RÖD STAD

Absolut denna kväll. Gatlyktan med dess sken. Det hänger vajrar över torget, övergivna tysta samtal. Det ensamma skeppet i hamnen sjunger hymner när det rör sig mot kajkanten.
   Våldsamt.
   Förför sig själv till de tyngre. De i skalan av tankar, av ikoner. Drar sitt järn, stål mot, det gnistrar. En försupen ful man. Byxorna vill inte stanna uppe. Hans dystra blick. Hålor, en grop – en oändlig skugga. Som om glitter ögonskugga. Fulheten drömmer om balett,
       konturerna av handen vinden genom över det renaste draget.
       Skeppet är ett vrak. Hans rygg likt en dinosaur. Bilden av flickan,
       den förlorade dottern.
       Kaptenskättingar.

[Fotografierna ovan är tagna av min bror Martin.]