra är så stark så tror jag faktiskt att långt nere i oss själva så kommer faktiskt samvetet och säger: Om du inte gör det så kommer du ångra dig i resten av ditt liv. Eller omformulerat: Stick till den jävla staden och lev det jävla liv du vill! Så att ombesörja sig själv, det är INTE en lätt sak. Men att försöka göra det och upprepa att försöka göra det, det tror jag på. Och sist: Det är BRA att det är SVÅRT ibland.

Bild: kolteckning av Ivar Conradson.

#heidegger #antingeneller #ivarconradson #lustforlife

[Upplagt på Instagram.]

***

 

 
danjhel #danieljohansson #face #me #portrait

[Upplagt på Instagram.]

***

 
Ska bara säga att jag har så mkt att säga i sociala medier. Jag har en kreativ hjärna och den spottar ut tankar och idéer hela tiden.

Och jag kommer vara 100% ärlig när jag skriver saker från och med nu. För jag dolt så mkt.

Som till exempel att inte många vet riktigt om alla de talanger jag har.

För jag har inte använt sociala medier för att visa upp dessa talanger.

Men.

Jag börjar tänka på Virginia Woolf.
Jag vet inte varför. Jag undrar hur hon hade varit i denna tid med denna tidens social medier.

Och jag tänker på andra: Joakim Thåström, Trent Reznor, Ulf I. Eriksson, Eric Hermelin, Birgitta Trotzig, Friedrich Nietzsche, Freddie Wadling, Karin Dreijer, Stina Nordenstam. Namn som poppar upp. Random.

Så jag tänker nog på integritet.
Men jag tänker också på motsatsen.

Att ge ut mig själv och visa upp vad jag gjort. Eller vad jag kan. Eller vilka som hyllat mina texter. Vilken person som ville ge mig hens agents nummer för hon gillade vad jag skrev. Att jag fick en halvtimme på mig att skriva en text och när jag hade läst upp den så sa föreläsaren att: ”Du rörde mig, det ska du veta, du rörde mig.” Det var en man som hade jobbat på höga positioner på en stor morgontidning och nästan aldrig aldrig aldrig sa till nån att det dom gjorde rörde vid honom.
Med mera. Med mera. Omslag till album av nu ganska känd brittisk musiker. Men jag ville inte göra omslaget. Det var elektronisk musik och mina ”LANDSKAP” passade precis till musiken tyckte han. Jag skulle vara med i en novellsamling men en relation tog slut och jag stack från den stan. Jag skulle också då samtidigt börja fota för Faktum. Ja, det var Gbg.

Enligt en av de bästa människor jag mött som tragiskt nog inte lever längre så var jag snudd på geni när det kom till skrivande. Jag saknar henne. Om nån hade styrka så var det hon. Man ser erfarenhet i ögonen.

Så, vad gör jag nu här? Skriver om dessa saker på Facebook. Jag har skrivit några saker jag vart med om. Jag har gett av mig själv. Men jag tänker fortfarande på Virginia Woolf.

Så vi får väl se? Jag stänger inga dörrar.

Allt väl. ❤️

[Upplagt på Facebook.]

***

 

 
[Upplagt på Facebook.]

***

 

 
[Upplagt på Facebook.]

***

 
[Upplagt på Twitter.]

 
 
 

* Vem vet? <3  

pagetop

  • TEXTSTORLEK

  • INLÄGG

  • ETIKETTER

  •  

  •  

  •