Vandra. Skriv med ditt blod. –

 
Kan nu nästan röra vid…
jag tror en öppning syns.

Uppe nu, stark, ja. Uppe ur hålet.
Bild blir bild. Ton blir ton. Skrattar åt mig själv,
skrattar åt hur känslig och svag jag var.

Uppe nu, stark, ja. Uppe ur hålet.
Knivar utåt. Maktkänsla. Brinner. Skrattar.
Människor blir simpla. Jag leder dem mot framtid.

Och en spricka, och en skräck, och en fasa –
allt under loppet av en tusendels sekund.
Minnen bakåt, vintern, hösten. Allt spränger genom, rakblad –

Uppe nu, stark, ja. Uppe ur hålet.
Knivar utåt. Men borta känsla, lirkar, lirkar försöker hitta –
svidande eld kras inget går ihop svaghet styrka övermod tabletter
vill ramla ihop ska skriva ett mästerstycke leker med er
tappar kan inte kan inte orden ljög, allt detta var lögn

– ja, allt detta var lögn. Kanske, förbannade kanske.

(…)

LYSSNA.

Bli fattig. Köttigt innandöme-fattig.
Blod kredit övertimmars fasta ingenting. Dölj ögon.
Bli nejsägare. Fast låt hjärtat slå hårdare än någonsin.

OCH.

… det förtegna, ångestberedda sig-utkastandet mot den innerligast egna skyldigvaron – kallar vi för beslutsamhet.