MARDRÖM (verklighet)

 
       …jag målade en tavla. Rött med inslag av mekaniska mönster, som en kollaps, nästan en apokalyps av ett sluten system, ett maskinellt system som förfasas av människan och börjar drömma om kvinnliga bröst, om manliga bringor; om skuld och ansvar. Systemet slog ut i ickeblom. Systemet var inom en ram då tidigare – Nu, nu slår det genom ramen, ut i andra bilder och ramar – inget stopp finns, ingen hindrande linjal eller krets. Tre bilder av ungdomar inkorporeras i tavlan, de är torterade, de är uppbundna , de är fyllda av djupa ärr – en man i uniform ser ned på dem från högre belägen plats. En bild, ett foto från en pornografisk tidning är utklippt och inklistrad, infogad i verket. Hon njuter inte, hon njuter genom en mask – bakom finns ett lidande, ett lidande – psykologen hittar det i ögonvrån, högra kanten, vänstra ögat. De mekaniska mönstren slingrar sig likt tentakler runt bilden på kvinnan, de slingrar sig runt henne, bakom henne – en sublim tredimensionell bild utvinns – vi ser verklighet, liv. Någon ursäktar sig, någon kastar upp – tavlan faller ur rummet. Rummet, tavlan som förökar sig och gör sig större, kvinnan skriker från ögonvrån – vi inser, vi bör inse.