LÖRDAGNATTFEBER

 
SKRIVA UTAN ATT SE TILLBAKA SKULDEN ÄR MIN ->

lura mig till att vara det jag inte är finn dig själv i rännstenen finn dig själv i att vara det du är genom deras ögon text utan att titta tillbaka finn dig själv i dig själv finn dig själv i dekor och tapeter och död och irriterande radioröster och finn dig själv i att vara det du är inför dem och finn dig att vara det du är för dem och finn dig själv i att vara nedanalyserad av diktator kurator teamledare och finn dig själv att vara DET DU ÄR VÄRDERAD TILL AV … och bli inspirerad av [produktanalysator] och [värdefinnare] —

Mamma och pappa, jag är er. Jag respekterar er mer än några andra på denna jord. Den där bilden var fin. 1200 människor har nu dött. Min vän är ledsen. Boken kommer jag inte igenom. Jag ska försöka igen. Hurra, jag har gjort en insikt. Men nu är jag trött jag måste sova jag kan inte sova jag är uppspelt jag är ensam jag är älskad i alla dessa fall finner jag bara att jag inte kan finna någonting.. – ensam; förföljd; driven till vansinne; – Skriva utan att se tillbaka, skriva utan att se tillbaka. —

ord blir toner och en avfärdad till varo därvaro till allt tillvaro natur psyke jag vet inte där jaget är finns ingenting det är en lögn relativist javisst men jag är hånad och det ska jag vara för jag har nog fel i allt detta och mitt jag är beständigt i ett ergo sum och finner jag inget här finner jag inget någon annan stans och vem ska jag vara nu när jag är jag och vem är du när jag tydligt och blödande kan säga vem jag är? –

till tals
jag
mina ord
till dig

svarar du

–

finns . existerar?

det är så lätt att säga att VI ÄR HÄR. lätt, ja –

behöver vi mer?

(…)

Jag såg blixtar och rött ljus och allt föll på plats. Dova ljud och ekande metall från hamnen när skeppen smekte varandra. Ett blått ljus och overkligheten triumferar. Kollaps. Frånfälle. Knivyta. Dioder. Fågelnervsång. Revbensstäder. En kollaps in i nuet. LÖRDAG NATT FEBER.