FRAGMENT: den sköra relativiteten

Clint Mansell – Memories (Someone We’ll Never Know)

(På busstationen)

i kön
i busskön
tio till femton människor på rad
tio minuter kvar
inte ett ord
någon hälsar på någon som går förbi
någon svarar snabbt i telefon
inte ett ord
i kön

tio minuter kvar nu

i bussen
tjugo till tjugofem människor i sits
femton minuter kvar
inte ett ord
någon hälsar på någon
någon svarar snabbt i telefon
inte ett ord
i bussen

femton minuter kvar nu

på väg hem
tid tid
på fötter
revben
inte ett ord
ingen hälsar på ingen
telefonen ringer utan mottagare
ingen enda säger inte ett enda
träden är häxor
doften av mörktång från havet
likt blodiglar
himmel brinner

på väg hem nu
minuter timmar
dagar veckor kvar
stannar här
det spelar ingen roll

Varför spelar det ingen roll längre?

(…)

Inget ska bli färdigt. Dammet på golvet tycks lika viktigt att städa bort som att hjälpa ett barn i tredje världen. Dokumentären får stå åt sidan för ett avsnitt av Seinfeld. Min morfar låg där död, jag kände inget. Ett barn lemlästas av granatsplitter i Gaza, jag känner inget. Jag läser en bok, sedan går jag över till en annan. Jag tänker på mina närmaste och får tårar i ögonen. Nästa dag har jag glömt vad det var som framkallade tårarna. Ska jag åka till Malmö? Ska jag åka till Göteborg? Ska jag åka till Stockholm? Ska jag ta promenaden? Har inte satt upp en ”Ingen reklam, tack”-skylt än. Har haft för mycket att inte göra. En flicka på bussen, fula kläder, sitter längst fram. Alla ser henne. Vilken mardröm hon befinner sig i

– Världen, en organism, sa han. Blomman vissnar. Entropi. Människan… Har vår civilisation spelat ut sin roll? Nej, jag ska inte gå in på den frågan. Det är bara så att inget blir färdigt. Det finns ju inga ramar. Inga klara spelregler. Vardagen är INTE en fotbollsmatch. Du är domaren och det tycks som om den domaren ändrar sig från minut till minut.

Steklar Iglar Spindlar Skorpioner Vattenverk Gammastrålning STALKER Gud Jesus På Vinden I Kloakerna Megabyte Gigabyte Terabyte Venus Jupiter Sisyfos Avstånd Antändning Orgasm Helhet Halvhet Ditt Endaste Skrik. Einstein hade fel. Einstein hade rätt. En matematisk gåta som ingen människa någonsin löste.

Det relativa.

(…)

Jag ser inga vägar, inga stigar, inga tunnelbanor,
inget pekfinger mot en bestämd plats.
Jag ligger i ett dike vid sidan av. Våren är här,jag ser blommorna.
Eller så är det höst, jag vet inte. Jag tror jag ser snö.
Rönnbär lyser sammet. Några av dem har ramlat ner
på en rostig gammal bil. En kråka pickar i sig dem, en efter en.
Sedan flyger den iväg – bort, bort. Den flyger fantasi, inte vilja.
Skönheten omsluter mig, oss.
Jag ser inga linjaler, inga klockor,
inga stora objektiv som vill fånga in avlägsna döda stjärnor.
Min bröstkorg öppnas upp och köttet omsluter mig.
Jag är inverterad.
Vänster hand blir höger hand.
Vänster hjärnhalva blir höger hjärnhalva.
Jag tror, jag tror att fåglar har stora hjärnor.