NIETZSCHE: ur Den glada vetenskapen

Nu och förr. – Vad är det för glädje med all vår konstverkskonst om den högre konsten, festernas konst, går förlorad för oss! Förr stod alla konstverk uppställda längs mänsklighetens stora feststråk, som minnesmärken och ärestoder över stunder av gripenhet och hänryckning. Nu vill man med konstverkens hjälp locka den arma skaran av utmattade och sjuka bort från mänsklighetens stora lidandeväg, för ett kort ögonblick av lust; man erbjuder dem ett litet rus och ett vansinne i smått.

Amor fati: den kärleken ska hädanefter vara min! Jag har ingen lust att föra krig mot det fula. Jag vill inte vara den som anklagar, jag vill inte ens anklaga dem som anklagar. Jag vänder bort blicken, det blir mitt enda sätt att säga nej! Och, till sist, det som saken ytterst gäller: jag vill äntligen en gång vara den som bara säger ja!