TORSDAG: Hembygd

 
Mor och far är verkliga. Altanen är verklig. Cigaretten röker jag som vanligt. På samma plats som så många gånger tidigare. Förtränger ensamheten. Förtränger.

Att bara lyssna till sig själv i tystnad – begär som dyker upp ur djupen likt glupska jättebläckfiskar. Tentakler vill greppa, greppa åt många olika håll. Vill ha. Omöjligheten att vara med sig själv endast. Men;

På förlustens ensamhetsväg öppnar sig över mig en annan himmel. Natten är också en sol. Den homogena, borgerliga verklighetens tärande solstrålar är ett annat ljus, inte nattens. Gå din väg i den mörka natten. Ett ljus jag såg. Plötsligt, intensivt. Var det en lyktstolpe på mörkergatan, var det NÅGOT HELT ANNAT? Finns här något helt annat att hämta?!

Längtar efter minsta möjliga längtan. Längtar efter minsta möjliga längtan. Längtar efter minsta möjliga längtan.