PLÖTSLIGT…

…greppade meningslöshetens grymma klor mig. Har skrivit en del. Bild har det blivit. Men varför lägga upp? Kanske det är ett tecken på hälsa, kanske detta med bloggande är en ursäkt för något riktigare. Jag är nu helt ärlig. Det blir inget här idag. Det blir inget. Någonstans en stilla sjö där jag ligger ner. Inte ett tecken på livskraft, sa doktorn. Jag lägger mig ner på sängen och räknar mina andetag.

Prestationen tycks alltid vinna. SKAPA! SKAPA! SKAPA! …

Men inte denna gång. Här ligger jag och väntar. Och vad väntar jag på? Det kan ni nog lista ut. Revolten börjar nämligen i tystnaden. Nå nu. Tillräckligt. Nästan. Bara ett citat också. Sen räcker det. Sen räcker det. God eftermiddag, mina vänner.

Ulf I. Eriksson:

I det nakna ögonblicket återskapas mitt livs förlorade suveränitet. Jag lämnar det möjliga bakom mig – ruinerna av nyttohandlingarnas aggressiva ordningar, av nyttonjutningens självrättfärdiga boningar. Jag upplöses i detta hav av tystnad. Natten lamslår mig med sitt meningslösa, förtärande ljus. Medvetande tömt. Utan synligt angreppsobjekt, utan – identitet. Förbrukat, förslösat. – Suveränitet: icke-vetande, icke-handlande. Oändlig tystnad: fullkomlig glädje.